DEBATT
Europas klimatstrategi kombinerar höga koldioxidpriser och höga elkostnader. Per Langer, vd för Polar Energy, konstaterar att det är ohållbart och att Europas måste bryta detta samband för att behålla konkurrenskraften.

CO₂-frågan har under ett kvarts sekel dominerat den globala diskussionen om mänsklighetens framtid. De kommande hundra åren kommer handla om hur vi hanterar konsekvenserna av de höga utsläpp som redan har skett. Effekterna av ett förändrat klimat kommer att forma våra samhällen i generationer – och vår uppgift är att omvandla denna ofrånkomliga omställning till något positivt.

När man söker lösningar som både är samhälleligt acceptabla, tekniskt genomförbara och hållbara för en majoritet av jordens befolkning finns i praktiken bara en väg framåt: en genomgripande elektrifiering av samhället – baserad på CO₂-fri elproduktion. Detta är inte längre en vision, utan en förutsättning för att möta både klimatutmaningen och den tekniska utveckling som nu driver fram en ny grön industrialisering.

Elektrifieringen kommer att innebära en massiv ökning av efterfrågan på el. Om vi lyckas möta denna efterfrågan med billig, ren och stabil energiproduktion kommer Europa inte bara att adressera klimatkrisen utan på köpet också bygga en ny global konkurrenskraft. Misslyckas vi med utmaningen kommer kontinenten istället att tappa både investeringar, jobb och teknologiskt ledarskap.

EU:s styrkor – och de tre strategiska problemen
EU var tidigt ute med att identifiera klimatfrågan och införde ett system där utsläpp av CO₂ gjordes kostsamma genom utsläppshandelssystemet ETS. Det gav ett snabbt genomslag: EU-länderna står i dag endast för omkring 6 procent av världens utsläpp. Men samtidigt har Europa fastnat i tre strukturella problem som nu riskerar att underminera hela den gröna omställningen:

1. Energikostnaderna. Europa är på väg att få världens högsta kostnader för el, vilket urholkar vår konkurrenskraft och gör oss mindre attraktiva för ny grön industri.

2. En infrastruktur som inte är anpassad till förnybart. Dagens nät- och marknadsstrukturer är byggda för en centraliserad fossil energivärld – inte för en elproduktion som i stor utsträckning är variabel och decentraliserad.

3. Miljölagstiftning som motverkar sitt eget syfte. Regler som utformats för att skydda naturvärden används i dag för att bromsa utbyggnaden av den infrastruktur som behövs för att lösa vår största miljöutmaning: klimatet.

Resultatet riskerar snabbt att bli ett Europa där nya industrier får svårt att etablera sig, där anslutningstiderna till nätet är orimligt långa och där energipriserna avskräcker investeringar. Det är inte hållbart.

Asien visar en annan väg – och det går snabbt
Samtidigt har Kina och Indien valt en annan strategi. De har fokuserat på att hålla elpriserna låga för att möjliggöra ekonomisk tillväxt. Detta innebar länge att de upprätthöll ett växande beroende av kol. Men de senaste åren har utvecklingen tagit en dramatisk vändning. Med massiva investeringar i teknikutveckling och produktionskapacitet har dessa länder nu den snabbaste tillväxten av förnybar el i världen. Kina bygger sol- och vindkraft, batterier och nät i en hastighet som ligger flera år före de egna klimatmålen.

Detta väcker den centrala frågan: Vad är egentligen mest effektivt för att snabbt minska globala CO₂-utsläpp – dyra utsläpp eller billig fossilfri el?

Europa har valt ett system som både ger höga CO₂-priser och höga elpriser. Konsekvensen är att vi minskat våra utsläpp, till priset av att samtidigt ha gjort oss mindre relevanta i den globala industrins gröna omställning. Europas utsläpp är nu så små i global skala att de inte längre påverkar den globala klimatkurvan på ett reellt sätt – men våra höga energipriser påverkar i allra högsta grad vår framtida industriella styrka.

Vi har tappat perspektivet på hur klimatfrågan behöver lösas globalt och vilken snabbt växande roll som teknikutvecklingen har inom elproduktion, lagring och elektrifiering spelar i den nya värld där el – inte fossil energi – är den centrala valutan.

Europa behöver en strategisk kursändring
Om vi inte bryter sambandet mellan höga CO₂-priser och höga elpriser, reformerar synen på ”security of supply” och moderniserar både nätreglering och marknadsdesign, kommer Europa att cementera en situation där vi står med höga elpriser, höga nätkostnader och en krympande industribas. Det är ett reellt hot. Det är inte för sent. Men tiden för att agera strategiskt – inte bara moraliskt – håller snabbt på att rinna ut

Foto: Wikimedia.