DEBATT
Modelleringar visar att ett elsystem med runt en tredjedel baskraft, till exempel kärnkraft, är billigast. Det skriver Bengt J Olsson, men han konstaterar att baskraft inte klarar sig på den kortsiktiga energy-only marknaden. Baskraft skulle istället kunna ses som en del av elsystemets planerade del, tillsammans med nät och systemfunktioner.

Sett i det ljuset framstår finansiering av kärnkraft med ”Contract for Difference” som korrekt, menar han.

Det brukar hävdas att baskraft som fenomen håller på att dö. Anledningen är att den skjuts ut ur meritordningen av billigare variabel förnybar kraft (när vädret tillåter). Varför har det blivit så, och vill och kan man göra något åt det?

Bild: Forsmarks kärnkraftverk är en del av baskraften. Foto: vattenfall.

Nedan beskrivs kortfattat skillnaden mellan dagens energy-only marknad, kompletterad med en kapacitetsmarknad å ena sidan, och en marknad baserad på en totalkostnadsoptimering av elsystemet över tid å andra sidan. Många modeller visar att det mest kostnadsoptimala systemet över tid ges av ett system bestående av en mix av tre delar: baskraft (kärnkraft, vattenkraft), förnybar kraft (vind och sol) och reglerkraft (typiskt vattenkraft från reservoarer, men även till viss del kraftvärme från biobränsle, och gasturbiner för bio- eller naturgas). Lagring, till exempel batterier och pumpkraft, kan användas som reglerkraft under korta stunder efter laddning.

Tyvärr ger inte dagens energy-only marknad de signaler som krävs för att bygga ny baskraft. Anledningen är att baskraft, som även om den har en låg rörlig kostnad, tvingas ut ur meritordningen av förnybar kraft som i princip har noll rörlig kostnad, när vädret ger de rätta förutsättningarna. Detta är helt naturligt då energy-only marknadens funktion är att minimera kostnaden i driftstimmen, inte över tid. Marknaden är alltså extremt kortsiktig, optimeringen sker en kvart i taget. Om det blåser mycket så blir det i en sådan marknad mer rationellt att stänga ned baskraft och köra vindkraft istället. Detta minskar utnyttjandegraden för baskraft och kan därför göra det olönsamt att investera i densamma.

Men tittar man på en totalkostnadsmodell ser man att baskraften (som kan modelleras med fast eller variabel kapacitet) får ett större utrymme, därför att en lägre andel förnybar kraft minskar behovet av dyr reglerkraft. Detta fångar inte energy-only marknaden som bara ser till vad som är billigast att köra i varje enskild kvart.

För att kompensera för detta tillkortakommande hos energy-only marknaden har det blivit vanligare att komplettera med en kapacitetsmarknad. På den marknaden handlas möjligheten att ha kapacitet i beredskap. Detta ger ett incitament att investera i den kapacitet som inte energy-only marknaden kan få fram. Rent teoretiskt kan dessa två marknader tillsammans täcka både energi- och effektbehov. Men min tes är att det inte blir ett kostnadsoptimalt system, utan i princip ett system som består av bara två delar: billig variabel förnybar kraft, kompenserad av dyr reglerkraft.

Man saknar alltså den tredje komponenten i det kostnadsoptimala systemet: baskraft med intermediär kostnad, som brukar komma in som 20-40% av den totala produktionen i modellerna. Hur ska man få in detta i energy-only modell? Det finns nog ingen marknadsmodell som kan göra det. I stället får man se baskraften som en allmän nytta, ungefär som elnätet som betalas av oss gemensamt. Utformningen måste göras noggrant, så att den inte stör marknadens funktion i drifttimmen. Ett sätt att göra det är som föreslagits i kärnkraftsutredningen, ett ”Contract for Difference” (CfD) som eventuellt ger ett skattepåslag, alternativt en skatterabatt, beroende på utfall. Men totalt sett en lägre kostnad för oss alla.

Elsystemet skulle då bestå av två delar, en ”planerad” del där olika systemnyttor upphandlas gemensamt enligt en central planering, och en konkurrensutsatt del där olika kraftslag konkurrerar. Den planerade delen innehåller, förutom nät och systemfunktioner, även ett visst mått av baskraft vars systemnytta blir att sänka totalkostnaden över tid. (Kärnkraft som baskraft ger ju också en mängd andra nyttor som gör att den passar in i den planerade delen). Upphandlingen av baskraft ska ske på ett konkurrensutsatt sätt.

Utformningen av systemet på det här sättet skulle styra systemet mot det som är totalkostnadsoptimalt, givet att modellerna och kostnadsantagandena inte är helt off. Sett i det här ljuset framstår kärnkraftsutredningens förslag som korrekt, även ur en teoretisk synpunkt.

Baskraften är inte död, men en alltför kortsiktig marknad kan få den att framstå så.