Räknat på det elbehov som kommunicerats i den gröna omställningen av industrin i Norrbotten, kommer det nordiska genomsnittliga elpriset redan till 2030 att drivas upp till betydligt högre nivåer än i dag, enligt nationalekonomen David Sundén. Allra mest rakar elpriset i väg i norra Sverige, norra Norge och Finland, medan prisökningen i södra Sverige bara blir marginell, enligt studien.
David Sundéns rapport ”Till vilket elpris som helst?” – den tredje i Skandinaviska Policyinstitutets serie, lanserad i går (30 januari) – eldar på debatten om de aviserade stora norrländska industrisatsningarna. Enligt rapporten – för att ta ett exempel – leder en elförbrukningsökning på 40 TWh i Norrbotten 2030 i genomsnitt till en fördubbling av det nordiska elpriset, i Norrbotten och norra Norge rentav till en fyrdubbling av priset.
Bild: Ska bli fossilfritt stål. (Foto: Åsa Bäcklin/HYBRIT)
Vid rapportlanseringen i går backade David Sundén ändå en del från sin egen rapport, med hänvisning till ny information som tyder på att omställningsprocessen drar ut mer på tiden än aktörerna tidigare kommunicerat: ”När rapporten skrevs var det ett läge, nu är det ett annat läge. Ligger planerna kvar finns samma problematik kvar, men senare”, kommenterade han i Dagens industri.
En intressant fråga är om siffrorna i Sundéns rapport kan jämföras med de siffror som nyligen presenterades i Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys. Svaret är att analyserna inte kan läsas rakt av mot varandra. Men båda visar på samma trend: om industriprojekten förverkligas ungefär som beskrivet, riskerar norra Sverige att få det högsta elpriset.
Jämförelsen mellan de två rapporterna haltar bland annat för att Svenska kraftnät för vätgasstål i Norrbotten (SE1) räknar med behov av +23 TWh för 2030 och +46 TWh för 2035, medan Sundén i sin analys (där han hänvisar till kommunicerade planer) räknar med +20 TWh till år 2026 och +40 TWh till 2030.
Med så vitt skilda antaganden – 23 TWh respektive 40 TWh ökat elbehov i Norrbotten till 2030 – är det logiskt om Svenska kraftnäts och David Sundéns kalkyler skiljer sig åt sig åt betydligt. Vilket de också gör: Svenska kraftnät får elpriset i Norrbotten 2030 till ungefär 69 öre/kWh, medan priset i Sundéns kalkyl blir ungefär 117 öre/kWh.
Den senare siffran återfinns i nedanstående tabell, som sammanfattar den kalkylerade prisresponsen på den nordisk elmarknaden 2030. Utgångspunkten är det grundscenario David Sundén definierat för 2023, med addering av installerad produktionskapacitet som kan generera upp till 70 TWh extra el. Denna ökade kapacitet utgörs av el från sol- och vindkraft som fördelas ut i de nordiska elområdena i proportion till dagens fördelning.
Tabellen redovisar som synes elpriserna för 2030 beräknade över en skala för ökad elanvändning (0-49 TWh) i SE1. Att elpriserna i utgångsläget – innan efterfrågan på el i elområde SE1 antas öka – i de flesta elområden är så låga som 23-24 öre per kWh beror på att de utgår från 2018 års bränslepriser (som valts som normalprisår) men med 2023 års elutbud. En generös utgångspunkt, enligt David Sundén.
Intressantare än öresbeloppen i tabellen är brytpunkterna för när elpriserna i respektive elområden drar i väg uppåt, relaterat till ökad elanvändning i Norrbotten. I det egna elområdet (SE1) börjar priset stiga på allvar vid en ökad elanvändning 2030 i spannet 21-28 TWh. Betydligt mer dramatisk blir prisökningen ändå i norra Norge och Finland, medan elpriserna i södra Norrland och södra Sverige bara ökar marginellt.
Skulle elanvändningen i Norrbotten till 2030 öka med så mycket som 42 TWh drivs elpriset i SE1 alltså upp till hela 117 öre/kWh, medan priset i Skåne (SE4) fortfarande knappt skulle stiga alls, 26 öre/kWh. En helt omvänd situation jämfört med hur elprisskillnaderna i Sverige sett ut under de senaste åren.
En väsentlig parameter i den här skissade och i princip hypotetiska utvecklingen handlar enligt David Sundén om att överföringen från södra Sverige till elområde SE1 slår i kapacitetstaket när efterfrågan ökar.
”Av detta följer snabbt stigande elpriser som gör fossil elproduktion i Finland och i elområde NO4 i norra Norge lönsam. När överföringskapaciteten från dessa områden också slår i taken stiger priserna än snabbare”, säger han.
”Elkonsumenterna i Finland, NO4 och SE1 är de som påverkas mest av satsningarna i SE1 genom minskat konsumentöverskott. I Finland förlorar elkonsumenterna [räknat på år 2030] 30 miljarder kronor årligen. I Norges elområde NO4 minskar konsumentöverskottet med 19 miljarder kronor. Elkonsumenterna i SE1 förlorar 9 miljarder kronor per år. Sammanlagt för hela Norden minskar konsumentöverskottet med knappt 61 miljarder kronor.”
(Konsumentöverskottet definieras som skillnaden mellan vad konsumenter är villiga att betala som mest för en vara och vad de faktiskt betalar.)
Baserat på beräkningarna är David Sundéns slutsats att LKAB, SSAB, H2GS och Fertiberia 2030 – om deras kommunicerade planer förverkligas – kan förvänta sig ett elpris på som minst 118 öre per kWh: ”En sådan nivå på elpriset innebär att LKAB:s och H2GS järnsvamp och stål kommer att vara så dyra att de inte går att sälja.”
De företag som rapportserien siktar in sig på har i hög grad sågat slutsatserna. Till exempel har H2GS hållbarhetschef Lina Håkansdotter kommenterat att rapporten bygger på felaktiga antaganden. ”Siffrorna är baserade på antaganden som inte stämmer överens med verkligheten och de avtal vi, som faktiskt är aktiva på denna marknad, har tecknat. Bland annat är antaganden om marknaden och betalningsviljan hos kunderna felaktiga.”
LKAB:s direktör för klimat och information, Niklas Johansson, håller med om att i synnerhet elförsörjningen kommer att bli en utmaning efter 2030. ”Men LKAB har genom historien drivit vår förädling framåt. Det är en anledning till att vi finns kvar. Det här en fortsättning i att driva vår förädling vidare. Att inte göra något är ett recept för nedläggning. Att inte ställa om är förknippat med väsentligt högre risk.”
I fråga om den tredje rapporten i serien uttalar sig Mikael Nordlander, ansvarig för Vattenfalls omställning och representant i Hybrits styrelse: ”Rapporten beskriver scenarier där vi inte tror att man kommer att hamna, där man får väldiga obalanser. Det är olyckligt att man drar väldigt långtgående slutsatser.”
Enligt Nordlander missar analysen ”att det kommer in mer elproduktion där man redan tagit investeringsbeslut. Det väntas komma in ungefär 30 terawattimmar mer vindkraft i det nordiska systemet till 2026 och 40 till 2027. Det tippar resultatet totalt.”
David Sundén hänvisade i går själv till projektförseningar som gör läget ”betydligt mindre akut nu”. Till exempel har Fertiberia, som aviserat industriell produktion av fossilfri konstgödsel i Luleå redan till 2026, ännu inte lämnat in ansökan om miljötillstånd. LKAB:s miljöprocess för Hybritverket i Gällivare ser ut att dra ut på tiden och H2 Green Steel har förskjutit sin tidsplan.
David Sundén är disputerad nationalekonom från Handelshögskolan i Stockholm, specialiserad på de samhällsekonomiska och offentligfinansiella effekterna av marknadsregleringar och teknikomställningar. Bakom det aktuella uppdraget står alltså Skandinaviska Policyinstitutet (stiftat av Sydsvenska handelskammaren), med professorerna Johan Eklund och Magnus Henrekson i ledningen.
För projektfinansieringen står välkända forsknings- och näringslivsaktörer, Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Stiftelsen tekn. doktor Ernst Wehtjes fond, Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål samt en krets av privatpersoner, bland dem näringslivsprofiler som Rune Andersson, Mats Arnhög, Carl Bennet och Christer Gardell.
4 Kommentarer
Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Detta är just orsaken till att man måste försäkra sig om att industrialister enväldigt hanterar all utbyggnad av industrin.
Alltför många exempel med universitet som har fingrarna i syltburken, slutar i nedläggning och malpåse. Göteborgs metangasfabrik, påminner om fenomenet och där gick 2 milliarder upp i investeringsrök.
