Elmarknaden är full av ineffektiva konstruktioner som leder till samhällsekonomiska förluster, menar Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi. Den stelbenta regleringen av vattenkraften är ett exempel.
– Flexiblare regleringar inom vattenkraften kan ge samhällsekonomiska nettovinster, som vi i dag inte tar vara på, säger han.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Elmarknaden är viktig sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Om den fungerar väl utnyttjar vi den här delen av samhällets resurser väl. Men så ser det inte ut i dag, menar Bengt Kriström, professor och verksam vid CERE, som är ett forskningscenter inom området miljö- och naturresursekonomi och ett samarbete mellan SLU och Umeå Universitet. 

CERE arbetar just nu med att ta fram bättre modeller för att kunna avgöra de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika beslut och händelser på elmarknaden. För det tycker Bengt Kriström saknas i dag. Han menar att det är mycket löst tyckande och inte sällan missar man i konsekvensanalysen att Sverige inte är en ö utan är sammankopplad med flera andra elmarknader som också påverkar utfallet av olika åtgärder.

En av utgångspunkterna i arbetet vid CERE är att dagens elmarknad inte fungerar optimalt. Bengt Kriström ser en marknad med en rad dysfunktionaliteter och hans omdöme om elmarknaden för 20 år sedan som ”En magnet för olika stolligheter” tror han bestämt gäller fortfarande. Effekten av ”stolligheterna” blir att resurserna inte används optimalt. Sättet som vattenkraften regleras är ett tydligt exempel på detta, menar han.

Vattenverksamhetsutredningens förslag kan komma att påverka vattenkraftens produktionsmöjligheter. Forskare vid CERE ställer därför frågan vad detta får för samhällsekonomiska effekter om man ser vattenkraften både som en elproducent och som en reglerare av den intermittenta kraften.
– Jag tror att vi skulle kunna komma längre med vattenkraften om vi tillåter flexiblare regleringar. Det vore samhällsekonomiskt bättre att riva ut kraftverk i vissa vattendrag och i stället satsa mer på befintliga kraftverk i andra vattendrag. Men det är omöjligt i dag därför att vi reglerar varje kraftverk för sig. För att lyckas med detta måste vi tänka annorlunda, mer flexibelt och ta ett större grepp, säger Bengt Kriström.

En forskargrupp vid CERE har räknat på ett konkret exempel i Ljusnan.
– Det här är bara ett teoretiskt exempel, för Ljusnan är under mycket starkt skydd i miljöbalken så det är omöjligt att göra dessa förändringar i dag. Men det här skulle bli en winwin-situation, vi har räknat noga på det här.

I Ljusnan-förslaget rivs de två kraftverk som ligger i dess mynning och därmed skapas fria fiskvandringsvägar 15 mil upp i Ljusnan fram till kraftverket Laforsen, ett naturligt vandringshinder. Energiförlusten kompenseras med utökad produktion vid Laforsen. Slutresultatet skulle bli samma produktion av el samtidigt som de totala miljövärdena skulle förstärkas.
– Det visar att det finns samhällsekonomiska vinster att hämta ur dagens vattenkraft, men att det inte går för att vi har för stelbent reglering. Läget för vattenkraften i dag är precis analogt med utsläppen tidigare. Då tittade vi på skorsten för skorsten och hur mycket varje fick släppa ut. I dag spelar detta ingen roll, vill du öka produktionen kan du köpa utsläppsrätter för koldioxid från ett annat land. Här har vi sett en ökad flexibilitet, det skulle behövas även inom vattenkraften men då måste vi tänka annorlunda.

En annan dysfunktionalitet som Bengt Kriström ser på dagens elmarknad är hur avgifterna till kärnavfallsfonden räknas ut. Han satt själv i en regeringsutsedd delegation kring detta så sent som förra året, men valde att avsluta uppdraget därför att han tyckte att underlaget inte var tillräckligt för att kunna komma fram till en avgift som var samhällsekonomiskt genomlyst.
– Följden kan bli att investeringarna inte blir de bästa och investeringsportföljen blir ur ett samhällsekonomiskt perspektiv sämre än vid andra förutsättningar. För att kunna fastställa vilken nivå avgiften ska ligga på måste vi göra en bredare samhällsekonomisk utredning av avgiften.

CERE har inte kommit så långt i sina nya beräkningsmodeller så att de har precisa siffror på de samhällsekonomiska konsekvenserna av den stelbenta regleringen av vattenkraften och det underlag som avgiften till kärnavfallsfonden vilar. Men Bengt Kriström vågar ändå tala om miljardbelopp.
– För mig handlar det här om effektivitetsförluster som är onödiga, i de här båda fallen handlar det om tiotals miljarder kronor om inte mer i förluster. Och det här är bara en del av elmarknadens konstigheter, det finns många fler. Ett annat aktuellt exempel är politiken som ska leda till energieffektiviseringar, det är fullständigt onödigt menar jag, det här sköter marknaden bra själv. Att politiken ska ägna sig åt detta kostar bara tid och pengar. Energi är någonting bra, dess sidoeffekter är däremot problematiska och det är dessa vi måste fokusera, inte energianvändningen som sådan, säger han.

Efter årsskiftet kommer CERE att påbörja en lansering av sina modeller som de hoppas ska bidra till en grundligare och bredare konsekvensanalys av elmarknaden.