”Sverige driver mot elektrisk utarmning”

”Sverige driver mot elektrisk utarmning”

Innan elmarknaden 1996 släpptes fri hade statliga Vattenfall det övergripande ansvaret både för stamnätet och elproduktionen i Sverige, i praktiken ett ansvar för en fungerande elförsörjning. Ett sådant ansvar finns inte längre, skriver Einar Fjellman.

Den energipolitik som den 5 februari 2009 av dåvarande alliansregeringen lanserades med de stolta orden ”En hållbar energi- och klimatpolitik för miljö, konkurrenskraft och trygghet” har efter tio års idog möda lyckats skapa elbrist eller hot om elbrist i stora delar av landet och samtidigt förstöra landskap och boendemiljö för tusentals människor. Pågens vd Anders Karlsson Jerndal ger en föraktfull sammanfattning av misslyckandet när han får beskedet att E.on inte kan garantera strömförsörjning inför planer på expansion i Malmö: ”Strömbrist är något man hört talas om i u-länder”.

Vindkraft var budskapet i 2009 års energiuppgörelse. Elproduktion med kärnkraft och vattenkraft utmålades som otillräcklig, sårbar och otrygg, därför behövde ett ”tredje ben” utvecklas. Varningar fattades inte, de fanns på plats redan i begynnelsen. Svenska Kraftnät (SVK) beskrev 2008 i rapporten Storskalig utbyggnad av vindkraft Konsekvenser för stamnätet och behovet av reglerkraft, de risker och påfrestningar på elförsörjningen som utbyggnaden skulle medföra. I den mån rapporten alls lästes av de politiker som fattade besluten syntes intet spår av försiktighet eller tvekan i de proklamationer om en lycklig energiframtid som följde.

Att det yttersta målet med vindkraftutbyggnaden för Centerpartiets del var avveckling och slutligen nerläggning av all kärnkraft påstods aldrig öppet i energiöverenskommelsen, tvärtom erkändes kärnkraft ”under den tid vi kan överblicka” som en viktig del av svensk elproduktion. Förtjänsten för detta inslag av realism i uppgörelsen får tillskrivas Jan Björklund. I de förhandlingar med näringsminister Maud Olofsson som föregick överenskommelsen vägrade han godkänna en skrivning där kärnkraft endast skulle tillåtas i befintliga reaktorer ”tills deras livslängd var över” som näringsministern uttryckte det.

Maud Olofson fick ändå som hon ville. Någon överenskommelse om slutdatum för svensk kärnkraft behövdes inte. Det har ”marknaden” skött om, en marknad som är hårt styrd och manipulerad med subventioner och myndighetsdirektiv av de politiker som för tillfället har makten. Trots avskaffad effektskatt på kärnkraft har de ekonomiska villkoren för fortsatt elproduktion med kärnkraft starkt försämrats och osäkerheten om framtida villkor är total. Beslut om förtida avveckling av fyra reaktorer (O1 och O2 i Oskarshamn, R1 och R2 i Ringhals) har fattats. Avveckling av O1 och O2 är påbörjade, R1 och R2 skall påbörjas i år och 2020. Ett sammanlagt bortfall av planeringsbar baseffektkapacitet på 4,2 GW påstås av regeringen bli ersatt av vindkraft. Det är bara början. Om 20 år skall all kärnkraft vara avvecklad och ersatt av främst vindkraft. Ingen orsak att oroa sig enligt förre energiministern Ibrahim Baylan och hans efterträdare Anders Ygeman, tvärt om. Energiöverenskommelsen påstås garantera ”fortsatt robust och hög leveranssäkerhet i elförsörjningen.” Ministrarna leker med elden.

SVK har sedan flera år med ökat eftertryck varnat för denna utveckling. I myndighetens Systemutvecklingsplan 2018-2027 beskrivs ett scenario för Sveriges elproduktion fram till 2040. Scenariot bygger på redan fattade beslut om stängning av reaktorer samt den senaste energiöverenskommelsen, som fortfarande gäller, om ett mål på 100 procent förnybar elproduktion, alltså ingen kärnkraft. Vindkraften antas bli utbyggd till en årsproduktion på 67 TWh, solkraft till 7 TWh. Risk för effektbrist blir ett årligt inslag i vår elförsörjning fram till 2040 med början då R1 och R2 är avstängda. I slutet av perioden ”riskerar södra Sverige (elområde 3 och 4) att uppleva i genomsnitt nästan 400 timmar per år med effektbrist. För extrema väderår (vindstilla och kyla) visar dock scenariot på ett betydligt högre antal timmar med effektbrist.”

SVK har inget annat svar på hur denna enorma brist skall kunna hanteras än den åtgärd som myndigheten alltid haft i beredskap, dock i en helt annan, mindre skala: mothandel, d.v.s. upphandling av elproduktion som annars skulle konsumerats av elintensiv industri. Den upphandlade produktionen blir då i ett bristläge tillgänglig för annan konsumtion, t.ex. i hushåll. En berättigad fråga är emellertid hur mycket av elintensiv industri det kommer att finnas kvar i landet att handla av med de framtidsutsikter som KVA målar upp. Myndigheten tror heller inte på någon nyproduktion av el, t.ex. gaskraft. Årsmedelpriserna på el bedöms inte bli tillräckligt höga för att motivera sådana investeringar.

Innan elmarknaden 1996 släpptes fri hade statliga Vattenfall det övergripande ansvaret både för stamnätet och elproduktionen i Sverige, i praktiken ett ansvar för en fungerande elförsörjning. Ett sådant ansvar finns inte längre odelat, varken hos någon myndighet eller annorstädes. Nu styrs vår elförsörjning med målformuleringar i energiöverenskommelser där politiker som saknar både kunskaper och helhetssyn låter hänsyn av ovidkommande slag dominera. Sverige driver likt ett skepp med trasigt roder mot elektrisk utarmning.

