Folkhemsel: ”största kunden på marknaden blir staten”

Folkhemsel: ”största kunden på marknaden blir staten”

I grunden finns det något hälsosamt att socialdemokraterna vill att staten ska återupprätta marknadens förtroende för statens intentioner, och därmed återställa den politiska risken till hälsosamt låga nivåer, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson angående förslaget om ”folkhemsel”. Men han ifrågasätter om förslaget är genomförbart. 40 öre per kWh är för lågt för att driva investeringar.

Att staten ska göra en stor upphandling för att få ner priserna är ingen ny tanke. Det var konsumentrörelserna Konsum och OK:s bevekelsegrunder. Svenska hushåll är idag hårt ansatta av höga energikostnader, höga livsmedelspriser, samt höga bolånekostnader. Om vi generaliserar resonemanget som förs av socialdemokraterna så kan vi tänka oss en upphandling av folkhemsmat och ett erbjudande om folkhemslån till folkhemsränta också. Varför är detta inga bra idéer?

Bild: Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson presenterar idén med Folkhemsel. Från socialdemokraternas presskonferens (230322).

Socialdemokraterna bygger sitt underliggande resonemang på att en marknad för el inte fungerar i trängda situationer. Eftersom det i skrivandes stund inte finns något mer genomtänkt material än det som framkom vid [gårdagens] pressträff utgår mina kommentarer ifrån det som sades där.

För det första var socialdemokraterna i den regering som på åtta år avsevärt lyckades öka den politiska risken för att investera i planerbar kraftproduktion (kraftvärme och kärnkraft). Så i grunden finns det något hälsosamt att de nu vill att staten ska återupprätta marknadens förtroende för statens intentioner, och därmed återställa den politiska risken till hälsosamt låga nivåer. Att det ska ske med långa kontrakt upphandlade av staten är en intressant tanke. Är den praktiskt genomförbar?

Jag vill för det första bara göra klart att all kunskap jag har om det som hänt med de europeiska och svenska elpriserna mer beror på ett politiskt haveri än att marknaden misslyckats. Skapar staten med framtvingade nedstängningar en knapphet som gör att minsta olägenhet får priserna att rusa så är det inte ett marknadsmisslyckande. Om vi har en systemoperatör som först efter år av påtryckningar började mothandla för att upprätthålla kapaciteterna norr-syd så är inte det ett marknadsmisslyckande. (här berör jag inte den tyska statens energihaveri som ju tyvärr också drabbar kringliggande länder). Jag vill nämna detta för att motivet för ett politiskt ingripande bör vara att göra bot för den röra och det lidande man åsamkat svenska medborgare. Om vi utgår från att det är det som socialdemokraterna vill så följer nedan några av mina reflektioner kring förslaget.

Med de volymer av folkhemsel som ska upphandlas så får med redan existerande bilaterala överenskommelser en väldigt liten del som kommer att handlas på någon typ av marknad. Största kunden på marknaden blir staten.

Utformningen av auktionerna blir därför av väldigt stor betydelse. Om de ska bli tillräckliga för att garantera investeringssäkerhet pratar vi om 10-20 år långa kontrakt, kanske längre. Vad ska levereras? Rimligtvis kanske man köper en viss mängd el varje timme till ett fast pris. Hur straffar staten företag som inte levererar? Hur får vi in flexibilitet i dessa kontrakt? Hur hanterar staten motpartsriskerna, t.ex. frågan om företagen är tillräckligt livskraftiga för att ta ett 20-årigt kontrakt?

Det ska fortfarande finnas en rörlig del men den är ju avsevärt mindre än tidigare eftersom den nu bara rör 40% av våra elräkningar. Så den kortsiktiga efterfrågaflexibiliteten måste anses minska. Men vi kan inte båda ha stabila priser och efterfrågeflexibilitet så här får vi anta att för socialdemokraterna är flexibilitet en sekundär fråga.

Viktigt i sammanhanget är att 40 öre per kWh är för lågt för att driva investeringar. Vi kan möjligen få till litet mer landbaserad vind men i övrigt finns det inga så billiga kraftslag. Om vi fick en utbyggnad av bara vindkraft skulle priserna kollapsa när det blåser så då behövs egentligen inga folkhemselkontrakt. De 40 örena bör således liknas vid mäklarnas lockpriser och inte tas på allvar. Om tanken är att dessa långa kontrakt ska leda till investeringar i andra produktionslag bör vi diskutera prisnivåer som bättre reflekterar dessa kraftslags nyinvesteringskostnader.

En pikant detalj är att socialdemokraterna sannolikt i en ögonblickets ingivelse på presskonferensen sa att de skulle kombinera sin folkhemsel med ett intäktstak för elproducenterna. Om detta görs blir det trots allt en långgående reglering av elpriserna. Med prisregleringar följer en hel del andra komplikationer som jag inte ska ta upp här.

Jag har heller inte berört hur staten ska identifiera kunderna och de volymer de ska få köpa till folkhemselpris. Om elstödsdiskussionen lärt oss något så är det just att detta är svårt. Med mindre än att socialdemokraterna kommer tillbaka med en väldigt revolutionerande och genomtänkt processbeskrivning för detta skulle jag säga att här, om inte tidigare, dör deras förslag.

 

 

5 Kommentarer
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ola Wallberg skriver:

    Det här finns faktiskt redan. I Falun (https://fev.se/el/elavtal/falupriset-erbjudande-elavtal.html)
    Då givetvis i mindre skala, och baserat på deras elproduktion.
    Då tänker jag genast Vattenfall! De har kanske inte riktigt 60% av produktionen i Sverige, men tillräckligt mycket för att om dom ville sälja elen från Vattenfall till svenska hushåll till produktionspris, med ett påslag för att möjliggöra nyinvesteringar, så hade dom kunnat göra ganska mycket åt elpriset.

  2. Jimmie Hansson skriver:

    Jag hade gärna sett avtal som inneburit att man haft ett pris på majoriteten av den el man köper (helst lågt såklart men marknadspris) och sen rörligt timspot på den minoritet som man potentiellt kan vara flexibel med. Så har man inför varje år en aning om vad elen kommer att kosta och kan planera men samtidigt är hela flexibilitetspotentialen till nytta för marknaden och svarar på prissignaler.
    Men varför det skulle vara staten som skulle erbjuda detta förstår jag inte utan det borde ju de vanliga elhandelsbolagen kunna göra.

    1. Johan Montelius skriver:

      Har tänkt samma tanke. Det finns en terminsmarknad för el och det skulle man även som mindre kund kunna dra nytta av. Jag skulle mycket väl kunna skriva upp mig på en viss leverans under årets månader och därutöver betala spotpriser. En elleverantör skulle kunna säkra kostnaden genom terminskontrakt med låg risk (problemet idag med fasta avtal är att leverantören inte har en aning om hur mycket jag kommer förbruka i januari och tar höjd för den risken).

      Tror nog att dessa avtal kommer vad det lider. Det är nog mest en fråga om hur man marknadsför dem på ett begripligt sätt.

  3. Lars-Göran Johansson skriver:

    Jag tycker att Folkhemsel passar väl in i EU-kommisionens nyligen presenterade revidering av EU´s prismodell. Där förespråkar man ju ökad användning av just långsiktiga PPA-kontrakt.

    Och är det verkligen så krångligt? Antag, som exempel, att alla elkunder med en årlig energiförbrukning av max 100.000 kWh året innan får köpa upp till 60.000 kWh under pågående år för 40 öre/kWh. För resten av elförbrukningen gäller spotpriser. Siffrorna kan självklart diskuteras men principen behöver väl knappast vara mer komplicerad än så?

    För något måste göras. Det är inte rimligt att EU´s högsta marginalpris, som sannolikt aldrig kommer att inträffa i Sverige, ändå alltid skall bestämma det svenska elpriset.

  4. Bengt Ekenstierna skriver:

    Igår tog Socialdemokraterna, som regeringsdugligt parti, bladet från munnen och steg med full kraft in i debatten om de höga elpriserna som ruinerar svenska elkonsumenterna och småföretagare.

    Magdalena Andersson sa att Socialdemokraterna inte kan sitta och se på hur elkunderna lider av höga elräkningar som enbart gynnar elproducenterna. Hon glömde dock att nämna flaskhalsavgifterna och ökade momsintäkter.

    Med detta inspel sopar Socialdemokraterna till både Svenska kraftnät och Energimarknads-inspektionen som satt sig på tvären till Beken teamets tvåprismodell och alla förslag till att bryta den pågående förmögenhetsöverföringen från elkonsumenterna till elproducenterna och staten.

    Socialdemokraterna tar en position för att vinna nästa val genom att visa att de i motsats till Regeringen och SD, tar initiativ för att skydda svenska elkonsumenter. Detta är lovvärt och efterfrågat.

    Folkhemsel
    Folkhemsel är ett inspel som bygger på en tvåprismodell där 60% av elkundskollektivet (dock ej företag) ska upphandlas av staten och ställas till dessa kunders förfogande. Socialdemokraterna räknar med att priset på sådana långa avtalsformer (PPA) kommer att hamna kring 40 öre per kWh, medan övriga 40 % får upphandlas på spotmarknaden. Hur denna uppdelning av dels PPA leveranser dels spotmarknadsleveranser ska ske och i praktisk avräkning sades inget om och här måste man tränga djupare in i innan man har en fungerande modell.

    Nästa steg
    Socialdemokraterna har nu öppnat dörren för att få till stånd ett arbete som syftar till att ha löst förmögenhetsöverföringsproblematiken och de höga elpriserna innan nästa vintersäsong. I en sådan diskussion finns det nu två modeller att diskutera – dels Folkhemsel modellen dels Beken modellen – båda dessa bygger på tvåprisfilosofin. Sannolikt är det en mix av båda dessa som är win-win.

    En fråga som måste lösas är att få stopp på kapacitetsavgifterna (flaskhalsavgifterna) och därmed ifrågasättande av elområdenas berättigande. Förtroende för Svenska kraftnät är förbrukat och ett expertgruppsarbete bör ske under ledning av Näringsutskottet som samlar expertis som är lösningsorienterade och inte ser sin uppgift att hålla emot som de två expertmyndigheterna visat exempel på under det senaste året.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet