DEBATT
Tanken med effekttariffer är att ge kunder incitament att hålla ett jämnt uttag utan alltför stora toppar. Men frågan är om det fungerar i praktiken, skriver konsulten Martin Lagerholm. En viktig fråga är om kunderna redan idag, genom elpriserna, har starka incitament att undvika användning vid effekttoppar.
När elnätföretagen inför effekttariffer innebär det en relativt stor förändring för många kunder. Tanken med effekttariffer är att ge kunder incitament att hålla ett jämnt uttag utan alltför stora toppar. I förlängningen är förhoppningen att detta ska bidra till ett effektivare nätutnyttjande. Men fungerar det i praktiken?
Elnätföretag är ålagda att införa effekttariffer senast den 1 januari 2027. Hur tarifferna ska utformas i detalj framgår inte av Energimarknadsinspektionens föreskrifter. Vi kan förvänta oss stora skillnader mellan olika elnätföretag, både när det gäller effekttariffens storlek och hur den beräknas.
En grundläggande princip i elnättariffer är att de ska vara kostnadsriktiga. Det gäller även de olika komponenterna i tarifferna. Elnättarifferna har hittills oftast bestått av en fast tariff för en viss säkringsstorlek och en överföringsavgift, som ibland är olika vid olika tider på dygnet. När effekttarifferna införs kan vi förvänta oss att vissa elnätföretag inför samma pris för alla säkringar och istället låter effekttariffen täcka kostnaden för säkringen, och åtminstone delvis ersätta den fasta månadskostnaden.
För exempelvis en villakund finns det då inte någon anledning att av kostnadsskäl välja en mindre säkring, incitamentet att hålla sig under en viss effekt ges istället löpande månad för månad. Det är en tilltalande tanke – incitamentet att hålla ett jämnt uttag blir rimligen effektivare med en ekonomisk styrsignal varje månad jämfört med en statisk säkringsnivå. Men vad som är kostnadsriktigt blir en viktig fråga – kan effekttariffen bli för kraftfull?
Riktlinjen att elnätstarifferna ska vara kostnadsriktiga kan delvis ställas mot kundperspektivet. Många kunder vill kunna påverka sin elnätfaktura. Det upplevs av många som rimligt och rättvist att elnätfakturan under en månad med låg förbrukning skiljer sig väsentligt från en månad med hög förbrukning, på samma sätt som fakturan från elhandelsbolaget. Här finns ett dilemma, eftersom ett elnätföretag nästan bara har fasta kostnader.
En enskild kund bidrar med sitt uttag till vissa förluster i elnätet, men det är endast en liten del av de totala kostnaderna. En strikt tillämpning av kostnadsriktighet i elnättariffer skulle medföra en stor fast avgift för kunden och en liten rörlig överföringsavgift. Sedan tillkommer den snart obligatoriska effektavgiften.
Hur stor ska effekttariffen vara? För att besvara den frågan behöver vi först veta vilket problem vi löser. Om effekttariffen ska bidra till ett förändrat uttagsmönster hos kunderna behöver vi veta vilka begränsningar som finns i elnätet, eller förväntas uppstå i framtiden.
I många elnät förväntas behovet öka i framtiden, vilken kan medföra behov av utökad kapacitet. I dessa fall skulle – teoretiskt – ett förändrat uttagsmönster kunna begränsa behovet av investeringar genom att elnätföretaget kan senarelägga en investering eller dimensionera nätet lite klenare. Det finns dock en rad invändningar mot dessa eventuella nyttor.
Mycket talar för att det är samhällsekonomiskt motiverat att dimensionera elnät med viss marginal för att klara framtida tillväxt. När exempelvis en elledning byts ut är det oftast inte mycket dyrare att välja en större dimension istället för en mindre. Om en stadsgata grävs upp är det oklokt att lägga ner en alltför klen kabel. Mest nytta gör effekttariffer rimligen i ett scenario där efterfrågan på effekt ökar snabbt, och där elnätföretaget inte hinner med nödvändiga investeringar.
Det finns en risk att effekttariffer ger alltför starka styrsignaler till kunderna, och alltså inte är samhällsekonomiskt motiverade. Det finns exempel på lokalnät som är dimensionerade för förväntad tillväxt de kommande tio åren, vilket innebär att elnätet förväntas klara kundernas effektuttag. I ett sådant elnät är det oklart om effekttariffer gör någon nytta alls, åtminstone på kort till medellång sikt. Om kunderna då får starka incitament att förändra sin elanvändning är det svårt att motivera det ur ett elnätsperspektiv.
