Elektrometanol kan ge fossilfri e-plast

Elektrometanol kan ge fossilfri e-plast

Vattenfall tror på elektrokolväten för industrin, dock ej som just bränsle. Kemi- och plastindustrin behöver nya fossilfria råmaterial och e-metanol kan vara lösningen. Vätgas från elektrolys tar elektrifieringen in i helt nya segment, menar Vattenfalls Andreas Regnell. – För industrin finns få alternativ.

Framtiden för elektrobränslen sträcker sig långt bortom bilarnas horisont, tycker Vattenfalls strategichef Andreas Regnell och han ser inte transportsektorns drivmedelsmarknad som det bästa vägvalet för ett eventuellt framtida deltagande i produktion av elektrometanol. Metanol från vätgas via elektrolys är dock en strålande idé, menar Andreas Regnell.

– Men vi tror mer på elektrometanol som insatsvara i kemiindustrin. Idag söker vi samarbetspartners och så får vi se efterhand hur ett sådant samarbete kan se ut i praktiken men det är helt klart att delar av industrin har ett ökande behov av hållbara flytande insatsmaterial, säger Andreas Regnell.

I en intervju på temat vätgas i Tidningen Energi nämnde Andreas Regnell att Vattenfall gärna positionerar sig på den växande marknaden för elektrolysprodukter, där begrepp som elektrobränslen och elektrometanol finns. ”Du behöver vätgas, och CO2, om du ska göra elektrodiesel för flygtrafiken, sjöfarten och tung vägtransport. Inom några år kan det finnas en stor marknad”, sa Andreas Regnell.

Störst potential
I samtal med Second Opinion går han djupare in i resonemangen. Även om drivmedelsmarknaden för elektrobränslen växer så är det inte givet att det är just där Vattenfall ska satsa, menar han. Den största marknadspotentialen för elektrobränslen finns istället inom den processkemiska industrin.

– Jag tror jättemycket på grön metanol men för Vattenfalls del tror vi inte att den kommer den inte att hamna i bränslemotorer, säger Andreas Regnell.

Vattenfalls tveksamhet till elektrolysbaserade drivmedel bottnar delvis i det faktum att elektrobränslen i förbränningsmotorer har en låg sammanlagd verkningsgrad i förhållande till direktverkande el, berättar Andreas Regnell. Produkten kräver helt enkelt för många processteg.

– Som drivmedel är elektrobränslen ineffektiva i förhållande till energiåtgången. Tillverkningsprocessen kräver många steg och du får en verkningsgrad på kanske tjugo procent jämfört med om du använder elen direkt. Det minskar de kommersiella möjligheterna mycket, säger Andreas Regnell.

E-framtiden
Att i framtiden basera stora infrastrukturer på något som har en verkningsgrad på 20-30 procent känns inte realistiskt. Som det ser ut nu så kommer det inom transportsektorn också att finnas alternativ i form av biodrivmedel.

Istället spås elektrokolväten framtid ligga hos delar av kemiindustrin som måste byta ut sina fossila oljor och gaser med hållbara alternativ, och trenden är global. Det kan gynna elproducenter över hela världen om industriella elektrokolväten blir en storskalig del av elektrifieringen.

– Vi tror inte att industrin främst är intresserad av att använda grön elektrometanol som bränsle. Istället kommer kemi- och plastindustrin att använda den som feedstock, alltså råmaterial, säger Andreas Regnell.

Plan B behövs
– Det finns egentligen bara två alternativ, bioråvara eller elektrokolväten. Produktionsprocesserna måste ha sina kol- och vätemolekyler på något sätt, säger Andreas Regnell. Jag är övertygad om att båda alternativen kommer att krävas.

Som Second Opinion tidigare har skrivit håller länder och aktörer på att positionera sig runt elektrobränslen, kanske tydligast på marknaden för elbaserade drivmedel för trafiksektorn. Isländska Vulcanol är fortfarande världens enda kommersiella elektrometanol och kinesiska Geely (Volvo Cars) har investerat i bolaget. I Norge förbereder Nordic Blue Crude en storsatsning inom få år och enligt vd:n Gunnar Holen ser man också industrins enorma elektrobränslebehov, men för en växande aktör gäller det att ta ett steg i taget.

Också hos Vattenfall ser man att det är ett stycke kvar innan elektrobränsleteknologin har skalats upp till industriell nivå, och inte minst har hittat acceptabla produktionskostnader.

Lösningen
Vattenfalls affärsidé bygger på att det för industrin är praktiskt omöjligt att elektrifiera alla processer. Och skulle någon istället tänka tanken att enbart och i alla industriprocesser använda bioenergi så blir volymerna så gigantiska att det enligt Andreas Regnell ”finns behov för ett alternativ”.

Vattenfall ser därför en möjlighet att hitta framtida (el)kunder som ser möjligheter att skapa alternativ till biobaserad råvara. Vägen dit går via elektrolys med förnybar el.

– Hittills har vi bara pratat om det men nu letar vi efter aktörer som vill utveckla den gröna metanolen tillsammans med oss, säger Andreas Regnell.

– Om vi lyckas kan vi kanske bidra till nya råmaterial, så exempelvis plastindustrin i framtiden kan säga att de har grön plast. Det vore trevligt.

* * *

E-bränsle: Elektrobränsle är ett samlingsnamn på en rad olika tillämpningar där flytande bränsle produceras med hjälp av vätgas som kommer från elektrolys, en del av samhällets elektrifiering. Vätgas kan reagera med annat och bli till nya produkter, som metanol, eller återgå till el, som i vätgasbilar. Metanol kan kallas elektrobränsle eller elektrometanol om det tillverkas ur vätgas från elektrolys. ”Grön” metanol kan också tillverkas ur biomassa men utan inblandning av elektrokemiska processer. Om ett elektrobränsle kan kallas förnybart beror på var elen har producerats.

E-plast: Idag använder industrin ofta vätgas från reformering av naturgas, en process som frigör koldioxid. Genom att istället använda el och elektrolys i produktionen av vätgas kan man undvika koldioxidutsläpp. Ändå släpps mycket koldioxid ut från industriella produktionsprocesser. En lyckad uppskalning av elektrolysteknologin kan bidra till att koldioxid används som råmaterial i fossilfri produktion, till exempel av metanol. På sikt kan det innebära en ny generation fossilfri plast.

Konferens: Elektrobränslen är en del av elektrifieringen och hör ihop med begreppet Power-to-X. Den 28 mars 2019 håller Fossilfritt Sverige och den svenska avdelningen av World Energy Council (WEC) en konferens om elektrobränslen tillsammans med industrin. Medverkande är bland annat representanter för Sandvik, Scania, Swedgas, Södra, Vattenfall, Chalmers, RISE och WEC Tyskland.

 

3 Kommentarer
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Nils-Åke Sandberg skriver:

    De senaste 30 åren har präglats av fantasifulla idéer nu under namnet e-bränsle.
    Redan 2015 tillverkades e-bensin hos Audi i Tyskland det blev 100 % ISO oktan d.v.s. 100 oktanig bensin. Tyvärr är den Svenska byråkratiska infrastrukturen och strukturen för biprodukter i ofas med verkligheten. Man kan inte elda upp skogen (förgasa) utan måste starta senare med redan förgasad ved i de utsläpp som redan finns där koncentrationen av koldioxid är upp till 10 % eller 100 000 PPM som utgångspunkt.
    Dessutom måste åravis med underskott kunna täckas för infrastrukturen tar 30 – 40 år på sig att rättas till, så man måste stödja sig på befintlig industristruktur.
    Otåliga ekonomer klarar inte sånt och EU sätter sig på tvären mot våra Svenska modeller.

    1. Olof Dahlberg skriver:

      Man kunde ju börja med den koldioxid man har i rå biogas, om det nu finns el över till e-bränslen.
      Det finns dock problem med tillgången på el; överskotsel finns inte hela tiden, så nyttjandegraden blir för dålig om man ska köra på den billiga elen. Elektrolys är för dyrt om den inte kan gå kontinuerligt.

      Varför kan man inte förgasa skogen? Förgasning kan gå dygnet runt, för råvaran är lagringsbar, så den vinner nog i alla fall. Skogen producerar mer biomassa än vi tar om hand idag. Gör man metanol är den lätt att lagra och transportera också, vätgas måste produceras där den konsumeras för att vara ekonomisk.
      Det finns dessutom andra sätt att göra e-bränslen också. Vi uppfann ett system för några år sedan på Morphic, som skulle producera metanol från vindkraft, där koldioxiden samlades in med vingarna. Det är onödigt att gå via vätgas, bara man vet vilka katalysatorer man ska ha. Fullt möjligt att bygga sådana system idag, men inte ekonomiskt.
      Det är ju skatterna som styr, så innan det finns incitament händer ingenting, eftersom status quo är gratis.
      Lite sorgligt är det att staten finansierar storbolagens tokiga projekt med så stora belopp, när små företag knappt kan få låna pengar till utveckling av ny teknik.

      1. Nils_Åke Sandberg skriver:

        Vi förgasar ju redan skogen i cellulosaindustrin och skulle få ökade utsläpp om vi inte tog till vara detta som borde ge pengar från utsläppsrätter tillbaka. Krångla till det när det inte behövs kostar extra.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet