Urholka inte ursprungsmärkningen

Urholka inte ursprungsmärkningen

Konsumentverket slår ner på Polarbröds marknadsföring; ”Bakat med egen vindkraft”. Marknadsföringen anses vilseledande då källan till den el som tas ut från nätet inte kan garanteras. Genom detta resonemang urholkas ett fungerande system med ursprungsmärkning av el menar Energiföretagen Sverige. En konsekvens blir också att det inte lönar sig att göra konkreta investeringar som ansluts till elnätet.

I två aktuella fall dömer Konsumentverket ut Mälarenergi och Polarbröd som inte tillåts marknadsföra sig med koppling till ursprungsmärkt el. Rent tekniskt har Konsumentverket rätt i att kunder som är kopplade till elnätet får blandade elektroner. Då bortser Konsumentverket från att elmarknaden sedan år 2006 har speciella regelkrav som ger kunder möjlighet att välja el på andra grunder än pris. Det innebär att även om elproduktionen rent fysiskt blandas när det går ut i näten, så kan kunden reservera miljövärden från en speciell förnybar produktionskälla.

För att garantera ett stabilt och trovärdigt system finns alltså en märkning som bygger på ursprungsgarantier. Den garanterar elens miljövärde och innehåller information om var och på vilket sätt elen producerats. Miljövärdena kan handlas i flera led mellan företag och mellan länder. Handeln sker elektroniskt vilket garanterar att inbokade miljövärden raderas i takt med att de används, så att värdet blir unikt för kunden.

I Sverige är kunderna extra duktiga på att göra aktiva val. I vissa andra länder är man inte lika duktig på att kommunicera ursprungsmärkingssystemet för kunderna. Därmed förleds kunderna att tro att de får landets rena produktionsmix, när miljövärdena i själva verket exporterats till ett annat land. Men i Sverige, där kunderna är medvetna om systemet, baseras mer än 80 procent av den svenska elanvändningen på ursprungsgarantier.

Frågan är därför om systemet fortsatt kan fungera om det inte får saluföras? Men Konsumentverkets hållning får också mer konkreta konsekvenser. Polarbröd investerade närmare 160 miljoner kronor i att bygga fyra nya vindkraftverk, dimensionerade för att tillföra lika mycket förnybar el som deras helt eldrivna bagerier använder. Dessa vindkraftverk är kopplade till det allmänna elnätet till gagn för hela elsystemet och dess användare. Polarbröd reserverar därefter vindkraftverkens miljövärden – ursprungsgarantier – och saluför som ”Bakat med egen vindkraft”. Det godkänns inte av Konsumentverket, vars argumentation i ett extremfall skulle kunna innebära att Polarbröd byggde vindkraftverken och enbart anslöt dem direkt till bagerierna utanför elnätet, utan möjlighet för andra att dra nytta av detta. Är det en sådan utveckling vi vill se?

Om Konsumentverkets linje vinner gehör, förhindras användningen av ursprungsmärkning i marknadsföringen, vilket resulterar i att konsumenterna inte längre kan välja el utifrån dess egenskaper. Detta är att bromsa konsumenternas möjlighet eller snarare makt att visa sin vilja att bidra till utvecklingen.

Om dessutom initiativ liknande Polarbröds hindras, där konkret hållbar elproduktion tillkommit, blir konsekvenserna direkt olyckliga. Energiföretagen Sverige vill hellre utveckla systemet med ursprungsmärkning än urholka det och ge möjlighet att saluföra dess fördelar.

****

Fakta: ursprungsmärkning till skillnad från stödsystem
Ursprungsmärkning är ett sätt att redovisa miljövärden som ger kunder möjlighet att signalera sina preferenser. Som systemet fungerar idag är det viktigt att särskilja denna hantering från ett stödsystem för investering av ny förnybar produktion. Vissa miljömärkningar, exempelvis ”Bra Miljöval” el, har inkluderat krav på att viss del av förtjänsten ska gå till ny förnybar produktion.

Dessutom har kunderna möjlighet att själva investera i ny förnybar el och använda ursprungsgarantierna från dessa. Det är dock inget generellt krav, det vill säga systemet är idag inte utformat som ett direkt stödsystem för utbyggnad av ny förnybar elproduktion. Och så länge som det finns mer produktion av en viss källa än vad som efterfrågas på elmarknaden används existerande produktionsmix. Men i takt med att efterfrågan på ursprungsgarantier ökar, så ökar även dess värde och detta kan leda till incitament för investeringar i viss typ av produktion.

10 Kommentarer
Pernilla Winnhed
Av Pernilla Winnhed
vd Energiföretagen Sverige
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Erik Dotzauer skriver:

    I följande artikel kommenterar jag den senaste statistiken gällande systemet med ursprungsgarantier för el, https://www.linkedin.com/pulse/milj%C3%B6byggnad-och-kejsarens-nya-kl%C3%A4der-erik-dotzauer .

    1. Nils-Erik Nilsson skriver:

      Erik Dotzaurs rapport fördjupar sig i detaljerna i statistiken och det byråkratiska system som används för att försöka säkerställa att det producerats minst lika mycket energi av det specificerade slaget, som de som så önskat har fått. Han visar att detta system fungerar dåligt, men missar ändå huvudpoängen, att hela systemet är ett politiskt och lagstadgat bedrägeri.

      Begreppet ”ursprungsgaranti” skapar ju en vision av att man kan få garantier för att den el man köper har ett visst ursprung, dvs. kommer från en viss produktionskälla utan inblandning från andra produktionskällor. Detta är fysiskt omöjligt. Helt oberoende av vad man skrivit i avtalet med sin elleverantör så är det exakt samma produkt man får i sitt eluttag. Det kan sägas vara den blandning av el som vid det tillfället matas in på stamlinjenätet. Den el man får har inte ens de egenskaper som den ”ursprungsgaranterade” elen skulle ha haft om den gått att leverera. Därför är ”ursprungsgaranterad” el ett bedrägeri, även om det är ett lagkrav att ”garantera ursprunget” av elkraften.

      Det enda denna ”ursprungsgaranti” åstadkommer, är att tvinga fram och hålla liv i den byråkrati, som Erik Dotzauer studerat och visat att den fungerar dåligt.

  2. Ingemar Eriksson skriver:

    Måndagen 16 juli 1200 hade svensk vindkraft en produktion på ca 250 MW och dansk på ca 100 MW. (Enligt SvK kontrollrumssida med de reservationer dom gör.)
    Då kan man ställa sig frågan om om den produktionen räcker till att försörja alla kunder som köper vindkraft med just vindkraft.
    Det kanske är rimligt att Polarbröd annonserar som dom gör ifall deras vindkraftverk per månad levererar mer el än Polarbröd förbrukar, en mindre aktör kanske bör ha den friheten. Men att ett stort system med ca 6750 MW installerade effekt på 3500 generatorer (enligt Svensk Vindenergi.org) inte ska kunna avkrävas leverans med en tillgänglighet på åtminstone 10% (675 MW) utan ska behöva ha ett helt år på sig att producera energi nog tycker jag är lågt ställda krav på ursprungsgarantin.
    Finns det någon offentlig “hemsida” som redovisar kontot på det “bankkonto” som Jan-Åke Jacobson likställer ursprungsgarantin med?
    Att vi får blandad el i uttaget är rätt och rimligt men min misstanke är att elhandlarna som kollektiv ofta översäljer vind jämfört med aktuell produktion och att dessutom det “bankkonto” som omtalas ibland inte är påfyllt med just vindel utan lånar från andra elproducenter utan att betala för sig. Var kan man se att vindelens “saldo” är så stort att ursprungsgarantin åtminstone energimässigt är solid?

    1. Nils-Erik Nilsson skriver:

      Det är inte försvarligt för någon att påstå att man använder el från en specifik källa. Hela grundtanken med ursprungsmärkning av el är en så grov förenkling att den blir helt fel. Den bygger på en grov missuppfattning att det viktiga med elsystemet är att leverera elenergi över året. Men den elkraft vi köper och får i nätet är så mycket mer än bara energimängd över året (eller ens kortare tid). Det är elström med rätt och stabil spänning, rätt och stabil frekvens, leveranssäkerhet, stabilitet vid störningar osv. osv. För att åstadkomma detta har man byggt upp ett elnät med produktionsresurser som kan ge just de kvalitetsegenskaper som vi kräver av den elkraft vi köper. Detta kan inte lösas med enbart vindkraft eller annan ”politiskt korrekt kraft”.
      Det finns heller ingen fysisk möjlighet att i nätet separera olika kraftkällor eller ens olika kraftslag. Jag kan därför inte uppfatta ”ursprungsmärkning av el” som något annat än ett politiskt jippo och illusionsnummer för att sprida en positiv bild av de politiskt korrekt kraftslagen. Se även
      https://second-opinion.se/ursprungsmarkning-av-el-ett-bedrageri/
      och den efterföljande diskussionen
      Jag tycker det är beklämmande att man stiftat lagar som kräver att eldistributionsföretagen skall tvingas att lura sina kunder genom att påstå att de kan leverera kraft från specifika källor. För varje människa som vet något om hur elkraftsystemet fungerar är det därför orimligt och direkt oärligt att påstå att man använder kraft av ett specificerat ursprung.

  3. Jan-Åke Jacobson skriver:

    Hallå!
    Nu gäller det att tänka utanför de fysikaliska lagarna på sekundnivå.
    Varje kWh en generator pumpar ut på elnätet fyller på ett konto hos Energimyndigheten för ursprungsgarantier. När de garanterade kWh används minskar volymen på kontot hos Energimyndigheten. Det är inte konstigare än hur vi hanterar pengar på bankkonton. Pengarna kan vila på kontot tills de behövs i det enskilda fallet. Under tiden använder banken pengarna i sin clearing.
    Vi ska naturligtvis ta vara på fördelarna med ett sammankopplat elnät på samma sätt flöden av pengar kan clearas i banksystemet. Att kräva ö-nät mellan elproducent och elanvändare leder tanken till ålderdomlig byteshandel.
    Ursprungsgarantierna ger äntligen den enskilde konsumenten möjlighet att välja el från energikällor som sol, vind, vatten eller fossila atomer.
    Konsumentverket är väl till för konsumenters fria val, eller?
    Hur svårt kan de’ va’?!

    1. Nils-Erik Nilsson skriver:

      Problemet är att man lovar leverans från en viss källa utan att det finns någon fysikalisk möjlighet att åstadkomma detta. I liknelsen med pengar skulle det motsvara att banken lovade att de pengar du får kommer från en viss källa, t.ex. enbart pengar från miljöcertifierade företag. Det kan inte banken leverera så därför lovar det inte det heller. Du får pengar rätt och slätt. På samma sätt får du el av den sammansättning som just då produceras.
      Ytterligare ett problem är att elleveransen inte bara är den totala energin, utan även att den håller rätt spänning och frekvens, men även andra kvalitetsegenskaper, som övertonsinnehåll, risk för avbrott, stabilitet i nätet. Allt detta bortser man helt från när det gäller de s.k. ursprungsgarantierna.
      Vill man ha någon sorts opinionsyttring av vad man föredrar för sorts el, så får man marknadsföra detta på ett så tydligt sätt att människor förstår vad det är man deltar i. Då skall man också tydligt upplysa om de olika kraftslagens egenskaper.
      Att som nu utlova leverans från en viss källa blir enbart ett bedrägeri, en form av s.k. bondfångeri.

    2. Göran Fredriksson skriver:

      Ursprungsgarantier rörande sekunda kraft (som bara kommer när solen skiner eller när det blåser) profiterar ekonomiskt på t.ex, prima vattenkraft (som kommer när kunden vill ha den) inkl. på frekvenshållning m.fl. nödvändiga egenskaper för elnätet som den sekunda kraften inte bidrar till i påtaglig grad.

      För att göra ursprungsgarantierna sanningsenliga behöver att leverantörer av sekunda kraft åläggas att köpa in balanskraft när deras samlade effektuttag överstiger den egna produktionen. Därtill bör redovisas i efterhand för kunderna vad det är för ursprung på den kraft som slutligen har levererats.

  4. Anders Nilsson skriver:

    Filosofin med ursprungsmärkning el är som att ge kött till en vegetarian idag och kompensera detta genom att ge vegetarisk kost till en allätare i morgon.

  5. Nils-Erik Nilsson skriver:

    Att påstå att man får el från en bestämd källa är ett rent bedrägeri. Man påstår att enbart får sin el (inkl. spännings- och frekvensreglering mm) från en bestämd källa. Det får man inte. Vad man än skriver i sitt avtal med elleverantören så är det exakt samma produkt man får i sitt eluttag. Det görs inga som helst omkopplingar i något elnät eller dylikt för att man skall få en speciell el. Enda sättet att få sin el från en och endast en speciell källa är att ha ett eget elnät i s.k. ö-drift.
    Den s.k. ursprungsgarantin för el är ett marknadsmässigt jippo som skall ge sken av att man får någon speciell el i sitt eluttag, men som enbart med en omfattande byråkratisk apparat kontrollerar att det på årsbasis producerats minst så mycket av ett visst energislag som elkunder fått kontrakt på. Man bortser helt från att elsystemet kräver effektbalans i varje ögonblick (eller åtminstone i sekundskala). Och att man behöver balansera spänningen i nätet med lokal produktion av reaktiv effekt för att hålla det stabilt. Det gör man inte med den ”egenproducerade vindkraften”.
    Om man vill ha kundernas preferenser och betalningsvilja för olika kraftslag, så måste man marknadsföra detta på ett mycket tydligare sätt så att kunderna förstår vad saken gäller. Dessutom måste man tydligt tala om vad de olika kraftslagen har för egenskaper ur många synpunkter, som hälsorisker, miljörisker, reglerbarhet, påverkan på hela elsystemet osv. osv. se även
    https://second-opinion.se/ursprungsmarkning-av-el-ett-bedrageri/
    och den efterföljande diskussionen.

  6. Göran Fredriksson skriver:

    Felet med ursprungsgarantier är inte bara att all el blandas i nätet, den som väljer en sekunda energikälla får med säkerhet inte den el som “garanteras” när källan inte producerar.

    Miljömärkningen av elenergi har från dess tillkomst urholkat sanningen som relativiserats i sann postmodernistisk anda. Att sanningen nu tillåts urholka ursprungsmärkningen är på sikt viktigare för samhällsmoralen än avsaknaden av några subventionerade sekunda kraftverk.