Nordiska elmarknaden allt mer en ödesfråga

Nordiska elmarknaden allt mer en ödesfråga

Vi står i Norden inför ett enormt ökat behov av el och allt mer svårhanterade systemfrågor. Med det har elmarknadens utformning blivit något av en ödesfråga. Tiden är ute för ett fragmenterat nationellt synsätt. Vi behöver formalisera en regional styrning av den nordiska elmarknaden, skriver Fortums Simon-Erik Ollus.

Den nordiska elmarknaden skapades för 27 år sedan, då den svenska och norska elsystemet avreglerades och en regional elmarknad bildades. Senare anslöt sig Finland, Danmark, Estland, Lettland och Litauen som medlemmar i denna regionala elmarknad. Resultatet kan inte beskrivas som något annat än en succé. Samarbetet har hittills gett oss ett konkurrenskraftigt elpris, ett lågt koldioxidavtryck och en hög leveranssäkerhet. Den nordiska elmarknaden är en framgångssaga och visar på vad vi kan åstadkomma när vi arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.

Men den nordiska elmarknaden skapades i en helt annan omgivning än den vi har i dag.  Inför avregleringen fanns stora överskott av effekt, stödtjänster och nätkapacitet. Fokuset låg på att hur vi bäst skulle optimera och förvalta det befintliga systemet. Sedan dess har omgivningen förändrats, och de senaste åren har hastigheten i förändringen bara ökat. Alla nordiska länder har ambitiösa nationella mål för klimatomställningen. Finland vill gå fortast fram med ett klimatneutralitetsmål redan år 2035, Sverige följer som nummer två med samma målsättning år 2045. Dessa nationella mål är mera ambitiösa än EU:s 2050-mål, och även strängare än de målsättningar som Norge eller Danmark har.

Klimatomsställningen av samhället betyder att en omfattande elektrifiering av våra industrier behövs, även indirekt genom att vätgas ersätter fossila bränslen. Det kommer därför att behövas stora mängder ny fossilfri elproduktion de kommande årtiondena för att möta behovet. På Fortum uppskattar vi att den nordiska elanvändningen kommer att behöva öka från nuvarande 400 TWh till 600 – 800 TWh.  I Sverige räknar vi med en ökning på ungefär 100 TWh, från dagens 140 TWh till omkring 240 TWh år 2045.

Fråga om investeringsklimatet
Vi måste ställa oss frågan: Har vi ett investeringsklimat som attraherar kapital för att ta oss mot målen med den nordiska elektrifieringen? Är helheten med en regional nordisk elmarknad, ett ganska heterogent elsystem med oklar styrning av elmarknaden och elsystemet och diverse olika nationella målsättningar för klimat-, energi- och näringspolitiken, tillräckligt trovärdig, för att attrahera de investeringar som behövs och som dessutom ska garanterar konkurrenskraft och leveranssäkerhet?

En stor del av investeringarna i klimatomställningen ska återbetalas genom inkomster från den nordiska elmarknaden (samt till viss del från diverse

Simon-Erik Ollus

nationella stödtjänster). Samtidigt ser vi redan i dag att elsystemet är ganska olika i de nordiska länderna. Speciellt i Sverige har vi kraftiga utmaningar i fråga om systemstabiliteten och en stor infrastrukturskuld på nätsidan. Vi ser hur en politik som driver en ökad utbyggnad av vindkraft och utfasning av kärnkraft, i kombination med brist på strategisk nätutveckling, skapat nya utmaningar för leveranssäkerheten och systemstabiliteten.

Lägger man ännu till de olika nationella energi-, klimat- och näringspolitiska målen, med olika hastigheter på förändringen och kraftig nationell styrning, kan man ifrågasätta om vi driver utvecklingen av den nordiska elmarknaden med en tillräcklig helhetssyn. Är det ens trovärdigt att en regional marknad ensam kan återbetala alla de nationella investeringsprioriteringarna?

I en omgivning där investeringsbehoven i ny produktion och elektrifiering är stora och kapitalkostnaderna låga, kommer frågan om förutsägbarhet och prissäkringar att spela en allt viktigare roll.  Vem bär investeringsrisken för den påskyndade klimatomställningen och hur säkerställer vi att den inte blir för dyr? Aktörerna vill inte investera hundratals miljarder kronor i ny elproduktion utan en förutsägbarhet om hur omgivningen ser ut i framtiden och en trygghet i att investeringarna är lönsamma. Aktörerna behöver förutsägbarhet och bättre prissäkringsinstrument, för att hantera de risker som ett energisystem i förändring för med sig.

