Enorm norsk CCS-investering på gång

Enorm norsk CCS-investering på gång

Norge kan bli först i världen med en fullskalig CCS-kedja för hantering av industriutsläpp ­‒ från infångning vidare till transport och slutligen lagring. Satsningen beräknas kosta 25 miljarder norska kronor. Den 7 oktober presenterar den norska regeringen sin höstbudget och då kommer också besked om ett statligt investeringsbeslut kring värdekedjan av CCS. Jannicke Gerner Bjerkås är ansvarig på Fortum.

CCS (Carbon Capture and Storage) dvs. avskiljning och lagring av koldioxid från rökgaser är viktiga åtgärder för att kunna uppnå negativa klimatutsläpp och därmed nå klimatmålen enligt Parisavtalet. Norge ligger i täten av denna utveckling. Det beror bland annat på att landet redan har erfarenheter från koldioxidlagring i tömda oljefält. Nu vill man ta steget fullt ut och satsa på hela värdekedjan från att fånga in koldioxid och sedan transportera dessa för lagring i akviferer (underjordiska lager) i Nordsjön.

Bild: Jannicke Gerner Bjerkås, direktör för CCS på Fortum Oslo Varme.

För att undersöka dessa möjligheter har en grupp av fem bolag – Fortum, Norcem, Equinor (tidigare Statoil), Shell och Total – gjort såväl pilotprojekt som förstudier.

Förstudierna och pilotprojekten blev klara tidigare i år och de visar att förutsättningarna är goda för att genomföra fullskalig CCS med infångning av koldioxid från Fortums avfallsförbränningsanläggning Klemetsrud i Oslo och Norcems cementproduktionsanläggning i Brevik. För transporter och lagring står oljebolagen Equinor, Shell och Total.

– I förstudien har vi på ett detaljerat sätt undersökt tekniken, riskerna och kostnaderna. Vi känner oss trygga i att detta är en bra satsning, säger Jannicke Gerner Bjerkås, direktör för CCS på Fortum Oslo Varme och fortsätter:

– Tekniskt ser det väldigt bra ut. Infångningstekniken är mogen, den är demonstrerad i full skala och den är grundligt testad under nio månader på Fortums rökgaser i vår pilotanläggning, så vi vet det tekniska fungerar. Det är dessutom stabil drift och vi kan fånga in mycket koldioxid.

Samtidigt pekar hon ut två faktorer som bolaget bedömer som mer riskfyllda.

Klemetsruds kraftvärmeanläggning i Oslo.

– Det ena är att integrera tekniken i en befintlig anläggning – det har man inte gjort tidigare, så att hantera integrationen är därför en demonstrations- och innovationsfaktor. Den andra utmaningen är kostnaderna.

Den totala investeringen för hela värdekedjan från infångning till lagring beräknas till 25 miljarder norska kronor. Den 7 oktober kommer regeringens förslag i höstbudgeten om och hur mycket de är villiga att satsa på CCS. Det är mycket viktigt besked, för de statliga pengarna är helt avgörande för att kunna göra dessa satsningar i full skala. För Fortum Oslo Varme kan satsningen ge affärsmöjligheter, men det är inte utan risk.

Kostnaden för att bygga ny storskalig teknik blir inledningsvis oftast dyr, vilket man också ser för CCS. Dessutom är det idag ett stort gap mellan teknikkostnaden för att fånga in koldioxid och den låga kostnaden för att släppa ut koldioxid.

– Det gapet behöver vi täppa till genom extern finansiering. Idag lönar det sig att släppa ut koldioxid, för det kostar väldigt lite eller ingenting att släppa ut. Men på sikt ser är vi att utvecklingen går mot högre kostnader för att släppa ut koldioxid både inom och utanför EU:s utsläppshandel. Det kommer finnas ett stort behov av CCS-lösningar.

Att så småningom kunna sälja lösningar kring CCS är en framtida möjlighet. Omkring 50 procent av avfallet som går till förbränning vid Klemetsrud är biomassa och genom bio-CCS bidrar man även till negativa utsläpp från dessa bränslen. Värdet av att kunna fånga in koldioxid från biomassa förmodas öka i framtiden, därför ser Fortum det som värdefullt att få erfarenheter av detta redan nu. Ytterligare en viktig faktor är att få upp en hög volym av anläggningar, för att därigenom få den teknikutveckling som är nödvändig för att få ner kostnaderna för CCS.

– Det är på samma sätt som med annan teknikutveckling. Ta exempelvis batterier, vindkraft och solceller – där har det också varit avgörande till en början att få statligt stöd för att få igång projekten. Idag kan vi se att vindkraft och solceller är lönsamma på egna ben. Och det är den utvecklingen vi behöver även för infångning av koldioxid, menar Jannicke Gerner Bjerkås.

