Elektrolysföretaget Nordic Blue Crude förbereder storskalig tillverkning av förnybar e-diesel. Planen är att bygga upp tiotalet anläggningar i Norge och Sverige. Marknadsprognoserna för e-bränsle håller, bara elnätet kan leverera kraften, menar vd Gunnar Holen.
Blandningen av el, vatten och koldioxid ska göra fossilbilarna gröna. Främst bland biltillverkarna ligger Audi som nu har testat sin e-diesel tillräckligt länge till att vara säker på att den fungerar.
Bild: Sunfire blue crude e-diesel. Foto: Sunfire.
Den är baserad på vatten, vätgas, koldioxid och elektrolys som bidrar till e:et men har istället getts namnet blue crude som en anspelning till vatten och de fossila konkurrenternas råolja (crude oil). Audis ”blåolja” är en genomskinlig vätska vars molekylstruktur är så lik sin svarta föregångare att den kan hällas direkt i förbränningsmotorn.
På köpet får man en hel världsomspännande infrastruktur med mackar och tankställen. Därför har Audi investerat i samarbetspartnern Sunfires anläggning i Dresden.
Power-to-diesel
För ett tag sedan fick Sunfire ett stort tekniskt genombrott då man genom en unik tvåstegs ångbaserad högtemperaturelektrolys har lyckats effektivisera och komprimera hela processen. Efter elektrolysen bildar vätgas och koldioxid en syntesgas som blir till flytande kolväte (diesel) i en Fischer-Tropschreaktor.
Det sänker både investeringsbehovet och driftskostnaderna. Dessutom används klimatneutral koldioxid från luften med hjälp av DAC-teknologi från schweiziska Climeworks.
E-diesel ingår i begreppet power-to-liqiud som är en del av power-to-x (P2X). X:et refererar till den stora mångfalden tillämpningar som idag finns inom området ”från el till något annat”.
Licens för Sverige
Den första kommersiella anläggningen för elektrolys och produktion av blue crude kommer dock att byggas i Norge. Där är elpriset lägre än på kontinenten och i princip all el är förnybar. Sedan tre år tillbaka har det norska företaget Nordic Blue Crude AS rättigheterna till Sunfires elektrolysteknologi i Norge och Sverige.
Hösten 2019 börjar bygget av en fabrik på Herøya i Porsgrunn (ungefär mittemot Strömstad). Där finns ett av världens mest vätgaskompetenta industrikluster, dessutom med stora mängder ren koldioxid från konstgödselproduktion.
Planen är att senast 2021 öppna en pilotanläggning med 20 MW elektrolyskapacitet för en årlig produktion på 8000 ton syntetisk e-diesel. I första omgången blir det drivmedel till 13 000 personbilar, därefter väntar större marknader.
Transportsektorn
Enligt Nordic Blue Crude kan tillverkningsprocessen utan större svårigheter anpassas till alla transportslag, från personbilar, lastbilar och bussar till järnväg, sjöfart och flyg. Den tyska miljömyndigheten UBA har tidigare presenterat en marknadsstudie som kommer fram till att syntestisk diesel och fotogen kommer att få sitt största genomslag inom långväga transporter.
– Idag är alla dessa sektorer starkt beroende av fossila bränslen och så förväntas läget vara åtminstone fram mot 2050, säger Nordic Blue Crudes vd Gunnar Holen.
Nordic Blue Crudes ambition är att växa till en ledande integrerad utvecklare och producent av Sunfires e-diesel. Nyligen gick den globala metallteknologiska koncernen Paul Wurth SA in med nytt riskkapital i Sunfire.
Besvärliga EU-regler?
Fortfarande är det dock lugnt på den internationella marknaden även om aktörerna har börjat positionera sig.
Hösten 2017 beslutade Audi att bygga en demoanläggning i schweiziska Laufenburg. Varför det tar tid handlar inte enbart om teknologi och marknad, menar Audis utvecklingschef Hans-Joachim Rothenpiele i en intervju i schweiziska NZZ, men också om motsträviga EU-regler.
Bland annat därför har Audis demoanläggning förlagts till Schweiz som inte är medlem i EU. Den årliga produktionen i Laufenburg förväntas komma upp i 40 000 liter. Det kan jämföras med Nordic Blue Crudes första pilot som ska ge 10 miljoner liter per år.
Kina på gång
Världens idag enda kommersiella produkt är elektrometanolen Vulcanol som tillverkas på Island av Carbon Recycling International (CRI).
Metanolen går bland annat på export till Göteborg där den används till avloppsrening och som bränsle i Stena Germanica, världens första metanoldrivna fartyg. Dessutom har Volvo Cars kinesiska ägare Geely gått in som storägare i CRI. Idag testkörs bilmodeller på Vulcanol på Island.
