Oro i skuggan av Hanhikivi

Oro i skuggan av Hanhikivi

Sveriges regering måste markera mot Finland som Danmark gjorde mot Barsebäck, tycker Tommy Nilsson, kommunstyrelsens ordförande i Kalix. – Danskarna upplevde Barsebäck som ett hot och vi vill inte ha Hanhikivi i vår närhet, säger han.

Företaget Fennovoima vill bygga kärnkraftverk på halvön Hanhikivi i Norra Österbotten på den finländska sidan av Bottenviken. På motsatt sida av havet är känslorna blandade. En grupp svenska kommuner upplever den finländska kärnkraften som ett hot mot tryggheten.

– Vi har det som danskarna som protesterade mot Barsebäck. Vi hotas av kärnkraft som inte ska ligga i vårt eget land, men ändå blir vi drabbade om det händer något, säger Tommy Nilsson (S), kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Kalix.

2005 togs den sista reaktorn i kärnkraftverket Barsebäck ur drift som en del av en energipolitisk uppgörelse mellan socialdemokraterna, centerpartiet och vänsterpartiet. Stängningen var också en följd av starka påtryckningar från Danmark då kraftverket ligger precis utanför storstadsområdet Malmö/Köpenhamn.

Känslor av oro
I Norrbotten upplever många att Barsebäck-läget körs i repris, men nu med norrbottningarna som ”danskar”. Kalix är en av 19 kommuner med tillsammans över en halv miljon invånare som har skrivit under ett upprop mot de finska kärnkraftsplanerna.

– Varför ska vi tvingas känna oro över kärnkraft som de bygger i Finland? Det går inte att lita på kärnkraft och en stor olycka kan drabba oss mycket hårt, säger Tommy Nilsson.

Oron är obefogad skrev Cheuk Lau, ordförande i Sveriges Kärntekniska Sällskap tidigare i vintras på Second Opinion: ”Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken (…) uttrycker att de tar avstånd från kärnkraftverket med hänsyn till hälsa och miljö, men frågan har inte, vare sig av nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken eller i svenska medier, belysts på ett vetenskapligt och balanserat sätt,” skrev

Pågått sedan 2008
Hela processen runt Hanhikivi började för över tio år sedan. Fennovoima bildades 2007 och redan året därpå skickade det finska Miljöministeriet bolagets kärnkraftsplaner på remiss till alla länder runt Östersjön. 2010 sa Finlands riksdag ja till planerna att bygga ännu ett kärnkraftverk förutom det då redan försenade Olkiluoto 3 (som ännu inte har startats). Fennovoimas kärnkraftverk gavs planerad produktionsstart 2018.

Hoppades på Haparanda
En alternativ förläggning undersöktes i byn Simo, fem mil från Haparanda, något dåvarande kommunstyrelses ordförande Sven-Erik Bucht (S) tyckte var en utmärkt idé. Det skulle ge området många nya arbetstillfällen och ”skapa en oerhört industriell utveckling”, sa han till Sveriges Radio. Idag är Sven-Erik Bucht landsbygdsminister.

Planerat kärnkraftverk på Hanhikivi i Österbotten. Bild: Fennovoima.

Rapport från fronten
Så blev det inte. Istället valdes halvön Hanhikivi vid Pyhäjoki 18 mil längre söderut i höjd med Skellefteå. Produktionsstarten har dock fått flyttas fram då de första anläggningsmaskinerna precis har rullat fram över åkrarna.

Under tiden har den tidigare sömniga byns invånare hunnit börja gräla om kärnkraft är en bra eller dålig lösning. Kommunen är splittrad. Som en kompromiss har kommunstyrelsen beslutat att också stödja alternativ kraftproduktion, rapporterade Kerstin Kronvall i Yle:

”Kommunfullmäktige i Pyhäjoki, där 15 av 21 ledamöter hör till Centern har hela tiden haft en majoritet som varit för kärnkraft. Motståndarna lyckades emellertid driva igenom satsningar också på förnybar energi. Därför byggs det sju vindkraftparker, sammanlagt 120 vindmöllor i kommunen”.

Tidsoptimister
2011 hade tidsplaneringen för Hanhikivis produktionsstart flyttats fram till 2020, det vill säga det år som man idag hoppas kan bli byggstart för själva kraftverket. Om man jobbar effektivt kan bygget ta fyra år och energiproduktionen komma igång 2024.

Tidigast 2019 kommer dock den finländska regeringen att kunna ta beslut om bygglov för kraftverket. Fennovoima har fortfarande inte beviljats formellt tillstånd enligt Kärnenergilagen. En av anledningarna är att den ryska byggherren Rosatom inte har levererat ritningar som planerat.

Kritik mot projektet
Enligt Yle har beredningen av Hanhikivi hittills varit långsam och slarvig med ”förseningar, hemliga kopplingar och kappvändningar (…) den mest komplicerade och märkliga långdans den finländska energipolitiken någonsin skådat”. Den finska strålsäkerhetsmyndigheten Stuk har kritiserat Fennovoima för långsamt arbete, små resurser och dålig dokumentation.

Många är också kritiska till all den politiska energi som går till spillo. En av Fennovoimas ägare är till exempel Helsingfors stad där kärnkraftverket länge har skapat politisk strid. Vanda kommun och Helsingfors kommun äger 60/40 i Vanda Energi som i sin tur äger aktier i Kraftaktiebolaget SF, som är huvudägare i Fennovoima.

Lever på hoppet
Längs den svenska Norrlandskusten tar man tacksamt emot alla fördröjningar.

– Det finns ett stort motstånd mot kärnkraft här uppe. Som kommun har vi skrivit på för att visa att vi tycker att det inte känns bra för vår del. Det är alldeles för många osäkerhetsfaktorer runt Fennovoimas projekt och kärnkraften generellt, säger Tommy Nilsson.

– Man kan ju undra varför de inte bygger sin kärnkraft i södra Finland där merparten av energiförbruket sker men de vill väl inte ha kärnkraftverk i närheten av sina egna städer, så då blir det vi som får dras med det, skrattar Tommy Nilsson lite uppgivet.

Dubbelbottnad politik?
De samhällsekonomiska argumenten för kärnkraft med arbetsplatser och industriutveckling ger Tommy Nilsson inte mycket för.

– Att ha kärnkraft så nära kan istället påverka negativt när människor i framtiden planerar var de vill bo och arbeta. Det vet vi inget om, men det kan bidra till att Norrland blir ännu mer utarmad.

Det ska sägas att ett motiv till placeringen i norr har varit elsystemets balansering. Man kan också konstatera att kärnkraftverken i både Ringhals och Forsmark ligger närmare storstäderna Göteborg och Stockholm än avståndet mellan Kalix och Pyhäjoki

Tommy Nilsson tycker det är ett rimligt krav att den svenska regeringen kräver att Finland ändrar sina kärnkraftsplaner, en uppgift som borde passa alla regeringar oavsett valutgång i september.

– Vi har nu en bred energiöverenskommelse över partigränserna om att kärnkraften ska fasas ut. Det blir väldigt dubbelbottnad om vi själva inte vill ha kärnkraft och sedan låter andra bygga i närområdet utan att protestera, säger Tommy Nilsson.

Känns gammalmodigt
De finska argumenten för kärnkraft är att den är fossilfri och samtidigt kan balansera upp intermittent effektbrist i elsystemet.

Vad är alternativen?

– Vi kan inte det finska energisystemet i detalj, det är inte vår uppgift och vi kan inte bestämma vad Finland ska göra, säger Tommy Nilsson.

– Vi kan bara konstatera att det är väldigt gammalmodigt att bygga ny kärnkraft när man ser hur hela samhället och energiområdet är i ändring. Norra Sverige är full av stabil vattenkraft så istället för att låta finsk kärnkraft flöda in i Sverige borde vi hjälpa Finland.

Hur kan Kalix påverka utvecklingen?

– Som kommun kan vi själva ta ansvar för den energi vi köper in. Det är kanske vår största möjlighet att påverka energisituationen rent konkret, men vi kan också säga ifrån. Vi är tydliga motståndare till att Hanhikivi byggs, säger Tommy Nilsson.

 

* * *

 

Energiföretaget Fennovoima ägs till 66 procent av Voimaosakeyhtiö SF som har en bred ägarbas av industriföretag, energiföretag och kommuner. Bland ägarna finns Outokumpu, SSAB och Fortum. E.ON AG ägde från början 2007 en stor andel men beslöt 2012 att avsluta sin affärsverksamhet i Finland. Ryska Rosatom tog över E.ON:s andel via dotterbolaget RAOS Voima. Fennovoimas hemsida finns här. Ägarfrågan avgjordes politiskt genom att staten, som äger 50,7 procent i Fortum, beslöt att Fortum skulle gå in med de cirka 8 procent som behövdes för att ägandet bakom Hanhikivi ska vara finländskt till minst 60 procent.

Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken finns här. De 19 kommuner som underskrivit ett protestbrev mot Finlands kärnkraftsplaner är i alfabetisk ordning Boden, Bjurholm, Dorotea, Härnösand, Kalix, Kramfors, Nordmaling, Piteå, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Sundsvall, Timrå, Umeå, Vindeln, Vännäs, Örnsköldsvik, Överkalix och Övertorneå.

 

7 Kommentarer
Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Anders Hesselgren skriver:

    Om Danmark inte agerat mot Barsebäck så skulle de idag haft ökad tillgång till co2-fri energi.
    Idag står deras vindkraft för 7% av årseffektbehovet resterande består av främst kol och gas eldade kraftverk och inte räcker till så de är nettoimportörer av el. Kärnkraften är i dag den minst miljöpåverkande energikällan i väntan på fusionskraften som ännu är en avlägsen ersättare.

  2. Nils-Erik Nilsson skriver:

    De som är emot kärnkraft i allmänhet och kärnkraftverket i Finland i synnerhet kan väl tala om vad det finns för skäl att vara rädd för Kärnkraft. Finns det något miljömässigt, medicinskt, ekonomiskt eller annat skäl att avstå från kärnkraft.
    Det verkar som om människor är rädda för strålning, men strålning är en helt naturlig de av vår miljö som funnits sedan Big Bang. Den är alltså äldre än både ljud och kanske t.o.m. ljus. Något liv som funnits i en strålningsfri miljö finns inte och har heller aldrig funnits.
    Den stråldos som kärnkraft och kärnvapen tillsammans bidrar med till jorden befolkning är mindre än 0,5% av den totala dosen. Då räknar man in allt från uranbrytning, anrikning bränsletillverkning, drift och alla hittillsvarande olyckor mm.
    Jag vågar påstå att inte ens vi den värsta tänkbara olycka i Finland skulle något område i Sverige kunna nå upp till de miljö- och hälsoeffekter, som försurningen från eldning i Danmark, England m.fl. länder fått i södra Sverige.
    Jag påstår också att det inte är farorna med kärnkraft som skrämmer utan snarare kärnkraftens höga ambitioner Se också http://www.mfk.nu/2016/04/28/karnkraft-risker-och-utveckling/ där jag skrivit lite utförligare om detta

    Jag vågar också påstå att rädslan för kärnkraft och strålning är mycket farligare än kärnkraften och strålningen i sig.

  3. Lars Kamél skriver:

    Så det är gammalmodigt att bygga ut kärnkraft, ett energislag utvecklat på 1940-talet, och modernt att bygga väderkvarnar (=vindkraftverk) ett energislag som utvecklades under medeltiden, samt vattenkraft, ett energislag som har använts sedan urminnes tider?
    Om Finland hade tänkt bygga ett nytt kolkraftverk i Hanhikivi, skulle kommunerna i norr haft anledning till oro. Kärnkraft är däremot det säkraste energislaget och ett av dem miljövänligaste.

  4. Einar Fjellman skriver:

    I energiöverenskommelsen 2016 står bl.a. att “Målet år 2040 är 100% förnybar elproduktion och att detta inte är ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.” Eftersom kärnkraft inte räknas som förnybar blir det strax oklart vad som egentligen är målet. Därmed tycker jag att överenskommelsen är av mycket begränsat värde som rättesnöre för vår energipolitik. Den går ju att tolka lite hur som helst. Miljöpartiet hade emellertid genast sin tolkning klar. I Ekot den 11 maj 2016 utropade miljöminister Karolina Skog med triumferande stämma att hon nu “vågade vara helt säker på att kärnkraften är helt borta före 2040.”

    Energiöverenskommelsen 2016 kommer knappast att överleva nästa mandatperiod. Den dag det börjar övervägas att bygga några gaskraftverk för att säkra tillgången till effekt är överenskommelsen död.

  5. Ane Håkansson skriver:

    Hur många gånger har inte människors oro, och att man “måste ta den på allvar”, använts som slagträ i debatten. Tänk tvärtom: om människor känner en obefogad oro som dessutom är kontraproduktiv i klimatarbetet så behövs ett kraftfullt politiskt ledarskap baserat på kunskap och fakta.

  6. Håkan Bengtsson skriver:

    Var vänlig och läs på energiöverenskommelsen. Nybyggnation av kärnkraft tillåts för att ersätta äldre anläggningar, och där står inget om att kärnkraften skall fasas ut.

  7. Johan Montelus skriver:

    Vi kan ju bygga ut Kalixälven, det är väl onödigt att vi skall ha en älv uppe bland massa skog, myrar och knott som inte bidrar till elförsörjningen ….. eller, så är det just det som vi ska bevara?

    Att bo i Boden och vara orolig för ett kärnkraftverk på andra sidan Bottenviken ter sig lite konstigt med tanke på vad som kommer att hända den dagen Harsprånget ger vika. Det verkar vara lite som om Marie Antoinette skulle oro sig för att dö av blixten när hon låg på giljotinen.