Politiken bör fokusera på att lösa problemet med bristen på arbetskraft inom solcellsbranschen, snarare än att införa subventioner. Det skriver Jonas Grafström, fil dr i nationalekonomi och vice vd Ratio Näringslivets forskningsinstitut, gästlektor på Luleå tekniska universitet och visiting fellow på Oxford Institute for Energy Studies.
En ljusning i elförsörjningen kan komma från oväntade håll. Även om solenergi för närvarande står för en liten del av den totala energiproduktionen, växer den i en enorm takt. Inom ett årtionde kan antalet villaägare som producerar egen el vara långt över en miljon. Men för att nå dit krävs omfattande reformer, inklusive investeringar i forskning och utveckling av nya teknologier och lösningar för att effektivisera användningen av solenergi. Det krävs också utbildning och utveckling av arbetskraften för att bygga och underhålla solcellsanläggningar.
Tillväxten inom solenergi är snabb och accelererande. I januari 2022 fanns det totalt 92 359 solcellsanläggningar anslutna till elnätet i Sverige. Av dessa bedöms cirka 80 207 anläggningar tillhöra privatpersoner, medan ungefär 12 152 anläggningar tillhör företag. Under hela 2021 installerades 26 500 solcellsanläggningar i Sverige. År 2022 installerades 55 000 elnätsanslutna solcellsanläggningar. Dessa anläggningar har en sammanlagd effekt på cirka 800 MW, vilket innebär en ökning på nästan 50 procent jämfört med föregående år. Antalet ny anslutna solcellsanläggningar under första kvartalet 2023 ökade med 160 procent jämfört med 2022 som var ett rekordår. Energimyndighetens prognos pekar på att bidraget från solceller kommer vara 5,4 TWh 2025.
Utvecklingen inom solenergi är positiv, men det krävs ytterligare reformer för att påskynda framstegen. Politiken bör undvika att införa subventioner för att snabba på utvecklingen. Prisnedgången på solceller har varit kring tio procent per år det senaste decenniet och kommer förmodligen fortsätta nedåt i en liknande takt när skalekonomi läggs till. Priset på själva anläggningarna blir helt enkelt billigare och billigare. Att då subventionera skulle bara föra pengar till byggföretagen. Istället bör politiken fokusera på att lösa problemet med bristen på arbetskraft inom solcellsbranschen.
När en bransch fördubblas vart annat år kommer det vara svårt för den tillgängliga arbetskraften att hänga med. Om företagen inte har anställda kommer de behöva avvisa beställningar samt ha arbetskraft som kanske inte helt håller måtten initialt. Det kan handla om nyutexaminerade som inte får den handledning de kan behöva i början och därmed gör fel. Om fel börjar uppstå kommer branschen få dåligt ryckte. Det krävs inte så många elstötar eller läckande tak för att det ska bli kvällstidningsrubriker då branschen är så ny och intressant. Utbyggnaden av utbildning för att säkra arbetskraft måste kraftigt öka för solceller kommer snart nå de många människorna.
När IKEA säljer något är det inte revolutionerande ny teknologi utan en produkt för de många människorna. IKEA och Svea Solar säljer paket för solceller på villatak. Även om det är osäkert om solceller kommer att bli lika vanligt som en Billy-bokhylla för varje individ i framtiden, indikerar försäljningen att den industriella skalan kommer att öka.
Solceller löser mer än bara problemet med att det behövs mer el utan även problemet med att elen inte kan transporteras dit den behövs då inga ledningar kan dras till vissa områden. En trång sektor när det gäller el i Sverige är att få elen dit den ska. Ledningskapaciteten är helt enkelt får låg. Till många större städer kommer det även vara dyrt eller omöjligt att få till ledningar för att lösa kapacitetsbrist. Antingen får tunnlar grävas eller ledningsgator dras genom bebyggelse och att dra en ledningsgata med en brett på uppemot hundra meter genom ett tätbebyggt Stockholm kommer inte vara lätt. Det som däremot går är att producera elen på platsen där den ska konsumeras.
Sverige genomgår för närvarande en grön omställning och behöver och kommer att behöva mer el. Historiskt sett har utbudet växt i takt med efterfrågan. Det är en komplex fråga som kräver att hundratals företag och tiotusentals individer hjälper till att bygga ut produktionskapaciteten. I grund och botten handlar detta om att skapa gynnsamma förhållanden för företagande. Om villkoren för företag är bra kommer utbyggnaden att gå snabbare, arbetskraft är nyckeln till framgång.
***
Foto: ARE Sverige
7 Kommentarer
Diagrammet nedan hör till Fredrik Brunos tidigare kommentar./Redaktören
Varifrån är data hämtad för att kreera diagrammet? Jag ifrågasätter inte data, men skulle vilja veta källan då jag finner diagrammet intressant. Det skulle också vara intressant att se motsvarande diagram för
2020 och 2021.
Svenska Kraftnät ”Kontrollrummet”
https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kraftsystemdata/elstatistik/
Statistiken är uppdelad på de fyra elområdena och på de olika kraftslagen, som värmekraft, vindkraft etc och värdena är MWh per timme, dvs 8760 rader med utförlig statistik för varje enskild timme under året. Just nu finns bara data för första halvåret 2023, men man kan kan säkert efterfråga tidigare års Excelfiler. Jag tittar särskilt på hur vindkraften och vattenkraften balanserar varandra, eftersom jag uppfattar det så att vattenkraften räcker precis till för att balansera dagens vindkraftproduktion och att vi därför måste bygga ut förmågan att balansera ny vindkraft om vi skall kunna ta tillvara de möjligheter till att bygga ut vindkraften, vilka annars ytligt sett förefaller möjliga. Balanserar vi inte den tillkommande vindkraften, så får vi återkommande perioder med effektbrist, dvs tji ström i de två små hålen.
Planerna på vindkraft har vi, det vi ”måste” ta krafttag på är att också inte bara prata om, utan också planera för, hur vi ska parera de här uppkommande perioderna med effektbrist, t.ex. med gasturbiner (inte fossilfritt, men någorlunda hyggligt lite utsläpp av GHG i alla fall.) Kan vi inte hantera effektbristen vid låg vindkraftproduktion återstår annars bara rullande bortkoppling när det inte blåser.
Problemet med solcellselen är ju att när den behövs som bäst så producerar solcellerna som minst. I fjol 2022 hade vi en lång period från andra halvan av november och åtminstone fram till årsskiftet där produktionen var nästan noll. Det värmer inga hus och laddar inga elbilar.
Det kan både bli för mycket ström mitt på dagen sommartid och för det mesta alldeles för lite på vintern. Kan man tänka sig att värma upp huset på dagen och låta det stå och svalna av på natten, så man har svinkallt i sovrummet när man vaknar? Så var det ju förr om man inte hade ett hembiträde som man kunde kommendera till att lägga in mer ved i kakelugnarna i god tid före hanegället. Det gick det med. Men kan man ladda elbilen på dagen istället för på natten, så går det säkert att åtminstone lösa den knuten, åtminstone under den ljusa delen av året.
I Tyskland hade man ju tänkt sig att jämna ut dygns- och årstidsvariationerna från de fossilfria vind och sol med hjälp av rysk gas, men det var ju förbränningen av fossila bränslen vi ville undvika. Vad jag förstår så eldar man kol istället nu – ja, vad ska man göra, särskilt om det blir långa perioder med både vintermörker och kanske ett högtryck som lägrar sig över Nordeuropa. Den risken för långvariga högtryck påtalar i alla fall Potsdam-institutet, jag har tait del av de vetenskapliga artiklarna och dem litar jag på
Kort sagt – även om solcellerna allteftersom blir billigare har vi fortfarande problem med att anpassa den ström solcellerna producerar till de behov som skall tillfredsställas. Och de tider när solstrålningen inte är tillräcklig måste något annat kraftslag träda in och fylla den lucka som uppstår. Och skall vattenkraften stå för det som kallas balanskraft, så lär det bli problem nedströms med kraftiga variationer i vattenflödet. Vad säger Naturvårdsverket om det?
Det behövs säkert betydligt fler utbildade eltekniker som behärskar solcellsinstallationer. Både på våra yrkesprogram och på våra Yrkestekniska Högskolor. Bränder och åtminstone risk för strömgenomgång har rapporterats. Så kvaliteten kan nog också behöva höjas. Alla är kanske inte medvetna om att dessa installationer kräver elinstallatörer med ”Allmän elbehörighet”.
Den snabba utbyggnaden av solceller är i och för sig bra. Men det finns en risk för att det går lite för fort. T ex måste en del elleverantörer säga nej till solcellsanslutningar beroende på att t ex nätstationer blir överbelastade. Och vi kan också se effekterna på elpriset i SE4 där vi oftast numera har de lägsta elpriserna mitt på dagen när solen lyser som mest. Så den som har en elbil kommer numera många gånger billigast undan om batterierna laddas på dagen i stället för på natten!
Att då fortsätta med kraftiga subventioner, 20 % för solcellerna och 50 % för eventuella batterier upp till 50.000 kr per person och år, är slöseri med skattemedel. Tog regeringen bort subventionerna för elbilar så borde också solcellssubventionerna behandlas på samma sätt. Alternativt kräva att också batterier installeras för att någon, mindre, subvention skall utgå.
Solel är jätteintressant, men att lovorda den på detta sätt utan att ta upp till diskussion hur det passar in i elsystemet är inte seriös. Speciellt efter artikeln om ankkurvan som nyligen publicerades i Second opinion.
Med de titlar skribenten har följer ett ansvar att vara saklig vad gäller helheten.
Håller helt med i denna kommentar. Solenergi är en stor resurs i Sverige trots vår minskande solvinkel norrut i vårt långa land.
Och för hemmabruk som lokal produktion, så är ju då, vilket framförs i artikeln, en stor fördel att därmed reducera långväga energitransporter med elledningar.
Men tyvärr, som ofta i energidebatten o dyl, olika energikällor med samma årsproduktion ses som helt ekvivalenta i det totala energisystemet, där förstås även hemmens totala energiförbrukning (via el o värme) ingår.
Den förra artikeln här på sajten om solenergi visade tydligt några konsekvenser i ett elkraftsystem av solens dygnsvariation, i synnerhet sommartid med t o m kanske ibland en helt dominerande solenergiförsörjning dagtid i landet.
En nyckel för att reducera den då ändå större sönderkörningen av våra älvar p g a kortidsregleringen (som succesivt har ökat p g a den ökande vindkraften o dess variation) är väl obligatorisk lokal energillagringskapacitet till viss del, enligt nya regler, i hemmen, företagen mm med solenergianläggningar.