DEBATT
EU:s storskaliga planer på grön vätgas riskerar att låsa fast Europa i extremt dyra, energislösande system som tar resurser från där de gör mest nytta, skriver Fredrik Lundqvist. Vätgas är en viktig kemikalie men ett mycket dåligt energilager, menar han. Vill man snabbt minska Europas utsläpp finns betydligt mer rationella åtgärder än att jaga stora mängder ”grön vätgas”.
EU har beslutat att den inhemska produktionen av så kallad grön vätgas ska öka till 10 miljoner ton per år redan 2030. För att nå dit avsätts hisnande 435 miljarder euro, motsvarande tre och en halv svensk statsbudget. Ambitionen är tydlig men frågan är om planen över huvud taget går att genomföra. Mitt svar är: nej, inte i närheten.
Det handlar inte om teknikfientlighet eller motvilja mot klimatåtgärder. Det handlar om fysik och enkel ingenjörslogik.
En gigantisk satsning utan realistisk tidsplan
För att nå målet krävs ungefär 400 nya elektrolysanläggningar som vardera producerar 25 000 ton vätgas om året. Bara dessa anläggningar kräver investeringar på över 110 miljarder euro, och då är varken kostnaderna för ny elproduktion eller kraftöverföring inräknade.
Till detta kommer ett antal praktikaliteter som tusentals ingenjörsår för utredning och design, flera års miljöprövningar och en global leverantörskedja som redan är överbelastad. Det är svårt att se hur ens en bråkdel av dessa anläggningar skulle kunna tas i drift före 2030.
Det verkliga problemet: energin
Elektrolys är i grunden en energikrävande process eftersom man kör en förbränning baklänges. För att producera 10 miljoner ton vätgas krävs 75 GW kontinuerlig elproduktion. Eftersom elen måste vara förnybar är kärnkraft utesluten enligt EU:s definition. Kvar återstår vattenkraft samt vind och sol – men de två senare teknikerna levererar som bekant inte dygnet runt.
För att faktiskt få ut 75 GW måste man bygga ungefär 190 GW installerad sol- och vindkraft – motsvarande nästan tio svenska elsystem i installerad effekt – avsatta enbart för vätgasproduktion.
Detta är inte bara dyrt. Det är logistiskt och politiskt orealistiskt. Skulle EU överväga kärnkraft behövs omkring 47 nya reaktorer på 1 600 MW. Det kommer inte att hända inom tio år.
Elektrolys slösar bort hälften av energin
En vanlig elektrolysanläggning omvandlar ungefär 53 procent av den tillförda elenergin till kemiskt bunden energi i vätgasen. Resten blir värme som måste kylas bort – ofta med enorma mängder vatten. För en anläggning som producerar 25 000 t vätgas måste 40-45 miljoner kubikmeter kylvatten användas. Det är långt ifrån alla vattendrag som klarar så stora flöden.
Så fort vätgasen ska komprimeras, lagras, transporteras eller omvandlas vidare (t.ex. till metanol eller ammoniak) förloras ytterligare energi.
Att beskriva detta som en energieffektiv klimatlösning är missvisande.
Vätgas är en viktig kemikalie men ett mycket dåligt energilager
Vätgas används i dag främst i raffinaderier och kemisk industri, och nästan allt framställs från naturgas och kol via ångreformering. Det finns goda klimatargument för att göra denna produktion renare. Vätgas är däremot svårhanterlig på grund av sina egenskaper; mycket låg densitet samt låg kokpunkt ( –253 °C vid atmosfärstryck) vilket gör vätskefas svår att uppnå; vätgas läcker dessutom lätt och kan därför penetrera och försvaga stålmaterial.
Vätgasens egenskaper gör den dyr att lagra och transportera, och därmed dåligt lämpad som energibärare i ett helt samhälle.
Det finns bättre sätt att minska utsläppen
Vill man snabbt minska Europas utsläpp finns betydligt mer rationella åtgärder än att jaga stora mängder ”grön vätgas”. Ett exempel: Polen har EU:s högsta utsläppsintensitet, 554 g CO₂/kWh. Sverige har EU:s lägsta, 8 g CO₂/kWh. Att bygga ut svensk fossilfri elproduktion och förstärka överföringen till Polen skulle minska EU:s utsläpp betydligt snabbare och till en bråkdel av kostnaden.
Vill man dessutom producera elektrobränslen är det klokare att börja med råvaror som redan innehåller väte och kol – exempelvis naturgas eller biogas utan krav på stora CCS-anläggningar. Tekniken är mogen och är betydligt mer kostnadseffektiv och energieffektiv jämfört med elektrolys av vatten kombinerat med infångad koldioxid.
Slutsats: bygg klimatnytta, inte luftslott
Vätgas har en roll i framtidens industri. Men de storskaliga planerna på grön vätgas enligt EU:s nuvarande färdplan riskerar att låsa fast Europa i extremt dyra, energislösande system som tar resurser från där de gör mest nytta. Risken är därför stor att enorma resurser binds upp i projekt som aldrig kan leverera den klimatnytta som görs gällande.
Vi behöver klimatpolitik som bygger på teknik som fungerar – inte på visioner som ignorerar fysikens lagar.
23 Kommentarer
23 Kommentarer
Jan F Westling
16 december, 2025: 2:52 e mRunt Siljan i Dalarna läcker metangas ut.Gasen är inte "fossil". Gasen är kontinuerligt producerad
Svaraav bakterier och bör klassas som Bio-Metan.Sverige bör se till att den tillvara tages och sedan reformeras till ex H2.Tilläggas bör att Siljans Gasen är extremt ren metan runt 97% och borde kunna användas till fordonsgas utan speciell rening
Bengt J. Olsson
11 december, 2025: 4:39 e mElefanten i rummet är storskalig balansering av förnybar kraft i avsaknad av vattenkraft från reservoarer. Större delen av Europa är inte välsignade med vattenreservoarer som Norge och Sverige. Vill man inte balansera med fossilt, och inte har vatten från reservoarer, återstår egentligen bara vätgas om man pratar flexibilitet på TWh nivå. Jag tror inte jag sett ett enda 2050 förnybart scenario som inte bygger på att man har en enorm produktion av vätgas som genom produktionsflexibilitet och/eller flexibilitet med vätgasturbiner balanserar förnybart. På det sättet flätas narrativen om förnybart och vätgas ihop. Men som skribenten konstaterar blir storskalig vätgasproduktion komplext, speciellt om den ska fungera som balanskraft också. Det blir ett skakigt bygge…
SvaraFredrik Lundqvist@Bengt J. Olsson
11 december, 2025: 8:31 e m@Bengt J. Olsson: Tack för din kommentar. Jag håller dock inte med om att vätgastillverkning via elektrolys av vatten samt förbränning av vätgas i gasturbiner löser balansproblemen. Min åsikt är att frågans premiss behöver ändras, dvs varför skall vi ens låsa fast oss i elsystem som kräver sådana åtgärder? En enligt mig bra början är att sluta stänga fungerande kärnkraftverk.
SvaraLennart Nilsson@Bengt J. Olsson
11 december, 2025: 11:01 e mTala gärna klarspråk om vätgas-illusionen!
SvaraVar, hur och när finns det storskaliga lager av vätgas?
När finns det turbiner som fungerar med vätgas?
Björn Fredriksson Möller@Bengt J. Olsson
12 december, 2025: 8:16 f mExakt så. Målet att ersätta all kvarvarande icke-förnybar elproduktion i EU med förnybar sådan kräver enorma volymer sol- och vindkraft. Volymerna i sig är inget jättebekymmer. Men solen och vinden kommer inte på beställning så för att flytta produktionsvolymen till när den efterfrågas behövs energilager, alternativt anpassning av konsumtionen efter en okänd produktionsprofil. Med begränsad tillgång till vattenmagasin återstår batterier (som har sina utmaningar för längre tidsperioder) och vätgas. Så i grund och botten kommer den stora vätgassatsningen som en följd av "Europas Energiewende". Möjligen kan kärnkraftens minskade beröringsskräck lätta lite på problematiken men den är som bekant varken optimal för reglering av förnybart och eller helt gratis.
SvaraMagnus B
11 december, 2025: 8:50 f mCitat "Risken är därför stor att enorma resurser binds upp i projekt som aldrig kan leverera den klimatnytta som görs gällande."
För att det överhuvudtaget ska kunna göras framsteg inom energiproduktion och -distribution måste fantasierna om "klimatnytta" omedelbart bort. Alla dessa monetära pålagor (bestraffningar), med hänvisning till CO2s påstådda farlighet för jorden/mänskligheten, som påtvingas privatpersoner och industrin har bara negativa effekter och försvagar samhället.
SvaraFredrik Lundqvist@Magnus B
11 december, 2025: 8:23 e m@Magnus B: Jag håller inte med om att allmänt betrakta ”klimatnytta” som fantasier och att påstå att CO2 är ”farlig” vore att blanda ihop begreppen. En lagom halt CO2 i atmosfären är viktig för att hålla oss lämpligt varma i och med att dess halt ger en feedback-effekt på vattenångan, vilken i sin tur är en mycket kraftigare ”växthusgas”. CO2 kan ses som ett slags regulator för temperaturen; ju högre CO2-halten är desto högre blir temperaturen vilket leder till att luften kan innehålla mer vattenånga och desto kraftigare blir kvarhållningen av den värmestrålning som annars skulle strålats ut till rymden. En annan fråga handlar om de politiska och samhälleliga tolkningarna av hur ”farliga” effekterna av CO2 är för livet på jorden. Den frågan är som bekant långt ifrån enkel men att försvara avsättandet av enorma belopp på projekt bara för de kallas ”gröna” är oansvarigt.
SvaraMagnus B@Fredrik Lundqvist
12 december, 2025: 8:29 f mSolstrålningen, i kombination med den ökande molnbildningen som leder till mer vattenånga i luften, håller oss varma. CO2 gör nytta för växterna.
Att hela tiden använda CO2 och dess s.k. "hot" mot klimatet för att kuva oss vanliga dödliga är helt enkelt oärligt.
Klimatet gör vad det vill, och har alltid gjort.
Eller hade vi under den lilla istiden (ca. 1300 till 1850) ett kallt klimat, eftersom det var för lite förbränning av kol och olja och därmed "för lite" CO2 i atmosfären?
"Klimat" är ett modeord som används överallt för att skapa onödiga arbetstillfällen men stora inkomster.
SvaraFredrik Lundqvist@Magnus B
12 december, 2025: 9:44 f m@Magnus B: Det implicita påståendet att CO2 inte har med jordens uppvärmning att göra är inte i linje med vare sig långtidsdata, och nu pratar vi 100-tals miljoner år, eller fysikaliska-meteorologiska modeller vilka även tar hänsyn till Milankovic-cyklerna; dvs effekter av jordens lutning och banor runt solen. Visst, modeller är alltid modeller tills dess de bevisats vara felaktiga. Att bara hävda att det är "solinstrålning och vattenånga" som håller oss varma är att måla en allt för enkel bild av ett så komplext system som klimatet. En annan fråga är hur akut saker och ting verkligen är, hur stor effekt som följer av våra utsläpp samt hur dessa de facto påverkar oss kan däremot diskuteras. Och därför är dina kommentarer välkomna!
SvaraDietmar Gleich@Magnus B
12 december, 2025: 10:18 e mDet vore intressant att få veta exakt på vilket sätt H₂O i atmosfären påverkar dess interaktion med strålning, och på vilket sätt CO₂ inte gör det. Hur förhåller det sig med N₂O, CH₄, SF₆, CF₄ och så vidare?
SvaraDietmar Gleich@Fredrik Lundqvist
12 december, 2025: 10:36 e mVäxthusgaser påverkar den genomsnittliga höjden från vilken jorden avger infraröd strålning ut i rymden genom att flytta denna emissionshöjd till högre nivåer i atmosfären.
SvaraHär är en detaljerad förklaring av mekanismen:
Absorption och återemission: Jordytan värms upp av solljus och strålar sedan ut denna energi som långvågig infraröd strålning. Växthusgaser, såsom koldioxid, metan och vattenånga, absorberar effektivt denna infraröda strålning, till skillnad från atmosfärens huvudkomponenter (kväve och syre). Efter absorptionen återemitteras energin åt alla håll – en del tillbaka mot jorden, en del högre upp i atmosfären och slutligen en del ut i rymden.
