DEBATT
Annonserade vätgasprojekt avbryts på löpande band. Det beror på förväntningar om dyrare el i framtiden, skriver Per Langer, vd för Polar Energy. Utan ett helhetsgrepp kring elmarknadens regelverk, kraftslag, flexibilitet och elnät, riskerar vi att ställas vid sidan i den gröna industriella revolutionen, menar han.

Sverige har just nu ett av världens mest konkurrenskraftiga elpriser – ändå avbryts eller försenas annonserade vätgasprojekt på löpande band. Hur är det möjligt? Svaret ligger inte i dagens priser, utan i framtidens – och i vår oförmåga att anpassa systemet.

Bild: Industrin behöver vätgas för klimatomställning. Foto: Tortap.

Grön vätgas spelar en nyckelroll i industrins klimatomställning. Den behövs framför allt i den tunga kemi- och metallindustrin där elektrifiering inte kan ske direkt, utan via elektrolys – alltså processen där el används för att spjälka vatten till vätgas. Det är en energikrävande process, vilket gör elens pris och tillgänglighet helt avgörande.

Så länge el är billig och tillgången god, kan Sverige bli en attraktiv plats för investeringar i vätgasproduktion och den industri som byggs upp kring den. Eftersom vätgas är svår och dyr att transportera, lokaliseras industrin ofta i direkt anslutning till produktionen. Därför är det elmarknadens långsiktiga villkor som styr industrins investeringsbeslut.

Så vad är då problemet? Sverige – inte minst norra Sverige – har ju så låga elpriser att det knappt levererar överskott till producenterna! Problemet är att Sveriges framtida elpris bedöms som högt, trots att dagens elpriser är låga. Och trots att låga elpriser sedan decennier har ansetts utgöra en mycket stark konkurrensfördel för oss gentemot omvärlden, så pekar framtiden på att förhållandet blir det motsatta.

Den stora paradoxen ser ut så här, där våra låga priser kommer att stiga samtidigt som omvärldens höga priser kommer att sjunka:

Medan andra länder snabbt bygger ut billig solkraft, utvecklar lagringstekniker och gör elnäten smartare och mer flexibla, präglas Sverige av föråldrade regler, flaskhalsar i elnätet och en energipolitik där fokus ligger nästan uteslutande på centraliserad produktion – inte på helheten. Det betyder att våra elpriser kan förväntas öka över tid, samtidigt som de länder som har haft långt dyrare energikostnad hittills ser fram emot sjunkande elpriser.

Varför uppstår då detta framtida gap? Det är tre huvudsakliga orsaker vilka sammantaget skapar bilden av att Sverige går mot dyrare el, trots goda naturliga förutsättningar:

1. Teknikskifte globalt
Solkraft (PV) är idag den billigaste elproduktionen i världen, men i Sverige prioriteras fortfarande andra energislag (och vi har inte samma förutsättningar till sol som länderna runt ekvatorn).

2. Val av teknik
Sveriges långsamma utbyggnad av ny kraft – och fokus på dyrare alternativ – riskerar i sin tur att leda till högre systemkostnader eftersom centralisering leder till högre transmissionsbehov.

3. Systembrister
Vi fortsätter att bygga en infrastruktur för en stelbent värld där infrastrukturen dimensioneras utifrån teoretisk topplast i hela systemet, trots att flexibilitit i både produktion, användning och lagring tillkommer lokalt.

När investerare tittar på framtida energikostnader för produktion av vätgas, och på var den kan göras billigast i världen, framstår Sverige i dag inte längre som en självklar plats. Konsekvensen blir att industriprojekt pausas eller flyttas. Det handlar inte om teknikens potential, utan om affärsmässiga riskbedömningar. Och där kommer vår fördel som plats för energiintensiva lokaliseringar att tyna bort i jämförelse med Spanien, Saudiarabien, Indien och Australien.

Sverige har inte ännu förlorat kampen, men fönstret stängs snabbt och vi avgör om det stängs snabbt eller fortsätter att stå på glänt. Att grön vätgas och andra omställningsprojekt dör i Sverige handlar inte om dagens elpris, utan om framtidens. Vi har fortfarande fördelen av erfarenhet, fossilfri el, kunnig industri och politisk vilja. Men utan ett helhetsgrepp kring elmarknadens regelverk, kraftslag, flexibilitet och elnät, riskerar vi att ställas vid sidan i den gröna industriella revolutionen. Om vi vill att Sverige ska fortsätta att vara en ledande industrination kan vi inte låta föråldrade prognoser och ineffektiv styrning stoppa framtidens lösningar