DEBATT
Det finns en idé om att hushållen måste förstå elmarknaden för att acceptera den. Idén bygger på en felaktig föreställning om hur marknader fungerar, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Ett fungerande prissystems styrka ligger i hur lite människor behöver veta för att ändå kunna fatta beslut.
I svensk energidebatt återkommer en märklig tanke. Hushållen förväntas förstå elmarknaden för att kunna acceptera den. Om människor bara lär sig hur spotpriser, marknadsprissättning, export och terminskontrakt fungerar, då skulle också tilltron öka säger man. Det är inte bara ett högt ställt krav. Det bygger på en felaktig föreställning om hur marknader faktiskt fungerar.
Under elkrisen 2021 till 2023 blev detta synsätt tydligt. Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och Nord Pool publicerade guider och förklaringar om hur priset sätts timme för timme. Budskapet var ofta att höga priser inte är ett tecken på att marknaden är trasig, utan en signal om knapphet. Krig, gasbrist och låg vindproduktion skulle förstås och därmed accepteras. Den implicita slutsatsen är svår att missa. Om du upplever marknaden som orättvis har du förmodligen inte förstått den.
Resonemanget vilar på tre antaganden. Kunskap antas leda till acceptans, acceptans till förtroende och missnöje tolkas som ett informationsproblem. Som konsumentupplysning är det delvis rimligt. Som förklaring till varför människor saknar tillit är det betydligt svagare. En marknad vinner inte legitimitet därför att medborgarna kan redogöra för dess mekanik. Den gör det om den levererar rimliga utfall, begripliga val och spelregler som uppfattas som rättvisa.
Här blir Friedrich Hayek relevant på ett sätt som ofta missas i debatten. I The Use of Knowledge in Society visar han att ett komplext samhälle fungerar just därför att ingen behöver överblicka helheten. Kunskapen är spridd, lokal och ofta motsägelsefull. Prissystemets styrka ligger i hur lite människor behöver veta för att ändå kunna fatta fungerande beslut. Det är därför en styrka, inte en svaghet, att hushållen inte förstår hela elmarknaden. Priset fungerar som en sammanfattning av information som ingen enskild aktör besitter. När priset stiger signalerar det knapphet, när det faller signalerar det motsatsen. Konsumenten behöver inte förstå varför för att kunna agera.
Mot den bakgrunden framstår kravet på ökad förståelse i ett annat ljus. Om det krävs att hushållen ska förstå marknadsprissättning och handelsalgoritmer för att marknaden ska uppfattas som legitim, då är det inte hushållen som brister. Då är det något i systemets utformning som inte fungerar som det ska. Hayek varnade själv för det han kallade en övertro på kunskap, en föreställning om att komplexa system kan göras fullt begripliga och därmed legitima. Den idén riktas i dag inte bara mot planerare utan också mot konsumenter. De förväntas förstå ett system som i praktiken är för komplext för att överblickas.
Empirin ger inte heller mycket stöd för utbildningslinjen. Ett danskt experiment från 2024 visade att informationskampanjer kraftigt ökade hushållens vilja att byta elavtal, men att det faktiska beteendet knappt förändrades. Människor uppgav att de skulle agera annorlunda, men gjorde det inte. Skillnaden mellan intention och handling var påfallande stor. Det pekar på ett mer grundläggande problem. Det räcker inte att förstå en marknad för att agera i den, och det räcker ännu mindre för att känna förtroende för den. Förtroende uppstår när system upplevs som rimliga, förutsägbara och rättvisa, inte när de kan förklaras i detalj.
I den svenska elmarknaden finns dessutom en utveckling som sällan diskuteras öppet. Ansvar har successivt flyttats från systemet till hushållen. Tidigare låg anpassningen i stor utsträckning på produktionssidan. I dag förväntas konsumenter anpassa sig till variationer i utbudet, följa priser i realtid och bära risker som tidigare hanterades inom systemet. Kravet på förståelse blir då inte bara ett pedagogiskt projekt. Det blir ett sätt att legitimera denna ansvarsförskjutning.
Det innebär inte att information saknar värde. Tydligare avtal och bättre jämförelser stärker konsumenternas ställning. Men det är något helt annat än att bygga legitimitet på att alla ska förstå hur marknaden fungerar i detalj. I andra delar av ekonomin tar vi detta för givet. Ingen kräver att konsumenter ska förstå globala livsmedelsmarknader för att kunna handla mat, och ingen kräver att bankkunder ska förstå finansmarknaden för att lita på sitt konto. Institutionernas uppgift är att göra system användbara utan att kräva specialistkunskap. Det borde gälla även elmarknaden.
Om tilliten ska öka handlar det därför mindre om att utbilda konsumenter och mer om hur marknaden utformas och förvaltas. Det är i grunden ett ansvar för myndigheter och regelverk, inte för hushållens kunskapsnivå. Det som bygger förtroende är inte fler förklaringar av spotmarknaden, utan enkla avtal, tydliga fakturor, fungerande möjligheter att binda priser och en tillsyn som uppfattas som trovärdig.
Det är i slutändan en ganska enkel princip. Hushållen ska inte behöva anpassa sig till elmarknadens komplexitet. Elmarknaden måste anpassas till hushållens verklighet. En marknad som kräver specialistkunskap för att vara legitim är inte stark. Den är dåligt utformad. Det är inte brist på förståelse som är huvudproblemet i dag. Det är att alltför mycket ansvar har lagts på dem som saknar både möjlighet och rimlig anledning att bära det.
***
Foto: Ralf Roletschek/Wikimedia
11 Kommentarer
Göran Söderberg
1 juni, 2026: 2:42 e mJag tror att många hushåll är intresserade av hur elmarknaden fungerar, har elavtal med kvartpris och är aktiva elanvändare. De kan därmed medverka till ett elsystem med lägre total kostnad. Det är dock bra att det finns möjlighet att välja månadmedelpris eller fast årspris. Som tur är de tidigare anvisningspriserna avskaffade, som var en skam för elmarknaden. Den som inte var aktiv straffades ordentligt.
På samma sätt vore det lämpligt att ha valmöjlighet när det gäller elnätsprisera att välja tariff med debitering efter verkliga max effektuttag eller bara säkringsabonnemang. Ger möjlighet för den som är intresserad att kunna minska sin elnätskostnad.
Sen är det naturligtvis än viktigare att de större elanvändarna förstår hur elmarknaden fungerar, vilket inte alltid är fallet. Gäller både elhandeln och elnätet.
SvaraDietmar Gleich
23 maj, 2026: 9:17 f mMats har helt rätt i att de flesta kunder varken kan eller vill förstå hur marknader fungerar. Det gäller allt, oavsett om det handlar om el, tv-apparater, livsmedel, kläder eller mobilabonnemang.
SvaraDet som Mats däremot har fel i är när han påstår att elmarknaden är trasig. Det är inget fel på elmarknaden, förutom att staten, med sin exorbitant höga och platta elskatt, utgör ett massivt störande element. Det som däremot är fel är elsystemet, med en allt högre andel intermittent produktion som etablerades med hjälp av höga subventioner. Det är bara bra att elpriset, som är noll eller negativt när det blåser som mest och solen skiner, nu sätter stopp för etableringen av produktion som inte matchar efterfrågan.Att välja elabonnemang är inte svårare – eller enklare – än att teckna ett mobilabonnemang. Ingen är tvungen att följa prisutvecklingen i 15-minuterstakt. Man kan teckna ett fast pris fem år framåt om man vill. Om man bor i lägenhet med en elanvändning på 2 MWh/a spelar det ingen roll vad man gör; skillnaderna är marginella. I en villa utan elbil och elvärme, med en elanvändning på 5 MWh/a, är skillnaden inte heller särskilt stor. Det är bara om man har elvärme och/eller elbil som det blir lönsamt och nödvändigt att se över tidsmönstret för sin elanvändning. Men man behöver bara fatta beslut en gång – vilken leverantör för optimering av styrningen man väljer – och behöver sedan inte bry sig om elmarknaden mer.
Man kan sörja det stabila elsystemet baserat på vattenkraft och kärnkraft, som kunde anpassa elproduktionen till efterfrågan. Men det systemet finns inte längre. Att bara klaga hjälper inte. Tyvärr behövs nu även efterfrågestyrning, och då finns det två val: antingen ransonering eller prisstyrning.Jag föredrar prisstyrning. Det vore intressant att veta om Mats föredrar ransonering.
I övrigt anser jag att punktskatterna på el bör avskaffas fullständigt och snarast.
mats nilsson@Dietmar Gleich
24 maj, 2026: 5:26 e mJag tror egentligen inte att vi är särskilt oense om grundproblemet. Du beskriver också ett elsystem där allt mer ansvar flyttats till hushållen därför att produktionen blivit mer volatil. Det är just den ansvarsförskjutningen jag menar påverkar legitimiteten.
Däremot tror jag att jämförelsen med mobilabonnemang underskattar skillnaden i konsekvenser och komplexitet. För många hushåll handlar el inte bara om att välja abonnemang en gång, utan om exponering mot prisrisk, effektavgifter, elområden och investeringar i teknik som värmepumpar och elbilar. Där blir frågan större än ren konsumentoptimering.
Och nej, alternativet till dagens modell är inte nödvändigtvis ransonering. Historiskt har mycket av flexibiliteten hanterats inom produktionssystemet och genom investeringar i planerbar kapacitet, nät och reserver. Frågan är därför inte bara prisstyrning eller ransonering, utan också hur risk och anpassning ska fördelas mellan system och konsumenter.
Men jag håller helt med dig om att elskatten är ett stort störande inslag i dagens system.
SvaraDietmar Gleich@mats nilsson
25 maj, 2026: 9:43 e mDet är oklart om Mats verkligen förstår omfattningen av utmaningen med att återuppbygga ett stabilt elsystem. De nödvändiga ”investeringarna i planerbar kapacitet, nät och reserver” kräver hundratals miljarder kronor och minst ett decennium – sannolikt flera decennier. Vad ska göras under tiden?
SvaraOm man vill undvika en systemkollaps krävs efterfrågestyrning. Då kan man välja mellan prismekanismer eller ransonering. Jag föredrar marknadsekonomi, medan Mats vill ha centralstyrning (ransonering). Jag anser att ”investeringar i planerbar kapacitet, nät och reserver” – som vi är ense om behövs – bör skötas av marknadens aktörer. Mats är i stället tvungen att använda skattemedel till detta.
De stundvis höga priserna på el och elnät skapar incitament och kapital för investeringar, vilka sedan dämpar priserna tills en jämvikt nås. Centralstyrda, låga priser leder i stället till förluster för elsystemets olika ägare. Staten måste då ta över, och alla investeringar i elsystemet blir en del av statsbudgeten. Jag tror inte att det är en framgångsrik väg.
Detta är grunden för vår olika syn på ekonomin. Jag tror att marknadsekonomi är effektivare för att fördela tillgången på varor och tjänster, medan Mats tror mer på centralstyrda eller socialistiska modeller.
Magnus Thorstensson
21 maj, 2026: 9:53 f mI vanlig ordning har du rätt i mycket av det du säger. Samtidigt är det inte särskilt vanligt att allmänheten via media ges intrycket av att prissättningen på marknaden för kaffe, skor eller kylskåp är mer eller mindre tvivelaktig. Sen starten på omregleringen har marknaden och marknadsaktörerna setts som suspekt. Begreppet Kalle Anka-börs återkom så snart marknaden reagerade på fundamentala faktorer.
Begränsade kunskaper har också öppnat fältet för debattartiklar och insändare av "privatspanare" med egna teorier. Ovanpå detta har finns energifrågans politiska dimension som varit en grogrund för misstänkliggörande för att plocka politiska poänger.
Jag vill påstå att just faktaförmedlandet under elpriskrisen 2021 och 2022 bidrog till att skapa större förståelse hos kundkollektivet och att katastrofrubrikerna har dämpats kraftigt efter detta.
Samtidigt så får man acceptera att dåliga nyheter säljer bättre än goda nyheter. Jag fick själv en beskärd del av förfrågningar om att förklara elmarknaden när priserna var höga. Men när exakt samma modell ger låga priser finns av någon outgrundlig anledning inte samma efterfrågan… 🙂
Svaramats nilsson@Magnus Thorstensson
22 maj, 2026: 10:31 f mJag tror egentligen inte att vi säger emot varandra särskilt mycket. Du har helt rätt i att elmarknaden under lång tid behandlats som något suspekt på ett sätt som få andra marknader gör. “Kalle Anka-börs”-retoriken när priser reagerar på knapphet är ett bra exempel på det.
Och jag håller också med om att faktaförmedling under krisen sannolikt dämpade en del rena missförstånd och konspirationsteorier. Information har absolut ett värde.
Samtidigt tror jag att den här diskussionen hade varit betydligt mindre omfattande om tilliten till institutionerna varit starkare. Om människor upplevde Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät som fullt trovärdiga, neutrala och tydligt konsumentorienterade hade behovet av egna teorier, misstänkliggöranden och “privatspaningar” sannolikt varit mindre.
Min poäng är nog därför att legitimiteten i längden inte kan bygga på att hushållen ska förstå ett mycket komplext system i detalj. Det fungerar för få andra marknader. Vi kräver inte att människor ska förstå globala kaffepriser eller finansmarknader för att acceptera att systemen existerar.
När människor upplever priser som orimliga handlar det därför inte alltid om okunskap. Det kan också handla om riskfördelning, exponering mot volatilitet och känslan av att ansvaret flyttats från systemet till konsumenten. Där tror jag den institutionella frågan blir viktigare än pedagogiken.
SvaraDietmar Gleich@mats nilsson
23 maj, 2026: 9:32 f mMänniskor behöver inte ha kunskap om hur elsystemet fungerar i sin roll som kunder. Däremot borde de försöka skaffa sig kunskap i sin roll som väljare. I 50 år har det politiska systemet betraktat elsystemet mer som ett slagfält i kulturkriget än som en av baserna för vår civilisation. Som ingenjör blir man bara frustrerad och besviken på i stort sett alla politiker i ledande ställning.
SvaraPär S
21 maj, 2026: 9:09 f mMycket bra av Mats Nilsson.
Och i Sverige räcker det inte ens att förstå elmarknaden i allmänhet.
Man förväntas också förstå varför elområdena gör att hushåll i samma land får olika prisnivåer och olika prisrisk.
Det är inte rimligt.
En välfungerande marknad ska inte kräva att vanliga människor först blir experter på spotpris, exportflöden och elområdeslogik för att kunna acceptera sin elräkning.
Det är inte hushållen som ska bära den bördan.
SvaraChrister Berglund
21 maj, 2026: 8:48 f mSpot on Mats!
SvaraChrister Berglund@Christer Berglund
3 juni, 2026: 8:12 f mhttps://www.ey.com/sv_se/newsroom/2026/06/svenskarnas-fortroende-for-elmarknaden-sjunker
Tycker att du är helt rätt ute, vi kan hävda att det finns aktiva konsumenter, att aggregatorer och smarta mätare, kommande API:er, etc. löser problematiken. Men detta är kundernas betyg på oss som bransch. Du är helt rätt ute Mats.
SvaraGöran Fredriksson
21 maj, 2026: 8:41 f mUtmärkt bra skrivet. Så vad göra åt saken?
Ett återupprättande av de äldre begreppen prima och sekunda kraft vore en bra början på att återföra flexibiliteten från konsumentledet till tidigare led.
En bra fortsättning vore att politiker börjar använda samma begrepp, dvs prima och sekunda kraft, istället för att diskutera olika kraftslag. Politiker, även om de av ödets nyck och av misstag har utsetts vara energiminister, har dessa sällan varit mer kunniga om elsystemens funktion än den genomsnittlige konsumenten. Det var ju när begreppen prima och sekunda kraft försvann och politiker började uttala sig om kraftslag som det svenska elsystemets förfall påbörjades.
För att hjälpa till bör vi i branschen ta ledningen och själva använda begreppen prima och sekunda kraft.
Svara