Expansiv elektrifiering ökar kunskapsbehovet om elmarknaderna. Förståelsen för flex och frekvens är inte självklar hos nya aktörer och nätkunder i nya roller, menar elsystemkonsulten Lars Olsson.

– För elsystemet är flexmarknader utmärkt men drivkraften till deltagande är långtifrån lika stark som på den på balansmarknaderna för frekvenshållning. Det finns inte tillräckligt stora incitament för aktörer att delta på lokala flexmarknader, säger Lars Olsson.

Det finns inte bara en elmarknad. Idag finns ett antal olika marknadsplatser för auktioner och budgivning både lokalt och på riksnivå. Handel med flexibilitetsprodukter och balanstjänster för frekvensreglering är exempel på olika typer av elmarknader som kan tyckas självklara i energibranschen men som externa aktörer och leverantörer kan ha svårt att hålla reda på.

Bild: Smålands stålgjuteri deltar på Svenska kraftnäts stödtjänstmarknad.

– Det här är en utmaning som växer. Ute i landet har många inom industri och näringsliv liten insikt i vad de olika elmarknaderna kan betyda för det egna företaget eller för lokalnätets kapacitet, säger Lars Olsson, energisystemkonsult på Seniorit AB.

Behov för marknadskunskap
Det är inte självklart att engagera sig på elmarknaden om man inte ser nyttan. Det kräver att man kan skilja på balansmarknader för stödtjänster som styrs av störningar i elsystemet, och effektmarknader för bättre kapacitet i det lokala elnätet men begreppen blandas ofta ihop.

Genom olika uppdrag, och med sin bakgrund som nätchef och vd i flera energikoncerner, arbetar Lars Olsson mycket med industrins energiomställning och elektrifiering. Där ser han hur näringslivets behov för ny marknadskunskap tornar upp sig, något energibranschen, myndigheterna och politiken måste ta på allvar, tycker han. Här finns ett mörkertal av okunskap som inte är enkelt att hantera varken affärsmässigt eller socialt.

Nätkunder till besvär
– Förstår man inte skillnaden mellan flexmarknader för effekthandel och reservmarknader för frekvenshållning så ökar risken att man tar sämre energibeslut både internt i företaget och för det lokala elnätet, säger Lars Olsson.

Missförstånd leder till onödiga svårigheter i kommunikationen mellan industriföretaget och nätbolaget och risken är stor att nätbolaget bara tycker att man är till besvär då alla gör allt för att minimera antalet nätkunder.

Förstå sin roll
– Så kan det upplevas. Resultatet blir att industriföretaget missar möjligheten till att istället bidra med kapacitet i elnätet eller nya affärer som leverantör av stödtjänster. Och tro mig, jag har sett grava exempel på okunskap och ointresse långt upp i ledningen för företag säger Lars Olsson.

– Hur ska nätkunder och externa aktörer då kunna förstå elektrifieringens betydelse och vilken roll de själva har i energiomställningen? undrar han. Efterhand som marknadsplatserna och de tekniska lösningarna blir fler växer kunskapsutmaningen.

Lars Olosson

Lukrativa lockrop
Samtidigt ökar lockropen från marknaderna. Särskilt Svenska kraftnät är aktivt med sin vädjan om fler leverantörer av stödtjänster till frekvenshållningen. All intermittent förnybar elproduktion har skapat ett stort behov för reserver till transmissionssystemets frekvenshållning i realtid, som kräver en helt ny uppsättning av beredskapstjänster på sekundnivå. Det har skapat ett Klondike för mer eller mindre insiktsfulla leverantörer av upp- eller nedreglerande produkter.

– Svenska kraftnäts balansmarknader har blivit mycket lukrativa och det lär säkert pågå tills överetablering av exempelvis batterier gör att buden ökar och priserna sjunker. Så småningom måste stödtjänstmarknadens design förfinas, säger Lars Olsson.

Lokal flex understimuleras
Under tiden kan det bli huggsexa om plats i lokalnätet då nätbolaget i princip är skyldig att ansluta alla som önskar. Det kan leda till en intressemotsättning mellan systemmarknaderna och det lokala kapacitetsbehovet, menar Lars Olsson. Det man till vardags kallar elmarknaden består nämligen av flera ”delmarknader” som kan hamna i konkurrens (se nederst).

– För elsystemet är flexmarknader utmärkt men drivkraften till deltagande är långtifrån lika stark som på den på balansmarknaderna för frekvenshållning. Det finns inte tillräckligt stora incitament för aktörer att delta på lokala flexmarknader, säger Lars Olsson. Det missgynnar lokala verksamheter och initiativ.

– Idag får en leverantör bra betalt på Svenska Kraftnäts marknader men stimuleras inte att sälja lokala tjänster trots att stora nätkunder kan vara betydligt mer flexibla med helt andra volymer än vad vi idag ser men då måste de få en rimlig ersättning. Både elproducenter och industriella aktörer måste i större grad uppmuntras att sälja flextjänster, säger Lars Olsson.

Ansvaret hamnar nederst
Ansvaret blir emellertid lite orättvist liggande hos nätbolaget som med dagens regelverk inte kan ta betalt av sina nätkunder så man kan finansiera inköp av reservkapacitet. Om elnätets kapacitet ska baseras på inköpta volymer och tjänster så måste affären bli bättre, menar Lars Olsson. Nätbolagen är inte nöjda som det ser ut idag.

Kanske något för Energimarknadsinspektionen?

– De är på bollen och skriver tydligt i sina rapporter att det krävs incitament för aktörerna. Det finns förslag även i intäktsramen att kunna ge incitament till nätbolagen. Också Svenska kraftnät är positivt så just den delen av marknadsfrågan är mest politisk, säger Lars Olsson.

Stöd till affärsmodeller behövs
Industrins dåliga incitament tillsammans med bristen på marknadskunskap och en nätbransch som till synes inte kan hantera fler nätkunder blir till slut en röra som motarbetar elektrifieringen, energiomställningen och det regionala näringslivet, menar Lars Olsson. Det hör till saken att den ständigt ökande delen intermittent förnybar energi med sol- och vindkraft kräver allt mer flexibilitet i elsystemet för att kunna ansluta.

– Nätbolag och elproducenter behöver tillämpa en affärsmodell för flex för att skapa bättre lönsamhet där incitament ingår. Incitament behövs för att få igång lokala flexmarknader, det är alla överens om, men om det ska ske via subventioner eller ändring av hela elmarknaden ska regeringen nu utreda. Det blir därför mycket spännande att följa vad den kommande elmarknadsutredningen kommer fram till, säger Lars Olsson.

———–

Elmarknadens djungel: Huvudmarknaden är den så kallade spotmarknaden och består av dagen före-marknaden med avrop på den justerande intradagsmarknaden (”inom samma dag”) precis före drift. Bortom det dagsaktuella finns också den finansiella elmarknaden med långsiktiga terminskontrakt och exempelvis PPA-avtal, men det blir lätt överkurs utanför branschen. Överst i det mer dagsnära spektret ligger transmissionssystemets balansmarknader FCR, FRR och FFR för frekvenshållning och -återställning. Dessa ”F-marknader” består av stödtjänster som med olika funktioner kompletterar varandra på sekund- och minutnivå. De avropas två gånger per dag och följer som alla delmarknader spotpriset i det aktuella elområdet. Längre nedströms i elnätet etableras flexibilitetsmarknader ”nästan på löpande band”. Själva flexbehovet utgörs av det lokala elnätets förbrukningsmönster med hög- och låglast beroende på tidpunkt och årstid. En flexmarknad kan hantera större produktionsvolymer (effekt) eller mer nedreglerad förbrukning (kapacitet) än Svenska kraftnäts balansmarknader. Just nedreglerande efterfrågeflexibilitet i form av minskad elanvändning är ett område som framöver kommer att regleras bättre genom EU:s kommande nätkoder. Och ibland dyker det upp tips på hur nätbolag kan förhålla sig till flexutvecklingen. Regeringens elmarknadsutredning ska slutredovisas 25 april 2025.