Tvära kast i spelet om kraftmarknaden

Tvära kast i spelet om kraftmarknaden

Förra veckans miljardsmäll på Nasdaqs kraftbörs orsakades av att turen omsider tog slut för Nordens största privata elbörshandlare. Eller var det kanske inte otur? I efterdyningarna efter Einar Aas kraftkrasch flödar konspirationerna på en marknad utan insyn.

Den mytomspunna norska krafttradaren Einar Aas knockades oväntat i femtonde ronden (antal år på börsen) och han fick snabbt öknamnet Svarta svanen. Som börsbegrepp är en svart svan en händelse så totalt bortom all normal förutsägbarhet att det är omöjligt att tänka sig att det kan ske, och när det ändå sker så är det så osannolikt att det är som om det ändå aldrig har skett, för att säga det med Tage Danielsson.

På den nordiska kraftbörsen sågs Einar Aas mer som ett fundament än en risk. Man hade helt enkelt vant sig vid honom, eller rättare sagt: han hade vant sig vid marknaden och till slut blivit oförsiktig. Att spekulera på börsen är som att spela poker och den som visar korten kan förlora hårt och stort.

Einar Aas, vars efternamn ska uttalas “Ås”, har de senaste femton åren varit norsk krafthandels guldgosse. Från sitt hemmakontor i den norska småstaden Grimstad har han växt fram som kraftmarknadens största privata aktör.

I norsk finansvärld har den medieskygge privathandlaren fått en mytisk kultstatus då han år efter år har lyckats pricka rätt med sina spekulationer runt långsiktiga terminskontrakt på elmarknaden. Givetvis inte minst därför att han på kuppen blivit stenrik. Samtidigt har Einar Aas också blivit känd som den norska privatperson som under flera år har betalat mest i skatt, över 200 miljoner 2016.

Spelar mot framtiden
Einar Aas spelplan var råvarubörsen Nasdaq Commodities för handel med nordiska kraftderivat. Finansiella derivat är långa terminskontrakt för framtida tidsperioder där köpare och säljare kommer överens om konkreta leveranser, till exempel våren 2019 eller ännu längre fram. Kontrakt kan skapas för många år in i framtiden.

Tradern kontrakterar då en viss mängd TWh från en producent och tar en ”position” för att kunna sälja volymen vidare med förtjänst. Varje dag görs nya värderingar av långtidskontrakten utifrån nya förutsättningar, allt från vädret till svajiga priser på relaterade produkter eller marknader. Vem som köper vad är emellertid osynligt och anonymt, det tillhör reglerna och är en förutsättning för schysst spel.

En viktig poäng som ofta försvinner i mediernas beskrivning av kraftbörsen som ett pokerspel är att spekulerandet i långsiktiga terminer har ett högre syfte än att enbart generera vinster. Terminshandeln är viktig för att hålla marknadsrisken låg och framtiden så förutsägbar som det går att göra. Med terminskontrakt säkras inkomsterna över längre perioder och det ger både företagsekonomerna och slutkunderna mer ekonomisk stabilitet, bortom spotmarknadens svängiga tillvaro.

Derivat är med andra ord som aktier. Skillnaden är att kraftbörsen är ett nollsummespel, som betyder att en spelare endast kan vinna om någon annan förlorar. Det kan skapa idéer om fult spel och få teorier på glid. Kan någon ha känt till Einar Aas sina positioner, kikat honom över axeln och sedan lagt ut en snubbeltråd?

Spelarens portfölj
Einar Aas (47) startade sin tradingverksamhet 2001 efter att ha jobbat en period som riskmanager i en energikoncern. Han insåg att han kunde något som inte alla andra kunde och året därpå tjänade han ihop 65 miljoner kronor. På det viset har det fortsatt. Under årens lopp har Einar Aas tjänat ihop 3,8 miljarder. 2016 var årsinkomsterna 833 miljoner kronor och förmögenheten runt 2,1 miljarder.

Han körde ofta högriskaffärer och hade hög exponering på marknaden men var samtidigt en erkänd och ”mycket skicklig” trader, enligt en källa i Dagbladet. Efterhand byggde han upp en allt mer svällande portfölj av elmarknadskontrakt.

Enligt nyhetsbyrån Montel satt Einar Aas innan kraschen med positioner på 23 TWh nordisk kraftproduktion och 11 TWh tysk kraft. Det är ovanligt mycket i händerna på en enda person. Som jämförelse låg Sveriges årsförbrukning 2017 på 141 TWh.

Vädrets makter
På senare tid hade Einar Aas spekulerat mycket i skillnaden mellan tyska och nordiska elpriser för 2019. Tanken var att skillnaden skulle bli mindre, något alla prognoser och erfarenheter visade. Det skedde inte och istället dubblerades avståndet, spreaden, mellan priserna i Norden och Tyskland.

Med solen och torkan växte portföljen utom synhåll för andra, men Einar Aas såg möjligheter. Samtidigt målades han allt mer in i ett hörn. Likviditeten på den nordiska kraftbörsen är låg, köparna är relativt få och det tar lång tid att lösgöra sig från stora positioner – fast stort hade Einar Aas alltid tänkt, det var en del av tricket, så särskilt orolig var han inte.

Ja ja, tänkte han kanske, att så länge solen skiner och hösten blir torr med stabilt höga kraftpriser så ska det nog lösa sig. Att tradingen redan 2017 hade fallit som en sten från toppåret innan förträngdes med hjälp av nya insatser. Utanför villafönstren sjönk förmögenheten sakta ihop. Så kom regnet.

Kraschen
Måndagen den 10 september kollapsade relationen mellan den nordiska och tyska elmarknaden, sett ur en trängd börshandlares synvinkel. Som om inte det var nog hade priset på utsläppsrätter ökat extremt, något som bidrog till den nu knästående positionen.

Det nordiska kraftpriset föll djupt samtidigt som det tyska steg desto högre. Att lyssna på väderprognoserna var en plåga för Einar Aas som hade satsat hundratals miljoner kronor på fel väderlek och att spreaden skulle krympa. De följande dagarna blev krisen akut. Einar Aas kunde inte längre garantera finansiell säkerhet för sina positioner och det sista han gjorde var att kasta in 380 miljoner kronor av egna privata medel. Det hjälpte inte mycket.

Kvar fanns en förlust på 1,2 miljarder. Sent onsdag kväll publicerade Nasdaq ett meddelande om att en av deras aktörer hade brutit mot börsens interna marginalkrav. I torsdags bekräftade man att det var Einar Aas.

I ett pressmeddelande citerad av Hegnar.no meddelade Einar Aas: ”Jeg har hatt for stor posisjon i forhold til likviditeten i markedet og i løpet av mandagen ble de siste 350 millionene av mine frie likvide midler overført. Dette var ikke tilstrekkelig til å dekke tapet og tirsdag ble jeg derfor satt under administrasjon av Nasdaqbørsen. Onsdag kveld ble hele min portefølje tvangssolgt av Nasdaq, dette medførte et svært stort personlig tap. Følgen av dette er akkord eller personlig konkurs.”

Eftersläckning
Nasdaq Clearing sköter det praktiska runt börshandlarnas terminskontrakt. Nu la man ut resterna efter Einar Aas portfölj till tvångsförsäljning, troligtvis med stor rabatt. Idag vet ingen säkert vem köparen eller köparna var, men den som googlar hittar flera intressanta förslag och dementier.

Samtidigt skulle miljardförlusten efter Aas fördelas mellan resten av marknadsplatsens medlemmar. Nasdaq Clearing har en obeståndsfond, en typ av försäkringsordning som kan reglera och garantera handeln mellan parterna. Det är i utgångsläget en smart ordning för att undvika att stora jättar går omkull om hemliga bilaterala avtal kollapsar.

Med Einar Aas fall gick dock 70 procent av bufferten på nära 1,8 miljarder kronor upp i rök, som fondens 166 medlemmar nu fick nu stå för, en blandning av banker och energibolag med varierande storlek och ägarskap. Några betalade ett par hundra tusen kronor medan andra måste ut med miljonbelopp.

Beloppens storlek baseras på vilken exponering de själva hade i marknaden. Statkraft har betalat 50 miljoner kronor, Vattenfall 6,1 miljoner och Nasdaq själv får lägga ut 72 miljoner. Fortum har betalat 208 miljoner kronor.

Även svenska energibolag dras nu in i ersättningskarusellen. Jämtkraft betalar 10 miljoner kronor och Göteborgs Energi 15 miljoner kronor. ”Vi brukar göra ett resultat kring 500–600 miljoner per år, så i den kontexten är det ingen jätteförlust, även om 15 miljoner är väldigt mycket pengar,” säger ekonomidirektör Robert Casselbrant på Göteborg Energi.

Ansvar och regler
Enligt Nasdaq har börsens räddningstjänst fungerat bra under kraschen. Nasdaq Commodities har sin bas i Oslo och Norge-chefen Georg Aasen har påpekat i norska medier att varken regelverken eller skyddsvallarna har brutits. Man vill ändå höja marginalkraven för att reducera riskprofilen och ge investerarna ökad trygghet.

Frågan många nu ställer sig är om kraftmarknadens ramar ändå är för lösa, om det är dags att begränsa möjligheterna till det som idag kan framstå som hejdlös spekulation. Enligt norska Finanstilsynet kan en ”fysisk eller juridisk person” som handlar på terminsmarknaden inneha derivat på som mest 67,6 TWh. Det är mycket. På tyska elbörser går gränsen vid 12 TWh.

Norska politiker har varit snabbt framme med krav på ökad marknadsreglering något man nu vill ”ta upp med finansministern”. Snabbheten kan också ses i ljus av att norsk energidebatt ofta har ett högt tempo, något Second Opinion tidigare har skrivit om här. Både svenska Finansinspektionen och norska Finanstilsynet är på spåret och vill framöver utreda händelserna.

 

* * *

 

Bilder:  Spelbilden har lånats av Dad’s gaming addiction.

 

Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*