I teorin finns en enorm global potential, menar man på Sunfire. Om man räknar in luft- och sjöfartens omställningsbehov kan en elektrolysmarknad för grönt kolväte uppskattas till ”mer än 3000 GW”.
Kraftkrävande utmaning
Inte heller Nordic Blue Crude saknar storskaliga visioner. Företagets första fullskaliga anläggning planeras till 2024 och kommer att vara tio gånger så stor som piloten på Herøya.
Till 2030 har verksamheten utvidgats till tio elektrolysfabriker i Norge och Sverige, varje anläggning på 200 MW för 100 miljoner liter bränsle.
Var alla dessa anläggningar kommer att uppföras beror inte minst på varifrån man kan få tillräckligt mycket förnybar kraft. Elnätet måste ha tillräcklig kapacitet något som i Sverige har visat sig vara en utmaning för kraftkrävande näringslivsetablering.
Tar pole position
– Vi positionerar oss för en tätposition på den internationella marknaden för elektrobränslen. När vi går vidare från pilotanläggningen är vår karbonneutrala affärsmodell redan kostnadseffektiv, repeterbar och erbjuder höga marginaler, säger Gunnar Holen.
Nordic Blue Crudes prognoser visar en intäktspotential på 2 miljarder euro per år med ett nettokassaflöde på 1,2 miljarder euro om man utgår från tio fullskaliga anläggningar.
– Var dessa kommer att ligga får vi återkomma till men vår plan är att tiodubbla elektrolyskapaciteten och expandera till Sverige, säger Gunnar Holen till Second Opinion.
* * *
Power-to-X: Den 28 mars 2019 håller Fossilfritt Sverige och den svenska avdelningen av World Energy Council (WEC) en halvdagskonferens om elektrobränslen, Power to X – klimatets globala räddare? Medverkande är bland annat representanter för Chalmers, RISE, Sandvik, Scania, Swedgas, Södra, Vattenfall och WEC Tyskland.
4 Kommentarer
Alla projekt som bygger på att fossila bränslen kommer fasas ut är mycket tveksamma att lägga pengar på. Den klimathotsvåg som svept över västvärlden är inne på sista versen och vi kommer snart ha glömt varför man skulle beskatta koldioxidberikning av atmosfären.
Det sagt så tror jag konstgjord diesel har en framtid. I takt med att kärnkraften byggs ut kommer vi ha tillgång till billig energi och att då omvandla kol till diesel kan bli en lönsam affär; diesel är inte bara dagens bränsle, det är även morgondagens.
Vet du att vi lever i en istid sedan 3 miljoner år och förra mellanistiden var 8C varmare på Grönland under 6000år med 2,5C högre global medeltemperatur utan att det hindrade det klimatet från att sjunka ner i en djupare istidsfas?
Vet du att jordens växthuseffekt mätts från rymden i ett halvt sekel och inte ökat om än varierat utom i koldioxidens IR-band där ingen skillnad gått att detektera?
Vet du att hela ökningen av global medeltemperatur sedan förindustriell tid beror på minskade temperaturskillnader genom minskade öknar då utstrålad energi ökar med temperaturen upphöjt till fyra och därför kyler?
Vet du att Sahara strålar ut 16,3% mer energi än om det vore tät skog i regionen?
Vet du att bara de senaste årtiondena har mänsklig aktivitet förvandlat lika stor öken ytan som hela Amazonas till skog, vilket resulterat i att den globala medeltemperaturen inte sjunkit utan legat stilla?
Klimatkrig handlar varken om klimat eller miljö bara makt genom allt högre energiskatter.
Trist men sant.
Att inte visa på primärenergiförbrukning när man skapar ett nytt bränsle visar att man inte är seriös. Att använda fossilkraft för att skapa ett ”miljöbränsle” gynnar inte klimatet.
Intelligentare att använda CO2 från cementindustri och kraftvärmeverk samt spjäla vatten termiskt, antigen vid 850C med jod och svavel som katalysatorer eller hissa till 2000C då det sker naturligt.
Elektrolys har noll chans att konkurrera och CO2 från atmosfären är faktiskt mer resurskrävande än från haven vilket Heather Willauer visar i sin utveckling av drivmedelsproduktion på och av världshaven till USAs flottor med energi från modern kärnkraft.
Jag föreslår småskaliga anläggningar som omvandlar brännbart avfall och vatten till syntetiska drivmedel för det är det enda som politikerna får svårt att beskatta sönder.
Redan under första oljekrisen visade politiker att syntetiska drivmedel från skogsavfall skulle beskattas som från råolja, en gång till under 00:talet då Alliansregeringen hindrade de indiska ägarna att starta Sveriges största metanolfabrik just genom att beskatta produkten mer än pappersmassa byggvaror eller faktiskt även engångsgrillar.