DEBATT
Tanken med effekttariffer är att ge kunder incitament att hålla ett jämnt uttag utan alltför stora toppar. Men frågan är om det fungerar i praktiken, skriver konsulten Martin Lagerholm. En viktig fråga är om kunderna redan idag, genom elpriserna, har starka incitament att undvika användning vid effekttoppar.

När elnätföretagen inför effekttariffer innebär det en relativt stor förändring för många kunder. Tanken med effekttariffer är att ge kunder incitament att hålla ett jämnt uttag utan alltför stora toppar. I förlängningen är förhoppningen att detta ska bidra till ett effektivare nätutnyttjande. Men fungerar det i praktiken?

Elnätföretag är ålagda att införa effekttariffer senast den 1 januari 2027. Hur tarifferna ska utformas i detalj framgår inte av Energimarknadsinspektionens föreskrifter. Vi kan förvänta oss stora skillnader mellan olika elnätföretag, både när det gäller effekttariffens storlek och hur den beräknas.

En grundläggande princip i elnättariffer är att de ska vara kostnadsriktiga. Det gäller även de olika komponenterna i tarifferna. Elnättarifferna har hittills oftast bestått av en fast tariff för en viss säkringsstorlek och en överföringsavgift, som ibland är olika vid olika tider på dygnet. När effekttarifferna införs kan vi förvänta oss att vissa elnätföretag inför samma pris för alla säkringar och istället låter effekttariffen täcka kostnaden för säkringen, och åtminstone delvis ersätta den fasta månadskostnaden.

För exempelvis en villakund finns det då inte någon anledning att av kostnadsskäl välja en mindre säkring, incitamentet att hålla sig under en viss effekt ges istället löpande månad för månad. Det är en tilltalande tanke – incitamentet att hålla ett jämnt uttag blir rimligen effektivare med en ekonomisk styrsignal varje månad jämfört med en statisk säkringsnivå. Men vad som är kostnadsriktigt blir en viktig fråga – kan effekttariffen bli för kraftfull?

Riktlinjen att elnätstarifferna ska vara kostnadsriktiga kan delvis ställas mot kundperspektivet. Många kunder vill kunna påverka sin elnätfaktura. Det upplevs av många som rimligt och rättvist att elnätfakturan under en månad med låg förbrukning skiljer sig väsentligt från en månad med hög förbrukning, på samma sätt som fakturan från elhandelsbolaget. Här finns ett dilemma, eftersom ett elnätföretag nästan bara har fasta kostnader.

En enskild kund bidrar med sitt uttag till vissa förluster i elnätet, men det är endast en liten del av de totala kostnaderna. En strikt tillämpning av kostnadsriktighet i elnättariffer skulle medföra en stor fast avgift för kunden och en liten rörlig överföringsavgift. Sedan tillkommer den snart obligatoriska effektavgiften.

Hur stor ska effekttariffen vara? För att besvara den frågan behöver vi först veta vilket problem vi löser. Om effekttariffen ska bidra till ett förändrat uttagsmönster hos kunderna behöver vi veta vilka begränsningar som finns i elnätet, eller förväntas uppstå i framtiden.

I många elnät förväntas behovet öka i framtiden, vilken kan medföra behov av utökad kapacitet. I dessa fall skulle – teoretiskt – ett förändrat uttagsmönster kunna begränsa behovet av investeringar genom att elnätföretaget kan senarelägga en investering eller dimensionera nätet lite klenare. Det finns dock en rad invändningar mot dessa eventuella nyttor.

Mycket talar för att det är samhällsekonomiskt motiverat att dimensionera elnät med viss marginal för att klara framtida tillväxt. När exempelvis en elledning byts ut är det oftast inte mycket dyrare att välja en större dimension istället för en mindre. Om en stadsgata grävs upp är det oklokt att lägga ner en alltför klen kabel. Mest nytta gör effekttariffer rimligen i ett scenario där efterfrågan på effekt ökar snabbt, och där elnätföretaget inte hinner med nödvändiga investeringar.

Det finns en risk att effekttariffer ger alltför starka styrsignaler till kunderna, och alltså inte är samhällsekonomiskt motiverade. Det finns exempel på lokalnät som är dimensionerade för förväntad tillväxt de kommande tio åren, vilket innebär att elnätet förväntas klara kundernas effektuttag. I ett sådant elnät är det oklart om effekttariffer gör någon nytta alls, åtminstone på kort till medellång sikt. Om kunderna då får starka incitament att förändra sin elanvändning är det svårt att motivera det ur ett elnätsperspektiv.

Det finns en generell risk att styrsignaler införs på bred front för att hantera en situation som är sällsynt och övergående. Ett generellt problem med effektavgifter som baseras på ett begränsat antal uppmätta värden under exempelvis en månad, är att priskonstruktionen är komplex och sannolikt svårförståelig för de flesta kunder. Hur en kund ska agera för att sänka sin effektavgift skiljer sig exempelvis åt beroende på när under månaden maxeffekten uppnås. Höga värden i början av månaden minskar incitamenten att begränsa effekten under återstoden av månaden.

Förhoppningen är att efterfrågeflexibilitet på lång sikt ska bidra till bättre nätutnyttjande, alltså att fler kunder får plats i elnätet. I detta sammanhang kan elnättarifferna spela en roll för att främja ett mer dynamiskt efterfrågemönster. Men för att tarifferna ska bli effektiva måste hänsyn tas till elmarknaden, och de incitament till flexibilitet som redan finns genom timpriser på el.

Vi kan konstatera att många hushållskunder har dålig kännedom om elpriser och eltariffer, och inte påverkas nämnvärt av prissignaler. De kunder som är mest flexibla är inte sällan de som har elbil, solceller och kanske ett batterilager. Dessa kunder har ofta någon automatiserad lösning för optimering på elspotmarknaden och kanske även frekvensmarknaden. Elnätföretagets prissignaler behöver ses i ljuset av den optimering som dessa kunder redan ägnar sig åt.

En viktig fråga är om kunderna redan idag, genom elpriserna, har starka incitament att undvika användning vid effekttoppar, exempelvis morgon och kväll och vid tillfälliga köldknäppar. Här behöver en djupare analys göras för att verkligen sätta fingret på vilken beteendeförändring effekttariffer skulle kunna medföra. Ofta, men inte alltid, ger elmarknaden rimligen prissignaler som uppmuntrar kundernas beteende i samma riktning som elnätet skulle vilja ge.

Att utvärdera hur kundernas beteende förändras av införandet av effekttariffer blir en viktig men synnerligen svår uppgift. Elnät planeras och byggs på lång sikt. Det innebär att eventuella förändringar i kundernas beteende som innebär färre och lägre effekttoppar behöver utvärderas under en längre period. Denna period måste rimligen omfatta en riktigt kall vinter.

Vilken roll effekttarifferna spelar i ett kundbeteende som förändras även av andra skäl, kommer att bli utmanande. En utvärdering behöver ta hänsyn till hur kunderna optimerar sin användning baserat på spotpriser och frekvensmarknad, liksom andra långsiktiga beteendeförändringar. Tanken bakom effekttarifferna är god, men vilken långsiktig nytta de kan göra i praktiken är ännu inte uppenbar.