DEBATT
Det är fel att använda den kunskap som systemstudier kan erbjuda som facit för hur kraftsystemet ”borde” se ut i framtiden, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. De hanteras ofta som slagträ i debatterna om vilka kraftslag vi ska välja. Han riktar också hård kritik mot den studie som nyligen publicerades av Blekinge Tekniska högskola.
Stora system- och allmänna jämviktsmodeller kan vara bra om man vill förstå interaktionen mellan olika delmarknader eller system när olika förändringar ska göras. När jag skruvar här, vad händer där? Men som facit för hur kraftsystemet ”borde” se ut år 2050 är det i mina ögon fel sätt att använda den kunskap som systemstudier kan erbjuda. Riktigt illa blir det med en så undermåligt genomförd studie som den som släpptes av Blekinge Tekniska högskola häromdagen.[1] Med rätt vidlyftiga antaganden om teknik och teknikutveckling samt med källor från bloggar och dagspress gjorde man anspråk på kunskaper om framtiden som var dåligt underbyggda. Att vissa medier utan någon sorts källkritik valde att trycka resultaten visar kanske hur viktigt det är att forskarvärlden själv upprätthåller någon form av standard och god forskningssed.
Eftersom dessa framtidsutsikter ofta hanteras som slagträ i debatterna om vilka kraftslag vi ska välja så har jag ett förslag som kan spara både tid och pengar. Det har på senare tid publicerats två större studier av vad som borde ingå i framtidens kraftsystem. Göransson och Johnsson på Chalmers har släppt studien ”Ett framtida elsystem med och utan kärnkraft – vad är skillnaden?”[2] där de visar att framtidens kraftsystem blir billigare om vi inte investerar i kärnkraft. Quist och Norbergs ”Kraftsamling elförsörjning – scenarioanalys 2050”[3] visar å andra sidan att kärnkraften har en viktig roll även i framtiden. För de läsare som går bortom sammanfattningarna finns det mycket att lära av båda rapporterna. Hur man väljer sina antaganden kommer att driva resultaten i olika riktning. Min slutsats är dock att ingen av dessa varken har rätt eller fel. Men i och med att de gör hederliga ansatser att modellera det svenska kraftsystemet erbjuder de goda insikter som fördjupar kunskaperna kring det svenska kraftsystemet. De är dock inte facit på det samhällsekonomiskt bästa och billigaste kraftsystemet 2050.
Men om nu policyprofessionella (läs lobbyister) från olika falanger och politiker ignorerar de väsentliga insikterna om olika samband i dessa studier och tycker sig behöva något som de kan betrakta som den slutliga vägledningen om hur kraftsystemet ska se ut 2050 har jag en samhällsekonomiskt rationell propå. Istället för att lägga ner resurser på fler studier av denna typ av modellansatser för att planera 2050 års kraftsystem, räknas värdena i Göransson och Jonsson samt Quist och Norberg upp med inflationen. På våren vartannat år räknar vi upp Quists studie och kärnkraftsvännerna kan jubla över champagnen på valborgsmässoafton och på hösten räknar vi upp Göransson och Johnsons studie och vindkraftsvännerna kan ta en Irish coffee till bakverket på kanelbullens dag.
Det är i allmänhet så att man med en penna på baksidan av ett kuvert kan räkna ut vad utfallen blir i alla dessa ”systemstudier”. Som sagt, vad vi antar om kostnadsutveckling och innovation förklarar resultaten. Det studierna verkligen bidrar med försvinner ganska ofta i diskussionen om resultaten i form av kvantiteter kärnkraft eller vindkraft är rätt eller fel. Jag skulle säga att de i stort sett alltid är fel men det är inte poängen. Genom att systematiskt modellera system som det svenska kraftsystemet bidrar studierna med insikter om hur saker hänger ihop. Det är utifrån det perspektivet de båda rapporterna ovan bör läsas. Utifrån det perspektivet bör rapporten från Blekinge Tekniska Högskola kastas i papperskorgen.
Ett av de största problemen är att antagandena i dessa studier delvis tycks framförhandlade. I referensgrupperna (i de fall sådana finnes) till projekten tar vi med en batteriförespråkare, en vindkraftsvän eller kärnkraftsvän, någon från Svenska kraftnät, någon från Energimarknadsinspektionen och så Bellman. Dessa personer är säkert kompetenta på något sätt men ofta vidtar förhandlingar om antaganden som sedan kommer att spegla hur någon skulle vilja att framtiden såg ut. Och inte förvånande kommer vindkraftsvännernas framtidsspaning att generera ett resultat med mycket vindkraft och kärnkraftsvännernas utblick att generera ett resultat med mycket kärnkraft. Om syftet är att förstå hur delsystem kan påverka varandra kan dessa studier vara användbara. Som förslag på hur samhället ska investera är det mer dubiöst. Annat än som ett inslag i lobbyfloran för vissa kraftslag är resultaten oftast ganska oanvändbara.
Problemet med dessa systemstudier är att de är planekonomiska 25 årsplaner med alla de problem det innebär. Vi vet idag att planekonomi är svårt därför att vi inte vet vad vi inte vet om framtiden, och vi vet heller inte vilken betydelse det vi utelämnar i modelleringen får i framtiden. För min del anser jag att vi behöver många fler studier som tar som utgångspunkt vad som hänt empiriskt, och att vi därmed försöker lära av historien. Vi förstår inte mer om vi får ett till felaktigt facit.
___
[1] Ny kärnkraft eller effektivisering och ny förnybar energi för ett kostnadseffektivt svenskt elsystem?: MODELLERING OCH KOSTNADSANALYSER KRING FÖRDUBBLAD ELANVÄNDNING TILL ÅR 2050, https://bth.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1831365&dswid=-599
[2] https://research.chalmers.se/publication/?id=536840
[3]https://www.svensktnaringsliv.se/bilder_och_dokument/rapporter/9dnfz1_scenarioanalys-290-twhpdf_1187496.html/Scenarioanalys+290+TWh.pdf
9 Kommentarer
Efter att ha skummat igenom Blekinge-rapporten kan jag bara hålla med. Det är ett samelsurium av noga utvalda källor och antaganden för att få ett specifikt resultat. Författarna är båda involverade i miljöpartiet så bristen på objektivitet i urvalet av källor och antaganden i det fallet har en naturlig förklaring. De försöker antyda att de är objektiva men ibland blir det lite väl övertydligt om motsatsen, särskilt när de pratar om tillgänglighet för kärnkraft i ett spann på 61-84%, vilket stämmer historiskt för de Svenska verken men inte är korrekt idag då vi nu har lärt oss att driva verken (leverantörerna ger dessutom garantier på 90-92% tillgänglighet för nya verk idag).
..
Rapporten hör hemma i papperskorgen, eller som varnande exempel på hur forskare utan etik och moral ställer till det när de går politiska partiers ärenden…
..
Göransson och Johnsson från Chalmers har lite samma problem. Deras rapport ter sig seriösare och kräver kunskap för att genomskåda och dissikera. Dock är det lätt att hitta konstiga saker, se tabell A1 sidan 28 exempelvis, som gammal Chalmerist blir man rätt bestört.
Vinterveckorna de tar som exempel är också något märkliga, lasten pendlar mellan 13GW-18GW vilket är mer normalt höst och vår. En normalvinter hade bottenlasten varit 18GW och topplasten 22GW.
..
De har 62% som tillgänglighet för havsbaserad vindkraft, vilket är rent och skärt önsketanke!?
Man räknar också väldigt lätt på systemkostnaderna, vilket även Qvist gör. Redan idag är systemkostnaden för stokastisk produktion någonstans 35-45 öre/kWh (helt omöjligt att reda ut då SvK inte sammanställer detta lättillgängligt). Och då marknadsandelarna stokastisk produktion beräknas bli 2/3-delar så kommer systemkostnaderna bli betydligt högre än de 40%-iga ökningarna som Qvist räknat fram då systemkostnaderna ökar exponentiellt med stokastig produktion när marknadspenetrationen närmar sig eller överstiger kapacitetsfaktorn.
..
Qvist / Svenskt näringsliv rapport har jag inte nagelfarit, han brukar vara objektiv när han gör sina antaganden och uppskattningar samt han räknar betydligt mer korrekt än, exempelvis, energiforsk. Dock räknar han också galet när det kommer till systemkostnader och underskattar dessa, dock är Qvist närmare än de flesta andra skulle jag tro.
..
Dock ser jag inte problemet med att se elproduktion, precis som vägnät eller tågnät som en infrastruktursfråga. Då kanske man skall ha ett planekonomiskt tankesätt och inte som det har varit de sensate 40 åren där man knuffat problemet framför sig var 4:e år, det är därför vi nu sitter i den situation vi nu har och det var inte oväntat eller någon överraskning!
Framförallt, Tyskland och Danmark är varnande exempel på hur man inte skall göra om man vill ha billig, tillförlitlig och utsläppsfri kraftproduktion.
”tar som utgångspunkt vad som hänt empiriskt,”
Men det är väl vad alla dessa studier gör, tar fakta som finns. T ex att kärnkraft byggd i europa blir mycket dyr och tar tid. Att ge ett kraftslag kraftiga subventioner under lång tid det är väl en del av planekonomi, det är ju i alla fall inte marknadsekonomi.
Det är lite oklart vad författaren menar med artikeln. Vad vill han säga?
Det är synnerligen dålig empiri att utgå från ett fåtal exceptionella datapunkter. Sen år 2000 har ungefär 100 reaktorer tagits i drift runt om i världen. Det finns även ett gediget dataset 1970-2000 innan man slutade bygga ny kärnkraft i väst. Att enbart titta på de 3-4 senaste projekten i väst där man byggt helt nya reaktordesigner med ovana leverantörskedjor vilket har lett till att de tillhör de dyraste reaktorerna som någonsin byggts och utgå från att det skulle vara representativt för framtida kostnader är varken seriöst eller intellektuellt hederligt.
@P. Om så många reaktorer tagits i drift sedan år 2000, hur kan det då komma sig att elproduktionen från kärnkraft i världen år 2022 var densamma som år 2002 = inget förändring på 20 år? Se sida 4 i World Nuclear Performance Report 2023 från World nuclear association, https://www.world-nuclear.org/world-nuclear-performance-report.aspx
Om man väljer sin empiri för att det gynner en viss ståndpunkt så kanske en djupara analys är nödvändig.
Att Europeiska kärnkraftsprojekt blir dyra är inte konstigt, det finns en uppsjö analyser som visar orsakerna. Det är dessutom så att ur systemsynpunkt så är dessa projekt ändå billigare än vindkraft. Man kan inte stirra sig blind på LCoE-siffror enbart.
Vi har pumpat in 100-tals miljarder i subventioner till förnybar kraft i Sverige de senaste 20 åren. Varför är det då konstigt att subventionera kärnkraft då den är minst lika ’grön’ som förnybart? Olja, kol och gas är det som ska bort, eller hur? Marknaden är nu sådan att det inte går att bygga något utan subventioner…
Ur elkundens synvinkel så är det det framtida spotpriset som är intressant. Och spotpriset är medelvärdet av 24 timpriser från EU´s dagen innan handel. Timpriset i sin tur sätts av det högsta antagna utbudspriset, marginalpriset.
Utifrån detta tycker jag att de olika undersökningarnas angivna priser är lite diffusa. Är det verkligen elkundens spotpris som de anger? Eller är det t ex medelvärdet av elproduktionspriset?
Spotpriset hamnar ju oftast långt över elproduktionens medelkostnad.
Har vi t ex en mix med 80 % av något kraftslag som säljs för 30 öre/kWh och 20 % av något annat kraftslag som säljs för 90 öre/kWh så bli timpriset 90 öre/kWh för all försäljning under den timman. Trots att medelpriset bara är 42 öre/kWh.
Till forskarvärldens försvar kan vi väl konstatera att någon granskning inte gjorts ännu då resultaten inte är publicerade i någon vetenskaplig tidskrift (inte rapporten som du refererat till i alla fall). Man kan väl säga att granskningen börjar med det du skriver ovan. Dock är väl inte min tilltro till just refereesystemet inte det största då jag tycker att det havererade för rätt länge sedan.
jo så är det väl delvis, Havererat skulle jag kanske inte kalla referee-systemet men kanske i behov av viss besiktning och underhåll.
Men i Blekingefallet tycks det ha varit viktigt att få ut något fort snarare än något som åtminstone metodologiskt kunde betraktas som rätt. Det är synd för det misstänkliggör alla systemstudier…
Alla dessa studier borde genom känslighetsanalys baserad på alternativa antaganden för de viktigaste parametrarna visa ungefär hur pålitliga deras slutsatser är.