Den effektiva emissionshöjden: I en atmosfär utan växthusgaser skulle värmen stråla direkt ut i rymden från ytan. Eftersom växthusgaser absorberar strålningen sker den faktiska utstrålningen till rymden från en viss höjd inuti atmosfären. Denna höjd kallas den "effektiva emissionshöjden" eller "strålningshöjden". På denna höjd är koncentrationen av absorberande gaser så pass låg att strålningen kan färdas relativt obehindrat ut i rymden.
Atmosfärens temperaturprofil: I troposfären sjunker temperaturen med ökad höjd. Denna temperaturgradient är avgörande för växthuseffekten.Effekten av ökade växthusgaser: När koncentrationen av växthusgaser ökar, blir atmosfären mer ogenomskinlig för infraröd strålning i de lägre skikten. Strålningen som tidigare kunde fly ut från en lägre höjd absorberas nu av de extra gasmolekylerna. Strålningen måste därför nå ett högre atmosfäriskt skikt innan den når en punkt där luften är tillräckligt tunn för att stråla ut i rymden.
Konsekvensen – Uppvärmning: Eftersom det är kallare på denna nya, högre höjd än på den tidigare emissionshöjden, avges mindre energi per ytenhet ut i rymden (enligt Stefan-Boltzmanns lag, som säger att kallare kroppar strålar ut mindre energi än varmare). Detta skapar en energiobalans: jorden tar fortfarande emot samma mängd solenergi, men avger mindre värme. Obalansen leder till att hela jordsystemet (yta och lägre atmosfär) värms upp tills den nu varmare ytan och atmosfären kan stråla ut tillräckligt med energi för att återställa balansen.
Lars-Göran Larsson
10 december, 2025: 7:33 e mEftersom jag har gjort stora havsvattenkylda anläggningar och senast som teknisk expert för en stor metanolanläggning, som inte blev av så instämmer jag i att det ät enormt komplicerat och svårt stt kyla bort dessa enormt stora värmemängder.
SvaraTa tex en vindkraftspark ute i skogen där man inte kan använda vattenkylning så finns det bara luftkylning att tillgå med kylmedelskylare. En kyleffekt på 10MW kräver en yta på minst 250 m2 ( högtempetatur system)sen kan ju var en räkna på ytan som skulle då krävas, beroende på vindkraftsparkens storlek och behovet av vätgaslagring med elektrosörer mm mm.
Dietmar Gleich
10 december, 2025: 5:32 e mDet är inte mycket som talar för att elen i Europa kommer vara tillräckligt billigt för att vara globalt konkurrenskraftigt under kommande decennier. Bara av den anledningen kommer vätgasproduktion genom elektrolys förbli en nischverksamhet i Europa. Energiintensiv industri flyttar till andra världsregioner. Helt lönlöst att försöka kämpa mot utvecklingen genom stora subventioner.
SvaraFredrik Lundqvist@Dietmar Gleich
10 december, 2025: 6:40 e m@Dietmar: Det håller jag med dig om och subventionerna såsom de är utformade är ett av huvudproblemen. Ibland får svar såsom man ropar.
SvaraPeter Sjölin
10 december, 2025: 10:46 f mBra artikel men kärnkraften kommer vara lösningen. Mer kärnkraft betyder mer forskning och snabbare effektivare kärnkraft. Generation 4 och 5 kommer lösa världens elproduktion.
SvaraFredrik Lundqvist@Peter Sjölin
10 december, 2025: 3:54 e mJag har inget emot kärnkraft alls. Däremot har jag problem med att man ser elenergi som något man kan använda till vad som helst och hur mycket som helst. I alla projekt där man försöker sig på att elektrolysera vatten för att producera vätgas bör man betrakta elenergi som en råvara. En jämförelse: om man skall uppföra ett nytt sågverk bör man ju se till att de sågade plankorna kan bli sålda och att ungefär dubbelt så mycket rundved finns att tillgå vid rimlig kostnad.
SvaraLars Rickard Ohlin
10 december, 2025: 9:58 f mIngen nyhet egentligen. Vätgasen är hopplös att lagra.
Det finns ännu inga stora gasturbiner som kan köra på 100% vätgas.
Lagringen i Europa bygger på urholkade saltdomer i berggrunden, något Sverige saknar. Vi får istället använda kostsamma bergrum av enorm storlek (Skallen, 2003 300MSEK innehåller bråkdelar av en procent av lagringsvolymen).
Varje energilager är dessutom en katastrof om berggrunden kollapsar och vi har explosiv dekompression av lagret, och det INNAN vätgasen antänds.
Hela kedjan Grid 2 Grid är behäftad med stora förluster. Tekniken är outvecklad och frågan är vad som är realiserbart.
Varför satsar EU på dessa ideologiska projekt?
SvaraFredrik Lundqvist@Lars Rickard Ohlin
10 december, 2025: 3:56 e mKanske för att de är just ideologiska projekt?
SvaraKjell Eriksson
10 december, 2025: 9:20 f mEn välgörande artikel över sakernas tillstånd.
SvaraMan blir inte helt förvånad över att basfakta som de i denna artikel inte finns med idag när det gäller energifrågor. Här gäller det EU, men på hemmaplan i Sverige har vi MP som torgför helt orealistiska åsikter. Även MP brukar ju lättvindigt i en bisats säga att problemen med intermittent produktion av elenergi från sol och vind klarar vi lätt med lagring i batterier eller vätgas.
En konspiratorisk åsikt är att dagens medborgare har mycket låg kunskap om fysiken lagar. Förvisso finns de som är kunniga, men inom många områden viner åsiktspiskan och rädslan för att förlora jobbet kan finnas i bakgrunden. Det går idag att hitta debattinlägg från personer med professors titel som strider helt mot basala fysiska samband.
Som sägs i artikeln, risken för uttalade luftslott inom energiområdet är hög.
Fredrik Lundqvist@Kjell Eriksson
10 december, 2025: 3:47 e mTack för dina kommentarer Kjell. Jag hoppas att dina synpunkter och debatten kan fortgå eftersom vi kan riskera att slänga stora pengar på projekt som knappast ger vad de utsäger sig göra. Åsiktspiskan är problematisk men utan debatt riskerar den vina än hårdare.
SvaraKalle Andersson@Fredrik Lundqvist
13 december, 2025: 2:00 f mAllt tenderar att misslyckas som bygger på att naturlagarna upphör att gälla. Även energisystem som bygger på batteri och vätgasfantasier.
SvaraJan Tångring
10 december, 2025: 9:17 f mVätgas som elektrobränsle är förhoppningsvis ett dött spår.
Men processindustri behöver vätgas – så är det väl? Det finns väl inget sätt att komma runt det? Den är väl oersättlig?
Och den vätgasen måste bli grön, säger klimatet. Så förr eller senare måste EU producera massor av grön vätgas.
Vad vinner klimatet på att vi väntar?
SvaraFredrik Lundqvist@Jan Tångring
10 december, 2025: 3:57 e mJavisst behövs vätgas! Den allra största andelen tillverkas via ångreformering av naturgas och kol för tillverkning av huvudsakligen metanol och ammoniak men även ett flertal andra viktiga kemikalier. Den stora skillnaden är att man använder sig av väte och kol som redan finns i råvaran (gasen) för tillverkning av syntesgas och därefter producerar man de produkter anläggningen är designad för att tillverka. Att tillverka "grön vätgas" via elektrolys av vatten kräver enorma mängder elenergi där huvuddelen omvandlas till värme som helt enkelt måste kylas bort. Ett förslag som flera tittar på är att använda existerande teknik där man utgår från biogas för att tillverka t ex metanol. Processen blir naturligtvis mer besvärlig jämfört med att använda naturgas som råvara pga att svavelhalten i gasen kan vara hög. Tekniken är dock väsentligen mer energieffektiv. Man kan till viss del se det som att man byter råvaran "elenergi" mot råvaran "biogas".
Svara