Avfallpyramiden – elda sopor eller återvinna?

Avfallpyramiden – elda sopor eller återvinna?

I en kommentar riktar Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef på Avfall Sverige, kritik mot Sveriges Radios vetenskapsredaktion för inslag om avfallshantering.

I Vetenskapsradions programserie ”Avfallspyramiden” lyfts enskilda kommuner i Italien ut som goda exempel och jämförs med Sverige. Självklart ska vi titta på förebilder och låta oss inspireras av dem, men då gäller det också att titta på hela bilden och se hur mycket som i slutänden faktiskt kan bli nya material. Det perspektivet ger en helt annan bild än den som presenterades i radioinslaget. Avfall Sverige vill gärna bidra med kunskap och fullständig statistik.

Bild: Italienare som sopsorterar? Från www.sverigesradio.se.

Energiåtervinning är en nödvändig del av avfallshanteringen i ett modernt samhälle. Hit ska det avfall skickas som inte går att förebygga, återanvända eller materialåtervinna, eller som innehåller giftiga och skadliga ämnen som vi inte vill låta cirkulera.

Energiåtervinning ur avfall har en viktig roll i avfallshierarkin och för att nå en cirkulär ekonomi också i ett europeiskt helhetsperspektiv. I motsats till vad som antyds i reportaget om att knappt något avfall längre energiåtervinns i Italien och att planer för 50 nya energiåtervinningsanläggningar har stoppats, så skickar Italien mängder av avfall till andra länder och betalar för att dessa länder ska energiåtervinna avfallet, så det inte ska behöva läggas på deponi. Trots det deponerar alltså Italien stora mängder avfall.

Svenska anläggningarna för energiåtervinning är inte beroende av sopor som bränsle, det finns annat, t ex biobränsle, att tillgå.

I reportaget hävdas att Italien har gått om Sverige när det gäller källsortering. I Eurostats statistik från 2019 redovisar Sverige en materialåtervinningsgrad på 47% och Italien på 48%. Värt att notera är att Italien fortfarande har 22% deponering av hushållsavfall medan Sverige nästan helt har lyckats fasa ut denna miljömässigt ohållbara behandlingsform och ligger på 0.5-1% deponering. Till stor del har Sverige lyckats med detta genom att förbjuda deponering av brännbart och organiskt avfall. Det bästa man kan göra för miljön när det gäller avfallshantering är att undvika deponering.

Milano lyfts fram som ett bra exempel. Staden har ett väl fungerande energiåtervinningsverk som inte är ifrågasatt inom kommunen. Ungefär 40% av stadens avfall går till energiåtervinning, och 52% av avfallet går till olika former av materialåtervinning enligt 2018 års statistik. En mindre andel går till deponering. Detta är siffror som är jämförbara med svenska kommuner. Att staden konsekvent infört bostadsnära matavfallsinsamling är bra. Cirka 75 % av kommunerna i Sverige erbjuder separat matavfallsinsamling. Vi har också tagit initiativ till att införa fastighetsnära insamling också av förpackningar och tidningar, något regeringen hörsammat.

Att energiåtervinningsanläggningar skulle bidra till en ”lock in-effekt” stämmer inte. De länder i Europa som är bäst på att källsortera och materialåtervinna är också de som har väl utbyggd energiåtervinning, vilket beror på att de två är beroende av varandra. All materialåtervinning producerar ett sekundärt avfall (rejekt) som måste behandlas. Detta består av utslitet material, som är av för dålig kvalitet för att återvinnas, samt av felsorterat material. Om återvinningsindustrin  inte kan bli av med detta, kan de i längden inte driva sin verksamhet. Det mest hållbara sättet att behandla rejektet är att energiåtervinna det. Utöver detta är en viktig uppgift att avgifta kretsloppet, vilket betyder att produkter som innehåller giftiga och skadliga ämnen inte ska återanvändas eller materialåtervinnas, utan fasas ut ur kretsloppet – utan energiåtervinning finns alltså ingen hållbar materialåtervinning.

Många tror att alternativet till förbränning alltid är materialåtervinning. Alternativet i de flesta delar av världen är snarare deponering – vilket en av de intervjuade i första programmet tycks förespråka. Deponering är miljömässigt dock ett betydligt sämre alternativ som genererar fyra gånger så stor klimatpåverkan som energiåtervinning. En deponi läcker metangas under lång tid, mellan 50 och 100 år, och ger också ifrån sig förorenat lakvatten.

Att italiensk opinion har förhindrat att många energiåtervinningsanläggningar byggs är inte enbart positivt. Många stora italienska städer som Rom och Neapel har allvarliga sanitära problem eftersom det saknas kapacitet att behandla det restavfall som uppkommer. Deponeringsyta och förbränningsanläggningar saknas, och återvinningsindustrin vill inte ha det. Detta är tyvärr inte något som är en del av historien, utan en pågående situation. Avfall Sveriges medlemmar har under 2019 fått flera desperata förfrågningar från dessa regioner om att ta emot avfall som legat i stora mellanlagringsanläggningar i flera år utan att kunna behandlas. Utan svensk energiåtervinning hade situationen kanske varit densamma i Sverige.

I Italien behandlas restavfall, det vill säga innehållet i den ”vanliga” soppåsen, ofta med MBT, mekanisk-biologisk behandling. Detta är även fallet med Contarina SPA, som är det italienska regionbolag som lyfts fram som ett föredöme i inslaget. MBT-anläggningar finns inte i Sverige eftersom tekniken har sämre miljöprestanda än energiåtervinning. Italiensk MBT producerar bland annat en organisk restfraktion (55%) som är förorenad och måste deponeras, en renare fraktion (3%) som går till deponitäckning, samt en brännbar fraktion (28%) som förbränns i cementindustrin. Endast 1.3% kan gå till materialåtervinning. I praktiken är det ett sätt att dela upp restavfall och få det att minska i vikt innan deponering. I svenska energiåtervinningsanläggningar kan el och fjärrvärme produceras med en energieffektivitet som är i toppklass i Europa. Metall kan återvinnas ur askorna, och de kan också användas som konstruktionsmaterial. Sammanlagt gör detta
miljönyttan med MBT klart mindre i jämförelse.

Återvinningsbart avfall sorteras inom Contarinakommunerna med sorteringsmaskiner. Maskinsortering kan underlätta insamling av återvinningsbart material, då många olika avfallstyper kan samlas in i samma tunna. Avfall Sveriges studier har dock gett vid handen att det svenska systemet med källsortering i separata avfallsströmmar fortfarande är att föredra. Det ger ett utsorterat material med bra kvalitet som minskar risken för downcycling. Sorteringsmaskiner kan dock vara ett komplement till källsortering. Hur mycket av det maskinsorterade materialet som sedan faktiskt materialåtervinns i Cortarina har inte Avfall Sverige kunnat ta reda på, då allt som skickas
utanför kommungränserna i det italienska exemplet räknas som återvunnet enligt bolagets redovisning. Eventuellt rejektavfall som uppstår vid behandling på annan ort räknas inte in. Detta gör att vi måste ifrågasätta uppgiften att 75% av allt insamlat material faktiskt återvinns.
Eftersom Sverige har mer än 50% icke-farligt industriavfall av det totala avfallet som går till energiåtervinning, haltar jämförelserna med andra länder. Och skälet till att Sverige har en högre mängd icke-farligt industriavfall som går till energiåtervinning än många andra EU-länder beror  bland annat på att det finns ett deponiförbud sedan 2002 (brännbart avfall) och 2005 (organiskt avfall).

Slutligen kan vi konstatera att EU har strikta krav på rening av rökgaserna från energiåtervinning av avfall. Att anklaga dessa anläggningar för att sprida cancerogena ämnen är helt grundlöst. Största miljönyttan finns förstås i att minska mängden avfall som uppstår, något vi arbetar fokuserat med. I inslaget frågades hur branschen tänker halvera utsläppen. Det gör vi genom att fortsätta det arbete vi redan idag gör, där branschen har tagit fram en färdplan för utvecklingen av en fossilfri uppvärmningssektor. Vidare verkar vi för att beslutsfattare ska införa nya styrmedel som ställer krav på producenter att sätta produkter på marknaden som både går att återanvända och återvinna och därmed inte går till energiåtervinning. Det är när inflödet till energiåtervinningsanläggningarna minskar som också miljöpåverkan kan minska.

Vi står givetvis till förfogande för mer information inför kommande avsnitt.

2 Kommentarer
Anna-Carin Gripwall
Av Anna-Carin Gripwall
Kommunikationschef Avfall Sverige
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Visst borde en del brännbart kunna återvinnas om man hämtade det på ett vettigt sätt och inte spred det runt sophuset vid hämtning. Plastfraktionen togs bort för att den stökat till det i soprummet. Folk går inte in i ett stökigt soprum och då blir det därefter. För att få en ny chans får fraktionen inte skräpa ner, till förmån för alla andra fraktioner.

  2. Isak Öhrlund skriver:

    Starka påståenden om att energiåtervinningsanläggningar inte skulle bidra till en ”lock in-effekt” och att materialåtervinning och energiåtervinning är oberoende av varandra. Det finns inga vetenskapliga bevis för dessa påståenden. Infrastrukturen för källsortering är gravt underdimensionerad och en stor del av det brännbara avfallet består fortfarande till stor del av återvinningsbart material. Att detta skulle vara helt oberoende av insamlingen av brännbart avfall är högst tveksamt. Det är lönsamt att bränna avfall, även sådant som skulle kunna återvinnas. Det är högst otroligt att detta inte har en inverkan på återvinningen.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet