DEBATT
Det krävs enorma investeringar i de svenska elnäten, men med Energimarknadsinspektionens nya förslag för intäktsreglering är risken stor att dessa investeringar omöjliggörs, skriver Tomas Malmström på Energiföretagen Sverige. För vilket företag är det möjligt att investera till en real ränta på under två procent?, frågar han.

Vi har med intresse följt replikskiftet mellan Bengt Ekenstierna och Energimarknadsinspektionen (Ei) här på Second Opinion. Debatten handlar om Ei:s förslag på ny modell för intäktsregleringen. Båda parter är tydliga med att de värnar lågt pris för kund, men från branschens sida vill vi betona att det finns två syften med elnätsregleringen. Den ska dels värna en rimlig kostnad för kunden – dels säkerställa nödvändiga och framåtsyftande investeringar i elnätet. Men med det förslag Ei nu presenterat känns det som förväntningarna är att elnätsföretagen ska trolla med knäna. För vilket företag är det möjligt att investera till en real ränta på under två procent? Vilket kapital ska kunna attraheras?

Debatten om elnätsregleringen blir inte seriös utan en beskrivning av de enorma investeringsbehov Sveriges elnät står inför, liksom att man presenterar en trovärdig modell för hur vi ska finansiera dessa satsningar. Att säkerställa att Sverige har ett robust och motståndskraftigt elnät som dessutom klarar en kraftig elektrifiering borde utgöra grunden för hur den framtida intäktsregleringen utformas.

Framtidens krav på elnätsföretagen är andra än gårdagens. Näten ska bli smartare för att kunna dra nytta av kunders flexibilitet. Vi ska få in mer förnybar elproduktion, vilket ställer nya krav på både förstärkningar och mer flexibilitet i elnäten. Den ökande urbaniseringen ökar trycket på elnätet i städerna. Samtidigt minskar toleransen mot elavbrott i takt med ökad digitalisering och det gör att leveranssäkerheten måste vara ännu högre än idag.

De svenska elnäten byggdes till stor del ut mellan 1950 och 1970-talet, vilket betyder att de måste rustas upp och att investeringsbehovet är enormt. Elnätsföretagens investeringsplaner uppgår redan idag till cirka 30 miljarder kronor årligen och om vi ska bygga ut elsystemet motsvarande regeringens mål på 300 TWh 2045, landar vi på upp emot 1 000 miljarder fram till dess.

Med Ei:s nya förslag för intäktsreglering föreligger en stor risk att dessa investeringar omöjliggörs. En stor brist i inriktningen som Ei har presenterat är att nivån på kalkylräntan blir extremt låg samtidigt som räntans nivå är helt avgörande för hur stora investeringar elnätsföretagen kan göra och hur mycket kapital som kan attraheras.

För beräkning av kapitalkostnadsersättning i intäktsregleringen behövs en regulatorisk kalkylränta. Räntan kan beräknas på olika sätt varav WACC (Weighted Average Cost of Capital) med CAPM (Capital Asset Pricing Model) är en metod som har använts länge i svensk intäktsreglering. Ei föreslår att samma metod ska användas även framöver, vilket Energiföretagen anser är riktigt då metoden är allmänt vedertagen och inarbetad. Kopplat till föreslagen metod för värdering av kapitalbasen är det en real kalkylränta som föreslås användas i beräkningarna, vilket även det är en inriktning vi välkomnar. Den reala kalkylräntan bedömer vi över tid ge en jämnare fördelning av kapitalkostnader och dessutom medför den en mjukare övergång i samband med det föreslagna metodbytet.

När det sen kommer till tidsperspektivet för fastställande av underliggande parametrar har Energiföretagen alltid förespråkat ett framåtblickande perspektiv i den mån det är möjligt. Detta har även tillämpats för centrala parametrar som riskfri ränta och inflation.

Men nu föreslår Ei i stället ett historiskt tidsperspektiv på åtta år för samtliga parametrar. Detta får extrema konsekvenser avseende den preliminära nivå vi beräknar för kommande tillsynsperiod 2028-2031. Från en genomsnittlig ränta på drygt 5 procent de senaste fyraårsperioderna (6,5%, 5,85%, 3,39% och 4,53%) – landar vi nu på ungefär 1,7 procent (realt före skatt).

Vi ser med stor oro på den föreslagna kalkylräntan och frågar oss hur en ränta på knappt två procent ska kunna attrahera kapital för de enorma elnätsinvesteringar som behövs för att klara elektrifieringen och bygga ett robust och motståndskraftigt elsystem? Det är i slutändan varje enskilt elnätsföretag som gör investeringsbedömningar utifrån sina egna förutsättningar, men rent generellt gör vi bedömningen att nivån är extremt låg i förhållande till tidigare tillsynsperioder, i jämförelse med övriga europeiska länder och i förhållande till övriga marknadsförutsättningar. Tillgången till både eget kapital och lånat kapital riskerar att bli lidande.

Vi i elnätsbranschen vill ha en intäktsreglering som är rimlig för såväl kunderna som ska betala och för företagen som ska investera. Men med Ei:s förslag får vi det inte att gå ihop. Om vi ska kunna möta samhällets förväntan på moderna elnät med fortsatt hög leveranssäkerhet så måste helt enkelt elnätsföretagen kunna investera. För utan elnät stannar elektrifieringen.

***

Foto: Svenska kraftnät.