DEBATT
För att möjliggöra en kraftfull elektrifiering behöver dagens kortsiktiga elmarknadsdesign kompletteras med nya marknadsinstrument. Utan en utvecklad elmarknad riskeras inte bara jobb, välfärd och klimatomställning, utan även elsystemets stabilitet. Detta enligt en ny rapport från konsultföretaget Copenhagen Economics som genomförts på uppdrag av Fortum, skriver Peter Strannegård, VD Fortum i Sverige. Helt teknikneutrala instrument riskerar att bli lika dåligt för alla kraftslag, enligt studien.
I rapporten Society Optimal Long-term Investment Framework, som är framtagen på uppdrag av Fortum, lyfter Copenhagen Economics fram ett antal faktorer och instrument för Sverige respektive Finland som de menar ökar förutsättningarna för en kraftfull elektrifiering. De har också modellerat vilka samhällsekonomiska effekter detta skulle få och lyfter i sin rapport fram flera positiva effekter i form av jobbskapande och ökande skatteintäkter.
Bild: En stundtals het debatt kring konflikten mellan olika kraftslag är olycklig, enligt Fortums Peter Strannegård.
Erfarenheter från andra länder visar på vikten av långsiktighet i förutsättningarna för investeringar i ny elproduktion. Här hemma har dock frågan varit föremål för en stundtals het debatt som ofta rört sig kring konflikten mellan olika kraftslag. Det är olyckligt. Ett robust och fossilfritt elsystem som kan erbjuda konkurrenskraftiga priser är avgörande för utfasningen av de fossila bränslen som används inom främst industri och transportsektorn och framväxten av morgondagens industrier.
Copenhagen Economics visar nu i sin studie att det är samhällsekonomiskt lönsamt att komplettera den så kallade Energy Only-modellen med en marknad för investeringar. En förutsättning är dock att de olika förmågorna, eller kraftslagen, får rätt verktyg för att möta sina specifika behov.
I studien har Copenhagen Economics valt att göra en övergripande analys. Trots närheten mellan Sverige och Finland menar de att såväl utmaningar som lösningar mellan länderna skiljer sig åt. En av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för svenskt vidkommande vore en energipolitiskt stabilare situation med en markant lägre konfliktgrad.
Copenhagen Economics pekar även på att såväl kapacitetsmarknader (CRM), dubbelriktade differenskontrakt (CfD), statligt garanterade långtidsavtal (PPA) är marknadsinstrument som Sverige bör använda. Dessa instrument bör inriktas på de kraftslag eller förmågor man vill expandera, till exempel kärnkraft, havsvind eller uthållig flexibilitet. Helt teknikneutrala instrument riskerar tyvärr att bli lika dåligt för alla kraftslag och riskerar att äventyra den tillväxt av specifika kraftslag som vi vet behövs.
Fortum är bara en av flera som aktörer som lyft nödvändigheten av nya finansieringslösningar eller kapacitetsmekanismer för elsystemets tillväxt och därmed en kraftfull elektrifiering. Det är även en förutsättning för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Samtidigt är det naturligt att det blir diskussion om sådana stora summor som det ofta handlar om när det gäller investeringar i ny elproduktion, vi välkomnar debatt och granskning. Det är dock viktigt i den debatten att investeringskostnader ställs mot alternativkostnaden om vi inte bygger ut elsystemet, ökar elektrifieringen och fasar ut fossila bränslen.
4 Kommentarer
4 Kommentarer
Fredrik Bruno
29 november, 2024: 9:21 f mIntressanta synpunkter, väljer man ut ett kraftslag och satsar på det så händer det något, så som det gjorde med kärnkraften på 70-talet. Samtidigt ökar man sårbarheten, om det dominerande kraftslaget skadas på något sätt, t.ex. som Tyskland gjorde med kärnkraftern efter Fukushimaolyckan. Är den största risken med kärnkraften dess opinionskänslighet? Vår kärnkraftsomröstning efter Harrisburg-olyckan är ju ett avskräckande exempel på en riggad folkomröstning.
Kärnkraftens ”track record” borde annars vara övertygande. Visserligen några få, men var för sig mycket svåra skador, men omfattningen har ju ändå visat sig begränsad för de enskilda fallen (har vi mer än Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima att peka på?).
Sol- och vind har ju sin begränsning i att vi inte löst energilagringsproblemet, och jag vill se den sulfatmassafabrik, det stålverk eller den kemiska industri som tycker det gör detsamma när strömmen kommer, bara vi har kräm i ledningarna lite då och då.
Det bästa är det godas fiende, att kombinera sol/vind med naturgaseldad kraft som reglerkraft att fylla i med när det inte blåser är kanske en möjlighet för oss som inte är så renläriga, men är det opinionen och de högtklingande målen som är det största hindret för att åtminstone åstadkomma något.
SvaraBengt Hellman@Fredrik Bruno
29 november, 2024: 7:46 e mKärnkraften har en rad problem som gör den politiskt ohållbar. Risken för katastrofala olyckor. Högaktivt avfall som måste hållas avskiljt från allt liv i 100 000 år. Kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Flera länder har med hjälp av civila kärnkraftsprogram skaffa sig kärnvapen. Civil kärnkraft legitimerar de civilisationshotande kärnvapnen.
Idag har kan förnybar energi från vind, sol, vatten och bioenergi tillsammans leverera el till betydligt lägre kostnader än för ny kärnkraft. Det finns därför inget skäl att acceptera kärnkraftens risker
SvaraPatrik@Bengt Hellman
2 december, 2024: 4:23 e mDetta var lite världsfrånvänt…
Risken för katastrofala olyckor är ju lite men extremt få människor döda/skadade.
Normal väldigt svaga kopplingar mellan kärnvapen och civil kärnkraft. Man vill jju plocka ut bränslet och extrahera plutonium – specifika rekotrer för kärnvapen material. Typiskt Nordkorea där de inte har någon civil kärnkraft men atombomber.
Siffran 100000 år är ju kort jmf med aresenik och kvicksilver mm som man får som restprodukter vid metallutvinning. Sedan skulle man ju lika gärna sätta ett par tusen år. 100000 år är satt för att komma undr våran bakrundsstrålning. I andra delar av världen kan den vara mer än 100 ggr så hög utan att det ger skador.
Nej, sol och vind ger högre kostnader pga ett dyrare elnät och all den backupp kapacitet som krävs. Det är ju bara att titta på räkningen. Går ju inte att få ett tydligare resultat.
SvaraLars Lindmark@Fredrik Bruno
3 december, 2024: 4:54 e mProblemet är att vi fokuserar på en lösning och ett energislag el! Visst om prognosen stämmer att vi behöver dubbelt så mycket el, så är kärnkraft en teoretisk lösning. Kärnkraft behöver basförbrukning, och när kärnkraften byggdes så installerades elvärme i hus och hem som har ett otroligt jämnt effektbehov över året, som att ställa klockan. För det första, det vi behöver i en omställningsprocess är mobilenergi, vi ska ersätta mobil olja med el, dvs mobil el. Där är ju batterilagring framförallt för mobil el sett ur många perspektiv optimalt och redan tillgängligt,(trots floppen i Skellefteå)
Tittar man ur energisynpunkt, dvs ersätta olja till förbränningsmotorer, så är effektivitetsvinsterna anmärkningsvärda. En förbränningsmotor har 30-40 % effektivitet i slutprocessen, elmotor 90+% tittar man på effektivisering ur ett energiperspektiv "dwell to tank / wheel", är ju energieffektiviseringen betydande milt utryckt sagt.
Största behovet inom mycket processindustri, är ju värme, inte el och vi har ju svenska framstående bolag som Absolicon som har en mycket intressant lösning för värmeproduktion med soleffektivitet på 76%
Med modern styrteknik kommer ju dels storsklaig reglering att fasas ut och lokal balansering införas för att minska elbehovet.
Summering: kan vi sedan etablera mindre/större energigemenskaper integrerade med flera energislag som styrs och regleras lokalt, kan man optimera energianvändning och balanser utifrån det energislag som fungerar bästa under året/dygnet/ säsongen
Detta i sin tur minskar behov av en centraliserad elmarknad, och öppnar upp för mer integrerade produktionsplatser, jordbruksfastigheter som både har egna elverk, solenergi, värgaslagring och solvärmeanläggningar, för egen råvaruproduktion, men även egen förädling och process lokalt.
Solvärme för processindustri kan ju med fördel kopplas in på fjärrvärmenät som komplement till sopförbränning som kan regleras (planerbar som man säger)när solen inte ger 100%. Det borde väl vara det bästa energilagring vi har(sopor)
Och OM nu den gröna omställningen kommer att behöva extremt mycket energi i Norr, så kanske man borde fundera på att stålindustrin räknar på hur en investering i "planerbar energi" som kärnkraft kan bära sig ekonomiskt , om nu det kommer att behövas.
Svara