”Lösningen för Gotland är biobränsle”

”Lösningen för Gotland är biobränsle”

Energimyndighetens rapport om hur Gotland ska klara sin energiförsörjning handlar nästan bara om vind- och solenergi. Men den självklara lösningen är att satsa på bioenergi, skriver Svebios näringspolitiska chef Kjell Andersson.

Gotland ligger mitt i Östersjön. Det blåser bra kring ön, och solen skiner – åtminstone på sommarhalvåret. Men ön är platt och ganska torr, så det finns ingen vattenkraft att tala om. Men nog växer det både skog och åkergrödor på Gotland, så det måste väl finnas goda förutsättningar för bioenergi?

Kjell Andersson skriver regelbundet på Svebios blogg. Artikeln har i en annan version publicerats på bloggen.

Energimyndigheten har fått ett uppdrag att studera hur Gotland skulle kunna bli en förebild för ett 100 procent förnybart energisystem. Spännande. Men Energimyndigheten har valt att bara lyfta fram de tekniker och aspekter som är inne i den dagsaktuella debatten – de energipolitiska modeflugorna. Den saknar helt och hållet analyser av kostnader och regionalekonomiska effekter, som varaktig lokal sysselsättning. Och bioenergin har fullständigt hamnat i bakvatten.

Rapporten från Energimyndigheten heter Smart och förnybart energisystem på Gotland (ER 2018:5). I stället för att ta ett helhetsgrepp på öns energianvändning har man valt ungefär följande frågeställning:

Hur ska man kunna producera maximalt mycket vindenergi och solenergi på Gotland, och hur ska man kunna bli av med all denna förnybara el? Hur ska man kunna lagra denna el så den kan användas när den möjligen behövs? Rapporten handlar om ett elektrifierat Gotland från vind och sol.

Starten på projektet var ett beslut av Gotlands Energi Elnät AB att stoppa anslutning av nya elproducenter till nätet, eftersom det inte finns tillräcklig kapacitet i elkablarna till och från ön. Vattenfall kontrollerar energiförsörjningen på Gotland. Det statliga bolaget äger 75 procent av Gotlands Energi som driver elnätet på ön och fjärrvärmen i Visby. Dessutom är Vattenfall systemansvarig, till skillnad från i resten av Sverige, där Svenska Kraftnät har den rollen.

Svenska Kraftnät har nyligen beslutat att inte investera i ny överföringskapacitet till Gotland, trots att det finns en flaskhals: kapaciteten i de två likströmskablarna är 130 MW vardera, men man kan maximal exportera 55 MW till fastlandet via den ena kabeln. Systemet är sårbart och kablarna börjar åldras.

Den stora produktionen av vindkraft skapar en mycket hög andel variabel elproduktion. När det blåser kraftigt, överskrids Gotlands konsumtion och el exporteras till fastlandet. Vid stiltje måste hela elbehovet importeras via kablarna. En utbyggnad av vindkraft kommer att förstärka obalansen. En utbyggnad av solkraft har inte alls samma effekt. Också på sommaren finns en betydande variation i elförbrukningen mellan dag och natt, och solel kan bidra positivt till elbehovet under dagtid under sommarhalvåret. Men solen kan inte hjälpa till att kapa topparna vintertid, då topparna dessutom är som högst.

Energimyndighetens rapport handlar mycket om elektrifiering, av trafiken, industrin, färjor (!) och annat. Men det finns inga analyser i rapporten av hur detta påverkar balansproblemen, eller vad det kostar. Lagring av energin ska lösa en stor del av problemen, men här anges bara ett antal idéer. Man skriver också om ”handel med lokal flexibilitet”, om ”styrning av produktion och laster” och liknande. Men man undviker eller skriver bara kortfattat om några uppenbara möjligheter, alla kopplade till bioenergi.

Här några enkla förslag:

– Den mest uppenbara är att bygga ett kraftvärmeverk i Visby. De flesta städer av Visbys storlek på fastlandet har redan kraftvärme. Visby har förstås, som de flesta orter, fjärrvärme med biobränslen. Att också göra el på värmeunderlaget i Visby har stora fördelar: bättre energi- och exergiutnyttjande av bränslet, stabil elproduktion, främst under vinterhalvåret då elbehovet är som störst, minskad elimport från fastlandet när det inte blåser och ökad avsättning för lokalt producerat biobränsle. Kostnaden per kilowattimme för denna el är också mycket lägre än kostnaden för el från solceller. Varför inte utforma lösningen för ö-drift, dvs. att den egna biokraften kan garantera värme till alla hushåll också vid kollaps i elnätet i övrigt.

– Den andra åtgärden borde vara att kapa topparna i elförbrukningen på vintern genom att minska elvärmen. Det kan ske genom att stimulera anslutning till fjärrvärme i Visby och genom att ersätta el med pelletsvärme. Det kan exempelvis vara pelletskaminer i hus med elvärme. Ett relativt billigt sätt att kapa effekttoppar.

– Ett tredje spår är att göra en medveten omställning till fossilfritt lantbruk och göra detta till ett försäljningsargument för gotländsk matexport. Rapporten skriver en del om elektrifiering av arbetsmaskiner, men tonar snarast ner betydelse av biodrivmedel. Den mest näraliggande lösningen är förstås biodiesel för traktorer och tröskor och andra biobränslen för torkning och uppvärmning. Omställningen kan göras snabbt, men kräver styrmedel som gör att lantbrukarna kan göra den utan extrakostnad jämfört med konkurrenter på fastlandet och i andra EU-länder.

Det finns förstås ännu mer att göra för att ta vara på den gotländska solenergin via växter och odling på åker och i skog. Lagringen i biomassan är billigare än de batterier och andra lagringsmetoder vi känner. Men för att man ska se dessa möjligheter inom projektet behöver den ”högnivågrupp” som leder projektet kompletteras med representanter för de gröna näringarna. Det blir ingen balans när alla utredare representerar elintressen.

Till sist, ytterligare ett par exempel på ensidigheten i rapporten:

– När det gäller energiförsörjningen för färjan vid Fårösund rekommenderas batterielektrisk drift, inte biodiesel, som borde vara det självklara alternativet, med låg kostnad. För färjan till fastlandet verkar man vara helt inställd på fossil naturgas, LNG.

– Man lyckas skriva ett helt kapital om energiomställning i industrin utan att nämna vare sig pellets, andra fasta biobränslen eller bioolja. Biogas får dock vara med. Men huvudfokus är på elektrifiering, geovärme (värmepumpar) och diverse fantasifulla idéer om energilagring. Lösningen för Cementa, den stora energianvändaren på norra delen av ön, ses främst vara elektrifiering.

Mitt råd till Energimyndigheten:

Om ni vill visa hur Gotland kan fungera som pilot för ett 100 procent förnybart energisystem måste ni värdera vilken roll alla förnybara energikällor kan spela utifrån sina förutsättningar – både sol, vind, vatten och bioenergi – för att kunna bygga ett system i god balans. Och ekonomin måste med från start. Ni kan inte utgå från att vissa lösningar är givna och att elektrifiering i alla lägen är det bästa, oberoende av vad det kostar.

Bild: Igelsta bioeldade kraftvärmeverk, Söderenergi.

 

 

8 Kommentarer
Av Kjell Andersson
Näringspolitisk chef Svebio
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *

8 Kommentarer

  • Lars Wiegert
    20 april, 2018: 5:31 e m

    Tankevurpa? Nej,men ett försök till logiskt tänk. Förbränning ger CO2, förutom en massa andra cancerogena gaser. Det gäller inte minst biobränslen. Så vitt är känt idag skövlas skogarna i en takt som inte möter skörden av biomassa. Dessutom i fjärran länder där vi inte har inflytande. Finns det någon livscykelanalys, som tar hänsyn till alla aspekter som t.ex transporter från skog till förbränning? Jag kan inte se annat än att CO2-negativt tillstånd bara kan nås om vi eldar mindre och odlar mera.

    Svara
  • Bengt- Erik Löfgren
    20 april, 2018: 6:48 f m

    Lars Wiegert gör en tankevolta som många andra. Den koldioxid som avges vid förbränning kan aldrig bli större än den mängd som biomassan bundit under sin uppväxt. Oavsett om man eldar biomassan, eller låter träden förmultna i skogen kommer samma mängd koldioxid att återcirkuleras till atmosfären. Detta, om man jämför med fossil energi, under en relativt kort kolcykel.
    Lägg sedan till att nästan 100% av den bioenergi vi använder för uppvärmning kommer från redan kapade träd, restprodukter, inom skogsindustrin. Att INTE utnyttja dessa restprodukter vore mycket oklokt. Det talas mycket om att lagra in kol. När vi bygger i trä låser vi in kol under mycket längre tid än om träden får ruttna i skogen. Av det vi avverkar blir ungefär hälften kolbalansmässigt neutrala biprodukter och hälften binder kol i byggnader och möbler etc.
    Vi skulle, om man vill, kunna säga att större delen av vår bioenergianvändning faktiskt är ”carbon negative” d v s klimatpositiv.

    Svara
  • Lars Wiegert
    18 april, 2018: 3:10 e m

    Ur klimatsynpunkt är biobränsle inte att rekommendera. För att klara klimatmål måste CO2-utsläpp minska. Det gör inte biobränsle. som onekligen släpper ut CO2, OM det över huvud taget blir ett jämviktsläge med nyodling, kommer det att bli på en högre nivå ju mer biobränsle som används. Det beror på skillnad i tid och plats mellan utsläpp och absorption. Biobränslens klimatneutralitet har alltmer börjat ifrågasättas i forskarvärlden.

    Svara
  • Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
    17 april, 2018: 8:51 f m

    Kjell Andersson har gjort en korrekt analys.
    Elbolagen har haft alldeles för stor majoritet i utredningen.

    Självklart bör ett biobränslebaserat kraftvärmeverk byggas i Visby.
    Fjärrvärmen bör samtidigt byggas ut kraftigt och kompletteras med pelletspannor i glesbygd.
    En övergång till biodiesel för bilar och båtar är också viktig.

    Detta kan då kompletteras med ökad sol- och vindkraft tillsammans med en ny fastlandskabel.

    Svara
  • Leif Tollén
    17 april, 2018: 8:18 f m

    Klok skrivning, men det finns nog en lösning som är systemmässigt något bättre. Tyvärr finns det en övertro på att det ska gå att hantera väderberoende elproduktion i Ö-drift. Man låter fantasin flöda helt fritt och den ena dyrare lösningen ön den andra kreeras för att det skall fungera.
    Beprövade lösningar som att öka användningen av kraftvärme, biobränslen för fordon och pellets är ju inget man får artiklar i pressen om, inte heller kommer lättlurade politiker att flockas runt sådana lösningar.
    När det gäller Gotland är det klart att det är ett utmanande experiment att få en Ö-drift att fungera, men till vilken nytta? Med tillräckligt med av våra skattemedel kommer man att lösa det. Den systemmässiga bästa miljö och ekonomi lösningen borde i alla lägen vara att fortsätta vara en del i det stora sammanlänkade elnätet där el transporteras från överskottsområden till områden med underskott. Med andra ord låt den miljövänliga elproduktionen på Gotland komma till nytta på fastlandet och importera från när värmekraften (den utbyggda) inte räcker till.

    Svara

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet