DEBATT
Beskattning av effekt istället för energi skulle ge mer träffsäkra incitament för effektivisering och en mer rättvis situation för den som producerar egen el. Det skriver Lars Holmquist, Public Affairs-ansvarig på Göteborg Energi. Förutsättningarna för el-effektskatt borde utredas, menar han.

Elskatten har sedan länge varit det klart mest betydelsefulla styrmedlet för energieffektivisering i Sverige. I och med den så har Sverige sluppit införa en mängd mer eller mindre klåfingriga detaljregler för att klara EUs mål på området. Samtidigt ger skatten ett ordentligt bidrag till statskassan. I storleksordningen 25 miljarder per år, och en ganska säker intäkt.

Men under de senaste åren har skatten ändå ifrågasatts. Är inte elen dyr nog som den är? Om elektrifiering ska lösa klimatutmaningarna i transport och industrisektorn, hur smart är det då att beskatta den? Och hur ska man resonera om den el som man producerar själv? Och utgör skatten ett hinder för den efterfrågeflexibilitet som vi behöver för att systemet ska fungera smidigt?

Elskatten, som den ser ut idag, beskattar energi, kilowattimmar, oavsett om det finns ett överskott eller underskott på marknaden. Även om spotpriserna är negativa så beskattas konsumtionen med 49 öre/kWh. Om man ser skatten som styrmedel för att effektivisera hela systemet så är den alltså inte helt träffsäker. Det finns idéer om att koppla elskatten till spotpriset, så att den mycket bättre speglar knappheten på marknaden. ”Skatten är lika med spoten” skulle förmodligen ge ungefär samma intäkter till statskassan över tid. Dock skulle intäkterna variera ganska kraftigt år från år. Det gör intäkterna mindre värda för staten. För elanvändarna skulle den ökade osäkerheten i skatteutgifter också bli ett problem. Volatiliteten i de totala elkostnaderna skulle öka ännu mer.

Den trånga sektorn i elsystemet idag är effekt snarare än energi. Så varför inte beskatta effekt istället för energi? Det skulle ge mer träffsäkra incitament för effektivisering. Det skulle också ge en mer rättvis situation för den som producerar egen el. Man skulle då betala för precis för den tjänst man använder elsystemet till – möjligheten att täcka det effektbehov man har när den egenproducerade elen inte räcker till. Med en elskatt som inte beror av den konsumerade volymen finns inga hinder för efterfrågeflexibilitet. En skatt på effekt skapar mer förutsägbarhet för både finansdepartementet och för elkunden.

En fråga som jag inte har något tydligt svar på är exakt vilken effekt som ska beskattas. Är det det högsta effektuttaget under en viss period som avgör skattens storlek? I så fall, vilken period? Månad? År? Eller ska den baseras på den effekt som man har möjlighet att ta ut, i form av säkringsstorlek eller abonnerad effekt? Eller ännu enklare, i alla fall för mindre kunder, en fast skatt per lägenhet eller villa? Den frågan löses inte inom ramen för en artikel i Second Opinion. Det viktiga är att effektskatten styr mot flexibilitet och minskad nätbelastning.  Den bör vara förutsägbar men ändå möjlig att påverka med effektivisering.

Den bör också ge incitament för elkunden att inte abonnera på mer effekt än vad som faktiskt behövs. Då kommer vi, som en bi-effekt också åt problemet som många elnätbolag har, att effekt låses upp av kunder som köpt på sig mer effekt än vad de egentligen behöver, vilket gör att nya kunder kanske inte kan anslutas.

Men EU då? Det finns ju ett direktiv som styr hur energi ska beskattas. Där står det inget om effekt. Sant, och det är ett problem som ofta återkommer i EU-direktiven, att man reglerar energi på olika sätt, utan att beröra effektdimensionen. Men det nuvarande energiskattedirektivet kräver egentligen bara att medlemsstaterna uppfyller kraven på minimiskatt, för el ca ett halvt öre per kilowattimme, eller ett par procent av den svenska skattenivån. Resten är ett nationellt beslut, och jag kan inte se något hinder att överföra de återstående 98 procenten av el-energi-skatten till en el-effekt-skatt. Ni jurister som läser detta, håller ni med?

Det ligger ju ett förslag på ett reviderat energiskattedirektiv på bordet, som en del av Fit for 55-paketet. Men det är oklart både hur och när förhandlingarna om detta kommer att sluta. Det går alltså inte att analysera om en övergång till effektskatt kommer att vara kompatibel med det reviderade direktivet. Men om vi i Sverige kan utreda frågan om hur effekt kan hanteras i skattesammanhang skulle det kunna hjälpa oss i förhandlingarna framåt.

Jag tycker argumenten för att flytta över el-energiskatten till en el-effekt-skatt är tillräckligt starka för att vara värda att krocktesta ordentligt, exempelvis genom ett regeringsuppdrag till lämplig myndighet. Om idén håller så har vi fått en betydligt mer systemriktig beskattning, med ökad förutsägbarhet för både staten och kunderna. Håller den inte, så har vi nog ändå blivit lite klokare på vägen.