Inc-dec-game är ett manipulerande marknadsspel. Om prisskillnader utnyttjas mot varandra kan aktörer öka vinsten till stor kostnad för samhället och elkunderna. – Inc-dec-spelet är ett växande problem i Europa, säger Pär Holmberg på IFN.
Med Pär Holmberg som ciceron klättrar vi ned i den avreglerade elmarknadens mest hemliga rum. I Sverige och Norden har elmarknadsspelet inc-dec-game hittills glidit under radarn i debatten om kraftsystemet.
Pär Holmberg är docent i nationalekonomi på Institutet för näringslivsforskning (IFN) där han under flera år har forskat kring strategiskt arbitrage och manipulerande marknadsspel på elmarknaden.
– Inc-dec-spelet är ett växande problem. Vi ser att aktörer på elmarknadens blir mer oroliga över att möjligheterna till arbitrage ökar, säger Pär Holmberg.
Undergräver elmarknaden
Inc-dec bygger på arbitrage, som är konsten att utnyttja prisskillnader mellan marknader med samma produkt. Det är i sig inte olagligt och kan fungera väl på vissa bank- och finansmarknader.
Arbitrage som utgår från prisskillnader mellan marknader som styrs av olika regelverk kan däremot vara mycket skadligt. Som på elmarknaden. Där drivs arbitraget av skillnader mellan främst dagen före-marknaden och de kompletterande balansmarknaderna. Inom den ekonomiska forskningen kallas den typen av prismanipulation för inc-dec-game, efter engelskans increase-decrease (öka/minska).
Nytt pris, gammal el
Skilda elmarknader hanterar elnätets begränsningar olika. Det kan ge förutsägbara elprisskillnader som innebär möjligheter till inc-dec. Det kan till exempel vara att köpa el till ett lågt systempris på den nordiska spotmarknaden och sälja den dyrt på en lokal effekt- eller flexibilitetsmarknad.
Genom att strategiskt ”spela bort” systempriset, som vanligtvis bygger på råkraftsproducenternas marginalkostnad, kan omsättningen på balansmarknaden ökas avsevärt och generera höga vinster. Prisöverföringen sker dock utan att det har producerats en enda extra kilowattimme el.
De spelande aktörernas syfte är att öka sina vinster utan hänsyn till att kraftsystemet och elmarknaden samtidigt undergrävs. Resultatet kan bli fler flaskhalsar, tvärt emot vad elområdenas olika elpriser syftar till att avhjälpa.
The Big Crunch
Det mest dramatiska exemplet på manipulerande av en elmarknad är från USA där Kaliforniens dåvarande stora energikoncern Enron helt tappade koncepten efter avregleringen i slutet av 1990-talet. Bolaget styrde en kartell som höll utbudet på marknaden nere vilket ledde till elbrist och nedsläckning av nätet. Akuta inköp på spotmarknaden prissattes till uppåt 4000 dollar per MWh samtidigt som delstaten manipulerades att köpa in el den inte behövde. Inc-dec-spelet bidrog också till att delar av TSO:n PJM:s stora elmarknad i mittersta och östra USA kraschade.
– Oönskad arbitragehandel och särskilt inc-dec-spelet har varit ett stort problem på flera av de amerikanska energimarknaderna. Idag har man ändrat
Pär Holmberg
marknadsdesignen på dagen före-marknaderna så de stora skillnaderna mot balansmarknaderna har minimerats, säger Pär Holmberg.
Europeiska ligan
I Europa har det uppstått oönskad arbitrage på elmarknader i främst Italien (pdf), Storbritannien och Tyskland. Storbritannien har infört strängare reglering av budgivningen men störst utmaning har Tyskland vars elmarknad består av endast ett elområde med gemensamma elpriser över hela landet. Orsaken till just det är komplex och politiskt motiverad, något EU-kommissionen är starkt kritisk till då det undergräver marknadsintegrationen.
Tyskland har samtidigt stora problem med flaskhalsar både inom och mellan de olika TSO:ernas transmissionsnät. Därmed uppstår nya mer eller mindre akuta lokala elmarknader som har visat sig öppna för avancerade spekulationer.
Tysk opposition
För att komma åt problemet med stora arbitragevolymer har Tyskland infört reglerade elpriser på mothandel. Mothandel är när systemansvarig TSO köper in elproduktion på den sidan av flaskhalsen som har underskott. Samtidigt minskar produktionen på överskottssidan. Syftet är att uppnå balans i transmissionsnätet så flaskhalsen försvinner.
Med ett reglerat mothandelspris baserat på regulatorns uppskattning av produktionskostnaden förhindras fulspel. Generellt utgör mothandel till marknadspris en allt större del av Europas balansmarknader, men att tyska energimyndigheter medvetet frångår den marknadsbaserade modellen ogillas skarpt av EU. I Tyskland väger hotet om en tysk ”Enron-kollaps” tyngre.
Reglering vs marknad
Tillsammans med ekon.dr Ewa Lazarczyk har Pär Holmberg utvecklat en metod för uppskattning av risken för inc-dec som andra forskare och konsulter tillämpar på fallet Tyskland.
Slutsatserna är lättast tillgängliga via en rapport (pdf) skriven av konsultbolagen Neon och Consentec för det tyska näringsdepartementet. I princip är det en akademisk thriller som handlar om konsekvenserna av att avskaffa den reglerade mothandeln.
Svårt att komma åt
Pär Holmberg tror att om Tyskland skulle lätta på regleringen så skulle risken för manipulativt utnyttjande av elmarknaden öka markant. Omsättningen på balansmarknaden skulle kunna växa med flera hundra procent.
– Kostnadsbaserad mothandel som används i Tyskland är visserligen ineffektivt ur marknadssynpunkt men vad ska man göra? säger Pär Holmberg.
– Den tyska elmarknaden är svår att komma till rätta med eftersom man absolut inte vill dela upp landet i elområden. Men att byta till marknadsbaserad mothandel innebär även det en stor risk.
* * *
1 Kommentar
Eftersom prisbildningen på elmarknaden är av stor samhällsekonomisk betydelse så omfattas den av en rigorös marknadsövervakning. Så var fallet redan när Nord Pools föregångare startades i Norge i början av 1990-talet av den norska systemoperatören Statnett. Dels fanns en intern marknadsövervakning hos Statnett Market, dels Kredittilsynet, den norska motsvarigheten till Finansinspektionen. Än i dag har Nord Pool en intern marknadsövervakning men i takt med att Nord Pool utvidgats över landsgränserna så har också antalet övervakande myndigheter ökat. Sedan ett par år tillbaka finns även ett EU-regelverk och en europeisk tillsynsmyndighet i form av ACER.
Jag är inte jurist, men den i dagligt tal kallade avreglerade elmarknaden omfattas av fler regler än tidigare och sannolikt är kraven på transparens mer omfattande än vad som gäller handeln på andra råvaru- och finansiella marknader.
Som nationalekonom relaterar jag bättre till inc-dec, men menar att beskrivningen är lite väl svepande och insinuant, och tycker inte heller att det är helt korrekt. Det handlar inte om marknader med samma produkt, då den än så länge begränsade lagringsbarheten i el innebär att en kW/kWh vid olika tidpunkter inte är samma vara, och det gäller såväl i produktion/användning som i handeln. Det kan enkelt illustreras av att buden till ”spotmarknaden” (Day-Ahead) avser leverans 12-36 timmar fram i tiden och under den perioden kan mycket hända, såväl i efterfrågan som i produktionen. Osäkerheten ökar också i takt med att andelen planerbar elproduktion minskar.
Även om den europeiska lagstiftningen innebär att elmarknaderna i EU blir alltmer lika varandra, så finns det fortfarande skillnader. I Italien finns t.ex. elområden som gör att elanvändarna möter samma pris, medan producenterna får olika priser.
Tyskland i sig är ett specialfall, men spontant så skulle jag nog vilja hävda att de massiva subventionerna medfört ett större bekymmer. Det är ju också detta som i kombination med obefintlig nätutbyggnad och en politisk ovilja att åter se ett delat Tyskland, som skapat behovet av stora ingrepp från systemoperatörerna. Sannolikt har även de olika nödvändiga nätreserverna som införts där större påverkan på marknaden. Kort sagt så har man på politisk väg skapat en unik situation i Tyskland.
Med detta sagt vill jag framhålla att det inte är klockrent att jämföra olika elmarknader i olika länder då de sällan är identiska och jag skulle vilja säga att det är direkt missvisande att jämföra med USA och då speciellt Kalifornien. Att liberalisera elmarknaden men att behålla ett reglerat takpris till kunderna var dömt att misslyckas.
Självklart ska aktörerna följa regelverket på marknaden, och regelverket ska löpande diskuteras och justeras vid behov. Det finns dock ingen anledning att i svepande ordalag misstänkliggöra elmarknaden i onödan. Sådant sker redan ändå i olika mer eller mindre populistiska utspel.