Sivert Göthlin, pensionerad chef i Vattenfall med ansvar för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet, har föreslagit att en haverikommission tillsätts för att komma tillrätta med elmatningen till Sydsverige. En ny likströmskabel från Jönköing till Hörby kan inte tas i bruk trots att den var färdigbyggd för fyra år sedan. Katastrofal misskötsel, enligt Göthlin. Detsamma kan sägas om hela landets elförsörjning utan att beskyllningar för överdrift skulle kännas besvärande. Göthlins haverikommision bör få sällskap av ytterligare en kommision, även den med förstavelsen haveri.

8 Kommentarer
Av Einar Fjellman
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Det där med ”ojämn” frekvens även om det är vindkraft, var har du fått det ifrån. Kan bara komma från en ekonom som inte alls har kläm på hur El-nätet är uppbyggt och fungerar. Det som är ojämnt är el-produktionen med en dutt här och en där, i takt med blåsten. Alltså bidraget till nätet. Man kan inte köra motfas till nätet, någonstans löser det ut och blir ”black out”.

  2. Nils Ronquist skriver:

    Det har hänt mycket sedan Maud Olofsson styrde och ställde på energimarknaden. Dyrt blev det åtminstone när M O styrde och ställde.Dessutom vindkraften har och kommer att bli allt dyrare. Rent krasst: Idag behövs kärnkraften mer än någonsin Vi skall ha elbilar istället för bensindrivna. Elektronik byggs ut mer och mer vilket kräver stabil el. För att möta det ökade behovet byggs solfångare och vindsnurror som aldrig för. Vindkraften distribuerar en el med ojämn frekvens medan vi får en elmarknad som kräver en stabil frekvens. Dessutom blir det oerhört dyrt att bygga 100 % förnybart.

  3. Einar Fjellman skriver:

    Tyvärr insmög sig ett förargligt fel i min text. I sjätte stycket står ”KVA målar upp”, skall naturligtvis vara SVK, även om jag tror att KVA (Kungliga vetenskapsakademien) nog skulle instämma.

  4. Carl-Åke Utterström skriver:

    Helt klart så måste Anders Ygeman eller Ibrahim Baylan ta sitt ansvar och tillse att någon myndighet får det övergripande ansvaret för elförsörjningen i landet. Energiministern har delgetts information om detta sedan lång tid tillbaka. Och hans agerande beträffande gen IVs kärnkraft är inte värdigt en energiminister.

    Lås igenom rapporterna före uttalande om enhörningar. Ytterst märkligt uttalande av en minister. Energiöverenskommelsen hindrar inte nybyggnad av kärnkraft så då bör ansvarig minister inte heller motarbeta detta. Nybyggnad av vindkraft är mindre kostnads- och råmaterialintensivt och tar längre tid än nybyggnad av kärnkraft. Om energiministern inte inser detta bör han bytas ut.

  5. Björn Boström skriver:

    Ja, det är skrämmande att det inte finns något samlat ansvar för behovet av energi och dess system som är bärare av elektriciteten. Mer effekt från vindkraften skapar beroende, som vid frånvaro av vind, helt kan slå ut sektorer av samhället. Vatten och kärnkraft måste vara den bärande delen och inte tvärtom, att denna baskraft skall vara reglerkraft till den intermittenta elkraften, som utgörs av sol och vindkraft.

  6. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Ser ni inte mönstret det är som politik ansvaret är UPA och rätt vad det är blir det black out av det. Likströmsledningen södra delen av västra länken varför används den inte när den är färdigbyggd sen åratal?

    1. Christer Daleskog skriver:

      Kablarna i den förbindelsen (SydVäst-länken) är sedan länge förlagda och testade. Det som inte är klart och idriftsatt är strömriktarstationerna i båda ändar pga oklarheter hos leverantören. Maxböter i projektet är uttagna från leverantören så den påtryckningsmöjligheten finns inte längre.

      En delorsak i den rådande situationen är antagligen en räddhåga att inte följa LOU (lagen om offentlig upphandling) när man väljer leverantör, i detta fall uppenbarligen fel leverantör som lämnat lägsta pris och försäkrat att han uppfyller specifikationerna.
      LOU är (har blivit) ett mycket dåligt instrument när det gäller att få rätt produkter, system o anläggningar till det offentliga Sverige.
      De sista meningarna är min egen personliga uppfattning.

      I övrigt delar jag artikelförfattarens uppfattningar och farhågor i huvudfrågan om Sveriges elförsörjning.

  7. Klas Roudén skriver:

    Håller med skribenten; läget för vår hittills stabila elförsörjning är illavarslande, där frekvenskvalitén redan försämrats p g a kärnkraftsavvecklingen, vilken förutom den ökande risken för effektbrist även minskat systemtrögheten (svängmassan) med försämrad frekvenskvalité som följd, vilket är ett växande problem för vår livsviktiga basindustri.
    Jag vill korrigera/komplettera med följande:
    Ansvaret för stamnätet, balansregleringen och den övergripande driftsäkerheten övergick redan 1992 till Svk, som då bildades. Vattenfall hade därmed inte längre dessa ansvar.
    Det enda formella ansvar som idag finns har Svk för den operativa driften för innevarande dygn samt ansvar för driftplaneringen för påföljande vecka.
    Men ingen har därutöver något formellt ansvar, alltså inte heller för de närmaste årens elförsörjning.
    För mig m fl är det helt självklart att regeringen här måste ta sitt ansvar.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet