I Japan ligger kolkraft och kärnkraft i var sin vågskål i en energipolitik som kämpar mot obalans. Målet är att bygga ut båda och samtidigt jobba för att de ska reduceras. – Motsägelsefullt javisst, men så är den japanska verkligheten, säger forskaren Tomoko Murakami.

Genom att bygga ut kolkraften kan regeringen möta kritiken mot återstarten av kärnkraften, och med hjälp av kärnkraft kan man tackla motståndet mot kolkraftens koldioxidutsläpp.

Bild: Tomoko Murakami.

Den japanska energiekvationen är svår att både utföra och förstå, erkänner Tomoko Murakami, forskare på japanska Institute of Energy Economics (IEE). Enligt henne finns det flera minerade områden som både politiken och industrin, men också forskningen, förväntas navigera mellan.

– Det vill säga undvika. Japansk energipolitik är full av intressekonflikter och ologiska beslut och det finns områden som man förväntas inte ifrågasätta, säger Tomoko Murakami.

Målet är 33 reaktorer
Kärnkraften är en av Japans tveeggade utmaningar. Under 1980- och 1990-talet blev kärnkraften en bärande balk i energisystemet och före Fukushima-katastrofen hade Japan 54 kärnkraftsreaktorer i drift som stod för 26 procent av energiproduktionen.

Efter jordskalvet och tsunamin den 11 mars 2011 släcktes all kärnkraft ned med stora konsekvenser för samhället. Nu byggs kärnkraften åter upp och idag är andelen runt 6 procent. Målet är att till 2030 komma upp i 20–22 procents kärnkraft genom att återstarta stängda kraftverk.

– Hittills har nio reaktorer kört igång. Planen är att totalt starta upp 33 av de pausade men fortfarande fungerande reaktorerna. 24 reaktorer väntar därför på uppstart efter teknisk genomgång, säger Tomoko Murakami.

Satsar även på kolkraft
Tomoko Murakami är chef över IEE:s kärnkraftsavdelning på enheten för strategisk forskning och träffar Second Opinion under ett besök i Stockholm. IEE är oberoende av politiska organisationer och har sin kundbas i näringslivet och energibranschen. Institutet tar också uppdrag för olika myndigheter.

Till 2030 ska Japan enligt sin officiella energiplan också ha 22 procent kolkraft i elsystemet, berättar Tomoko Murakami. Därför planerar regeringen att bygga 22 nya kolkraftverk. Samtidigt har Japan signerat Parisavtalet.

– Det är givetvis helt ologiskt och troligtvis ouppnåeligt, men varken kärnkraft eller kol är enkla områden att behärska sett ur politisk och energihistorisk synvinkel, säger Tomoko Murakami.

Paradoxer och konflikter
Utfasning av kolkraft är därför bara att glömma, åtminstone de närmaste decennierna, menar Tomoko Murakami. Bortom 2030 finns egentligen inget officiellt mål men man ”pratar om att reducera 2005 års klimatutsläpp med 80 procent till 2050”.

Enligt Tomoko Murakami uppmärksammas alla paradoxer och intressekonflikter i den japanska samhällsdebatten. Det finns rörelser och riktningar inom alla områden, både för och emot de olika energilösningarna, men det gör inte utmaningen enklare.

– För att lugna kärnkraftens skeptiker säger regeringen att man ska reducera beroendet av kärnkraft framöver ”så mycket som möjligt” utan att det egentligen får praktiska konsekvenser, säger Tomoko Murakami. Oron för radioaktivitet ska dock inte underskattas, menar hon, då Japan har en milt sagt speciell historia på det området.

Klimatfrågan i skuggan
Själva klimatfrågan är däremot en ganska sekundär fråga i Japan, tycker Tomoko Murakami, både politiskt och ute hos allmänheten. Inte heller den fossilfria kärnkraften används som tungt klimatargument.

– För de flesta är klimatet inte den mest intressanta energifrågan. Många menar att klimatfrågorna ändå kommer att lösa sig på längre sikt. Det gäller bara att tro på framtiden och tekniken. Klimatet är därför inte heller någon överskuggande politisk fråga, säger Tomoko Murakami.

Anledningen till denna fatalism härrör delvis från 2011 när flodvågen fick dramatiska konsekvenser för hela landet. Förstörelsen av kärnkraftverket Fukushima var endast en del av något mycket större. Längs östkusten förstördes många kraftverk och över hela Japan havererade den elektriska infrastrukturen. Stora delar av landet blev ett strömlöst katastrofscenario.

Pragmatism framför vision
– Folk fick lära sig elransonering på ett hårdhänt sätt med stränga restriktioner för energiförbrukning. I många områden var strömlösheten total under lång tid, säger Tomoko Murakami.

– Det intressanta är att vi idag har tjugo procents lägre energiförbrukning i dessa områden än den förbrukning man kan jämföra med före 2011. Att människor tvingades spara energi sitter fortfarande i ryggmärgen.

Det japanska traumat påverkar också japanernas oro inför framtida elleveranser och energifrågor, enligt Tomoko Murakami. För energibranschen som fokuserar på energisäkerhet och systemets grundlast är det därför logiskt att satsa på både kol- och kärnkraft.

Gas och storpolitik
– I industrin och stora delar av den officiella politiken är det till och med tabu att prata om utfasning av kolkraft, säger Tomoko Murakami. Alla vet att utan kolkraften hade landet inte kunnat resa sig efter andra världskriget och skapa de senaste femtio årens ekonomiska utveckling. Generellt har japaner därför ett osentimentalt förhållande till fossil energi, enligt Murakami.

– Så att prata om nedmontering av kolkraften på hög politisk eller industriell nivå är helt orealistiskt. Samtidigt måste man prata om nationella mål för utsläppsreduktion, en inte helt enkelt övning, säger Tomoko Murakami.

Långvariga satsningar på kolkraft och kärnkraft är också en säkerhetspolitisk fråga som håller gasen på en armlängds avstånd. Idag står japanska gaskraftverk för över 40 procent av elproduktionen. Naturgasen importeras som LNG med fartyg från länder i Sydostasien och Mellanöstern, främst Indonesien och Quatar, en ohållbar situation som i princip alla japaner är överens om.

För trångt för vindkraft
Därför ska gasberoendet enligt energiplanen ned till 26 procent senast 2030. Gasen ska då ersättas av ungefär lika delar kärnkraft, kolkraft och förnybar kraft. För också det förnybara har fått sitt officiella mål på 20–24 procent enligt den senaste Energiplan 5 från 2018.

Därmed öppnas dörren på vid gavel till nästa problemområde: Japan har helt enkelt inte fysiska och topografiska förutsättningar för att bygga ut så stora mängder landbaserad vattenkraft eller vindkraft, menar Tomoko Murakami. Japan är ett trångt och litet land med 126 miljoner invånare, så alla jämförelser med Europa och Norden faller.

Havsbaserad vindkraft som vi känner den är omöjlig att genomföra på grund av stora väderutmaningar med ständiga orkansäsonger. Utlandskablar för direktimport av el är lika omöjligt på grund av alla djupa havsområden som omger ögruppen. I princip är Japan toppen av en stor underhavsvulkan.

Japansk solnedgång
Storskalig solenergi har därför länge varit en typisk japansk energigren som kan appliceras överallt, något man också har gjort på miljontals tak och i egna anläggningar. Boomen startades redan 2004 med stora subventioner i form av särskilda tariffer som i princip betalades av elanvändarna, ungefär som svenska elcertifikat.

Investerarna garanterades inkomster och utbyggnadstakten ökade, särskilt efter 2011. Framåt 2016 kollapsade hela systemet. Ändå har solenergin endast kommit upp i dagens 4 procent i kraftsystemet, en hög andel jämförd med andra länder, men ytterst lite med tanke på Japans energibehov, påpekar Tomoko Murakami.

Den intermittenta kraftproduktionen fick ändå konsekvensen att elnätens effekt- och frekvenshantering allt oftare stördes. Till slut kunde inte kraftsystemet ta emot mer solkraft och för investerarna uteblev intäkterna.

Saknar förnybar plan
– Solkraftens höga tariffer har nu monterats ned, säger Tomoko Murakami. Många solkraftsanläggningar är idag konkurrenskraftiga på elmarknaden och från myndigheternas sida finns för närvarande inga nya planer på stöd till förnybar energiproduktion.

– Systemkostnaden för att ta emot 20–24 procent förnybar el kommer dessutom att bli mycket hög – var nu den elen ska komma ifrån. Det finns ingen egentlig plan för utbyggnad av vindkraft eller solenergi så frågan är hur realistiskt detta är.

Därför blir kärnkraften det kraftslag som för Japans del har störst möjligheter i både kraftsystemet och inom politiken, konkluderar Tomoko Murakami. Stabil grundlast i elsystemet ger ekonomisk stabilitet och på köpet får man det fossilfria argumentet.

Omöjlig ekvation
Planerna på åtta nybyggda reaktorer, vilket krävs om målet om 20–22 procent kärnkraft ska nås, är Tomoko Murakami dock tveksam till.

– Jag tror att det knappast låter sig genomföras. Vi kan inte se att det kommer att finnas tillräckligt med resurser till nybyggnation, säger Tomoko Murakami.

– Den något speciella japanska politiken är ju också att vi samtidigt ska göra oss mindre beroende av kärnkraften – men det ska vi ju även med kolkraft och gaskraft, så det blir onekligen intressant att följa utvecklingen framöver, menar Murakami.

* * *