Vad är den nordiska elmarknadens syfte?
Jag tvivlar på att den nuvarande nordiska elmarknadsmodellen, som är energibaserad och med en oklar styrning, är tillräcklig för att attrahera de investeringar som de nordiska länderna förväntar sig. Vi måste våga diskutera den nordiska elmarknadens långsiktiga syfte och våga förbättra den utgående från det.

Elmarknaden borde kontinuerligt leverera både långsiktigt strategiska och kortsiktigt operativa prissignaler för önskvärd kraftproduktion, konsumtion samt stödtjänster. Elmarknaden borde leverera prissignaler för nyinvesteringar i olika typer av kompletterande fossilfri produktion, inte bara lägsta kWh-kostnad, samt investeringar i elektrifiering, och allt detta på ett kostnadseffektivt sätt. Systemkostnaden får inte bli för hög. Elmarknaden borde kraftigare belöna elproduktion på basen av dess karaktär, och det värde den levererar till elsystemet, så att leveranssäkerheten inte äventyras. Och en fungerande elmarknad borde erbjuda fungerande prissäkringsverktyg för konsumenter och producenter.

Vägvalet vi har framför oss
Vi måste också se över styrningen av elmarknaden. I dag tar egentligen ingen aktör ett helhetsmässigt grepp och ansvar för att driva den nordiska elmarknaden. De nordiska stamnätsbolagen är formellt systemansvariga och implementerar EU:s lagstadgade nätkoder på de fysiska marknaderna, men de arbetar inte proaktivt med hur den nordiska marknaden borde utvecklas, för att den ska kunna leverera de investeringar de nationella målsättningarna kräver på sikt. Och det är svårt att klandra dem, när de styrs av nationell lagstiftning samt EU:s nätkoder, och det nordiska baserar sig främst på frivilligt samarbete.

Jag ser två alternativa vägar framåt. Antingen kommer vi stegvis att gå mot allt mer nationella elmarknader i Norden, där den nordiska elmarknaden blir en residual av en allt kraftigare nationell styrning, via olika verktyg. Det vore ett kraftigt steg bakåt i det nordiska samarbetet. Det äventyrar också en kostnadseffektiv klimatomställning på grund av sin nationella karaktär med mycket suboptimering inom Norden.

Eller så lyfter vi ambitionsnivån och formaliserar en regional styrning av den nordiska elmarknaden, med ambitionen att säkra att den nordiska elmarknaden också i framtiden skapar regional samhällsnytta och effektivitet, samt stöder de nationella klimat-, energi- och näringspolitiska målen i våra respektive nordiska länder.

Det kräver dock en mycket högre politisk ambition än i dag, om vi verkligen ska hitta ”nordisk nytta” i de klimat-, energi- och näringspolitiska frågorna. Och det kräver en kraftig koordinering mellan nordisk och nationell styrning.

Det här vägvalet behöver vi göra inom en snar framtid. 

 

2 Kommentarer
Simon-Erik Ollus
Av Simon-Erik Ollus
Chef för Fortums elhandel och produktionsstyrning
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. YngVe Davidsson skriver:

    Snälla klimat och miljöaktivister, var snäll och läs boken ”Klimatkarusellen
    vilka frågor kan besvaras?” av Elsa Widding. Detta för att få de som inte delar synen på att det är fel att använda fossila bränslen ska få en chans att komma till tals. Alltså en fruktbar diskussion, för eller emot fossila bränslen.

  2. Mikael Lundin skriver:

    Tror tyvärr, precis som författaren säger, att vi går mot mer nationella elmarknader i Norden, där fokus ligger på att efterleva EU:s emellanåt ganska fyrkantiga krav i olika “koder”, oftast anpassade efter situationen i Västeuropa exkl Norden. Man vet även på politisk nivå vad som krävs men politisk vilja saknas numera för det Nordiska perspektivet (se tex Jorma Ollilas utmärkta rapport 2017 till nordiska ministerrådet som det inte blev något av https://www.norden.org/sv/news/jorma-ollila-presenterar-sin-energirapport-pa-nordiska-radets-session).

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet