De stora prisskillnaderna mellan de nordiska länderna i juni berodde till stor del på Svenska kraftnäts hantering av förbindelserna till Norge och Danmark. Det har troligen kostat svenska konsumenter 100-tals miljoner kronor, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson.

I början av juni hängde de svenska områdespriserna ihop relativt väl. Prisskillnaden var mellan 2-3 öre/kWh vilket är relativt litet i förhållande till hushållen kostnad/kWh men är stort i procentuella termer om priset i norr är ca 6 öre/kWh och priset i söder är ca 8 öre. Dessa prisskillnader är dock hanterbara och en indikation på de nätförstärkningar som behöver göras i Sverige. Många kärnkraftsreaktorer stängde i början av sommaren ned för underhåll (och sannolikt för att priserna är lägre än kostnaderna) och trycket på de sydgående transmissionsledningarna i Sverige ökade.  I juni och juli skilde de månatliga medelpriserna  mellan S1 och SE4 ca 12 öre, alltså 6 gånger mer än vad vi klassificerar som ”normalt” eller ”godtagbart”.

Bild: Under vattnet går förbindelsen mellan Skåne och Själland. Foto: Svenska kraftnät.

Det finns flera intressanta iakttagelser att göra gällande den nordiska prisbildningen sommaren 2020. Först kan vi notera att nivån på det s.k. systempriset (ett pris som ska representera det nordiska priset om det inte funnits flaskhalsar) bara är representativt för svenska priser 10% av tiden (jag har studerat dagsmedelpriserna juni och juli 2020). Oslo-priset och systempriset ligger nivåmässigt nära men inget av de danska, baltiska, finska och svenska priserna tycks normalt ha med systempriset att göra. Månadsmedlen indikerar attSE1 och SE2 är 2-3 ggr större än systempriset, SE3 är 2-7 ggr större och övriga ickenorska områden är mer än 7 ggr större.

Detta är väsentligt eftersom det påverkar möjligheten att prissäkra sig i det nordiska systemet. De säkringsinstrument som är dominerande idag använder sig av områdespriserna och systempriset. Eftersom systempriset i väldigt liten utsträckning representerar situationen utanför Norge blir detta problematiskt. Här borde vi i Norden fundera på en övergång till de instrument som Europeisk lagstiftning rekommenderar, transmissionsrätter, vilka är direktkopplade till områdespriserna. Dessa instrument baseras på de underliggande handelskapaciteterna mellan områdena och auktioneras ut av systemoperatörerna. Mycket förenklat innebär detta att man köper rätten till framtida flaskhalsintäkter mellan två områden. Detta ligger också i linje med den europeiska utvecklingen och skulle långsiktigt stödja en integration av den nordiska och den nordeuropeiska elmarknaden.

Men låt oss ägna litet tid åt gränshandels inverkan på de svenska priserna. En enkel tumregel är att 50 MW mindre (eller för all del mer) gränshandelskapacitet kan spela en stor roll för prisbildningen. Att jag väljer just 50 MW är ingen slump. Det saknades 44 MW mellan Norge och Sverige (svensk importriktning) när priset steg till rekordhöga 14 kronor. Svenska myndigheter och politiker vill ofta tänka i runda, jämna tal så jag använder därför 50 MW.

Den 4 juni publicerade Svenska kraftnät ett marknadsmeddelande (UMM) där de berättade att de skulle begränsa importen från Norge med mellan 600-1450 MW, och exporten till Danmark med 225-501 MW. Skälet till detta var nödvändiga underhållsåtgärder i en svensk transformatorstation. Svenska kraftnäts hantering av begränsningarna föranledde anmälan  till Energimarknadsinspektionen i slutet av juni. Enligt anmälan har Svenska kraftnäts förfarande lett till onödigt stora prisskillnader mellan elområden, och samhällsekonomiska förluster när nordiska aktörer inte kunnat köpa och sälja el på ett effektivt sätt. Svenska kraftnäts kil mellan effektiva producenter och konsumenter kommer med en kostnad för samhället.

Läs Svenska kraftnäts kommentar.

Vad är det som föranleder anmälan? Den enkla förklaringen är att Svenska kraftnät i enlighet med det man meddelat marknaden begränsat handelskapaciteterna. Det man dock systematiskt tycks ha gjort är att begränsa handelskapaciteterna på dagenföre-marknaden (det som vi alldagligt kallar för spotmarknaden) för att sedan ge tillbaka kvantiteter, det vill säga minska begränsningarna, på inomdag-handeln. Problemet när detta sker systematiskt är att priset på en ganska stor kvantitet, det som handlas på dagen-före-marknaden, blir högre än vad det hade kunnat vara om samma volym istället givits till denna. Det vill säga, 200 MW gränshandelskapacitet påverkar en stor volym på dagen-föremarknaden vilket gör att ett lägre pris på denna, om än bara litet lägre, får stor samhällsekonomisk inverkan.

När Svenska kraftnät använder för stora marginaler när de beräknar handelskapaciteterna kan det ha stor påverkan på priset. I detta fall rör det sig ofta om hundratals MW vilket givet min enkla tumregel om 50 MW är tillräckligt stora volymer för att få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser. Svenska kraftnät hade kunnat ha lägre marginaler och om det hade behövts själva agera på inomdagsmarknaden. Det som är problematiskt med nuvarande behandling är hur systematiskt de sätter för stora marginaler varje dag, vilket innebär en merkostnad för svenska kunder. Här kan vi hoppas på att Energimarknadsinspektionen på ett adekvat sätt jämför kostnaderna för samhället av Svenska kraftnäts hantering med vad det skulle kunnat kosta att ha mindre marginaler och någon gång ibland tvingas agera för att kompensera för en alltför  snäv eller felräknad marginal.

Det ovan beskrivna är en av många förklaringar till den något märkliga prisbildning på den nordiska elmarknaden i juni, men det är sannolikt en ganska stor del av förklaringen. Svenska kraftnäts hantering har troligen kostat svenska konsumenter 100-tals miljoner kronor, kanske några miljarder. Det krävs inte många örens skillnad ens på sommaren förrän den samlade samhällsekonomiska effekten blir kännbar!

Detta fall är dessutom principiellt viktigt eftersom det kan vara sista gången en aktör kan se, och därmed påtala brister som de ovan beskrivna. I framtiden, med den nya kapacitetsberäkningsmetoden, kommer inte denna typ av data att vara tillgänglig för aktörerna utan Energimarknadsinspektionen måste ha en väl utvecklad kontrollapparat för att övervaka gränshandeln. Det är därför med stor förväntan som jag ser fram emot Energimarknadsinspektionens hantering av denna anmälan.