240 miljarder kronor är i Danmark utbetalt eller hittills utlovat i direkt statligt stöd till förnybar energi. Och det är bara en del av kostnaderna. Bilden av Danmark som ett grönt föregångsland börjar allt mer ifrågasättas. Vad får man egentligen för pengarna – och vad får man inte?

Omkring 168 miljarder, omräknat till svenska kronor, är skattenotan hittills för Danmarks direkta stöd till förnybar energi. För de kommande tio åren beräknas ytterligare 73 miljarder skattekronor utbetalas. Då har ändå inte räknats in ett stort antal miljarder för sådant som den omfattande utbyggnad av elnäten som krävs för den gröna omställningen.

Detta framgår av beräkningar gjorda av den danska Energistyrelsen efter ett politiskt spörsmål i Folketinget av Dansk Folkepartis ledare Morten Messerschmidt.

Sammanställningen av stödkostnaderna går tillbaka till år 2001 och omfattade inledningsvis också stöd till ”decentraliserad kraftvärme”, primärt baserad på fossil energi. Från och med 2006 omfattar siffrorna dock enbart förnybar energi: landvind, havsvind, biogas till el, biomassa, ”övrig förnybar energi” som sol och vågkraft, och från och med 2014 även biogas, dels för processer och värme, dels för uppgradering av biogasen (det vill säga den process som krävs för rening av gasen och höjning av dess energivärde).

Så här presenterar Energistyrelsen sin statistik för åren 2015-2023, angivet i miljarder danska kronor och som fasta 2024-priser:

För att få motvärdet i svenska kronor behöver siffrorna i dagsläget multipliceras med 1,53. Den negativa siffran för ”övrig” förnybar energi 2022 kommer sig av att elpriset i fråga om ett antal solcellsstödordningar låg över avräkningspriset för stödet.

Landvindkraften var största stödmottagare fram till och med 2012, varefter havsvindkraften fanns i stödtoppen till och med 2020. Från och med 2021 och fram till och med 2035 väntar sig Energistyrelsen att biogasen och framför allt uppgraderingen av den kommer att dominera stort som stödmottagare. Totalt uppskattas stödet till biogasen under perioden 2006-2035 bli 62 miljarder danska kronor (95 miljarder svenska kronor).

Energistyrelsen påpekar att till detta också bör adderas indirekta stöd till förnybar energi. Till exempel är allt biobränsle för fjärrvärme och för privat bruk avgiftsbefriat, medan processindustrin har avgiftslättnader. Existerande havsvindkraft stöds genom att elanvändarna betalar för transmissionen och kopplingen till elnätet. Också nettoavräkningen av el från hushållsvindmöllor och solceller innebär ett indirekt stöd.

Det kan påpekas att större delen av stödet till den förnybara energin fram till 2021 finansierades genom den så kallade PSO-tariffen, som lades på elanvändarnas fakturor. Numera sker finansieringen helt genom den danska statsbudgeten.

Utöver det direkta stödet behövs för den gröna omställningen alltså också en massiv utbyggnad av elnätet, enligt branschorganisationen Green Power Danmark, nämligen 30-38 miljarder danska kronor för nyinvesteringar i eldistributionsätet redan till 2030 och 19 miljarder till reinvesteringar. Totalt 49-57 miljarder, i svensk valuta 75-89 miljarder kronor, inom bara sex år.

I de nämnda stödsiffrorna ingår inte sådant som de aviserade energiöarna vid Bornholm och i Nordsjön och vätgasröret mellan Jylland och Tyskland. Som Second Opinion beskrivit skulle dessa projekt förutsätta statliga investeringar på ett stort antal miljarder – så många att politikerna nu backar. Enligt den danska tidningen Ingeniøren, i en artikel som återpublicerats i svenska Ny teknik, är förverkligandet av båda energiöarna nu på randen till konkurs.

Nyligen drog sig det nämnda Dansk Folkeparti, med sju av 179 ledamöter i Folketinget, ur det klimatavtal om energiö Bornholm som partiet var med och antog 2020.

Till och med Green Power Danmark, som i enlighet med sitt namn är mycket grönprofilerat, verkar vackla i framtidstron. Elanvändningen i Danmark har efter det ambitiösa klimatmål som Folketinget satte 2020 ökat med bara 1 TWh, konstaterade vd:n Kristian Jensen förra veckan. Det motsvarar 2 procent av elektrifieringsmålet till 2030.

”I Danmark är vi knallduktiga i att utveckla grön energi och producera koldioxidfri el. Vi har alla möjligheter för att bli Europas power house. Men det sker bara om någon använder elen.”

I onsdags (29 maj) möttes de danska och tyska energiministrarna Lars Aagaard och Robert Habeck i Berlin i avsikt att hitta någon väg framåt i saken. För Die Welt upprepade Aagaard att det under inga omständigheter kan komma i fråga att den danska staten ska bära hela risken i vätgasprojektet.

En i artikeln intervjuad dansk kapitalförvaltare, Morten Springborg för CWorldwide Asset Management, ifrågasatte den danska vätgasvisionen så här: ”Den danska industrin skulle behöva tyska kunder, som är beredda att betala fem till tio gånger mer för energin från vätgas än vad de för närvarande betalar för naturgas.” Det kan man kanske föreställa sig för verksamheter där energikostnaden bara är en liten del av helheten, men inte för de energiintensiva industrier som man från dansk sida har i sikte. ”Jag vet inte hur man kan få en sådan uppfattning, för med sådana priser skulle konkurrenskraften hos den tyska industrin gå upp i rök”, förklarade Springborg.

Hur mycket är egentligen 240 miljarder kronor i direktstöd, 80 miljarder i nätförstärkningar och ett okänt antal miljarder i form av indirekt stöd och kommande energiö-satsningar

Vid en jämförelse med Sverige behöver man beakta att den svenska årsanvändningen av el är fyra gånger större (133 TWh jämfört med 33 TWh) och att Danmark genom sin litenhet – Sverige är till ytan mer än tio gånger så stort – kommer mycket lättare undan vad gäller logistiken för elöverföring.

Trots alla dessa satsningar är Danmark ändå en utsläppsbov jämfört med övriga nordiska länder genom sin höga andel – 21 procent – el från fossila bränslekällor. I ett konsumentperspektiv behöver även beaktas att Danmark har en elavgift (motsvarande Sveriges energiskatt) på 76 danska öre/kWh. Det motsvarar 116 öre i svensk valuta och är Europarekord.

Som lök på laxen har systemoperatören Energinet under senare tid återkommande varnat för de komplikationer som följer i takt med den snabbt ökande klyftan mellan ickeflexibel elanvändning och reglerbar elproduktion. På bara två år – från 2020 till 2022 har Energinets kostnader för systemnyttorna tredubblats (från 1,4 till 4,2 miljarder svenska kronor) och väsentliga investeringar behövs för att systemstabiliteten framöver ska kunna upprätthållas både vid enskilda produktionsanläggningar och i det kollektiva elsystemet.

Särskilt kritiskt är läget i Västdanmark (DK1), där den termiska produktionskapaciteten 2040 beräknas kunna stå för bara 15 procent av den maximala ickeflexibla elanvändningen och 85 procent alltså måste täckas av förnybara energikällor eller elimport. Saken kompliceras av att Danmarks alla grannländer utom Norge redan 2033 under topplasttimmen beräknas stå inför effektunderskott.

Som en av många åtgärder utreder Energinet nu en höjning av nivån på den så kallade dimensionerande händelse (N-1-faktorn) – det oplanerade bortfall eller tillskott av el som systemet ska ha marginal för – som det danska elsystemet ska klara. I dagsläget är nivån 700 MW i Västdanmark och 600 MW i Östdanmark. Energinet beskriver med flera argument hur nivån borde höjas till 1 000 MW.