Det satsas stort på batterier i Europas elsystem vilket ökar flexibiliteten, men innebär också nya utmaningar för elnäten. I Tyskland ser man behov av nya regler för att undvika problem. Vattenfall ser inte samma problematik i Sverige.
Just nu pågår det en gigantisk utbyggnad av batterier i hela Europa. Batterier kan vara en resurs och hjälpa till att stabilisera nät och frekvens genom att jämna ut den volatilitet som följer av den stora utbyggnaden av vind- och solkraft.
Men den snabba utbyggnaden för också med sig risker.
I Tyskland har anslutningar motsvarande 78 GW batterier fått klartecken, samtidigt som ytterligare över 720 GW väntar på beslut. Det motsvarar nästan fyra gånger all installerad sol- och vindkraft i Tyskland tillsammans. I dag är cirka 300 GW installerat totalt.
Kerstin Andreae, vd för BDEW (tyska branschorganisationen för energi- och vattenindustrin), varnade nyligen för utvecklingen.
”Antalet ansökningar om nätanslutning för storskaliga batterilagringssystem har ökat så dramatiskt att nya regler behövs.”, sa hon.
Leonard Birnbaum, vd för energibolaget E.ON, menar i en intervju med Montel att batterier ofta tillskrivs en systemnytta de inte per automatik har. Avgörande är var batterier byggs och hur de används, menar han.
”När batterier byggs där efterfrågan saknas tvingas nätbolagen investera i dyr infrastruktur, medan kostnaderna i slutänden hamnar hos elkunderna via nätavgifter.”
Birnbaum efterlyser därför, liksom Andreae, ändrade incitament: investerare bör bära konsekvenserna av att bygga på fel plats, inklusive risken för begränsad användning. Samtidigt betonar han att rätt placerade batterier kan öka flexibiliteten och sänka systemkostnader.
Även i Sverige har marknaden för batterilagring expanderat kraftigt, framför allt driven av den snabba efterfrågeökningen på stödtjänsten FCR-D – där det för två–tre år sedan fanns mycket pengar att tjäna.
Christian Holtz, delägare och analytiker på konsultföretaget Merlin & Metis, konstaterar att utbyggnaden av batteriparker i Sverige fortsätter, men att aktörerna i dag måste ha flera intäktskällor.
Prisbilden på FCR-D har sjunkit. I dag är det främst stödtjänsten mFRR, som kräver längre uthållighet, som är intressant. I dag byggs olika batterilagringsprojekt ofta i kombination med ett sol- eller vindkraftsprojekt för att kunna parera minuspriser. Andra intäktskällor för batterier är arbitrage på spotmarknaden – där man laddar upp batterier när det är billigt och säljer på spot när priserna vänder uppåt.
Även lokala flexmarknader, som till exempel Effekthandel Väst, är intressanta, menar Christian Holtz, som dock påpekar att den typen av marknad fortfarande är i sin linda.
– Energilager i dag handlar om att fånga flera olika värdeströmmar. Ett batteri kan i praktiken vara aktivt på väldigt många marknader samtidigt.
Men det betyder i sin tur att en marknad lätt kan aktivera ett batteri på ett sätt som är rationellt ur prisperspektiv – men olämpligt ur nätets synvinkel. Resultatet kan bli ökade driftproblem snarare än ökad stabilitet.
– Det beror just på att batteriet kan reagera på olika prissignaler från flera marknader, säger Christian Holtz.
– Meningen är att marknadssignalerna ska spegla de underliggande tekniska och fysiska behoven i systemet, och om marknaden är rätt designad ska det fungera – men det är klart att det inte är helt enkelt, fortsätter han.
Han ger ett exempel:
– Om elbilar, värmepumpar och andra resurser styrs av samma prissignaler finns en risk att de aktiveras samtidigt, till exempel när elpriset ändras mellan två kvartar (15-minutersintervaller). Då kan det skapa kraftig lokal belastning i elnätet.
En central fråga i den snabba utbyggnaden av batteriparker är därför om dagens marknadsdesign verkligen tar tillräcklig hänsyn till lokala och regionala nätbehov. Energiföretagen menar att dagens marknadsmodell fungerar bra i grunden, men att det finns förbättringsmöjligheter.
– Det går möjligen att identifiera brister ur ett mer tekniskt perspektiv, men vi har svårt att se att någon annan principiell utformning av elmarknaden skulle vara bättre. Däremot går det att justera och förbättra olika prissignaler och datadelning i den befintliga modellen.”, säger David Freed, ansvarig för elsystemets utveckling på Energiföretagen Sverige.
Enligt Energiföretagen handlar det inte om att ersätta marknadssignaler med administrativ styrning, utan om att komplettera marknaden så att resurserna kan användas mer samordnat.
– Marknadsprincipen försvinner inte, men regelverket skapar bättre förutsättningar för samordning mellan elnätets drift och elproduktion, särskilt när det gäller lokala behov, säger David Freed.
Här spelar EU:s nätkoder* och tekniska regelverk en viktig roll. Dessa ger nätägare rätt att begränsa eller styra batterier om de riskerar att skapa lokala problem.
– I de nya nätkoderna finns det ganska tydliga skrivningar om att nätägaren ska kunna säga nej eller begränsa resurser om de skapar problem lokalt, säger Christian Holtz.
Han pekar på att EU medvetet utformar sina nätkoder för att premiera framväxten av lokala flexibilitetsmarknader och harmonisera dessa.
Bakgrunden är insikten att många av framtidens systemproblem uppstår lokalt i elnäten och inte fångas av nationella eller europeiska prissignaler.
Enligt Holtz räcker varken spotmarknaden eller balansmarknaderna för att hantera lokala flaskhalsar, spänningsproblem och överbelastningar. Därför ger EU:s regelverk nätägare ökade möjligheter att upphandla flexibilitet lokalt och att begränsa resurser som skapar problem.
Det är ett medvetet designval från Europeiska kommissionen – om problemet är lokalt måste också prissignalen vara lokal.
Även Energiföretagen pekar på att regelverket är på väg att förändras. Den kommande EU-nätkoden för flexibilitet, Network Code on Demand Response, väntas skapa tydligare strukturer för hur flexibla resurser som batterier ska användas – inte minst för att bättre stödja driften av lokalnäten.
– Den nya nätkoden innebär bland annat krav på ett nationellt flexibilitetsregister där alla flexibla resurser ska vara registrerade, samt krav på samordning och informationsdelning mellan berörda aktörer om hur resurserna används. säger David Freed.
Så hur ser de svenska nätägare på saken?
Markus Fischer, pressekreterare på Vattenfall, svarar Second Opinion efter kontakt med ett antal experter på Vattenfall att man inte ser samma problem som i Tyskland med blockerad nätkapacitet, men man håller med om att det är viktigt att batterilagringen regleras:
”Det beror mycket på vilken typ av tjänst eller marknad som batteriet avser att agera på. Men för ett batteri som normalt kör på frekvensmarknaden är det oftast inte ett problem. Däremot kan ett batteri som enbart kör på arbitrage möjligen göra det. I Norden byggs batterier primärt för att leverera TSO-tjänster med optimering på wholesale-marknader. Fysiska batterier kan under enskilda dagar eller timmar endast ”arbitrage-optimera”, men vi ser inte att det är det primära business caset eller orsaken till att de byggs. Detta är en stor skillnad mot till exempel Tyskland, där merparten av batterierna byggs primärt för optimering på intradagmarknaden.”
”Vi upplever därför inte att batterilager blockerar elintensiv industri eller andra kunder i det svenska elnätet i dag. Batterier har potential att skapa stora värden i elnätet – både lokalnät, regionnät och stamnät. Men det är också väldigt viktigt att poängtera att batterier absolut inte alltid hjälper, utan kan ibland stjälpa om det inte styrs upp tydligt i avtal hur de får agera. Det är heller inte osannolikt att en tjänst som batterier säljer för att hjälpa stamnätet faktiskt skulle kunna skapa problem hos regionnät eller lokalnät. Det vill säga att en part kan gynnas och en annan stjälpas. Nya europeiska regelverk är dock på gång, vilket kommer att möjliggöra att elnätsägare kan neka tillträde till tjänster hos TSO om det skapar problem längre ner i näten.”
Räcker dagens marknadsdesign för att styra batterier, eller ser ni behov av tydligare nät- eller systemkrav?
”Vi anser att marknadsdesignen ger en tillräcklig styrning.”
****
* EU:s nätkoder är bindande EU-förordningar som fastställer gemensamma tekniska och marknadsmässiga regler för hur Europas elsystem ska fungera. Syftet är att säkra driftsäkerhet, möjliggöra gränsöverskridande handel och harmonisera marknadsregler. Nätkoderna är centrala när elsystemet blir mer komplext med mer vind, sol, batterier och flexibel förbrukning.
FAKTA
Den europeiska marknaden för energilager nådde rekordnivåer under 2025. Under 2025 installerades omkring 27–30 GWh ny batterikapacitet, där storskaliga batteriparker för första gången växte snabbare än hembatterier. Vid ingången av 2026 uppskattas den samlade installerade kapaciteten i Europa överstiga 100 GW.
Tyskland och Storbritannien leder utvecklingen, men även Italien och Sverige har snabbt blivit alltmer aktiva marknader. Expansionen drivs av kraftigt sjunkande priser på LFP-batterier – ned mot 70 USD/kWh under 2025 – samt ett växande behov av flexibilitet i elsystem med hög andel förnybar el.
Källa: European Association for Storage of Energy (EASE).
***
Foto: Eolus
