Myndigheterna har inte förstått energipolitiken

Myndigheterna har inte förstått energipolitiken

Myndigheterna vill uppenbarligen inte inse att politikerna i två steg lagt om kursen när det gäller vattenkraften. Civilutskottet borde därför i sitt utlåtande till riksdagen understryka de politiska avsikterna, skriver Thomas Sandberg.

Ett av de politiska budskapen i 2016 års energiöverenskommelse var att både vattenkraften och vattenmiljön ska utvecklas. Men under de gångna två åren har varken nationella eller regionala myndigheter visat att de förstått detta. När nu den nya fempartiuppgörelsen om vattenkraften har två månader på nacken, blir det allt tydligare att myndigheterna riktar in sig på att fortsätta som förut, dvs. riva ut så många vattenkraftverk och dammar som möjligt.

Man vill uppenbarligen inte inse att politikerna i två steg lagt om kursen (i det närmaste) 180 grader, att vattenkraften ska utvecklas, och inte avvecklas, samtidigt som vattenmiljön förbättras. Trots att lagförslaget “Vattenmiljö och vattenkraft” understryker vattenkraftens avgörande betydelse för omställningen till ett hållbart energisystem och för en rad andra vitala samhällsintressen, tar myndigheterna inte till sig detta.

Inte heller bryr sig myndigheterna om att lagförslaget i enlighet med EU:s ramvattendirektiv (RDV) tar upp ett tiotal samhällsintressen som ska beaktas när vattenmiljön förbättras. RDV erbjuder sedan en mekanism för att avväga de olika samhällsintressena: att klassificera en vattenförekomst som Kraftigt Modifierat Vatten (KMV). Så kan vattenmiljön utvecklas utan att det har “betydande negativ inverkan” på vattenverksamheter, som på något sätt är beroende av vattnet.

Svenska myndigheter har så här långt varit extremt restriktiva med att KMV-klassificera, endast 658 av ca 25 000 vattenförekomster har tagits med. Dessa knappa 3 % ska jämföras med många andra EU-medlemmar som ligger runt 50 %.

Resultatet kan bli stopp för utbyggnad av vatten- och avloppsverk och därmed stopp för utbyggnad av bostadsområden och industrier, utrivning av omkring 1 850 vattenkraftverk och många tusen dammar med stora konsekvenser för elförsörjning, klimat, rekreation och många andra vitala samhällsintressen.

Som många andra lagar är miljöbalken en ramlag, som kräver förordningar, föreskrifter, vägledningar, med mera, när den ska tolkas och tillämpas av myndigheter – och riksdagen rår bara över själva lagen. Trots att den politiska avsikten är entydig lämnar de nu aktuella författningsändringarna alldeles för stort utrymme för tolkningar och därmed för onödiga rättstvister.

Riksdagens politiker har ett stort ansvar för att inte myndigheterna ska sätta käppar i hjulet på den kommande utvecklingen av vattenkraft och vattenmiljö. I sin behandling av propositionen “Vattenmiljö och vattenkraft” måste civilutskottet och riksdagen slå fast de politiska avsikterna att

– myndigheterna ska “fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som konstgjorda eller kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån”. Detta står på s. 156, men på många andra ställen i propositionen svajar formuleringarna så att ett utlåtande behövs. Med KMV blir kravnivån God Ekologisk Potential, det innebär tuffa villkor men inte så att verksamheten hotas.

– det enskilda kraftverket ska omprövas utifrån dess lokala förutsättningar och konsekvenser. Detta är vad EU-rätten säger men också här svajar formuleringarna på många håll, varför ett utlåtande behövs.

– äldre rättigheters rättskraft ska gälla befintlig verksamhet. Så har alltid varit fallet fram till några mycket tveksamma domar 2012.

– redan pågående ärenden ska omfattas av den nya lagstiftningen. Annars kommer principen om likabehandling att brytas eftersom länsstyrelserna agerar mycket olika, resultatet blir ett stort antal rättstvister i stället för omprövningar av drifts- och miljövillkor.

Svensk Vattenkraftförening, som företräder en stor del av de omkring 1900 mindre kraftverken, ser lagförslaget “Vattenmiljö och vattenkraft” som ett stort steg i rätt riktning. Men på främst ovanstående fyra punkter kommer inte de politiska avsikterna fram tillräckligt tydligt. Det riskerar att leda till att införandet av nya drifts- och miljövillkor försenas och fördyras. Detta kan undvikas genom att civilutskottet i sitt utlåtande till riksdagen understryker de politiska avsikterna på dessa punkter.

Thomas Sandberg
Av Thomas Sandberg
Styrelseordförande Svensk Vattenkraftförening
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*