Erfarenheterna från Västsverige måste bidra till bättre planering och mer regional elproduktion. För att elektrifieringens mål ska nås krävs samverkan men också att någon tar en ledande roll, menar Per Eckemark på Svenska kraftnät.
– När det svenska energisystemet byggdes upp med hjälp av vattenkraft och kärnkraft så fanns en stark central planering att luta sig mot. Idag existerar inget sådant, säger Per Eckemark.
Kraftnätet väster om Vättern befinner sig idag i sitt största systemskifte sedan 1921. Då drogs den första stamnätsledningen österifrån och kopplade ihop Trollhättefallen med Dalälvens vattenkraft via Västerås. Då var det nytt och stort att tänka nationellt.
Nu kräver energiomställningen att man fokuserar på regional elproduktion. Samtidigt behövs lite nygammalt tänkande kring de övergripande strukturerna, tycker Per Eckemark, Svenska kraftnäts divisionschef Nät.
– När det svenska energisystemet byggdes upp med hjälp av vattenkraft och kärnkraft så fanns en stark central planering att luta sig mot. Idag existerar inget sådant, säger Per Eckemark.
Saknar helhetsgrepp
De centrala beslutsprocesserna försvann och på mitten av 1990-talet tog den marknadsbaserade elproduktionen över. Tack vare en jämn elförbrukning har det stort sett fungerat utmärkt under alla år, även när de systemtekniska utmaningarna ökade med vindkraftens intåg på elmarknaden. Nu ställer den stora förbrukningstillväxten emellertid till det och frågan är vem som har, eller borde ha, översikt över utvecklingen.
– Jag tror att någon måste ha en mer central roll också i dagens elektrifiering, annars blir det svårt att få ihop det, säger Per Eckemark.
Kan få utökat ansvar
Nu kan det vara på gång att ge Svenska kraftnät ett bredare uppdrag. 2023 kom en rapport (pdf) där utredaren föreslår att Svenska Kraftnät ska få uppdraget att planera för hela elsystemet. Regeringen låter också utreda de energirelaterade myndigheternas roller generellt och för Svenska kraftnäts del kan det innebära omorganisering och ett utvidgat ansvar. Redovisning planeras under mars 2024.
– Om regeringen går vidare med detta så kan Svenska kraftnät få en utökad roll med ansvaret för att planera elsystemet i sin helhet. Det kan gynna elektrifieringen, klimatmålen och hela industriomställningen, säger Per Eckemark.
Nya tag på västfronten
Det är givetvis inte säkert att den nekade 400 kV-kraftledningen mellan Skogssäter i Trollhättan och Stenkullen utanför Göteborg hade fått ett annat öde om beslutsprocessen sett annorlunda ut, men troligtvis hade den omkring tioåriga tidsförlusten varit betydligt mindre, tror Per Eckemark. Som Second Opinion tidigare har beskrivit fördröjdes elektrifieringen av både Göteborg och Västra Götalandsregionen av de regionala myndigheternas pro forma-avslag. På köpet ökade man Sveriges och Skandinaviens mest centrala men oönskade flaskhalsar i Västkustsnittet.
Nu tar Svenska kraftnät nya grepp. Den nekade norra delen av Skogssäter–Stenkullen planeras nu längre västerut och över till Stenungsund, innan ledningen viker av neråt och kopplar in sig på en nybyggd nätstation i Ingelkärr, ett par mil nord om Stenkullen.
Gammalt och nytt i nätet
Samtidigt kommer ytterligare förstärkningar att krävas för att tillgodose regionens hela effektbehov, enligt Per Eckemark. Som exempelvis den ursprungliga 400 kV-ledningen mellan Skogssäter och Kilanda längs Göta Älvs östra sida. Den får en uppgradering tidigarelagd till 2026 istället för 2030, och kan då medverka till att ta fram ytterligare 200 MW. På så vis växer elektrifieringen sakta fram och inte minst kommer Karlstadbenet i NordSyd-paketet att öka möjligheten till överföring från norr, påpekar Per Eckemark framåtlutad in i framtiden.
Nyckel utan uppdrag
”De presenterade åtgärderna förväntas därmed tillgodose det efterfrågade uttaget om 1200 MW etappvis till år 2035,” skrev Svenska kraftnät i Nätutvecklingsplan 2024–2033 (pdf), ”vilket är senare än det behov Vattenfall Eldistribution beskriver i sin ansökan” – en ansökan senare kompletterades med 1300 MW till totalt 2500 MW.
– Hur den regionala självförsörjningen kan utvecklas blir därför en nyckelfråga för hela elektrifieringen. Oavsett så går det inte att ta all elenergi från Norrland, säger Per Eckemark. Vem som ska vrida om denna nyckel är emellertid inte klart.
Det ligger varken i Svenska kraftnäts eller andra myndigheters uppdrag att planera för elproduktion annat än i prognoser och annan teori. Stamnätsägaren kan ställa tekniska krav till elproduktionens karaktäristik, peka på inmatningspunkter i nätet och berätta var det finns effektbehov, men man får inte planera långsiktigt för ett elsystem i balans några år in i framtiden. Ansvaret gäller drifttimmen och skötseln av det systemtekniska som finns i dess närhet inom rimlig tid.
Ansvar när det sjunker
En viktig lärdom av koncessionsavslaget för Skogssäter–Stenkullen-ledningen blev att samhällsutveckling och nätutbyggnad måste gå bättre i takt. Dagens stamnätsutbyggnad handlar enligt Per Eckemark väl så mycket om ny regional elproduktion för att möjliggöra en fördubblad elförbrukning om 20 år och ett robust elsystem. Då behövs detaljerade energiplaner som inkluderar produktionstyp, var elproduktion måste byggas och var det behövs inmatningspunkter i nätet.
– Samtidigt måste någon ha ansvar över helheten. Västsverige går mot en dramatisk obalans i egenproducerad el och i norr kommer industrin att behöva det mesta av kraften själva. Förbrukningen i Västra Götaland ökar och regionens självförsörjningsgrad kommer därför att ha sjunkit från trettio till tio procent om det inte byggs mycket ny elproduktion, säger Per Eckemark.
Kan målen nås?
– Och även om det skulle komma mer el utifrån så ökar elbehovet snabbare än vi hinner bygga nät, säger Per Eckemark och med det är det mesta sagt.
Frågan blir hur ekvationen ska hanteras längs stråk och landskap ute i vardagen där det saknas incitament för ny produktion. Det är inte bara länsstyrelser som behöver mer stöd. Regeringens planeringsmål på 300 TWh innebär att det måste byggas dubbelt så mycket produktion än det Sverige idag har, ”och egentligen ännu mer,” säger han, ”eftersom mycket produktion uppnår sin tekniska livslängd”.
Hopplöst läge?
– Målen kan nås. Sverige har gjort liknande utbyggnader tidigare. Till exempel byggde vi 12 kärnkraftsreaktorer på 13 år, påminner Per Eckemark om och beskriver elektrifieringens cliffhanger:
– Nu kommer havsbaserad vindkraft längs kusten och även om bara en delmängd realiseras så kan målen nås tillsammans med annan ny elproduktion, kanske kärnkraft men absolut mer vindkraft på land, och i kombination med reglerbar produktion och flexibel förbrukning, säger Per Eckemark.
3 Kommentarer
Beken teamet har under lång tid efterfrågat en myndighet som tar ansvar för svensk elförsörjning – att det finns elproduktion som matchar den efterfrågan som finns över tid. Samtidigt måste en sådan myndighet ges de verktyg som krävs för att ta ett sådant ansvar.
Svenska kraftnät har sitt ursprung som en avdelning inom Vattenfall (Transmissions avdelningen) som bröts loss i samband med avregleringen och bildade Svenska kraftnät – detta präglar Svenska kraftnät än idag 30 år senare. Med all respekt för att att Svk har ansvaret för systemfrågorna – vilket jag även uppfattar att de utför på ett förtroendefullt sätt – så är det långt därifrån till att ta ansvar för en fungerande elmarknad.
Svenska kraftnät uppdrag ska fortsatt vara att se till att det finns ett transmissionsnät (stamnät) som säkerställer att elen som produceras i kraftverk runt om i landet, tillhavs eller importeras, kan transporteras dithän där elen efterfrågas. Det är väl uppenbart att Svenska kraftnät misslyckats med detta uppdraget och därför har vi den situation som vi nu har med geografier där industrin inte kan få tillgodseda sina behov och flaskhalsavgifter som drabbar elkonsumenterna.
I sin roll som systemansvariga är det naturligt att Svenska kraftnät även framgent ha ansvar för frekvenshållningen med allt vad det innebär. Dock bör ansvaret för verktygslådan för hur detta ska effektueras ligga hos den nya myndigheten som efterfrågas.
Ge inte Svenska kraftnät ytterligare uppdrag som Per Eckemark efterfrågar. Eckemark och hans kollegor måste ha fokus på att få stamnätet att fungera som tänkt var och är, vilket är väldigt angeläget både i nutid och framtiden. För denna uppgiften bör Svenska kraftnät omorganiseras för att öka sina projektleveranser.
Skapa en ny ingenjörsbaserad myndighet samtidigt som man ser över Svenska kraftnäts uppdrag, Energimarknadsinspektionens uppdrag och de delar av Konkurrensverket vad anbelangar en fungerande elmarknad. Hämta kunskap till en sådan myndighet från våra Tekniska Högskolor och knyt närmare internationellt samarbete med den akademiskas världen (tänker då inte på EU och Bryssel). En sådan myndighet ska präglas av självständighet (liknande Riksrevisionen) civilingenjörskompetens och färre jurister än vad brukligt är i myndighetssverige.
Bygget av en ca 8 mil lång kraftledning på 400 Kv mellan Trollhättan och Göteborg förvisades till papperskorgen efter12 år. Flera artiklar i rad har bekymrat sig över just detta och man börjar om hela projektet, med tillståndsbromsen hårt åtdragen.
I texten motsäger man sig själv med citat; “Nu ställer den stora förbrukningstillväxten emellertid till det och frågan är vem som har, eller borde ha, översikt över utvecklingen.” ; Slut citat. Förbrukningen var rekordlåg 2023, bara 134 Twh och påstods, på Svt Rapport, inte ha varit så låg på 30 år och då tar ändå HYBRIT 5 Twh till sin vätereduktion av järnmalm.
Lokala elproduktionen i Trollhättan området har blivit för stor efter SAAB: s gigantiska konkurs och avindustrialiseringen i närområdet och Dalsland. Bland de första “gröna bubblorna” som sprack som elförbrukare från nätet.
Överskottsområdet från Norrland har spridit sig ner i en kil väster om Vänern. Glada amatörer (LÄS: ekonomer) på Nord pool har självdestruktivt i vild beräkning satt så höga el-priser 2022/2023, så regeringen tvingades ingripa med återbetalning och fler “gröna bubblor” sprack i förtid. (Hela Sverige ska leva låter ihåligt i den kontexten.)
Svenska kraftnäts (Svk) avgränsning till bara överliggande nätet, utan att ta hänsyn till det underliggande och den lokala el-produktionen som hänger ihop som en ekvation, har fått fler följder i näten. (Man tycks “se ner” på lägre spänningsnivåer.)
Det krävs inte tillstånd för att spara el-kraft i lågspänningen, där de flesta är engagerade och där förlusterna är som störst, en sänkning på bred front sker, så att bara stirra sig blind på det överliggande nätet är osmart.
Prissättningen är inte fri på fossilfritt, det insåg regeringen förra året.
Nu har man satt igång en gigantisk spara-El runda som inte går att stoppa. En av de dummaste Joakim von Anka fasonerna, som visar på mentaliteten som ogillas brett.
Pengar på hög sölas alltid bort, sist till Tysk kärnkraft som lades ner, affärer á la “Svarte Petter“. En av de största hindren för att uppnå fossilfrihet.
Även på generatorsidan försöker man få ut mer, enligt nyteknik nr 2/2024, magnetiskt ta bort vibrationer i generator och öka livslängden. Generera med högspänning för att ta bort ett transformatorsteg till högspänningen, vässa vattenturbinen för ännu högre verkningsgrad. Det står inte stilla på någon del i El förbrukning/produktion och än finns mycket som kan göras ännu bättre.
Samhället behöver el alla dagar för att fungera. Minimalt med fossila bränslen ska användas till elproduktion.
Ett rimligt krav blir då att alla kraftslag ska lastfölja och leverera 24/7 till 90 %. Kan man inte det så ska man själv bygga energilager, eller avtala med ett energilager. Kravet kan sänkas med hjälp av flexibla el användare.
Energilager i Sverige är i praktiken vattenkraften möjligen lite pumpkraft. Batterier och vätgas energilager el till vätgas och tillbaka till el igen, är inte ekonomiskt försvarbart. Batterier är för dyra och produceras i låga volymer, mot behovet av 10 TWh till enbart Sverige. Skulle man producera batterier till tillräckligt volym, så blir det en miljökatastrof i sig. Vätgas till el och tillbaka igen har en usel verkningsgrad på enbart 30 %. Vilket gör det dyrt och man måste bygga många fler vindkraftverk, för att kompensera.
Ett annat sätt att kravställa skulle vara att sätta ett tak. Sju TWh el får maximalt framställs med hjälp av fossila bränslen, för konsumtion i Sverige. Samt inte högre CO2 utsläpp än 25 gCO2eq/kWh, i medeltal under ett år. Resultatet blir det samma det måste till lagring, för att kunna bygga mycket mera vindkraft. Då blir det naturligtvis inte särskilt billigt. Inte heller miljö vänligt, eftersom det går åt mycket mera material.