Svenska kraftnät får inget undantag från den så kallade 70-procentsregeln, enligt ACER:s avgörande i går. Kritiken från de aktörer som hörts i beredningsprocessen är svidande, bland annat angående Svenska kraftnäts ovilja att berätta var i elsystemet flaskhalsarna finns.

Second Opinion berättade i flera artiklar i våras (bland annat här och här) om Svenska kraftnäts (Svk:s) försök att få godkännande för större begränsningar i överföringskapaciteten över elområdesgränserna än den nivå som föreskrivs i Elmarknadsförordningen, nämligen att minst 70 procents sammanlänkningskapacitet ska hållas tillgänglig för marknadsaktörerna. Detta samtidigt som driftssäkerhetsgränserna respekteras, med beaktande av oförutsedda händelser.

Vid överbelastning i nätet ska Svk enligt regelverket avhjälpa saken genom åtgärder som motköp och omdirigering av elströmmarna. Att begränsa överföringskapaciteten ska vara en sista utväg.

Undantag från 70-procentskravet kan av driftsäkerhetsskäl beviljas av tillsynsmyndigheten, vilket i Sverige är Energimarknadsinspektionen (Ei).

Inför beslut om sådana undantag måste samråd ske med berörda tillsynsmyndigheter i andra berörda medlemsstater. Motsätter sig någon av dem undantaget, hänskjuts avgörandet till EU-tillsynsmyndigheternas gemensamma organ ACER (på officiell EU-svenska: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter).

Den 21 april i år avgjorde Ei för sin del den begäran om undantag (för 2022) som Svk den 6 oktober 2021 lämnat in gällande nio sammanlänkningar. Ei avslog ansökan gällande de Sverigeinterna elområdena SE3-SE4 och SE2-SE3 och i fråga om sammanlänkningarna DK2-SE4, Tyskland-SE4, Polen-SE4 och Litauen-SE4.

I fråga om sammanlänkningskapaciteten för elområdena Finland-SE3 och DK1–SE3 överlämnades avgörandet till ACER, eftersom Ei kom till slutsatsen att ett undantag skulle ges, medan tillsynsmyndigheterna i Finland och Danmark motsatte sig detta.

Gårdagens avgörande från ACER kan läsas i sin helhet här.

I ACER:s egen kortsammanfattning på hemsidan sägs att utvärderingsprocessen klargjort att

– The derogation was not necessary for maintaining operational security;

– The derogation request did not provide the minimum capacity targets,

– The derogation request did not provide the methodology on how to avoid the discrimination between internal and cross-zonal exchanges.

Med ett försök till översättning:

– Undantaget var inte nödvändigt för att upprätthålla driftsäkerheten;

– Ansökan om undantag beskrev inte den lägsta förväntade överföringskapaciteten;

– Ansökan om undantag beskrev inte hur Svk förhindrar diskriminering av flöden från andra länder gentemot de nationella flödena.

Notera att Ei:s översättning i det pressmeddelande som gick ut i morse innehöll fel, vilket påpekats på olika håll. Ei har senare gått ut med en korrigerad variant (se kommentar till denna artikel).

ACER:s komprimerade sammanfattning är ändå knappast något skolexempel på tydlighet. Kanske går tolkningssvårigheterna tillbaka på otydligheter i regelverket. Som nämndes var Ei:s tolkning att flöden från nationella elområden inte ska hanteras på samma sätt som flöden från andra länder, medan de enligt ACER ska hanteras lika. Mot den bakgrunden är det begripligt om Svk haft svårt att navigera. Förtydliganden av de initierade är välkomna till Second Opinion.

Bakgrund till den tredje punkten är i vart fall att Elmarknadsförordningen 16(8) endast tillåter överföringsbegränsningar vid elområdesgräns för att hantera överlaster inom elområdet, såvida systemoperatören kan visa att 70-procentskravet är uppfyllt eller om systemoperatören kan hänvisa till ett undantag grundat på en åtgärdsplan. Strukturella begränsningar ska primärt hanteras genom elområdesindelningen.

I ACER-dokumentet förklarar Svk att resurser saknats för avhjälpande åtgärder för att klara 70-procentskravet utan att riskera driftsäkerheten i en N-1-situation (dvs. i den händelse att det för ögonblicket största felfallet i elsystemet plötsligt inträffar).

Anledningarna är enligt Svk sådant som flaskhalsar i den så kallade Västkustkorridoren inom SE3 i kombination med brist på tillgängliga nedregleringsresurser. Vidare de flaskhalsar som uppkommit genom ökningen av östvästliga flöden, en konsekvens som Svk förklarar med nedläggningen av Ringhals 1 och 2 och öppningen av NordLink (havskabeln mellan Norge och Tyskland).

Utöver det, framhåller Svk, påverkas de östvästliga flödena negativt även av driftavbrott eller revisioner inte bara vad gäller (de återstående) reaktorerna i Ringhals och Oskarshamn, utan även Forsmark.

Stamnätets överföringsförmåga är starkt beroende av att reaktorerna i södra Sverige är tillgängliga. I annat fall faller överföringskapaciteten numera till olaglig nivå. Det här diagrammet ur ACER:s beslutsdokument beskriver överföringskapaciteten, såsom den definieras enligt Elmarknadsförordningen 16(8) och dess korrelation med revision av de största reaktorerna. Vid tillfällen då R3, R4 eller O3 tas ur drift uppstår svårighet att klara kravet i förordningen, dvs. den mörkgråa linjen går under 70 procent.

Kritiken mot Svk från Finlands och Danmarks tillsynsmyndigheter, återgiven i ACER-dokumentet, har av Second Opinion refererats tidigare. Kritiken mot att Svk – i motsats till alla andra systemoperatörer – inte tillhandahåller efterfrågad information för tillsynsmyndigheterna har refererats här.

Nytt för offentligheten är den kritik som en rad branschaktörer i ACER:s beredningsprocess riktar mot Svk. Kritiken härrör bland annat från European Federation of Energy Traders (EFET, sammanslutning av europeiska energihandlare på marknader för grossistförsäljning av el och gas), Ørsted, Nordenergi, Statkraft, UPM Energy, Energiföretagen Sverige, UNIPER, Norsk Hydro, Green Power Denmark (de danska energiföretagens branschorganisation) och Nord Pool. Ingen av dessa förordar undantag för Svk.

Även Ei får kritik för att i sitt beslut ha ansett sig kunna överse med att Svk inte tillhandahållit all den information som efterfrågats.

Flera av aktörerna menar att Svk inte använt alla de möjligheter till omdirigering och mothandel som i verkligheten stått till buds, inom Sverige eller i angränsande länder. Till exempel anser Green Power Denmark att Svk visat en ”fundamental ovilja” att utnyttja befintliga resurser. Ørsted anser att Svk försummat att genomföra nätinvesteringar i Västkustkorridoren trots att behovet av sådana sedan länge kunnat förutses. Ørsted håller inte heller med Svk om att tillräckliga mothandelsresurser saknats – det har funnits tillgängliga volymer i Danmark, eller sådana skulle ha gjorts tillgängliga vid en adekvat prissignal.

Statkraft anser att Svk inte vidtagit tillräckligt med preventiva åtgärder med tanke på att det länge varit känt att de ifrågavarande kärnkraftsreaktorerna skulle läggas ner och NordLink-kabeln tas i bruk.

Uniper anser att Svk inte gjort tillräckliga ansträngningar för att säkerställa avhjälpande åtgärder och efterlyser större transparens från Svk. I fråga om denna senare punkt förundrar sig European Federation of Energy Traders över att Svk ”undanhåller data för sin egen tillsynsmyndighet”.

I sitt bemötande av kritiken förklarar Svk att det inte alltid går att garantera att tillräckliga volymer finns tillgängliga på rätt plats för att motverka överlaster i de relevanta kritiska nätelementen. Det skulle vara nödvändigt, säger Svk, att kontraktera specifika produktionsenheter som kanske skulle behöva finnas i beredskap året runt, trots att de kanske skulle behövas bara under en handfull av årets drifttimmar.