Det finns en generell risk att styrsignaler införs på bred front för att hantera en situation som är sällsynt och övergående. Ett generellt problem med effektavgifter som baseras på ett begränsat antal uppmätta värden under exempelvis en månad, är att priskonstruktionen är komplex och sannolikt svårförståelig för de flesta kunder. Hur en kund ska agera för att sänka sin effektavgift skiljer sig exempelvis åt beroende på när under månaden maxeffekten uppnås. Höga värden i början av månaden minskar incitamenten att begränsa effekten under återstoden av månaden.
Förhoppningen är att efterfrågeflexibilitet på lång sikt ska bidra till bättre nätutnyttjande, alltså att fler kunder får plats i elnätet. I detta sammanhang kan elnättarifferna spela en roll för att främja ett mer dynamiskt efterfrågemönster. Men för att tarifferna ska bli effektiva måste hänsyn tas till elmarknaden, och de incitament till flexibilitet som redan finns genom timpriser på el.
Vi kan konstatera att många hushållskunder har dålig kännedom om elpriser och eltariffer, och inte påverkas nämnvärt av prissignaler. De kunder som är mest flexibla är inte sällan de som har elbil, solceller och kanske ett batterilager. Dessa kunder har ofta någon automatiserad lösning för optimering på elspotmarknaden och kanske även frekvensmarknaden. Elnätföretagets prissignaler behöver ses i ljuset av den optimering som dessa kunder redan ägnar sig åt.
En viktig fråga är om kunderna redan idag, genom elpriserna, har starka incitament att undvika användning vid effekttoppar, exempelvis morgon och kväll och vid tillfälliga köldknäppar. Här behöver en djupare analys göras för att verkligen sätta fingret på vilken beteendeförändring effekttariffer skulle kunna medföra. Ofta, men inte alltid, ger elmarknaden rimligen prissignaler som uppmuntrar kundernas beteende i samma riktning som elnätet skulle vilja ge.
Att utvärdera hur kundernas beteende förändras av införandet av effekttariffer blir en viktig men synnerligen svår uppgift. Elnät planeras och byggs på lång sikt. Det innebär att eventuella förändringar i kundernas beteende som innebär färre och lägre effekttoppar behöver utvärderas under en längre period. Denna period måste rimligen omfatta en riktigt kall vinter.
Vilken roll effekttarifferna spelar i ett kundbeteende som förändras även av andra skäl, kommer att bli utmanande. En utvärdering behöver ta hänsyn till hur kunderna optimerar sin användning baserat på spotpriser och frekvensmarknad, liksom andra långsiktiga beteendeförändringar. Tanken bakom effekttarifferna är god, men vilken långsiktig nytta de kan göra i praktiken är ännu inte uppenbar.
7 Kommentarer
7 Kommentarer
Mattias Vesterberg
20 mars, 2025: 7:07 e m"Att utvärdera hur kundernas beteende förändras av införandet av effekttariffer blir en viktig men synnerligen svår uppgift."
Vi studerade detta i en uppsats från 2021, läs gärna på https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140988321004692
SvaraLennart Nilsson
12 mars, 2025: 6:37 e mDetta var en synnerligen insiktsfull och tänkvärd artikel. Författaren förefaller vara uppfriskande väl insatt i branschen.
Jag vill kommentera med följande egna reflektioner kring ”nätkapacitet”.
”Elnätets kapacitet” är inget entydigt begrepp. Det går inte att säga att ett elnät (exempelvis ett koncessionsområde för lokalnät) har en viss kapacitet. Resonemang om kapacitet måste kopplas till specifika individuella komponenter och objekt i nätet; exempelvis servisledningar, matarledningar till kabelskåp, nätstationer, fördelningsledningar, fördelningsstationer.
Det verkar ha blivit en ”sanning” att det råder omfattande kapacitetsbrist hos alla elnätsbolag och i alla olika delar av elnäten. Detta är en felaktig bild som sprids i media, och delvis av branschen själv.
Det finns förvisso en kapacitetsbrist i dels i stamnätet bl.a. i snitt 2 och dels i stam-/regionnät till Stockholm, Malmö mfl större städer. I bägge fallen är det i stor utsträckning en konsekvens av nedstängd planerbar elproduktion.
Men det stämmer inte att det finns en generell och utbredd kapacitetsbrist i alla elnät i Sverige.
Många lokalnäts kapacitet förstärktes kraftigt i samband med elvärme-expansionen under 70-talet och början av 80-talet. Det byggdes nya fördelningsstationer (tex 40/10 kV) som tryckpunkter för att möta den ökande lasten, samt gjordes förstärkningar av mellan- och lågspänningsnät.
Sedan dess har fjärrvärmen i städer/tätorter byggts ut i stor omfattning. Ren elvärme har även ersatts av bergvärmepumpar. Den minskande elvärmen har frigjort kapacitet i delar av näten.
Efter bl.a. de omfattande storstörningarna kring och efter sekelskiftet (tex 2003, 2005, 2007) har branschen kraftsamlat för att förnya och vädersäkra landsbygdsnät. Detta är ett arbete som fortfarande pågår hos många nätbolag.
Generellt hos de allra flesta nätbolag går en mycket stor del av investeringarna till förnyelser av äldre befintliga anläggningar. I de allra flesta fall innebär dessa reinvesteringar emellertid också en kapacitetshöjning; man förnyar med kraftigare ledningar etc. Behovet av reinvesteringar är alltjämt högt, och kommer även fortsättningsvis att dominera lokalnätetens investeringsbehov.
Utvecklingen kring elfordon och snabb-laddstationer kan absolut innebära ökat investeringsbehov. Det går inte att ansluta en last om tex 1-2 MW varsomhelst i ett befintligt 10 kV nät i en tätort, utan förstärkning av 10 kV nätet med kanske en ny kabel, byta någon nätstation mm. Men detta ska inte betraktas som en kapacitetsbrist. Det är ju inte samhällsekonomiskt vettigt att det ska finnas en stor överkapacitet i alla delar av ett lokalnät.
Man kan inte heller förvänta sig att varje kommun eller stad i Sverige ska ha en sådan överkapacitet i överliggande elförsörjning från stam-/regionnät, att det utan nätinvesteringar medger anslutning av stora elintensiva industrier, datacenter mm.
Jag kan slutligen konstatera att Sveriges toppeffekt och elanvändning per år bevisligen är lägre nu år 2025, än i slutet av 1980-talet. Elanvändningen har parkerat på cirka 140 TWh/år och toppeffekten cirka 27000 megawatt från 1987 (?) har aldrig överskridits.
Om inte Rikets toppeffekt ökat, har jag svårt att se att lokalnätens sammanlagrade toppeffekt ökat.
SvaraGöran Fredriksson
11 mars, 2025: 3:54 e mEffektavgiften i elnätet är kundovänlig. Det är ett sätt för nätbolagen att jä….s med kunderna. Det förstår alla utom branschfolk, Och Energimarknadsinspektionen som också har svårt att tänka utanför boxen.
Den är onödig nästan alltid. Det som behövs för säkringskunder är ett sätt att styra bort effekt när det är som kallast ute. T.ex. när det är kallare än -10 grader. Vilken temperatur som väljs när en rörlig avgift av avskräckande storlek slår till enligt väderprognosen dagen före kan nätbolaget besluta om årligen.
Därutöver behövs bara en fast säkringsavgift.
Detta skulle lära kunderna att använda bränsle som tillskott när det är som kallast ute. Andra som varken kan men inte heller vill tänka utanför boxen men som tjänar på det är alla de värmepumpförsäljare som använder el som tillskott i sina produkter när dessa inte klarar sin uppgift och som är det verkliga hotet med sannolikt förödande konsekvenser av överlastade elnät. Som vi ännu inte har upplevt.
Det enda rimliga tillskottet när det är ovanligt kallt är bränslen, t.ex i en vedkamin. Jag har suttit i en nätbolagsstyrelse i 33 år och fick nästan igenom en sådan taxa för över 20 år sedan, men den avslogs med ordförandens utslagsröst. Hade det lyckats så hade data insamlingen minskat till en tusendel av den nuvarande.
Utöver en rörlig energiavgift behövs bara en fast säkringsavgift en fast avgift.
SvaraJohn L
11 mars, 2025: 8:19 f mEffekttariffen är ogenomtänkt och det har inte kommunicerats tydligt. Nätbolagen gör som de vill och deras argument är tyvärr så ologiska att man undrar varför inte Ei gör sitt jobb. Ei är mitt avseende alldeles för slappa och ibland undrar man om de är naiva.
Ta till exempel Ellevio effektavgift. Det är genomsnittet av de 3 högsta topparna mellan 06:00 till 22:00, och effekttariffen räknas som halv mellan 22:00 till 06:00.
Nu kommer en massa frågor:
1. Utifrån att man väljer lägga effektavgiften mellan 06:00 till 22:00, så tolkar jag att nätet utnyttjas väl 66% procent av tiden. Vilket är rimligt, då folk jobbar och är vakna. 33% av tiden, alltså mellan 06:00 till 22:00 så används tydligen nätet effektiv. Dock är detta naturligt, då människor och samhället sover. Alla har inte elbilar. Så varför valde man inte tidsdifferentiera mer?
2. Det är ingen skillnad mellan sommar och vintern. Det är mycket anmärkningsvärt och här borde Ei reagera (mot alla företag). Mitt resonemang är att under vintern så kan man argumentera att belastningen på elnätet är lastdriven främst, men på sommaren är belastningen på elnätet produktionsdriven (intermittenta kraftslag). Det som är oklart om effekttariffen slår också mot dessa producenter. Min motivering varför at belastningen är produktionsdriven är att när är jag jobbade hos en DSO räknade vi med max vindkraft och lågbelastning, så att vi kunde se flaskhalsarna med mycket vindkraft. Varför ska konsumenten betala lika mycket under sommaren som på vintern?
3. Vart finns Ei i allt detta? De ska ha koll på detta och kunskapen. Det har de inte verkar det som, för skulle de ha det skulle de direkt sagt att det måste vara skillnad mellan vinter och sommar. Effektavgiften verkar helt fel utformad hos flera nätägare, och Ei kör med "vänta och se". Nej Ei, det är bondförnuft och agera eftersom.
4. Pga att effektavgiften är felaktig utformad så blir det motsättningar med prissignalerna för elkonsumtion. Höger hand vet inte vad vänster hand gör. Ei vart är ni, har ni koll?
Min slutsats: Ei införde något regelverk som alla nätbolag tolkar olika, (självklart gör de det!, pga ekonomiskt incitament), och Ei verkar vara tagna i sängen eller ännu värre de vet, men har tyvärr bryr de sig inte och har en inställning som gör det ogynnsam för elkonsumenten.
Sist det stora frågan, vem är elnätet för och vems behov kommer först. Elnätet eller elkonsumenten, för nu kommer elnätet behov, dvs nätägarnas behov, framför elkonsumenterna.
SvaraJan Tångring
11 mars, 2025: 6:01 f mLustigt att det fortfarande finns utrymme för debatt när effekttariffen redan är genomförd! Är effekten inte genomanalyserad i förväg?
SvaraFör min privata del ger effekttariffen och timtaxan rakt motsatta incitament.
Effekttariffen säger åt mig att platta ut kurvan. Jag har löst det heuristiskt genom att sänka effekten på elbilsladdaren.
Timtaxan ger – tvärtom – ett incitament för att maximera eluttaget under de billiga timmarna.
fredrik bruno@Jan Tångring
11 mars, 2025: 8:37 f mYtterligare ett exempel: Om jag reser bort över veckändan och sätter ner värmen för att spara energi, så kommer alla elementen att gå på samtidigt när jag sätter på värmen när jag kommer hem igen. Kommer jag hem efter eftermiddagens effekttopp får jag en egen privat effekttopp den första timmen/-arna,vilket kommer att utlösa en hög effektavgift. Det är inte alls säkert att den effekttoppen sammanfaller med den period på dygnet då nätet är högst belastat. Effektavgiften äter upp vad jag sparar på energin utan att tillföra vare sig mig eller Ellevio något av värde. Mer effektivt vore väl då enbart rak timdebitering, med ett högt nättimpris när nätet är mest belastat, förslagsvis proportionellt mot börspriset på Nordpool.
SvaraKalle Andersson@Jan Tångring
13 mars, 2025: 2:42 f mDu får själv fundera på om det finns några analyser på att hela Nordpool ska handla i 15 min istället för 60 min. Allt det är drivet av rena politiska undertoner på att göra allt dyrare för alla för att på marginalen bättre anpassa för politiskt önskvärd slumpkraft. Sedan får du såklart fundera på dessa effekttariffer starkt hänger ihop med förändringen i vilka tidsperspektiv man handlar på Nordpool. Samma aktivistiska tjänstemän. Kostnaderna har skenat för elnät av många anledningar. Människor är synnelrigen trötta på att subventionera elnätet till deras grannar med solceller eller elbilar. 2030 lär det vara inst 30 om inte 50-60 öre/kWh i inmatningstariffer för solkraft för småproducenter. Så fruktansvärt oönskvärd är den produktinen i elnätet.
Svara