”Plasten utmaning för uppvärmningssektorn”

”Plasten utmaning för uppvärmningssektorn”

Det krävs rätt politisk styrning och samverkan för att uppvärmningssektorn ska kunna nå målen att bli fossilbränslefria år 2030 och från 2045 utgöra en kolsänka. Det menar aktörerna bakom Färdplan Fossilfri Uppvärmning och Fossilfritt Sverige, som idag presenterar konkreta förslag till regeringen på vad som behövs från politiskt håll.
– Plasten är en utmaning för att nå en helt fossilfri uppvärmningssektor, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige.

Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram en nationell klimathandlingsplan. Det är i samband med detta arbete som Färdplan Fossilfri Uppvärmning och Fossilfritt Sverige lyfter fram flera viktiga politiska förslag för att uppvärmningssektorn ska kunna lyckas med den ambitiösa omställningsvision som man har satt upp i sin färdplan.

– Uppvärmningsbranschen är navet i det svenska samhället. För att många andra branscher, som exempelvis byggsektorn, ska bli fossilfria är de beroende av att uppvärmningsbranschen blir fossilbränslefria, säger Svante Axelsson.

Svante Axelsson. Foto: Anders G Warne

Den svenska värmesektorn har gjort en rejäl omställning och har idag en mycket liten andel fossilt kvar. Värmesektorn kan dessutom avlasta elsystemet och därigenom möjliggöra för andra sektorer att utnyttja el i stället för fossila råvaror och bränslen.

– De åtgärder som återstår för att branschen ska bli helt fossilbränslefri och därefter bli en kolsänka är komplexa, bland annat för att de kräver mer samverkan och att åtgärder även genomförs hos många olika aktörer även utanför sektorn, säger Kjerstin Ludvig, projektledare för Färdplan Fossilfri Uppvärmning.

– Det krävs också att vi får rätt förutsättningar från politiken. Deltagarna i samverkansgruppen för färdplanens genomförande har enats kring sex åtgärder som de vill att regeringen fokuserar på. Det är handlar om konkreta utredningar och att inrätta incitament/styrmedel, men också om att verka för minskad detaljstyrning från EU, säger hon.

Kjerstin Ludvig

Den svenska uppvärmningssektorn omsätter årligen över 100 miljarder kronor per år och levererar varje år drygt 100 TWh nettovärme. Idag domineras denna marknad av fjärrvärme (från biobränslen och återvunnen energi) och elvärme (från värmepumpar och direktverkande el). Sverige har därmed helt andra helt andra förutsättningar för fossilfri, resurs- och kostnadseffektiv uppvärmning än stora delar av resten av Europa. Där dominerar fortfarande användningen av fossila bränslen och individuella/småskaliga lösningar. Dessutom är energiprestandan i många av deras byggnader sämre.

– Det är viktigt att det inte sker en överimplementering av EU-direktiv i Sverige så att det blir kontraproduktivt i ett land där vi redan har ställt om i värmesektorn. Det finns en stor risk för detta när regelverken snarare riktar sig till länder som inte kommit lika långt, säger Lina Enskog Broman, ansvarig för kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla på Energiföretagen Sverige.

– Det politiska fokuset behöver vara på det som återstår – såsom oljepannor och direktverkande el – och inte på det som redan funkar. Vi ser en risk för att Sverige driver EU:s detaljreglering för långt och att det kan äventyra den svenska strävan att bli fossilfria. Det kan även leda till att kostnaderna drivs upp för renoveringar, byggande och värmeförsörjningen utan att det leder till någon nämnvärd klimat- och miljönytta, säger hon.

Anledningen till denna oro grundar sig huvudsakligen på två saker, dels att Sverige ofta väljer att gå väldigt långt vid implementeringen av EU-direktiv, vilket kan ge betungande detaljreglering utan nytta, dels att kunskapen om värmemarknaden fortfarande är ganska låg. Detta trots att det är en av landets största energimarknader.

Lina Enskog Broman

– Det har skett en ökad medvetenhet kring uppvärmningssektorn och dess viktiga roll i energisystemet under de senaste åren, men den behöver fortsatt förbättras. Vid implementering av EU-direktiven behöver expertis från värmesektorn tas in, så att vi får regelverk som hjälper snarare än stjälper oss att minska klimat- och miljöpåverkan, säger Lina Enskog Broman.

Även Sveriges Allmännytta, som ingår i Färdplan Fossilfri Uppvärmning, är oroad över detaljstyrningen av EU-lagstiftning.

– Det gäller inte minst direktivet för byggnaders energiprestanda, där EU vill att alla byggnader som har sämst energiklass – enligt energideklarationerna – på kort tid ska renoveras för att få bättre energiprestanda, säger Magnus Ulaner, som är expert på klimat- och energifrågor på Sveriges Allmännytta.

– Det kan ju låta självklart att man ska ta bort de som har sämst energiprestanda, men i Sverige riskerar det att bli orimligt dyrt i förhållande till klimatnyttan i ett livscykelperspektiv. Våra hyresfastigheter värms till 90 procent upp av fjärrvärme och resterande del kommer huvudsakligen från värmepumpar, så uppvärmningen är redan nästan hela fossilbränslefri. Då är det svårt att motivera dessa satsningar, menar Magnus Ulaner.

Han betonar samtidigt att deras medlemsföretag vill energieffektivisera, men att de ser hellre att det görs energirenoveringar som minskar effekttoppar.

– Det är viktigt att incitamenten för fastighetsägare fokuserar på sänkt effektuttag på både el och fjärrvärme när systemen är som mest belastade, säger Magnus Ulaner.

En annan viktig fråga är plast. Inom kort är förbränning av avfall, som innehåller plast, de enda koldioxidutsläpp inom uppvärmning med fossilt ursprung. Här vill Färdplan Fossilfri Uppvärmning och Fossilfritt Sverige se politiska åtgärder som främjar cirkulära flöden av plast.

– Plasten är en utmaning för att nå en helt fossilfri uppvärmningssektor. Där borde producentansvaret bli starkare och också kräva cirkulära flöden. Det är ohållbart som det är idag. Här kan vi ta lärdom från andra råvarukedjor där man lyckas med cirkulära flöden, säger Svante Axelsson och fortsätter:

– Regeringen behöver sätta en målbild för cirkulära flöden med tydliga krav till branschen och med böter för de som inte klarar dessa krav. Det är samtidigt en möjlighet eftersom återvunnen plast är en växande marknad.

– Vi ser att politik för att minska mängderna plast som går till energiåtervinning är avgörande för att fossila utsläpp från uppvärmningssektorn ska fasas ut och inom en snar framtid behöver både fossila och biogena utsläpp fångas in och lagras, säger Magnus Ulaner och får medhåll från Svante Axelsson.

– Sverige kan bli världsledande inom bio-CCS och binda koldioxidid. Det är få länder som kan klara negativa utsläpp så som Sverige kan, tack vare att vi använder bioenergi inom fjärrvärme. Här behöver regeringen sjösätta auktionering för CCS snarast, menar Svante Axelsson.

Han trycker också på att det är viktigt att se affärer i arbetet med att Sverige ska bli fossilfritt och han ser Färdplan Fossilfri uppvärmning som en förebild.

– Här har man lyckats samla en hel sektor med kunder, olika tekniklösningar och olika leverantörer, men också branschorganisationer och kommuner. Det är ett föredöme som visar att genom att bygga värdekedjor kan vi skapa fler affärer än om varje sektor jobbar i sitt stuprör. Det är smart på riktigt! Nu behöver politiken stötta detta på rätt sätt, så att vi skapar fler affärer och samtidigt får bort koldioxiden, avslutar Svante Axelsson.

***

Fakta

Inspelet från Färdplan Fossilfri Uppvärmning och Fossilfritt Sverige presenteras för uppvärmningsbranschen i samband med en konferens 2 juni då hela sektorns samlas runt statusuppdatering runt utvecklingen mot färdplanens vision, utmaningar och möjligheter. Det kommer sedan att överlämnas till regeringen i samband med deras klimatmöte den 16 juni.

Färdplan Fossilfri Uppvärmning vill särskilt lyfta fram följande:

– Minska mängden plast i restavfall som går till avfallsförbränning. Premiera en cirkulär plastanvändning och inför stimulans/styrmedel till exempel kvotplikt tidigt i plastens värdekedja.

– Fortsätt värna möjligheten att använda biobränslen på ett hållbart sätt

– Fortsätt bidra till möjligheterna att åstadkomma negativa utsläpp genom bio-CCS

– Möjliggör för värmepumpar att fortsätta bidra till en fossilfri uppvärmningssektor genom naturliga köldmedier

– Ge fastighetssektorn relevanta incitament för att fortsätta bidra till fossilfri och energieffektiv uppvärmning

– Verka för minskad detaljreglering från EU

***

Toppfoto: Wikipedia/Michal Maňas

 

2 Kommentarer
Av Ann-Sofie Borglund
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Plasten kan förgasas men då får man efter rening fordonsgas som beskattas då EU kalvat till det riktigt ordentligt, med skatt på biogasen enligt nyheterna på TV1 den 3 juni. Alla bönder som satsat på att göra gas av dyngan blev blåsta på alla million investeringarna och har inte råd att använda gasen som istället facklas. Eldas plasten är det skatt på den också 150:-/ton. Den vill man inte ha i värmesektorn som idag är nästan helt fossilfri.

    Nu är det så att man transporterar plastinsamlingen på långdistans till Motala för att där sorteras, så det ser ut som på bilden. Det är bara 10 % som kan återanvändas som råvara i utlandet (Inte i Sverige.) resten bränns. Det finns en föroreningsrisk med cirkulär förpackning av livsmedel och är inte tillåtet. Resultatet är att plast bör läggas i restavfall då får vi dels ut värme och dels minskar långdistans transporter med plast som ändå måste brännas. Transporter drar enorma mängder diesel så även där spar man koldioxidutsläpp. Plastavfall är ingen råvara, då skulle vi fått betalt för returmaterialet.

    Har en viss förståelse för att man vill minska detaljregleringen från EU, det finns alltid mer än ett sätt att lösa ett givet problem på, som EU majoriteten inte har kompetens för, eller ens fantasi i rätt nivå.

    Man kan förgasa plasten redan i Motala och efter rening få metangas som används till att utvinna vätgas med hög verkningsgrad. Då vore det samtidigt någon nytta med alla transporter. (En biprodukt blir kol även det kan användas.)

    Varför miljömuppar alltid ska kalva till alla miljösatsningar, har jag aldrig förstått vitsen med.

  2. Johan Montelius skriver:

    ”Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram en nationell klimathandlingsplan. ….”

    En ”klimathandlingsplan” kommer i framtiden att jämföras men en plan för att hindra kontinentaldriften.

    Det är förunderligt hur Sverige (och stora delar av västvärlden) har fått för sig att utsläpp av koldioxid skulle ha någon märkbar påverkan på framtida klimatförändringar. Det hela är naturligtvis en stor cirkus där alla vill vara med och dra in lite kulor så länge karusellerna snurrar: media omfamnar alltid en alarmistisk ståndpunkt och vi läsare klickar naturligtvis på det som är mest skrämmande och vill naturligtvis rädda världen, politiker vore väl inte politiker om de inte tog chansen att vinna röster och föreslå den ena kraftfulla åtgärden efter den andra och vem inom industrin tackar nej till bidrag och regleringar som tvingar konsumenter att köpa nya prylar.

    Hela klimathysterin kommer naturligtvis att tyna bort och så småningom ersättas av någon annan trevlig hotbild men tills dess kommer vi slösa resurser på att återvinna plast istället för att skeppa det direkt till förbränning. När förändringen väl kommer så kommer mycket att förändras – ingen anledning till oro, ingen politiker eller konsult kommer att fara illa i processen 🙂

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet