Medierna sprider ibland uppgiften att kärnkraften skulle vara subventionerad. Men enligt regeringens utredning är det inte så – kärnkraften är det elproduktionsslag som beskattas hårdast.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

—————————————————-
Fler myter som Second Opinion Energi har granskat:
 – Effektivare energiförbrukning kräver inte minskad elanvädning
 – Fel att utlandsförbindelserna ger högre elpris
 – Avregleringen inte orsak till höga elpriser

Att kärnkraften är subventionerad, det vill säga att den på olika vis får stöd ur allmänna medel eller vara undantagen olika kostnader, är svagt underbyggda uppgifter som ibland sprids i medierna. Regeringens slutsats i skrivelsen ”Kärnkraft utan statliga subventioner” som överlämnades till riksdagen i början av april är att kärnkraften inte är subventionerad. 

Regeringen konstaterar i skrivelsen att kärnkraften till och med beskattas hårdast av samtliga elproduktionsslag: ”Regeringen bedömer att det skattemässiga regelverket i sig inte innebär någon subventionering eller positiv särbehandling av kärnkraften. Det kan konstateras att kärnkraften är det elproduktionsslag som är hårdast beskattat, genom bl.a. skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.”

Skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer är ursprungligen en produktionsskatt, men gjordes 2000 om till en effektskatt. Det innebär att skatten inte på något sätt baseras på hur mycket el som produceras, utan på kärnreaktorernas termiska effekt. Effektskatten är 12 648 kronor per megawatt och månad, vilket motsvarar i genomsnitt cirka 5,5 öre per kilowatt-timme. Skulle reaktorn vara ur drift under en viss tid finns avdragsmöjligheter. Effektskatten motiveras inte av till exempel miljö- eller klimatskäl och ger staten en samlad skatteintäkt på drygt fyra miljarder kronor per år, enligt Svensk Energi.

Energimyndigheten beskriver effektskatten i sin rapport ”Kärnkraften nu och i framtiden” och skriver att skatten inte uppmuntrar förnyelsen av kärnkraften i Sverige: ”En sådan skattekonstruktion ger naturligtvis incitament för att driva reaktorerna så länge som möjligt även om problem upptäcks.”, konstaterar Energimyndigheten.

För kärnkraftsproducerad el tas också ut en avgift på 0,3 öre per kilowatt-timme enligt den så kallade Studsvikslagen, för att täcka kostnader för Studsviks tidigare verksamhet. Och för att finansiera framtida kostnader för slutförvaret av använt kärnbränsle tas en avgift på i snitt 2,2 öre per kilowatt-timme. Dessutom måste reaktorinnehavarna ställa säkerheter till staten – individuella för varje verk – på sammanlagt ungefär 19,3 miljarder kronor. Kärnkraftsföretagen betalar också avgifter på ungefär 320 miljoner kronor årligen för finansiering av Strålsäkerhetsmyndigheten.

De som anser att kärnkraften är subventionerad menar att ägarna inte behöver ta det fulla ekonomiska ansvaret vid en eventuell radiologisk olycka. Regeringen menar att ägarna tar det ekonomiska ansvaret.
– När det gäller skadeståndsansvar ställer Sverige högre krav på kärnkraftsföretagen än vad det gemensamma europeiska energiregelverket, Pariskonventionen, kräver. Sverige ställer höga krav på ägarbolagens betalningsförmåga och kräver att ersättningen för bolagens sakförsäkringar ska tillfalla ägarbolaget så att denna kan tas i anspråk vid en eventuell olycka, säger it- och energiminister, Anna-Karin Hatt, i ett pressmeddelande i anslutning till att skrivelsen Kärnkraft utan statliga subventioner lämnades över till riksdagen.