”Återför makten till politikerna!”

”Återför makten till politikerna!”

Inte bara i vattenförvaltningen agerar självsvåldiga tjänstemän utgående från egna agendor. Samma beteende finns också på andra myndigheter, skriver Björn Törnvall och uppmanar energibranschen att arbeta för att återställa tjänstemannaansvaret i Sverige.

Företrädare för energibranschen har nyligen på Second Opinion uppmärksammat att statliga tjänstemän verkar driva sina egna agendor, till exempel på länsstyrelserna och havs- och vattenmyndigheten. Se bland annat artiklar av Thomas Sandberg, ordförande i Svensk vattenkraftförening, och Birgitta Resvik, chef för samhällskontakter på Fortum Sverige.

Tyvärr är detta inga specialfall. Samma självsvåldiga agerande och politikerförakt finns också på andra myndigheter. En nära vän, som arbetat på flera ledande befattningar inom svensk offentlighet, beskriver för mig hur han med ilska och förskräckelse ”kan se förfallet och bristen på respekt för lagar, riktlinjer eller styrdokument, som reglerar myndigheterna”.

Ett exempel uppmärksammades nyligen (16 juni) av Nya Wermlands Tidningen (ledarartikeln ”Lägg ned skolverket”), som hänvisar till hur tjänstemän på Skolverket medvetet och avsiktligt torpederade Alliansregeringens uttalade ambition under de bägge föregående mandatperioderna, att förändra innehållet i skolundervisningen från den rådande flumskolan till mera av en kunskapsskola.

I en nyutgiven bok, ”Attacken mot äganderätten – Gäller inte grundlagen i skogen?”, där jag är en av författarna, ger vi en lång rad andra exempel på hur anonyma tjänstemän i departement, verk och myndigheter agerar på tvärs emot politiska beslut.

Ett av exemplen gäller Miljödepartementets s.k. implementering av EU:s art- och habitatdirektiv och dess fågeldirektiv i svensk lagstiftning. Detta ledde till den olyckligt formulerade Artskyddsförordningen, som lades under Miljöbalken och därmed fick status av svensk lag. Formulerad av anonyma tjänstemän på Miljödepartementet, som tog en genväg förbi sedvanliga kontrollinstanser som remissbehandling och granskning i lagrådet.

Förutom att lagen stiftades utanför riksdagen blev den ett illa hopkommet hastverk. Ett hot mot allt skogsbruk, närmast omöjlig att förstå och tillämpa.

Varianterna av tjänstemännens nonchalans inför de demokratiska principerna är många. Ett exempel är att Naturvårdsverket fastställt minimiantalet vargar till minst 300 individer, trots riksdagens beslut att antalet skulle ligga inom spannet 170-270 individer. Ett annat står åklagarna inom riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA) för.

Dessa åklagare, som handlägger misstankar om jaktbrott mot de stora rovdjuren, har i minst tre fall tillsammans med olika tingsrättsdomare brutit mot Rättegångsbalkens 27 kapitel § 18, som reglerar hur hemlig telefonavlyssning får användas i en förundersökning.

Mest uppseendeväckande är att man från åklagarnas sida nu, i besvikelsen över att hovrätten för Övre Norrland nyligen sänkte tingsrättens utdömda fängelsestraff för åtalade i en jaktbrottshärva, pekar på ”risken” för att hemlig telefonavlyssning inte ska kunna användas i framtiden, om de utdömda fängelsestraffen inte överstiger två år!

Redan i dag är det otillåtet att använda detta tvångsmedel, eftersom det aktuella brottet, grovt jaktbrott, har ett minimistraff om sex månader.

Att respekten för ”objektivitetsprincipen”, Rättegångsbalkens 23 kapitel § 4, som stadgar att åklagaren även ska redovisa det som talar till den misstänktes fördel, brister helt och närmast regelmässigt i REMA:s agerande, följer tyvärr det trista mönstret.

Hos Skogsstyrelsen är ett anmärkningsvärt beteende att dess tjänstemän på eget initiativ för några år sedan började identifiera ”nyckelbiotoper” i privata skogsägares skog. Det framfördes att dessa subjektiva omdömen – utan att något beslut fattas, som kan prövas i domstol – skulle vara ett ”kostnadseffektivt sätt att skydda värdefulla biotoper för säkerställande av den biologiska mångfaldens bevarande”.

Att dessa s.k. identifieringar leder till att privata tillgångar utan ersättning undantas från normalt brukande och blir närmast värdelösa för ägarna verkar inte bekymra Skogsstyrelsen alls. Där har man nu dessutom sett till att få regeringens uppdrag att fortsätta med denna för skogsbranschens framtid riskabla verksamhet i ökad takt.

Likaså har Skogsstyrelsens tjänstemän lyckats få hjälp av en tolkning utförd av en jurist på Kammarkollegiet, för att hävda att fjällnära skogsmarker inte tillhör kategorin brukad mark. Vad man stödjer sig på är oklart, men på denna ohållbara grund utfärdar Skogsstyrelsen avverkningsförbud.

