Norge före Sverige med CCS

Norge före Sverige med CCS

I Oslo ska Fortum bygga världens första fullskaliga CCS-anläggning för avfallsförbränning. Det kan öppna dörren till en ny nordisk dialog runt avskiljning och lagring av koldioxid. Sveriges regering vill utreda CCS som klimatstrategi. Industrin tycker det går för långsamt.

I början av augusti beslöt den norska regeringen att bidra ekonomiskt till Fortum Oslo Varmes pilotprojekt för koldioxidavskiljning på avfallsförbränningsanläggningen Klemetsrud i Oslo. Man hade redan tidigare beslutat stödja den norska cementproducenten Norcems CCS-projekt i Brevik, och efter en kompletterande kvalitetsanalys fick även Fortum godkänt. Enligt olje- och energiminister Terje Søviknes är det ur effektivitetssynpunkt bra med konkurrerande projekt.

Bild: Norges olje- och energiminister Terje Søviknes lämnade positivt besked om fortsatt CCS-finansiering till Jannicke Gerner Bjerkås på Fortum Oslo Varme. Foto: Fortum

CCS (Carbon Capture and Storage) är avskiljning och lagring av koldioxid från rökgaser. Den norska idén är att lagra den infångade koldioxiden i Equinors (Statoils) lagringsanläggningar i Nordsjön, där det i uttömda oljegrottor under havsbotten i princip finns plats till hela Europas koldioxidutsläpp. Om alltså koldioxiden kan fångas in. Den största utmaningen är idag inte teknisk men kommersiell och politisk.

Är norsk CCS-teknik på väg mot Sverige? Fortum Oslo Varmes energiåtervinning på Klemetsrud har slagit in på en ny väg. Foto: Wikipedia.

Stora kostnader
Idag släpper Klemetsrudanläggningen ut 400 000 ton koldioxid varje år, ett utsläpp man på sikt kan få ner till noll, enligt Fortum Oslo Varmes CCS-direktör Jannicke Gerner Bjerkås. I fyra år har hon varit med och förberett pilotprojektet, som har sina rötter i norsk teknologiutveckling med basen i petroleumindustrin. Lättnaden är nu stor över den norska regeringens stöd.

– Världen efterfrågar en lösning för fångst av koldioxid från avfall, och vi är klara att visa hur det kan göras, säger Jannicke Gerner Bjerkås till Fjernvarme.no.

Att få första generationens CCS-teknologi på fötter innebär dock mycket höga kostnader, så höga att Norges statsminister Erna Solberg själv hoppas på ekonomiskt stöd. ”Vi har bland annat tagit upp med EU att om vi ska vara ett försöksland kanske de ska vara med och bidra i detta försöket,” har hon uttalat.

De externa kvalitetssäkringsbolagen Atkins och Oslo Economics senaste värdering är att kostnaderna för byggande och fem års drift av en fullskalig anläggning hamnar runt 11,8 miljarder norska kronor. Fortums investering blir 3,5 miljarder.

Nödvändig för klimatet
Ett av den norska regeringens krav är att Fortum Oslo Varmes CCS-projekt ska bidra till en internationell teknologi- och marknadsutveckling. Anläggningen på Klemetsrud ska vara en mall även för andra anläggningar och industrier. På Klemetsrud kommer tekniken dessutom att bidra till negativa utsläpp då den samtidigt avskiljer biologisk Co2 (bio-CCS). 58 procent av anläggningens koldioxidutsläpp härrör från biologiska avfallskällor.

De norska offentliga investeringarna i Fortum Oslo Varmes anläggning kan därför ge både Norge och Fortum nya ledande roller och affärsmöjligheter. CCS-teknologin har länge ansetts vara den industriellt tyngsta och mest nödvändiga klimatteknologin, så konceptet i sig är inte kontroversiellt även om Norge tidigare har hamnat i diket med stora felslagna industriprojekt.

Internationell marknad
De globala CCS-förväntningarna är stora, och det finns inte mycket att välja på. Både Erna Solberg och Fortum ser därför sina investeringar som långsiktigt hållbara både vad gäller miljö och marknad.

I Europa finns idag cirka 450 anläggningar för avfallsförbränning, många med energiåtervinning, och antalet bara ökar. Över hela världen finns tusentals anläggningar som är i behov av avskiljning och lagring av koldioxid.

CCS-teknologin på Klemetsrud var också en av orsakerna till att Fortums finska moderkoncern för ett tag sedan gick in i Oslo och övertog norska Hafslunds fjärrvärmeverksamhet – eller rättare sagt bildade 50/50-bolaget Fortum Oslo Varme tillsammans med Oslos kommun. Fortum är ändå ingen nykomling i norska energimiljöer och har tidigare haft både elnät och ägande i Hafslund.

Läget i Sverige
Hur det norska beslutet att stödja Fortums och Norcems satsningar kommer att inverka på Sverige beror mycket på hur nästa regering agerar i CCS-frågan. Enligt Altinget finns det i både riksdagen och industrin ett brett stöd för CCS, men dagens regering har hittills haft en vacklande hållning.

I regeringens initiativ Fossilfritt Sveriges färdplan för industrin har bland annat cementbranschen tyckt att ”Energimyndigheten bör få i uppdrag att i dialog med processindustrin ta fram en nationell CCS-strategi”. Kunskap och samverkan kan man ”få från Norge”. Det pågår också CCS-diskussioner på kommunal nivå. Koldioxidavskiljning kan bli verklighet i Göteborg, skrev tidningen ETC i juli. ”Spännande, men det krävs mycket utveckling. Det är långt från en kommersiell teknik,” replikerade Renova.

På sluttampen av innevarande mandatperiod har regeringen i en skrivelse till riksdagen omnämnt CCS, som man avser att analysera förutsättningarna för ”inom ramen för en utredning som ska ta fram förslag på en strategi för hur Sverige ska nå negativa utsläpp efter 2045”. Enligt statssekreterare Eva Svedling följer regeringen utvecklingen i Norge noga för att se ”hur vi ska ta del av de erfarenheter man gör där”.

Öppen för samarbete
I Oslo är utmaningen att bygga ett samhällsekonomiskt lönsamt demonstrationsprojekt som också andra kan tänka sig att ta efter. Jannicke Gerner Bjerkås är övertygad om att överföringsvärdet till den internationella avfallsindustrin kommer att bli mycket stort. Fortum Oslo Varme samarbetar redan med andra anläggningar i Europa, något också Terje Søviknes välkomnar.

– Vi ser absolut på möjligheter för samarbete både med EU och ensklida länder, och som jag förstår det så finns också ett intresse för CCS i Sverige, säger Terje Søviknes till Second Opinion.

Under 2020 eller 2021 kommer den norska regeringen att besluta om man ska gå vidare med ett eller flera fullskaliga CCS-projekt. Om det sker snabbt kan Fortum Oslo Varme ha en fullskalig CCS-anläggning på Klemetsrud 2022.

 

* * *

 

Kvalitetssäkrat: Det norska olje- och energidepartementet har i flera omgångar bett konsultföretagen Atkins och Oslo Economics göra kvalitetssäkringsanalyser av Fortum Oslo Varmes CCS-projekt på Klemetsrudanlegget. Resultatet av den senaste analysen finns här (pdf). Den bidrog till den norska regeringens beslut att stödja Fortum Oslo Varmes projekt.

Tekniksäkrat: Fortum Oslo Varmes CCS-teknik har utvecklats av Aker Solutions som i en film berättar om tekniken och olika pågående projekt.

 

 

 

 

3 Kommentarer
Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Johan Montelus skriver:

    Den enda vettiga användning av CCS är att ta tillvara koldioxiden för att användas i växthus. Att tro att man kan förändra klimatet är lika troligt som att avlatsbrev skall säkra en plats i himmelriket.

    1. Bengt Hellman skriver:

      Det vore kanske bra om du tog kontakt med den vetenskapliga klimatforskningen som har ganska klart för sig hur koldioxidutsläppen påverkar klimatet.

      1. Lars Cornell skriver:

        Båder Johan och jag känner väl till klimatforskningen.

        CCS är ett riktigt stolleprov med tanke på kostnader och avsaknad av nytta. Det blir ännu en symbolhandling. Koldioxid är något som en överbefolkad jord behöver mer av.

        En miljard ton växthusgaser per år blir 50 miljoner långtradare med 20 ton i varje eller två långtradare per sekund.
        Man måste komprimera koldioxid till 70 atm för att den skall bli flytande.
        Var finns så enorma lagringsutrymmen?
        Det finns ingen möjlig teknikutveckling för att få ned kostnaderna för sådan verksamhet, vilken teknikutveckling skulle det vara i så fall? Energiåtgången för avskiljning, kompression, transport och lagring blir mycket hög och där produceras ytterligare koldioxid och energi kostar.

        En miljard ton koldioxid motsvarar 0,036% av atmosfärens kolinnehåll (omvandlingstal 3,7). Nyttan är befintlig men vi går miste om en hel del fotosyntes.