Torbjörn Tärnhuvud är E.ON Vattenkrafts nya vd. Inom kort tillträder han och vet att vattenkraftens roll står inför utmaningar: lokala miljöaspekter står mot det globala klimatmålet.
Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi
Vattenkraftens roll som energisystemets viktigaste reglerare som banar väg för mer vindkraft samt dess positiva egenskaper för mindre koldioxidutsläpp är otvivelaktigt. Det är viktiga aspekter i jakten på det globala klimatmålet. Det här ligger i den ena vågskålen.
I den andra ligger den lokala miljöpåverkan som varje vattenkraftverk står för.
– Den allra största och viktigaste frågan för oss som arbetar i vattenkraftsbranschen är att hitta balansen mellan lokala miljöhänsyn och det mycket värdefulla bidraget till att lösa den globala klimatfrågan, säger Torbjörn Tärnhuvud, E.ON Vattenkrafts tillträdande vd.
Energibranschen har fört och för mycket samtal med politiker, som förväntar sig att båda målen ska kunna nås.
– Naturligtvis måste vi lösa det här. Nyckeln är dialog och sedan ”action” och det är en kursändring jämfört med de senaste tio åren. Vi kan inte gömma oss bakom våra tillstånd och inte vara öppna för synpunkter. Därför vill vi tillsammans med myndigheterna hitta exempel där den lokala miljön kan förbättras utan att produktionen måste minskas, då får vi en ”vinna-vinna-situation”. Det har vi lyckats med förr, säger Torbjörn Tärnhuvud.
Men vägen till ”vinna-vinna-situationen” är inte spikrak, det sticker inte Torbjörn Tärnhuvud under stol med. Han tror att det lokala miljöintresset kommer att växa sig starkare och han menar att det här intresset hämtar stöd i EU:s ramdirektiv.
– När vi träffar lokala företrädare är inställningen att vi ska använda vattnet till allt annat än vattenkraft och då väger de globala klimatargumenten väldigt lätt. Det lokala miljöintresset får energi av EU:s ramdirektiv. Jag tycker att svenska myndigheter tillämpar EU:s direktiv väldigt ambitiöst. Det får till följd att Sverige riskerar att binda ris åt egen rygg, till exempel när vi sätter för höga mål som i förlängningen kan göra att vi blir tvingade att dra ner produktionen i befintliga vattenkraftverk. Det finns undantagsregler i direktivet som ska tillämpas för att slippa den här formen av läge, men jag anser att myndigheterna inte tillämpar undantagsreglerna och det kan få stora samhälleliga konsekvenser, säger Torbjörn Tärnhuvud.
Egentligen tycker han att lagstiftningen är tydlig med regelverket i miljöbalken och han har inga synpunkter på hur domstolarna tillämpar dem. En vattendom gäller för alltid, men sedan kan samhället enligt miljöbalken ompröva villkor om man anser att de är oskäliga. Ett återkommande problem är att när den lokala miljöhänsynen ska tas ser man inte helheten och att de olika vattenkraftverken i ett vattensystem hänger ihop.
– Om ett kraftverks vattendom ska omprövas får det konsekvenser för de andra kraftverken också. Det är vanligt att man från myndighetshåll inte har helhetssynen. Om man beslutar om en åtgärd för att förbättra lokalmiljön vid ett kraftverk, måste man tänka på att det kan påverka förhållandena både uppströms eller nedströms. Det här är komplexa frågor och det finns inget ”quick fix” och en lösning som passar alla. Man måste se till varje enskilt fall, säger Torbjörn Tärnhuvud.
Länsstyrelsen i Skåne gick nyligen ut i en särskild satsning där man kontrollerade tillstånden för mindre vattenkraftverk. Liknande grepp har inte E.ON erfarit ännu, däremot känner de av Länsstyrelsernas vilja att höja kraven.
– Länsstyrelserna vill ställa högre krav på tillsyn av egenkontrollerna som vi genomför och eventuellt ställa krav på miljöåtgärder. I vattendomarna finns både villkor och krav fastställda och de kan bara ändras vid en omprövning av en dom. Sen kan vi i och för sig komma överens med myndigheterna om att göra mer än vattendomen föreskriver, men det är en annan sak.
Ur Torbjörn Tärnhuvuds perspektiv finns det i dagsläget egentligen bara en väg att gå för att få ihop ekvationen mellan det globala klimatmålet och den lokala miljöhänsynen – och det är att få ut max av de vattenkraftverk som finns.
– Det finns ingen vilja att bygga ny vattenkraft i Sverige. Däremot vill vi fokusera på att producera mer i den vattenkraft vi redan har i dag. Miljöpåverkan finns där redan även om vi producerar mer eller mindre, säger han.
För att bara går rakt på det sista påståendet.
Ofta skulle nog en minskning utav flödet genom turbinerna med låt oss säga tre till fem procent kunna göra en hel del för miljön i vattnet. Detta under förutsättning att man gör en fungerande faunapassage och låter dessa tre-fem procent gå i den istället.
Problemet för de allra flesta vattenkraftproducenterna är väl dock just att; då går man ju miste om fem procent och det är ju otänkbart.
Hur som helst så är det ju bara dumt prat att säga att miljöpåverkan redan finns. Det är ju just denna påverkan vi måste åtgärda, i ALLA befintliga vattenkraftverk.