Det här förbudet har fått helt absurda konsekvenser för norrländska skogsägare. De kan oftast inte låna pengar på banken för sin verksamhet i glesbygd, och när de därför i stället vill avverka sin egen skog för att få fram kapital, säger Skogsstyrelsen stopp utan att någon ekonomisk ersättning kommer i fråga.

Hur har det kunnat bli så här, undrar man? Med total ansvarsfrihet för sina åtgärder och ett på tok för brett tilltaget tolkningsutrymme tillåts självsvåldiga statstjänstemän agera precis hur de vill. Det hela faller tillbaka på att de av partierna utvalda människor, som vi vart fjärde år väljer att företräda oss i riksdagen, inte verkar ha någon kontroll alls på hur regeringen, dess verk och myndigheter förvränger eller helt struntar i de beslut som riksdagen fattar.

Vi behöver snarast få det 1976 slopade tjänstemannaansvaret återinfört. Bristen på detta går igen överallt och skapar ett utrymme för målmedvetna aktivister, som med allt större cynism förgiftar regeringen, dess verk och myndigheter, till skada för äganderätten, produktionen och jobben i industrin och därmed hotar välfärden i Sverige.

Lösningen är antagligen, som ledaren i NWT förespråkar, att helt sonika lägga ned dessa av aktivisterna kapade verk och myndigheter och börja om, med nya människor på centrala positioner. Sådana människor som präglas av det gamla svenska tjänstemannaidealet nit, oväld och respekt för gällande lagar.

Jag vädjar till energibranschen att medverka till att de här frågorna kommer upp på bordet. Makten i Sverige bör återföras till dem som vi valt i demokratiska val.

Björn Törnvall

Artikelförfattaren gav tillsammans med Karl Hedin, Peter Wigert och John Gull nyligen ut den i artikeln nämnda boken, som en ”lärobok” för landets 330000 privata skogsägare ”om hur överheten allt mer gör intrång i deras skog”.

3 Kommentarer
Av Björn Törnvall
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

  1. Magnus Brunell skriver:

    Jag vill absolut inte överlämna makten till politikerna och tar som exempel (det finns hundratals andra exempel på odugliga politiker) Farmanbar, han som för tillfället av en outgrundlig anledning är energiminister. Läs detta inlägg från ledarsidorna.se https://ledarsidorna.se/2022/05/hur-svart-kan-det-vara/

    Ett urklipp:

    ”Vi har tidigare fått höra vår nuvarande S-märkte energiminister förorda en snabb utbyggnad av havsbaserad vindkraft, som han dessutom menar kan regleras via vätgaslagring. Att detta sätt att lagra el från havsbaserade vindkraftverk är totalt omöjligt att motivera ekonomiskt, med sina skyhöga anslutningskostnader (för skattebetalarna) och dito energiförluster via den ännu i stor skala oprövade svindyra och riskabla vätgaslagringen, verkar inte heller bekymra denne man. Inte heller han verkar ha en aning om, varifrån den nödvändiga reservkraften skall komma.

    Det heter ju, att man inte skall skämmas för andra. Men denna okunnighet om en så central fråga för landets elförsörjning hos våra partiledare och ansvarigt statsråd, gör att jag faktiskt skäms å deras vägnar. Hur svårt kan det vara, att förstå detta enkla samband mellan opålitlig väderberoende vindkraft och behovet av 90% ständigt tillgänglig reglerbar reservkraft?”

    Kan det bli mer inkompetent och samhällsfarligt från en politiker?

    Att sedan svenska myndigheter är infiltrerade av verklighetsförnekande vänster-/miljöextremister gör ju inte saken bättre.

  2. Bengt Johansson skriver:

    Björn, jag läser en hel del av vad du skriver men instämmer inte alltid med dig men här instämmer jag till 100%. Jag har som privatperson försökt vara en nagel i ögat på ett ganska stort antal myndigheter och i mina kontaakter funnit många märkliga ting avseende kompetens och deras kunskap om vad de skall syssla med.. Jag har funnit att endera känner de inte till de lagar och regleringsbrev som skall styra deras verksamheter eller så är de inte kompeteta nog att tolka dessa lagar och regler. Tjänstemannaansvaret fick Morgan Johansson undanröjt på ett tvivelaktigt sätt när han tillsätter en ny utredning för att utreda behovet när det redan fanns en som funnit att tjänstemannansvaret borde återinföras. Hur kan en person som Morgan Johansson utan utbildning och enormt självhävdelsebegär inneha en post som Justitieminister? Det är skrattretande om det inte vore så allvarligt med en sådan inkompetent person i den rollen!

  3. Carina Ohlson skriver:

    Du har rätt i mycket här! Politiker på alla nivåer blir itutade rena lögner av tjänstemän som har särintressen i olika frågor. Och vi tror på det skrivna ordet i våra handlingar.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet