DEBATT
Klimatomställningen kommer sannolikt öka efterfrågan på el med höjda priser som följd, skriver nationalekonomen Yngve Lindh. Politiker har inte tillräckligt tydligt kommunicerat till allmänheten vad som väntar. Regeringen presenterade dagarna före jul sin klimathandlingsplan men tyvärr bidrar den inte mycket till att förstå hur EU:s mål för minskade utsläpp till 2030 skall uppnås, menar han.
År 2023 blir det varmaste året på jorden sedan temperaturerna börjades mätas. Dessutom uppstod mer omfattande skogsbränder än i modern tid i Kanada och Grekland. Extrem torka förekom på Afrikas horn och sedan mycket kraftiga skyfall. Det senare också i Italien, Kina, sydöstra Afrika och Mexiko.
I Skandinavien påverkas vi också, men på grund av vårt nordliga läge ännu inte så starkt. Men perioder av torka och stark nederbörd påverkar vårt jordbruk. Vid stormar når haven högre upp på land än i mannaminne och den kraftiga nederbörden ökar risk för att jordskred som underminerar vägar, järnvägar och bostadsområden. Vatten och avloppsystemen visar sig vara otillräckliga.
Enskilda extrema väderhändelser bevisar inte att vi har klimatförändringar förorsakade oss människor, men sammantaget är den allt rikligare förekomsten av dessa en stark indikation på att så är fallet. Även om vi är osäkra på sambandet mellan halten växthusgaser i atmosfären och temperaturhöjningarna bör åtgärder med inriktning mot klimatneutralitet vidtas. De är en försäkring mot osäkerheten. Åtgärderna bör också sättas in snabbt. Ju mer växthusgaser vi släpper ut innan nettoutsläpp noll uppnås, desto högre blir den globala medeltemperaturen hundratals år framöver.
Tidigare under året har EU:s nya klimatlagstiftning Fit-for-55 i stora delar antagits. I oktober i år presenterade nationalekonomen John Hassler sin utredning på uppdrag av regeringen. Han inleder med att slå fast att Fit-for-55 är ett mycket stort steg framåt och ett föredöme för resten av världen. Ett huvudspår i utredningen är att de svenska klimatpolitiska målen i stor utsträckning bör anpassas till EU:s mål. EU:s huvudmål är klimatneutralitet 2050 och därefter negativa nettoutsläpp. Som ett delmål ska unionens nettoutsläpp 2030 vara minst 55 procent lägre än de var 1990.
Den nya lagstiftningen består av utsläppshandelsdirektivet, (ETS1), som reglerar utsläppen för större energi-och industrianläggningar, flygtrafiken och från 2024 också sjöfarten. Ansvarsfördelningsförordningen (ESR) reglerar utsläppen för vägtrafiken, småskalig uppvärmning och jordbruket och LULUCF-förordningen (Land Use, Land Use Change and Forestry) reglerar storleken på inlagringen av kol i landskapet och i träprodukter. En stor del av ESR-utsläppen kommer från och med 2027 att omfattas av ett nytt utsläppshandelssystem, ETS2. I ETS1 auktioneras utsläppsrätterna ut till enskilda företag och i ETS2 till medlemsstaterna. Inom båda systemen uppstår handel med utsläppsrätter och det finns viss flexibilitet i var utsläppen kan göras både inom och mellan medlemsstaterna. En utmärkt genomgång hur EU:s klimatbeslut berör Sverige ges i ”Temperaturhöjningen i klimatpolitiken-EU:s nya lagstiftning i svensk kontext” av Magnus Nilsson, ESO 2023:7.
En vanlig uppfattning är att på längre sikt kan kostnaderna för den omställning som Fit-For 55 kräver bli överkomliga. Men de närmaste decennierna krävs stora omställningar av energisektorn, bostäder, tillverkningsindustrin, transportsektorn och skogs- och jordbruken. Produktionskapital som kräver fossil energi kommer att fasas ut och ersättas med fossilfria alternativ och många behöver omskola sig. Den franske ekonomen Jean Pisani-Ferry har beskrivit omställningen som en utdragen negativ utbudsstörning, i viss mening jämförbar med oljekrisen på 1970-talet.
Ett slående exempel är omställningen av den svenska elproduktionen med konsekvenser för organiseringen av elmarknaden och för elnätet. Behovet av el kommer att vara omfattande både för de stora industrisatsningarna och i transportsektorn. I någon utsträckning kan både befintliga vatten- och kärnkraftverk moderniseras för att generera mer el, men att väsentligt öka produktionen kräver stora nyinvesteringar i framför allt kärnkraft och vindkraft, men även i elnätet. Ny produktion av el från kärnkraft kan vi sannolikt inte få till stånd förrän i mitten av 2030-talet och vindkraften fördröjs av långa handläggningstider för tillståndsprövningar. Om- och tillbyggnad av kraftnätet är också långdragna processer. Men efterfrågan på el kommer sannolikt att öka redan det innevarande decenniet med höga priser som följd. Sannolikt kommer det att krävas statliga stöd för att dämpa hushållens och företagens kostnader.
Det är ett exempel på hur regeringar behöva stötta hushåll och företag i omställningen. Dessutom krävs offentliga initiativ för investeringar i forskning och infrastruktur. De offentliga finanserna kommer att påverkas både på nationell och på EU-nivå och kostnaderna för omställningen kommer i övergångsfasen att vara påtagliga. Politiker på nationell- och EU-nivå har tagit alltför lätt på detta och inte tillräckligt kommunicerat till allmänheten vad Fit-for-55 innebär och vad som väntar. Det gäller också svenska politiker.
Det finns goda exempel på hur kompensation till de som påverkas av omställningen kan utformas. I sin utredning har John Hassler konkreta förslag som en klimatbonus till alla hushåll vilken exempelvis kan kopplas till statens intäkter från klimatrelaterade skatter. Vidare transportstöd till hushåll på landsbygden. Därutöver att stärka fastighetsägares rätt till kompensation när vindkraft byggs och att det införs en kommunal vindkraftskatt, eller ersättning via statsbudgeten, till kommuner som tillåter vindkraft. Han föreslår därutöver att ekonomiska drivkrafter bör utformas för att minska utsläppen från jordbruket och att markägare ska få ersättning för den klimatnytta de skapar. Alla de här förslagen är till för att göra de nödvändiga förändringarna legitima.
Svenska politiker av olika kulörer har varit med om att ta fram EU:s Fit-for-55 och det var svenska ministrar som under ordförandeskapet våren 2023 klubbade igenom viktiga delar av klimatplanen. Nu gäller det att de också på hemmaplan på ett transparant sätt förklarar vad det hela innebär och också beslutar om åtgärder som förverkligar och legitimerar omställningen. Regeringen presenterade dagarna före jul sin klimathandlingsplan. Tyvärr bidrar den inte mycket till transparensen. Särskilt inte till att förstå hur EU:s mål för minskade utsläpp till 2030 skall uppnås. Nästa halvårsskifte lämnas Sveriges integrerade energi-och klimatplan till EU-kommissionen. Då finns möjlighet till förslag till skarpare åtgärder.
9 Kommentarer
Man skulle ju kunna ta bort energiskatten på el då den per kWh är högre för el än för bensin och diesel. Detta trots att den i princip endast är en fiskal skatt med en eventuell svag motivering att den bidrar till mer effektivitet.
Men faktum kvarstår att el till en överväldigande majoritet är inhemskt producerad med minimala koldioxidutsläpp eller lokala utsläpp medan olja till en överväldigande majoritet utvinns utomlands av till stor del tvivelaktiga eller rent skurkaktiga stater som Ryssland och har stora utsläpp av koldioxid samt lokala hälsovådliga avgaser.
Lägg ovanpå detta till att el generellt är en viktigare produkt som är svårare att avstå för gemene man då den för många är kopplad till uppvärmning men också många andra viktiga ändamål som t.ex. matlagning. Även om bensin och diesel också är en viktig produkt och kanske hade behövts subventioneras/beskattas mindre för vissa ändamål så framstår det mycket märkligt att man valde att höja energiskatten för el med nästan 10% samtidigt som man sänkte skatten på bensin och diesel.
Ja, det är märkligt att höja skatten på el och sänka den på fossila drivmedel.
Man skulle kunna modifiera marginalprissättningen av el i EU. Nuvarande prissystem gynnar bara elproducenterna och vanliga konsumenter får stå med lång näsa när elräkningen kommer.
Marginalprissättning är vad som alltid tillämpas, vare sig det gäller el, bensin, försäkringar, räntor eller falukorv. Varför skall el prissättas genom planekonomi?
Vill man inte stå med lång näsa så är det bara att skriva upp sig på ett avtal med fast pris (men man skulle önska att det fanns lite mer att välja på än bara fast och rörligt).
Det är en intressant ståndpunkt.
I stora drag så står hushållen för mer än hälften av all elkonsumtion och merpart av dessa har rörliga elavtal. Hur mycket prispress sätter en elhandlare på elpriset när de vet att huvuddelen av dess kunder betalar oavsett vad priset blir? Jag är inte ekonom men jag skull tänka mig att de struntar högaktningsfullt i vad priset blir och vi får det pris som vi får.
Att skriva upp sig på ett fast pris är naturligtvis lösningen men då är det ju någon annan som skall ta en risk och då får man betala. Premien man betalar är rätt hög för det man köper är obegränsat med el till ett fast pris några månader eller år framåt. Vilken annan produkt säljs till fast pris utan att leverantören vet hur mycket som skall levereras? Finns det inte någon annan prissättning som skulle minska riskpremien?
Antag att jag som hushåll kunde teckna ett fastpris på 40 kWh per dag där jag betalar för 40 kWh oavsett hur mycket jag förbrukar. Konsumerar jag över så får jag betala spotpris men ligger jag under så får jag likväl haspla upp. Ett sådant upplägg skull ge mig tillräckligt med säkerhet eftersom bara el över 40kWh/dag är spotpris och spotpriset är ju inte alltid högt. En leverantör skulle vet exakt hur mycket de behöver köpa upp och kan köpa upp det på termin – riskpremien skulle inte behöva vara högre än den premie som vi idag har på terminsmarknaden.
Man kan naturligtvis förfina modellen och välja olika nivåer på den fasta delen beroende på månad men det skulle leverantörerna säkert lösa – om de nu är så intresserade, de tjänar ju bra både på de rörliga och fasta kunder de har 🙂
”Dessutom uppstod mer omfattande skogsbränder än i modern tid i Kanada och Grekland. Extrem torka förekom på Afrikas horn och sedan mycket kraftiga skyfall. Det senare också i Italien, Kina, sydöstra Afrika och Mexiko.”
Som naturligtvis inte har ett dyft att göra med koncentrationen av koldioxid i atmosfären men det är ju bra om vi spär på den allmänna rädslan med lösryckta händelser.
”… men sammantaget är den allt rikligare förekomsten av dessa en stark indikation på att så är fallet.”
Jasså, vilken rikligare förekomst då – tar man och titta på statistiken och försöker hitta en enda ökning av någon väderrelaterad katastrof så som inser man att det är en krusning på vad vi sett så länge vi fört dagbok. Man kan naturligtvis välja ”mannaminne” så att det passar in i ens tes men det har ingenting med starka indikationer att göra.
”Även om vi är osäkra på sambandet mellan halten växthusgaser i atmosfären och temperaturhöjningarna bör åtgärder med inriktning mot klimatneutralitet vidtas.”
Varför då, det är väl som alltid en avvägning mellan sannolikhet och kostnad? Hur mycket skall vi spendera på att sätta upp spärrballonger runt Blåkulla – kostnad och sannolikhet. Att ge alla som ropar ”vargen kommer” obegränsat med resurser är …. urbota….?
”Ju mer växthusgaser vi släpper ut innan nettoutsläpp noll uppnås, desto högre blir den globala medeltemperaturen hundratals år framöver.”
En skröna om något men ju fler gånger det upprepas desto … trovärdigare blir det?
Hur länge skall vi leka med i denna cirkus, miljarder och åter miljarder spenderas på absoluta meningslösheter. 1600-talets häxprocesser blir ett under av rationalitet i jämförelse med dagens klimathysteri. Det kanske är för många som har politiska eller ekonomiska intresse av att hotbilden lever kvar så vi kanske måste genomlida några år till, men det är smärtsamt att se hur lättpåverkade vi är.
Det är EU:s klimattjänst Copernicus som just har meddelat att 2023 blev det varmaste året sedan mätningarna började. Inget påhitt av mig.
I första stycket i min artikel anger några exempel på extrema väderhändelser förra året. I regeringens egen Klimathandlingsplan som presenterades strax före jul ges på sidorna 17-19 en betydligt noggrannare genom av läget. Rekommenderas för läsning.
”I regeringens egen Klimathandlingsplan…”
Vilket är en del av problemet. Regerings klimathandlingsplan är en politisk skrift som hänvisar till IPCC som är en politiskt organisation med ett syfte (att överleva). Regeringen finansierar forskning som stämmer överens med deras hotbilder och media vill helst av allt ropa vargen kommer för att sälja lösnummer. När ingen tjänar något på att skrapa på fernissan så kommer vi leva kvar i den här cirkusen tills nästa istid.
Det som gör mig mycket skeptiskt till hela idén om koldioxidhotet är dess svaga koppling till fossila utsläpp, Det är relativt lätt att hotta bra uppskattningar på världens fossila utsläpp under åren och halten koldioxid i atmosfären har vi bra siffror på sedan slutet av 50-talet. Ta och jämför våra årliga utsläpp med motsvarande års ökning av koldioxidhalten. Ta sen och plocka ner globala temperaturdata från slutet av femtiotalet och lägg in dem som en påverkande faktor. Gör en regressionsanalys och berätta sedan vad som påverkar koncentrationen av koldioxid i atmosfären – ibland är det inte som man tror, eller som det står i tidningen 🙂