Sedan 2009 har Tyskland ökat elproduktionen från förnybara källor med 118 procent. Men den fossila elproduktionen har under samma tid minskat med bara 2 procent.

De preliminära siffrorna för 2017 från AG Energiebilanzen, som sammanställer den tyska energistatistiken, visar två väsentliga förändringar under perioden 2009-2017: elproduktionen per år från förnybara energikällor har ökat med 121,7 TWh (från 94,9 till 216,6 TWh), medan den kärnkraftsproducerade elen minskat med 59 TWh (från 134,9 till 75,9 TWh), i takt med att nu över hälften av Tysklands kärnreaktorer tagits ur bruk.

Användning av primärenergi i Tyskland 2017 (2016 inom parentes). Källa: AG Energiebilanzen

Den fossila elproduktionen har däremot minskat med bara 6,2 TWh, från 334,4 TWh år 2009 till 328,2 TWh i fjol. Brunkolet har hållit ställningarna som den största fossila energikällan, stenkolet har minskat sin andel något, medan naturgasen gjort en viss comeback efter bottenåren 2014-2015. Tyskland toppar därmed överlägset kolanvändningsligan i Europa, med Polen som tvåa.

Under 2017 ökade elförbrukningen i Tyskland för tredje året i rad och var 18,9 TWh högre än 2009 (600,2 TWh jämfört med 581,3 TWh). Den tyska elproduktionen var i fjol den största i historien, 654,2 TWh, vilket återspeglas i att även elexporten blev rekordstor, 54 TWh, upp med 39,7 TWh jämfört med 2009.

Sammanfattningsvis: genom Energiewende har Tyskland ersatt hälften av sin kärnkraftsel med förnybar el och initierat en massiv export av förnybar el (till nedpressade priser), men inte minskat sin fossila elproduktion. Detta till subventionskostnader, som på årsnivå stigit till 250 miljarder kronor och 2025 enligt prognoser sammantaget kommer att uppgå till 5200 miljarder kronor.

Samtidigt ökar även primärenergianvändningen i Tyskland. 2009 motsvarade den 3720 TWh, 2017 preliminärt 3755 TWh. Under fjolåret ökade oljan sin andel som energibärare mer än den förnybara energin. Oljan ökade från 33,9 till 34,6 procent, den förnybara energin från 12,5 till 13,1 procent. Detta återspeglas i att växthusgasutsläppen i Tyskland inte minskat överhuvudtaget mellan 2009 och 2017: nivån har genom åren hållit sig stabilt på strax över 900 miljoner ton per år.

En skanning av media tyder på att 2017 blev året då tvivlet på Energiewende tog fart på allvar. Många större tyska tidningar har under året lyft fram obekväma statistiska sanningar, bland andra Die Welt genom Daniel Wetzel, ledande energijournalist. I en megalång artikel gör han upp med det han kallar ”Sagan om den framgångsrika energiomställningen”.

Daniel Wetzel konstaterar att vind- och solkraften byggts ut kopiöst, till en installerad kapacitet som överstiger Tysklands elbehov även vid toppbelastning. 29000 vindmöllor (installerad kapacitet över 50000 MW) och 1,6 miljoner solcellsanläggningar (över 40000 MW) producerar i dag el med företräde i elnätet och garanterad subvention. Men vindkraften producerar i genomsnitt bara 17 procent av sin kapacitet och solcellerna 11 procent, utan tidsmässig relation till behovet.

Daniel Wetzel sammanfattar sin analys i dessa punkter:

1. Energiewende stämmer inte med det som utlovats. Hälften av kärnkraften har kunnat ersättas, men beroendet av kolet är kvar och utsläppen har inte minskat. Trumps regering har helt korrekt beskyllt Tyskland för uselt klimatarbete och kunnat hänvisa till att USA minskat sina utsläpp mer än alla EU-länder tillsammans.

2. Vind- och solelen är ”otämjbar fladderström”, alltså väderberoende el som ofta produceras helt utan reell efterfrågan. Vintertid kan produktionen under långa perioder vara nära noll, i praktiken har vind- och solelanläggningarna inte gjort ett enda styrbart tyskt kraftverk överflödigt. Vindelens bidrag till energisäkerheten är därmed även den noll.

3. Tyskland har på långa vägar inte den balanseringskapacitet som vind- och solelen skulle förutsätta. Vid en 50-procentig andel sol- och vindel skulle Tyskland behöva lagringskapacitet på 22,1 TWh, enligt en färsk studie, vilket överstiger den faktiska kapaciteten hundrafalt.

4. Sett till Tysklands hela energianvändning står elen för bara 17 procent och den ”ekologiserade elproduktionen” (vind och sol) bara för drygt 3 procent. Det politiska målet att skapa ett ”all-electric society” på 30 år förefaller, enligt Daniel Wetzel, ”fullständigt orealistiskt”.

5. Även om Tyskland till 2050 skulle kunna minska sitt energibehov med hälften och nå klimatmålet (80-95 procent förnybart, inte specificerat), förblir det oklart varifrån all förnybar el skulle komma. Den tyska geografin skulle inte på långt när räcka till, även om man satsade på den allra största typen av vindmöllor och övervann motståndet från alla naturskyddsföreningar och medborgarinitiativ mot vindkraft (i dag över 700 till antalet).

6. Även i de mest gynnsamma scenarierna kan Tyskland inte nå självförsörjning i fråga om energi.

7. Energiewende har hittills i hög grad setts som ett tyskt ”samhällsprojekt”, men acceptansen finns inte längre, tvärtom har projektet blivit starkt polariserande. Utanför metropolerna växer det organiserade motståndet, sedan tidigare finns inom näringslivet ett tvivel mot Energiewende.

Tyskland är enligt Daniel Wetzel nu i det skede av sagan om kejsarens nya kläder där barnet precis är på väg att säga: ”Men kejsaren är ju naken”.

De antaganden man byggt Energiewende på har inte stämt. Elpriserna har skjutit i höjden, subventionerna är på gigantiska nivåer, koldioxidutsläppen har inte minskat, konflikterna har ökat mellan naturskyddet och bioenergiintressena, Tyskland är fortfarande helt beroende av importerad energi.

Michael Vassiliadis, chef för det mäktiga gruv-, kemi- och energifacket IG BCE och mångårig medlem i förbundsregeringens råd för hållbar utveckling, hör till dem som i Daniel Wetzels artikel kritiserar den tyska energipolitiken.

Energiewende ”har gett eliten ett gott samvete och en bra avkastning, en kombination som innebär äkta power”, säger Michael Vassiliadis: ”Ur detta har uppstått en hel föreställning, där man bemödar sig om att förhålla sig okritisk till de ofantliga problemen med Energiewende.”

Bild: Datteln kolkraftverk
Foto: Arnold Paul