Haldenreaktorn har tystnat men felen fortsätter att poppa upp. Nu har IFE hittat lösa bultar i bränslebassängen. Det är allvarligt, menar strålskyddsmyndigheten som snart släpper en rapport. I kulisserna spökar forskarnas gamla fusk som lurade kärnkraftsbolag över hela världen.

I våtlagret för använt reaktorbränsle vid Haldens kärnkraftverk har man upptäckt betydande materialslitage. Flera fästbultar har lossnat, bland annat i en ram som håller bränslerören på plats.

Bild: Forskningsreaktorn i Halden. Foto: Wikipedia.

Det använda bränslet består av 1,6 ton radioaktivt material som lagras i vertikala bränsletankar nedsänkta i en bassäng. Våtlagret ligger i anslutning till den avstängda men fortfarande radioaktiva forskningsreaktorn i ett stort bergrum i utkanten av Halden. Den 20 januari 2025 anmälde ägaren IFE (Institutt For energiteknikk) att man hade hittat 38 lösa bultar av totalt 96.

Brott mot föreskrifter
Den norska strålsäkerhetsmyndigheten DSA (Direktoratet for strålevern og atomsikkerhet) startade omedelbart en tillsyn. Den 19 februari gick man ut med det man kallar en allvarlig situation.

”Huvudintrycket är att situationen på anläggningen är allvarlig,” uttalade tf avdelningsdirektör Ingeborg Mork-Knutsen. Enligt DSA har tillsynen avslöjat att det finns brott mot flera föreskrifter och krav som ställs i tillståndet för kärnkraftsanläggningen. En färdig tillsynsrapport med ytterligare uppföljning ska publiceras i slutet av februari.

Slitaget skett långsamt
Enligt IFE har situationen inte resulterat i radioaktiva utsläpp, men ”risken har ökat” meddelade man (pressmeddelande 1). Man var först orolig för att ramen skulle ”kollapsa” och ”orsaka utsläpp” (pm 2) men ”bränslet skyddas av tre säkerhetsbarriärer och ingen av dessa barriärer har påverkats” (pm 1).

DSA frågar sig dock hur materialslitaget har kunnat fortgå i det dolda utan att upptäckas. Redan 2018 krävde DSA att IFE skulle förbättra lagringsförhållandena för det använda bränslet. ”Det är en del av det vi nu övervakar, hur detta har följts upp,” uttalade Ingeborg Mork-Knutsen till NRK.

Svårt att inspektera
IFE har medgett att man inte har haft översikt och har försökt förklara hur svårt det är: ”Lagret där materialslitage har upptäckts är från början av 1960-talet och det är svårt för IFE att avgöra hur länge slitaget har pågått då dessa bultar inte har ingått i inspektionsprogrammet.” (pm 1).

Den bristfälliga kontrollen har också gett positiva överraskningar: ”IFE:s undersökningar av bränslelagret […] har visat att fler förbättringar har gjorts av bränslelagret än vad man först trodde” (pm 2). Varför vitala delar av våtlagret inte ingått i IFE:s inspektionsprogram har DSA nu tittat på.

Fuskande forskare
Den mörka sidan av Haldens reaktorhistoria handlar om planerat forskningsfusk och hur en liten grupp korrumperade kärnkraftsforskare systematiskt använde falska data för att ge sken av bättre resultat. De arbetade på en avdelning hos IFE som på uppdrag av externa kunder utförde avancerade materialexperiment i reaktorn.

Det var en mycket lönsam affär. Dock visade det sig att de inte klarade av det de hade sålt in till uppdragsgivarna. Mellan 1995 och 2003 manipulerade forskarna testdata och uppställningar i fem projekt för fyra kunder.

Lurade hela världen
Bland annat programmerade man in automatiska flöden av fuskdata som skulle vara bättre än vad de själva fick fram, som den gången man inte uppnådde de 300 grader som ett test krävde. I kontrollrummet angavs istället falska temperaturer så man i alla fall kunde skicka en faktura och rädda ansiktet.

Av åtta projekt för sju kunder i Japan, USA, Frankrike och Kanada fuskade man i fem projekt för fyra kunder. Till exempel testade ett kanadensiskt kärnkraftsbolag zirkoniumlegeringar medan franska EDF testade kärnbränsle, med testresultat som man senare inte kunde lita på. Enligt NRK framstår forskarnas vägval som lika märkliga som dramatiska, se reportage med skisser och detaljer.

Läckage och utsläpp
Under årens lopp växte indicierna på att det hade skett allvarliga saker bakom kulisserna. Efter att Haldenreaktorn av andra orsaker hade släckts ned 2018 initierade IFE en extern utredning.

Man hittade ett antal misstänkta brott som 2019 anmäldes till DSA som startade en egen utredning. Hösten 2024 publicerades DSA:s tillsynsrapport (pdf). I ett av projekten hade förändringar i försöksuppställningen orsakat ”läckage av förorenat vatten, vilket i sin tur gav akuta utsläpp av radioaktiva ämnen till reaktorhallen,” skrev DSA.

Förhöjda stråldoser
”Utrustning utanför själva reaktorn förorenades, som ledde till ökade mängder radioaktivt avfall.” Hanteringen resulterade även i ”förhöjda stråldoser för IFE:s personal”.

I lokaltidningen HA beskrevs stadens känsla av svek och förvirring, samtidigt som man påpekade att dagens IFE faktiskt satt i samma båt som lokalbefolkningen, förda bakom ljuset. Och man citerade IFE-direktör Nils Morten Huseby: ”Jag är ordentligt upprörd över det här. Här har det gjorts saker som helt klart har utgjort en risk för medarbetare, kollegor och miljön. Det är totalt oacceptabelt.”

Svag säkerhetskultur
DSA hittade å sin sida tydliga brister på internkontroll och ”en frånvarande säkerhetskultur” men påpekade att planerade bedrägerier av den här typen var svåra att upptäcka. Efter kontakt med kunderna och IFE kunde DSA dra slutsatsen att de manipulerade testerna trots allt inte hade lett till akuta säkerhetsproblem hos varken IFE eller utomlands.

”Det är ändå oroväckande att de i IFE som deltagit i eller var medvetna om dessa handlingar var villiga att ta en sådan risk,” sa DSA-direktör Per Strand.

För gammalt ekobrott
Samtidigt anmälde DSA fusket till norska ekobrottsmyndigheten. Drivkraften bakom fusket var pengar, och ekonomiska intressen hade satts före reaktorsäkerheten. ”Det var väldigt mycket pengar inblandad i de bilaterala kontrakten,” sa Per Strand när tillsynsrapporten presenterades.

I januari 2025 kom dock beskedet att Ekobrottsmyndigheten lägger ned ärendet med motivet att det hade gått för lång tid sedan brotten begicks.

Fallfärdiga anläggningar?
Däremot lär de lösa bultarna bli en följetong. Oavsett vad DSA kommer fram till i sin tillsynsrapport så beslutade nyligen miljöstiftelsen Bellona, med stor kärnteknisk kompetens och kontor i Oslo och Bryssel, att anmäla IFE till polisen.

Man misstänker brott mot flera kärnkraftsrelaterade lagar samtidigt som anläggningen i Halden ”håller på att förfalla”, som Bellona uttrycker det.

* * *

Halden i världen: Efter andra världskriget var Norge ett av världens första länder som satsade på kärnkraft. Den unika Haldenreaktorn stod klar 1958 och var en kokvattenreaktor. Den levererade ej el men hade en termisk effekt på 25 MW som i perioder levererade processånga till ett närliggande massabruk. Under sina glansdagar var Haldenreaktorn världens främsta forskningsreaktor på bränsle- och materialforskning som bland annat utfördes på uppdrag av de största kärnkraftsbolagen.

Sverige i Halden: Forskningsfusket berörde aldrig Halden Reactor Project (HRP) som har drivits i regi av OECD:s kärnenergiorgan NEA i samarbete med ett tjugotal länder, däribland Sverige. Det svenska deltagandet har evaluerats av Strålsäkerhetsmyndigheten (pdf).

IFE i framtiden: Totalt har Norge haft fyra forskningsreaktorer som enligt ägaren Institutt for energiteknikk (IFE) ”har lett till förbättrad kärnsäkerhet i våra grannländer och i världen”. IFE bildades redan 1948 som det statliga Institutt for atomenergi. Idag är IFE en stiftelse och ett av Norges största forskningsinstitut med fler än 600 anställda och breda portföljer inom energi- och kärnkraftsrelaterade digitala system, industriell utveckling, förnybar energi och kärnteknik.