DEBATT
Även i Energimyndighetens centrala scenario innehåller det kostnadsoptimala systemet cirka en tredjedel kärnkraftsproduktion, skriver Bengt J Olsson i en slutreplik på Lennart Söder. Kallt och vindfattigt väder har visat varför Europa har högre andel kärnkraft i elproduktionen än världen i stort, menar han.
Professor Lennart Söder replikerar att ”tallriksmodellen”, med cirka en tredjedel baskraft som kompletterar billigare förnybar kraft och dyrare reglerkraft, inte längre är en gångbar modell, eftersom solkraft, vindkraft, batterier och kraftelektronik har blivit billigare.
Här är mitt svar i tre delar.
Marknadsutformning
Huvudpoängen i min artikel var att marknadsutformningen med en energy-only-marknad, kompletterad med en kapacitetsmarknad, missgynnar baskraft.
Energy-only-marknaden är i grunden utformad för att ge en optimal drift (dispatch) av redan befintlig produktion, eftersom endast rörliga kostnader beaktas i optimeringen. I en sådan marknad gynnas förnybar produktion med nära noll i rörlig kostnad.
Den kapacitetsmarknad som därefter ”hängs på” ger i huvudsak ersättning för förmågan att tillhandahålla effekt, inte energi. Resultatet blir ett system där baskraft successivt pressas ut och därför inte ens teoretiskt kan bidra till att minska systemets totalkostnad över tid.
Modellutfall
Att kostnadsantaganden påverkar alla modellresultat är givet. Vad som är en ”rimlig” kostnad för kärnkraft respektive havsbaserad vindkraft kan diskuteras, och det finns sannolikt lika många uppfattningar som det finns forskare och modellerare.
Låt oss därför i stället titta på den myndighet som professor Söder själv hänvisar till – Energimyndigheten – och deras scenarierapport från 2025 (som dessutom är nyare än den rapport från 2023 som professor Söder refererar till).

Källa: Energimyndigheten
I deras centrala scenario, Beslutad policy, kan man utläsa att det kostnadsoptimala systemet innehåller cirka en tredjedel kärnkraftsproduktion. Kostnaden för kärnkraft är där satt till 60 miljarder kronor per GW (i 2021 års priser). Andelen kärnkraft kommer givetvis att öka eller minska beroende på vilka antaganden som görs
Samtidigt ligger de angivna LCOE-siffrorna för havsbaserad vindkraft i rapporten långt under de priser som erhölls i den senaste AR7-auktionen i Storbritannien. Så både kärnkrafts- och vindskraftskostnader är osäkra, men man kommer vanligtvis i alla fall fram till ett utfall liknande ovan i totalkostnadsoptimeringen.
Vad gäller Svenska kraftnäts EF- respektive EP-scenarier från 2024, utan respektive med kärnkraft, kan man vid en jämförelse konstatera att EF-scenariot (utan kärnkraft) både belastar vattenkraften mer än vad som är rimligt (milt uttryckt) och är starkt beroende av import för balansering. EP-scenariot, med kärnkraft, ger ett betydligt mer välbalanserat och stabilt system.
Kärnkraft i Europa
Europa har en högre andel kärnkraft i elproduktionen än världen i stort. Detta kan förklaras både av vår ekonomiska utvecklingsnivå och av vårt nordliga läge, som gjort oss mer beroende av tillförlitlig baskraft. Inte minst har de senaste två månaderna med kallt och vindfattigt väder i Norden tydligt visat detta.
Kärnkraften står i dag för cirka en fjärdedel av Europas elproduktion. Samtidigt står Europa inför en mycket stor utmaning i att ersätta fossil energi. I dag sker den säsongsmässiga balanseringen av det europeiska elsystemet till omkring 60 procent med fossil elproduktion. Pumpkraft, vattenkraft från magasin, elproduktion från biomassa med mera bidrar tillsammans med mindre än 20 procent av balanseringen, vilket är mindre än vad kärnkraften bidrar med i säsongsbalanseringen.
Om den fossila elproduktionen ska fasas ut och kärnkraften samtidigt inte tillåts att växa, uppstår ett mycket stort behov av säsongslagring och flexibilitet, som i praktiken endast kan hanteras genom en omfattande vätgasinfrastruktur.
Här handlar det i grunden om risk. Ingen vet i dag hur en sådan infrastruktur kommer att fungera i full skala, eller vilka kostnader och miljökonsekvenser den kommer att medföra. En utbyggnad av kärnkraften kan i hög grad reducera denna risk. Europa har inte behov av att ytterligare öka sitt systemrisktagande.