Det är som med uppfinnare, knappt 10 % blir något alls, med fel utgångspunkt. Allt handlar inte om vätgasreduktion av järnmalm i Norrbotten, man reducerar redan med naturgas, tanken var att med elektrolys få fram vätgas som direkt kan blandas in och som skulle ta vara på en del av befintligt el-överskott i område SE1 och SE2. Vid elektrolysen bildas även syrgas som kan vara med och betala då syrgas kan användas till bättre sopförbränning eller luftning av avloppsreningsverkens biobassänger. El-kraft skulle då sparas i kommunerna som går med stora underskott.
Det intressanta här är att improduktiva krafter inte har rätt bakgrund för att få rätt värden på el-pristaket som redan ligger där, trots att Nord pool negligerat detta faktum. Resultatet är att vindkraftägarna noterat att de får mycket mindre betalt för sitt el-bidrag till nätet. Risk för att vindkraftparkers konkurser ligger i tuben, ett annat sätt att tränga ut vindelen från nätet.
Naturvårdsverket är först ut att varsla då man får sänkta anslag, men har ändå personal kapacitet att driva hela aluminiumverket. (jobba produktivt.) Det finns många verk att sänka anslagen till och få fler produktiva krafter. Det som idag kallas mobbing är de felandes sätt att försöka få rätt, trots att det inte är så.
Om framtiden är det svårt att spå.
Men många delkomponenter gör att risken är hög för att detta scenario delvis blir sant eller att till och med något av projekten inte genomförs.
– Senfärdigheten för att få till miljötillstånd rent allmänt.
– Tillgången till kompetent personal för nätutbyggnad.
– Dålig ekonomi hos vindkraft. Markbygden Ett i rekonstruktion
Sedan den övergripande frågan: Finns en marknad för extra höga stålpriser?
Till ovanstående kan man säga att i ett globalt perspektiv så har de inget att göra med framtida växthuseffekt. Där är det helt andra länder som måste vidta drastiska åtgärder om IPCCs bedömning skulle vara riktig.
Vad som kanske inte tydligt nog kommunicerats i rapporten (och i kritiken av denna) är att den koldioxidfria järnsvamp som är tänkt att tillverkas i HYBRIT-projektet endast till en mindre del är avsedd för användning i Sverige (av SSAB), huvuddelen ska alltså exporteras.
Det räcker således med den mindre delen (till SSAB) för att eliminera utsläpp av koldioxid i Sverige – exporten sänker inga utsläpp i Sverige. Importlandet kan ha bättre förutsättningar än Sverige, varför export av pellets (som hittills) kan vara en bättre affär.
Den enorma åtgången av el till vätgasreduktion (totalt 70 TWh) gäller alltså i huvudsak järnsvamp som är tänkt att exporteras.
Mot bakgrund av detta bör HYBRIT-projektet och elproduktionen till detta diskuteras utifrån två tydliga faser, var och en med sina förutsättningar :
A. Produktion av järnsvamp för användning i Sverige och motsvarande elåtgång
B. Produktion av järnsvamp för export och motsvarande elåtgång
I SSAB:s årsredovisning för 2022 finns följande text :
”Planen innebär att masugnar och koksverk ersätts med nya integrerade elektrostålverk med ljusbågsugn, valsverk och vidareförädling, vilket innebär ett ökat behov av fossilfri el om ca 3-4 TWh omkring 2030. Detta kan jämföras med dagens elförbrukning på cirka 1,5 TWh. SSABs omställning kommer att minska Sveriges utsläpp av koldioxid med cirka 10 % och Finlands med cirka 7 %. Både skrot och fossilfri järnsvamp kan användas som råvara i de nya anläggningarna.
För Hybrits demonstrationsanläggning i Gällivare för tillverkning av fossilfri järnsvamp, som planeras vara klar 2026, tillkommer ett elbehov om cirka 5 TWh.
Ytterligare utbyggnad av produktionen av den fossilfria järnsvampen efter demonstrationsanläggningen kommer ske i en takt där kostnaderna kan hållas konkurrenskraftiga, vilket bland annat beror på hur snabbt utbyggnaden av ny elkraftsproduktion i Norden kan ske, samt på utvecklingen av mer effektiva elektrolysanläggningar.”
Inför beslut om fas B enligt ovan måste alltså ett antal villkor vara uppfyllda. I vilken mån detta är fallet torde vara känt först år 2026.
Om man till det lägger att klimatcirkusen 2030 har rasat likt ett korthus så ser det inte så ljust ut för dessa projekt. Vi kommer se tillbaks på dessa tider och le – tänk så tokigt allt blev.
… om du nu tänker – klimathotet kan man väl inte ifrågasätta så grattis, du är anledningen till att det blev som det blev 🙂