Fingrid sticker ut som stamnätsoperatör. Transparens, effektivitet och kunddialog beskrivs som ledstjärnor, och exemplen är många på att företaget lyckats med en kulturell turnaround.

De långa ledtiderna i stamnätsutbyggnaden och hotande effektbrist på allt fler orter i Sverige har föranlett många debattörer att kritisera Svenska kraftnäts roll i det svenska energisystemet.

Bild: Fingrids vd Jukka Ruusunen. Foto: Fingrid.

En liknande diskussion är numera i gång i Norge gällande den norska stamnätsoperatören Statnett. Till exempel anklagas bolaget för att ha bommat stort i sina prognoser i Bergenområdet, själva centrum för den norska vattenkraften. Fram till 2030 borde nät för 2 800 nya megawatt byggas i Bergenregionen, enligt Statnetts senaste besked. Det är mer än dubbelt upp från dagens totala elanvändning i området.

I Tyskland lider Energiewende, den stora omställningen, sedan länge av hopplösa förseningar av framför allt den nordsydliga utbyggnaden av stamnätet. Det folkliga motståndet är kompakt i tusentals av de samhällen som de nya ledningarna (”Monstertrassen”, med ett nyskapat tyskt ord) behöver passera.

Finns motexempel? Fortums direktör för elhandel och produktionsplanering Simon-Erik Ollus, som i jobbet möter åtta stamnätsoperatörer, lyfte vid ett seminarium nyligen fram Fingrid som det stora undantaget. Nedan ett försök att fånga in exempel på hur Fingrid sticker ut.

Uppenbart går nätutbyggnadsprocesserna fortare i Finland och verkar också vara mindre konfliktfyllda.

Ett exempel ges av den tredje transmissionslinje mellan Sverige och Finland norr om Bottniska viken som Fingrid och Svenska kraftnät kom överens om att bygga 2016. Två år senare, 2018, beslöt Fingrid att som en fortsättning bygga vad som kallas Skogslinjen, en 300 km lång ledning som ska ta importelen från Sverige vidare söderut i Finland.

I dagsläget verkar Skogslinjen kunna tas i bruk 2022, fyra år efter investeringsbeslutet, medan den nya svenskfinska linjen i bästa fall står klar 2025. Det är inte på den finländska sidan av gränsen som det projektet går långsamt.

Ett annat exempel handlar om Helsingfors, där två stora kolkraftverk mitt i stan är avgörande för el- och värmeproduktionen. Kolkraftverken beskrivs som de renaste i världen, men har länge varit en nagel i ögat på De gröna, som är största politiska parti i staden (23,5 procent i fjolårets riksdagsval).

Vid den nuvarande regeringens (med tre gröna ministrar) tillträde i fjol ställdes saken på sin spets genom ett regeringsprogram som får andra länders omställningsambitioner att förblekna: nämligen att Finland ska vara klimatneutralt före 2035 och bli ”världens första fossilfria välfärdssamhälle”. Kolet ska vara avvecklat till 2029.

Trots olikheter kan utgångsläget i Helsingfors ses som ett parallellfall till den aktuella diskussionen om Stockholms elförsörjning, där Svenska kraftnät satt 2030 som det år då stamnätet till huvudstaden ska vara utbyggt för att motsvara behoven.

I Helsingfors hittade aktörerna snabbt en lösning som bygger på ett tätt samarbete med alla involverade distributionsbolag i regionen. Fingrid bidrar för sin del med en ny kabel, som 2026 ska kunna leverera 1000 megawatt el från stamnätet in till Helsingfors centrum.

Ett annat effektivitetsmått kan vara storleken på nätförlusterna, dvs. den mängd el som försvinner på vägen längs ledningar och i transformatorer. Under senare år har Fingrids nätförluster varit 1,8-1,9 procent i ett elnät som omfattar 14 100 km och spänningsnivåerna 400, 220 och 110 kilovolt och 110 elstationer.

Med reservationen att en sifferjämförelse inte kan göras rakt av redovisar Svenska kraftnät 3,2-3,3 procent i nätförluster på 15 500 km ledningar, spänningsnivåerna 400 och 220 kilovolt och omkring 160 elstationer. Som en hypotes kanske en förklaring kan vara relaterad till att Svenska kraftnäts nät är äldre än Fingrids.

Bilden förstärks av internationell statistik. Enligt de europeiska regulatorerna hör Fingrid till de mest kostnadseffektiva systemoperatörerna. Enligt ENTSO-E är Fingrids tariffer de tredje lägsta i Europa.

Fingrids årsredovisningar ger bilden att organisationen också internt mår bra. Till exempel rankar 96 procent av medarbetarna deras arbetsplats som ”mycket bra”, medan sjukfrånvaron är rekordlåga 1 procent. Fingrid har två gånger fått det finländska så kallade YVA-priset, för bästa projektering sett från miljösynpunkt.

Till råga på allt tog Fingrid första priset i kategorin stamnätsoperatörer (”world’s best transmission brand”) när organisationen Charge Awards 2018 rankade de starkaste varumärkena internationellt i energibranschen.

Går det att förklara Fingrids goda siffror? Ett samtal med bolagets vd sedan 2007, Jukka Ruusunen, ger vissa ledtrådar.

En utmaning som Fingrid har gemensam med Svenska kraftnät är konsekvenserna av en mycket snabb vindkraftutbyggnad norrut i landet. En annan att allt fler kraftvärmeverk läggs ner, vilket innebär att många orter förlorar elproduktion i närområdet. Ny väderoberoende elproduktion behöver alltså säkerställas.

En central pusselbit i den finländska ekvationen är två nya kärnreaktorer. Dels den mycket försenade kärnreaktorn Olkiluoto 3 som kan förmodas att under 2021 äntligen börja leverera 1600 megawatt ny baskraft i södra Finland. Dels Hanhikivi 1, även känt som Fennovoima, som med 1200 megawatt kan förmodas tas i drift i norra Finland under 2020-talets senare del.

En styrka hos Fingrid är, enligt Jukka Ruusunen, målmedvetet arbete med att inkludera alla aktörer (”kunderna”) i planeringen av nätutbyggnaden. Fingrids folk åker landet runt och diskuterar med alla energiföretag, lyssnar till deras behov och framtida ambitioner. Sedan gör man en plan tillsammans.

”Det här fungerar mycket bra. Vi har ett gemensamt intresse av att gå igenom förutsättningarna. På det sättet kan vi också proaktivt lösa många frågor”, säger Jukka Ruusunen.

Till dem hör sådant som miljökonsekvensberedningar och förhandlingar med markägare, som behöver ger ifrån sig mark för nya ledningar: ”När investerarna är mogna för att fatta sitt beslut, ska det finnas en real option. Allt ska vara clearat, så att byggarbetena kan sättas i gång omedelbart.”

En viktig ingrediens är att Fingrid är ett oberoende bolag, fritt från myndighetsutövande. Fingrid har visserligen ett uppdrag formulerat i lag, men inom ramen för den besluter bolaget självt hur det agerar.

Fingrid är alltså inte, som många stamnätsoperatörer, en del av staten. Bolaget grundades gemensamt av statliga och privata aktörer 1996. Med EU:s tredje energimarknadspaket, som säger att energiproducenter inte får äga transmissionsbolag, omstöptes Fingrid 2011 till sin nuvarande form, där staten direkt eller indirekt äger 53 procent av bolaget och institutionella placerare resten.

”Väsentligt är att en klar boskillnad skapades mellan regulatoriska uppgifter, myndighetsutövning och vårt operativa uppdrag”, säger Jukka Ruusunen.

Fingrid har därför inte – som bland annat Svenska kraftnät – att rätta sig efter årliga reglerbrev från regeringen och ekonomin är frikopplad från statsbudgeten. Om politikerna vill påverka Fingrid, får de antingen försöka övertyga bolagets styrelse eller stifta en ny lag.

”Jämfört med mina kolleger i de andra nordiska systemoperatörerna har jag mycket få direktkontakter med energiministern”, säger Jukka Ruusunen. ”Vår utgångspunkt är att om politikerna litar på att vi arbetar professionellt, så kan vi agera ganska fritt. Men förstås är vi väl medvetna om de politiska målen, som självklart är vägledande i det vi gör.”

En titt i Fingrids årsredovisning avslöjar en annan grundläggande sak hos bolaget: transparensen. Bolaget redovisar detaljerat hur strategiarbetet bedrivs och utvärderas, hur affärsprocesserna går till, ledningssystemen, samspelet med intressenter, medarbetare och omvärld, processerna för riskhantering, ansvarsförhållanden, med mera.

”Vi följer principerna för ett börsbolag. Det gör att vi kan låna pengar via obligationsprogrammen på börserna och det ger en trygghet både för oss som organisation och hos dem som av olika skäl följer vad vi gör”, säger Jukka Ruusunen.

Strategiskt är nyckelorden för Fingrid att koncentrera sig på sitt kärnuppdrag, kundnärhet, effektivitet, marknadsmässighet (”den bästa garantin för innovativa lösningar”), ansvarstagande, energisäkerhet (dvs. säker tillgång till el) och en positiv hållning till en europeisk integrerad elmarknad.

Liksom de lokala distributionsbolagen har Fingrid att i sin tariffsättning följa ett regelverk, vilket i Finland besluts av Energimyndigheten (motsvaras i Sverige av Energimarknadsinspektionen). En effekt av det var att Fingrid i fjol sänkte sina tariffer med 8 procent. Enligt Ruusunen var detta framför allt en konsekvens av ränteutvecklingen på obligationsmarknaden.

Ett annat krav är att Fingrids så kallade flaskhalsintäkter används för investeringar i elnätet. ”Jag tror vi är ensamma i Europa om den regeln”, säger Jukka Ruusunen.

Men sannolikt finns ännu en förklaring – kanske den viktigaste? – till Fingrids goda siffror: arbetet med organisationskulturen och varumärket.

”Ju starkare vårt varumärke är, desto bättre förutsättningar har vi att genomföra vårt uppdrag. Om våra kunder och omvärlden har ett förtroende för oss, är det mycket enklare att agera i samhället och att lösa problem i dialog. Det förenklar för oss på finansmarknaden och det håller politikerna borta från dagsfrågorna”, säger Jukka Ruusunen.

Personer som Second Opinion talat med menar att mycket i Fingrids goda siffror ska tillskrivas just Jukka Ruusunens ledarskap. I samband med priset från Charge Awards beskrevs han som en ”visionär”. Själv beskriver Jukka Ruusunen den resa som gjorts som resultat av kollektivt arbete:

”Att förändra en organisationskultur tar lång tid och går inte att stressa fram. Det handlar om att systematiskt och i gemenskap bygga strukturer och att förändra medarbetarnas beteende. Alla måste våga ta steget ur sin bekvämlighetszon.”

Vilka lärdomar vill han förmedla?

”Att det ibland kan göra ont att öppna upp sig själv. Vi är som andra i branschen en ingenjörspräglad organisation med fokus på de bästa tekniska lösningarna. Men det är inte tillräckligt, om man ska arbeta smidigt och effektivt och dessutom interagera med omvärlden. Vi är människor som har att göra med människor.”

”Vill vi göra ett bra jobb, måste vi därför bli experter på dialog. Det gäller att kunna ta och tolerera kritik. Man måste inte godkänna allt, men kunna diskutera på ett ödmjukt sätt även med dem som inte är experter på ens eget område. Man måste vara lite modig”, säger Jukka Ruusunen.