Aktörerna bakom CCS:s värdekedja i Norge hoppas att den norska staten ska vilja investera 22 miljarder norska kronor, medan bolagen i satsningen går in med resterande tre miljarder norska kronor. Det är dock osäkert i nuläget om den norska regeringen kommer vilja satsa på infångning av två anläggningar, utan det kan bli fråga om en anläggning och då är cementanläggningen den billigaste. Att det blir dyrare att fånga in koldioxid från Fortums anläggning beror i huvudsak på två faktorer. Klemetsrud ligger, till skillnad från cementanläggningen, inte vid en hamn. Då krävs att Fortum bygger ett mellanlager för koldioxiden samt står för transportkostnaden av flytande koldioxid till en hamn därifrån koldioxiden ska transporteras vidare till lagringsplatsen. Därtill har Fortum en alternativ användning för värmen från förbränningsprocessen (fjärrvärme och el) och därför måste värmen från infångningsprocessen hämtas tillbaka till fjärrvärmesystemet. För att genomföra detta måsta de investera i en värmepump.

– Jag hoppas verkligen att vi får finansiering till två anläggningar. Det finns flera fördelar i att vi demonstrerar tekniken i både vår anläggning och på cementfabriken. Det är viktigt att kunna visa på tekniklösningar för olika typer av industrier, som båda har väldigt stora klimatutsläpp. Hanteringen av hushållsavfall och cementtillverkning står var för sig för minst 5 procent av koldioxidutsläppen globalt, så kan vi fånga in den, gör det stor skillnad, betonar Jannicke Gerner Bjerkås.

Enbart i Europa finns det 450 avfallsförbränningsanläggningar, och det finns behov för ytterligare 100 nya anläggningar när europeiska deponier ska avvecklas, för att hantera restavfallet som inte kan återvinnas. Detta är anläggningar som kommer att behöva avskilja och lagra koldioxid och där det idag inte finns någon annan lösning för att få bort dessa koldioxidutsläpp. Det finns därmed en stor exportmarknad utanför Norge.

Jannicke Gerner Bjerkås ser även tekniska fördelar med att testa tekniken i två anläggningar parallellt.

– Det handlar om ny teknik och som alltid när man ska bygga och integrera ny teknik så stöter man på problem de första åren. Att till en början enbart ha en anläggning i värdekedjan gör hela kedjan väldigt sårbar.

– Alla aktörer bakom förstudierna är eniga om att det finns stora fördelar att vi får finansiering till två anläggningar där vi fångar in koldioxiden. Vi hoppas att regeringen har samma syn, avslutar Jannicke Gerner Bjerkås.

Fakta:

Analytiker spår omfattande satsningar i EU
Intresset för CCS har på kort tid ökat rejält i EU och det kan leda till investeringar på 35 miljarder dollar fram till år 2035. Det i sin tur skulle kunna innebära att 75 miljoner ton koldioxid per år kan fångas in och lagras. Det framkommer i en färsk rapport av konsultbolaget Rystad Energy. Enbart i Europa planeras nu tio större projekt, med både koldioxidavskiljning och lagring. De flesta av dem ligger runt Nordsjön i Norge, Storbritannien, Danmark och Nederländerna, men det finns också projekt på ritbordet i Irland och Italien.

CCS-satsning i Norge:
CCS-satsningen i Norge handlar om CCS i full skala på en avfallsförbränningsanläggning och en cementfabrik. Den omfattar även infrastruktur för att transportera den infångande koldioxiden. Den ska sedan pumpas ner och lagras djupt under Nordsjöns botten. Satsningen är beräknad att kosta 25 miljarder norska kronor. Den norska regeringen kommer att ta ställning till om och hur mycket de vill satsa på CCS i budgeten som presenteras den 7 oktober.

CCS-satsning i Sverige:
Sedan 2019 har Industriklivat gett stöd till att utveckla lösningar 2019 för tekniker för negativa utsläpp. Regeringen aviserar en kommande satsning på avskiljning och lagring av koldioxid från biogent ursprung (bio-CCS) genom ett driftstöd. Driftstödet kan vara i form av en omvänd auktionering eller en lagringspeng. Regeringen beräknar 50 miljoner kronor 2022 och 200 miljoner kronor 2023 för detta. Avisering sker under Industriklivet.

Energiföretagen Sverige har tagit fram en tidslinje vad som behöver göras för att storskalig bio-CCS ska bli verklighet. Det första steget behöver genomföras redan i år genom regeringen ger Energimyndigheten i uppdrag att utreda kriterier för auktion för negativa utsläpp från bio-CCS.

Den 22 september bjuder Energiföretagen Sverige in till ett webbinarium där bland annat tidslinjen för bio-CCS ska presenteras.

 

 

 

 

 

 

2 Kommentarer
Ann-Sofie Borglund
Av Ann-Sofie Borglund
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Kjell Andersson skriver:

    Jag är förvånad över att du inte nämner de svenska projekten – Stockholm Exergi och Preem. Stockholm Exergi tog ju i juni ett principbeslut om att bli klimatpositiva till 2025, främst genom satsning på bio-CCS vid Värtanverket.

    1. Ann-Sofie Borglund skriver:

      Bra synpunkt! Jag valde dock här att fokusera på den norska satsningen, men jag återkommer gärna till vad som händer i Sverige. Med stöd från Industriklivet kan det ta fart även här, om än i betydligt mindre skala än i Norge.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet