Låt nätägarna ta ansvaret för tillförlitlighetsnormen

Låt nätägarna ta ansvaret för tillförlitlighetsnormen

Någon måste ta ansvar för den fysiska leveranssäkerheten i likhet med vad om beskrivs i den europeiska elmarknadsförordningen. När nu Energimarknadsinspektionen ska föreslå en Sverigeanpassad tillförlitlighetsnorm är det enklaste att låta nätägarna ta det ansvaret, skriver Nils Andersson och Gunnar Lundberg. Inom ramen för distributionsmonopolet bör de lokala nätägarna också ta ansvar för försäljning av fysisk el till samtliga kunder på nätet, menar de.

Om nätägarna tar över ansvaret för försäljning av fysisk el kan man också lägga ansvaret på nätägarna att se till att det alltid finns tillräcklig kapacitet på det egna nätet. Det kravet går inte att idag lägga på elhandlarna. Genom att sammanställa leveranssäkerhetsläget på det egna nätet idag och på tio års sikt ges regionnätägarna en bra bild över leveranssäkerhetsläget och lämnar denna information till stamnätsoperatören som idag är Svenska Kraftnät. Svenska kraftnät får då en samlad bild över leveranssäkerhetsläget nationellt, regionalt och lokalt. När Svenska kraftnät konstaterar att leveranssäkerhetskravet inte uppfylls regionalt eller nationellt görs en upphandling i konkurrens. Det kan gälla ny planerbar produktion eller lagringskapacitet.

Bild: Energimarknadsinspektionen ska föreslå norm för tillförlitlighet på elmarknaden.

För att tillgodose leveranssäkerheten på sitt nät ska nätägaren kunna, om behov finns, handla upp lokal produktion som finns på nätet men som av marknadsskäl inte används. Nätägaren ska dock inte äga egen produktion.

En sådan ordning är det enklaste och effektivaste sättet att uppfylla den europeiska elmarknadsförordningens krav på resurstillräcklighet (leveranssäkerhet).

Den 28 maj i år ska Energimarknadsinspektionen föreslå en tillförlitlighetsnorm i enlighet med artikel 25.2 i EU-förordningen 2019/943 (elmarknadsförordningen).

Artikel 25.2 lyder: ”Tillförlitlighetsnormen ska fastställas av medlemsstaten eller en behörig myndighet som har utsetts av medlemsstaten, på förslag av tillsynsmyndigheten. Tillförlitlighetsnormen ska baseras på den metod som anges i artikel 23.6”

Artikel 23.6 lyder: ”Senast den 5 januari 2020 ska Entso för el till Acer lämna in ett utkast till metod för att beräkna

a) värdet av förlorad last,
b) kostnaden för ny resurs (cost of new entry) avseende produktion eller efterfrågeflexibilitet, och
c) den tillförlitlighetsnorm som avses i artikel 25.”

Artikel 25.3 lyder: ”Tillförlitlighetsnormen ska beräknas med hjälp av minst värdet av förlorad last och kostnaden för ny resurs för en viss tidsram och ska uttryckas som förväntad energi ej levererad och förväntad förlorad last.”

Den europeiska bedömningen av resurstillräckligheten baserad på tillförlitlighetsnormen beskrivs i artikel 23 vars punkt 1 lyder: ”I den europeiska bedömningen av resurstillräckligheten ska resurstillräcklighetsproblem fastställas genom en bedömning av elsystemets sammantagna tillräcklighet för den befintliga och förväntade efterfrågan på el på unionsnivå, på medlemsstatsnivå och på individuell elområdesnivå när detta är relevant. Den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet ska omfatta varje år under en tioårsperiod från dagen för bedömningen.”

På det sätt som beskrivs ovan i denna EU-förordning arbetade svensk kraftindustri före avregleringen. De större bolagen, drygt 10, tog ett frivilligt gemensamt ansvar för leveranssäkerheten både avseende effekt och energi inom ramen för den s.k Samkörningen.

Samkörningen förbjöds i samband med den nya europeiska konkurrenslagstiftningen i början på 1990-talet och i och med avregleringen 1996 upphörde Samkörningen och och därmed beräkningarna av leveranssäkerheten i Sverige.

I den nya ellagen gavs elhandlarna balansansvar för att se till att kunderna fick den el de efterfrågar. Detta balansansvar är dock enbart ekonomiskt. Om leveranssäkerheten i Sverige inte kan upprätthållas har elhandlarna inget ansvar för att leverera fysisk el till sina kunder. Elhandlarna agerar enbart med att hjälpa kunderna att prissäkra sitt elbehov. På den fysiska elmarknaden lägger elhandlarna bud som är lodrätta för att undvika prisrisken. Om det inte finns el att köpa på den fysiska marknaden har elhandlaren inget ansvar utan en bristsituation som kan uppstå drabbar kunden.

 

***

Gunnar Lundberg
Civilingenjör KTH, verkade i Vattenfall som Marknadschef, Regionchef, VD Vattenfall Regionnät samt Regulatory Affairs.

Nils Andersson
Civilingenjör CTH, verkade i både privat kraftindustri och på Vattenfall, bl.a. som VD för Kraftverksföreningen.

 

 

 

1 Kommentar
Av Nils Andersson och Gunnar Lundberg
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Nils-Olov Jonsson skriver:

    Bra förslag!
    Jag är tillräckligt gammal för att ha erfarenhet från samkörningen och dess ansvarstagande.
    Kan man komplettera med att föreskriva vem som kan hållas ansvarig för när brist uppstår till följd av bristfälligt förutseende (planering)? Eller låg det redan i det ni föreslog?
    Likaså att ansvar liksom att hållas ansvarig när leveranssäkerheten fallerar övergår ”uppåt” i kedjan d.v.s. till Svenska Kraftnät i det fall nätägaren agerat otillräckligt. Principen bör vara att ingen kan smita undan sitt ansvar i någon del av kedjan.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet