Daniel Johansson: ”Utmaningarna är enorma”

Daniel Johansson, statssekreterare hos näringsminister Maud Olofsson (C), tror att vägen fram till den gemensamma europeiska elmarknaden innebär tuffa utmaningar, men att målet är positivt för Sverige.
– Största fördelen som jag ser det är försörjningstryggheten, säger han.

Av Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Daniel Johansson om varför målet är en gemensam europeisk elmarknad: 

– Europeiska rådet beslutade i februari 2011 att EU skulle fullborda den inre marknaden för gas och el och att det skulle vara klart till 2014. Jag vill minnas att frågan har varit uppe flera gånger tidigare men beslutet har skjutits fram. Men att det skapas en inre marknad för gas och el är konstigt att ifrågasätta om man är en anhängare av EU. Kärnan i hela EU är att ha en gemensam inre marknad, så beslutet borde inte komma som en överraskning.

Om fördelarna med en gemensam europeisk elmarknad:
– Största fördelen som jag ser det är försörjningstryggheten. När man får störningar i den egna produktionen, för det får man ibland, blir det enklare att klara av försörjningen. Till exempel hade Norge problem med vattenmagasinen förra vintern och det påverkade Sverige. Så försörjningstryggheten är den enskilt viktigaste fördelen. Sedan finns det fler mål inom EU som att vi på den gemensamma elmarknaden ska bli mer energieffektiva, skydda konsumenten, vara mer integrerade, leda den tekniska utvecklingen och ha bra relationer med EU:s grannar i energifrågan. De här målen kan vara instrument för att få mer förnybart på marknaden och nå klimatmålen.

Om möjligheterna till förnybar energi på den gemensamma elmarknaden:

– Priset på el bestäms av utbud och efterfrågan, som på andra avreglerade marknader. En större geografisk marknad innebär mer trygghet för att få sin produktion såld till ett mer stabilt pris än på en nationell och mindre marknad. Detta ger större utrymme för satsningar på förnybar energi. Detta förutsätter förstås en väl fungerande infrastruktur.

Om nackdelarna med en gemensam elmarknad:
– Jag ser inga större nackdelar. Men vi blir ju mer beroende av vad som händer i andra länder, det tyska kärnkraftsbeslutet är ett sådant exempel och det påverkade indirekt priset på Nordpool. Vid oförutsedda händelser i andra länder blir vi förstås mer påverkade på en gemensam elmarknad. Men den största risken med den gemensamma elmarknaden är att det sprids en felanalys om prisutvecklingen. Många hävdar att priserna kommer att stiga på grund av att marknaden integreras, men jag delar inte den analysen. Jag tror att det är svårt att separera marknaden och annat som driver priserna, därför kan man inte säga att det är den gemensamma marknaden i sig som driver priserna.

Om elprisets svängningar:
– En fördel med en gemensam marknad är att produktionen av energi kommer att etableras där den behövs bäst. Och givet att man har den överföringskapacitet som behövs tror jag att prissvängningarna kommer att minska.

Om utmaningarna:
– Det är enorma utmaningar som börjar på gräsrotsnivå där vi ska få acceptans att bygga ut infrastrukturen med nya förbindelser, främst Sydvästlänken, men även kablar till Finland och Baltikum. Vi behöver stärka upp förbindelsen mellan norra och södra Sverige, vi måste ansluta vindkraften till nätet på ett smart sätt. Och så har vi förbindelsen med kontinenten där det i dag inte finns några konkreta planer. De nätinvesteringar vi gör i dag kostar tio gånger mer än de vi gjorde runt 2000.

Om de svenska elområdenas roll:
– Införandet av elprisområden kommer för tidigt. Vi hade velat ha Sydvästlänken på plats och även nätbyggnaden mot Norge förstärkt, men det här är inget vi bestämmer själva utan det är ett EU-beslut. Med ett utbyggt nät hade risken för prisskillnader mellan de olika prisområdena minskat.

Om när den gemensamma marknaden kan vara igång:
– En perfekt inre marknad för el och gas är inget man snyter ur näsan. Jag ser det som händer nu som en påtryckning. Jag ser det som en gradvis utveckling där vi med målet att marknaden ska vara igång 2014 sätter press på de stater som inte har tagit målet med den inre marknaden på el och gas till sig. I vissa länder går det trögt, det kan bland annat bero på att det finns gamla statliga monopol som ska lösas upp och att det blir otydligt med hur kostnader och intäkter ska fördelas. Det blir viktigt för EU att hitta principer så att det finns en ekonomisk rationalitet i botten när utbygganden genomförs.

3 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Gunnar Ålfors skriver:

    Lars.
    Kärnkraft en sak, integration av marknaden en annan. Din sammankoppling fel.

  2. Lars Andersson skriver:

    Vad bygger du slutsatsen att priserna inte kommer att öka vid en integration av marknaden? Redan med de fyra prisområden som kommer att införas får Sydsverige känna av Europeiska priser.
    Av säkerhetsskäl går det inte att lappa och laga på de gamla uttjänta reaktorerna hur länge som helst. Kärnkraften i Sverige sjunger därför på sista versen.
    Den förnybara energin kommer, under överskådlig tid, knappast att kunna mer än ersätta den kärnkraft som tas ur bruk.

  3. ClaesMagni skriver:

    Jag tycker Daniel Johansson är “helt rätt på det”. Sverige och Norden har en fantastisk resurs i tillgång på förnybar energi i jämförelse med andra EU-länder. Detta gör att Sverige skulle kunna skapa en ny exportindustri i form av el ifrån förnybar energi. Men för att exportera krävs en infrastruktur för denna export. Här borde såväl branschorganisationer som regering kunna enas. Länder som har behov av den förnybara elen för att uppnå sina nationella mål kommer att vara villiga att betala en lägre kostnad än för sina nationella alternativ. Tex får tyska kunder idag betala 30-40 öre/kWh utöver elpriset för sina stödsystem medan en svensk kund betalar 4-5 öre/kWh för motsvarande prestation. Behovet och kostnaderna på kontinenten ökar dessutom. En exportsatsning skulle marginellt påverka priset i Sverige. Olyckligtvis riktar tex Svensk Vindenergi sin attack åt fel håll idag. Sverige behöver inte öka sina mål. Konsekvensen blir att svenska kunder får betala mer till ingen egentlig nytta. Europeiska kunder skulle gladeligen ta kostnaden för utökad produktion i Sverige då deras alternativ är 2-3 ggr dyrare. MEN exportmöjligheten i form av mer utlandsförbindelser måste på plats. Det är denna fråga som ska sättas i fokus.