Elpriset har åter dragit ner mot låga nivåer och negativa elpriser blir allt vanligare. Samtidigt har kostnaderna stigit kraftigt för ny produktionskapacitet – den som de stora gröna industriinvesteringarna i Sverige oundgängligt behöver. Som läget nu ser ut går framtidsekvationen inte ihop, konstaterar Fortum Sveriges vd Peter Strannegård.

Kostnaderna för att bygga ny vindkraft har som Second Opinion berättat dragit i väg till nya nivåer: i svensk valuta 84 öre/kWh i den senaste tyska auktionen för landvindkraft, 117 öre/kWh i den nyligen avslutade auktionen för norsk havsvindkraft, 213 öre/kWh i Italien som fast avräknat pris i under 25 år i landets första havsvindkraftsprojekt.

Bild: Peter Strannegård, vd för Fortum Sverige och medlem I Fortums ledningsgrupp med titeln Executive Vice President Renewables and Decarbonization. I ansvarsområdet ingår vind- och solkraft i Norden, ett vindkraftsprojekt i Indien, en enhet benämnd P2X som handlar om vätgas och derivatet av den, till detta ännu fjärrvärmeverksamhet i Finland och i Polen.

Vad beror de här höga vindkraftsbyggkostnaderna på?
”Starkt bidragande är kapitalkostnaden”, säger Per Strannegård. ”Vilket kan härledas till en ränta som har gått upp rejält och en generell inflation. Turbintillverkare som Nordex, Vestas, Siemens och Gamesa har heller inte tjänat några stora pengar och har alla höjt sina priser. Markberedning, fundamentgjutning och liknande, allt sådant har stuckit i väg rejält i pris. Och i fråga om havsbaserad vindkraft har vi haft en supply crunch, skeppen som behövs för att forsla ut delar till byggplatsen har blivit jättedyra att hyra.”

”Lägger man ihop allt det här och räknar på goda vindlägen, så går det inte ens med den mest moderna tekniken längre att producera el med en rimlig avkastning på kapital som man binder för 25-30 år, inte så som det gick att göra för fem år sedan. Det har blivit rejält mycket dyrare. Det gäller också all annan nybyggnation vare sig det är fråga om kärnkraft, solkraft, vattenkraft eller gasturbiner.”

”Samtidigt agerar vi på en marknad som karaktäriseras av mycket gammal produktion. Vi har kärnkraftverk som har varit i drift under lång tid och till stora delar är avskrivna. Samma sak med vattenkraften och en del av den äldre vindkraften, vilket gör att man fortfarande kan leverera billig el. Det är inte så att hela elbranschen blöder marginalmässigt, men för ny produktion så ser kalkylen helt annorlunda ut.”

”Man kan jämföra med hyreslägenheter och nyproduktion för bostäder. Om du har en gammal avskriven fastighet i centrala Stockholm, så kan du ta ut en ganska låg hyra och ändå klara dig. Men ska du ska bygga en ny kåk, krävs det mycket högre hyresnivåer för att täcka kapitalkostnaderna.”

Elanvändningen i Sverige har inte ökat sedan 1986. I fjol låg den på 134 TWh och minskade till och med under året. När kommer den att öka?
”Vi ser en tendens att elanvändningen ökar lite grann i år. Men det är ju det här som är den stora frågan. Vår bransch kännetecknas av att utbud och efterfrågan måste mötas i realtid varenda sekund året runt, för att hålla frekvensen på rätt nivå. Så det blir oerhört viktigt för hela branschen att förstå hur den kommande utbyggnationen ser ut. Kommer de 300 TWh till 2040 eller 2045 att realiseras?”

”Leker vi med tankeexperimentet att allting skulle kosta lika mycket som den norska vindkraften, 115 norska öre per kWh, så finns det knappast efterfrågan för en fördubbling av elkonsumtionen. Vi vet att en del av industrin kallt har räknat med priser på 30-35 öre, och det kan branschen kanske leverera med nuvarande produktionsapparat. Men om priset fördubblas, så funkar det inte längre. Det är här den gordiska knuten sitter. Är industrin konkurrenskraftig på de prisnivåer som det kostar att bygga ny kraftproduktion?”

Till saken hör att många av industrierna behöver baskraft, säger Peter Strannegård.

”Även om det kanske går att bygga en billig solpark, räknat som LCOE [genomsnittlig nettokostnad under anläggningens produktionstid], så är det få industrier som klarar av den låga kapacitetsfaktor som man då får. Kör man en industriell process, så vill man ofta köra den 8 760 timmar per år. Då är det baskraft vi behöver.”

”Och baskraften, kan vi leverera den? När vi byggt ut vind och sol har vi hittills lyckats balansera den med vattenkraften, men vi ser nu att den vattenkraftresursen börjar ta slut. Visst, det finns batterilösningar och demand response och vi kämpar på för fullt i branschen för att hitta rimliga alternativa lösningar. Men det är en lurig ekvation.”

”Om man tittar på förra året – så fort vinden blåste för mycket och solen sken för mycket, så blev det negativa priser i både Norden och Europa – och så ska vi försöka gissa vad som kommer att hända med elpriset inte bara nästa vecka, utan om tio år, 20 år, 30 år, 50 år. Det är en så svår uppskattning att inget elbolag kan göra den. Det förklarar varför till exempel kärnkraftsaktörerna samarbetar med stater för att minska risken i både konstruktionen och driften, för att helt enkelt kunna räkna hem investeringen.”

Av de stora gröna svenska industriprojekten i norr är åtta av nio försenade, enligt en genomgång av Dagens industri. Är det bra eller dåligt i perspektivet att försöka anpassa elförsörjningen till behovet?
”Alltihopa handlar till syvende och sist om att få ner koldioxidutsläppen, så ur det perspektivet så är det naturligtvis inte bra. Dessutom har vi hotbilden att om vi inte lyckas hitta lösningar för aktörer som till exempel LKAB, så finns risken att verksamheten flyttas någon annanstans. Det är förvisso svårt att ta med sig en gruva, men risken är att delar av industriprocesserna läggs till exempel i USA, som har en annan regulatorisk agenda och ett annat stödsystem.”

”En förutsättning är att det finns energi. Och för att det ska finnas energi, måste vi bygga ut. Och för att vi ska kunna bygga ut, måste vi kunna räkna hem investeringarna. Det är det här pusslet som inte går ihop just nu.”

”Sedan kan man säga att för Sveriges försörjningstrygghet är det kanske bra att ha en massa överkapacitet. Men med den marknadsmodell vi har är det för elproducenterna ohållbart med en överkapacitet som ger så låga priser som vi har nu. Så vi måste få i gång de här industrisatsningarna och återupprepa vad vi i Sverige gjorde efter oljekrisen 1973, då vi på kort tid byggde tolv kärnreaktorer både på tid och på budget. Kan vi återupprepa något liknande igen?”

Samtidigt handlar det alltså också om att den nytillkomna elen måste vara billig, säger Peter Strannegård.

”Annars kommer inte den här industriomställningen att kunna ske. Och för att elen ska vara rimligt prissatt så gäller det att vi tar ett helhetsperspektiv från produktionen till slutkunden, inklusive vad som behövs för att balansera och systemsäkra systemet. Det innebär att vi i Sverige också måste agera klokt i våra nätinvesteringar. Det talas om tusen miljarder kronor i nät, tusen miljarder i ny produktionskapacitet och kanske tusen miljarder i systemsäkringar. Och på allt det måste man räkna ränta.”

”Det vi i Fortum trycker på är att man måste hitta en arkitektur för allt detta. Det är ingen som egentligen är storhjärnan bakom energisystemet. Svenska kraftnät pekar inte ut områden där mer produktionskapacitet behövs. Det förväntas marknaden sköta på egna meriter. Men marknaden har inte full inblick i de planer som finns.”

Svenska kraftnät gick nu inför helgen ut med en vädjan om att få in fler bud för nedreglering. Man nämnde att man den föregående helgen hade fått in bud på bara 42 megawatt vindkraft, trots att denna producerade 6 400 megawatt.
”Problemet är att de kommersiella vindkraftskontrakten inte är anpassade för en så volatil marknad som vi fått och definitivt inte för en marknad med negativa elpriser. Ofta stipulerar ett vanligt PPA-avtal att du ska producera ett visst antal megawatt hela tiden oberoende av var marknaden är. Hade man varit lite mer förutseende, hade man till exempel bara lovat leverans under förutsättning att priset är över noll.”

”Rent tekniskt så funkar det absolut att nedreglera en vindkraftspark. Man ställer bladen i vinkel och så snurrar de inte längre. Vi tittar just nu på nedregleringsmöjligheterna för den 300-megawattspark vi har i Pjelax i Finland”, säger Peter Strannegård.

Vilka kraftslag har bäst förutsättningar att framöver bidra till ett robust elsystem med marknadsmässiga elpriser?
En studie av Fortum som tidigare inte presenterats i Sverige – Nordic Power Systems for a Competitive and Sustainable Economy, beställd av Quantified Carbon, slutförd i november 2023 – ger stöd för den ”tallriksmodell” som Fortum förespråkat även tidigare. Sett till samhällsekonomin och systemkostnaderna ges de bästa förutsättningarna om systemet baseras på ungefär en tredjedel av vardera vattenkraft, kärnkraft och vindkraft.

Peter Strannegård påpekar att denna studie, liksom alla studier som försöker täcka in utvecklingen i det komplexa energiområdet, ofrånkomligt bygger på antaganden som kan verifieras först i efterhand. Det viktigaste resultatet, säger han, är att studien bekräftar den positiva bild av tallriksmodellen som getts också i tidigare studier.

Nedan en summering av de två kärnkraftsscenarier som testas i studien, ett ”lågkärnkraftsscenario” baserat på att endast dagens reaktorer drivs vidare och ett ”högkärnkraftsscenario”, baserat på antagandet att Sverige och Finland till 2035 tar i drift ny kärnkraft till effekten 500 + 1 200 megawatt och till 2050 ytterligare 2 500 + 2 100 megawatt.

Hur ser Fortums egna investeringar i ny kraftproduktion ut?
”I fråga om kärnkraften har vi en pågående förstudie. Vi tittar både på tekniska, miljömässiga och finansiella möjligheter för att bygga ny kärnkraft i Finland och Sverige. Vad gäller vind och sol så utvecklar vi för allt vad tygen håller. Vi försöker hitta sajter med bra vindlägen i Sverige och Finland. Samtidigt är vi ett publikt bolag och har naturligtvis kapitalavkastningskrav på oss. Så det måste vara en affärskalkyl som håller, innan vi vågar sätta i gång.”

Vestas vd Henrik Andersen förklarade i ett tal förra veckan att det inte längre finns någon chans att nå 2030-målen. Han hänvisade till enkel matematik. Hur meningsfullt är det att ha mål som inte går att nå?
”Det är en väldigt bra fråga naturligtvis. Att sätta ett mål gör ingenting i sig. Det krävs att industriföretagen sätter i gång projekt för att ställa om. Och det händer ju saker hela tiden på vätgassidan och i utbyggnation av vind och sol. Men kommer det att gå så fort som vi hoppas? Jag vet inte. Jag kanske delar synen att det nog är väl optimistiskt, men spelar det någon roll för vad jag gör varje dag? Nej det gör det inte. Jag mina kollegor kommer att kämpa på så gott vi kan för att den här omställningen ska ske så fort som det bara går.”