I artikel efter artikel i lokaltidningar och LRF-media, och nu också på Second Opinion, målas det upp en totalt felaktig bild av enskilda tjänstemän som påstås föra någon sorts eget krig mot småskaliga vattenkraftverk.

Argumenteringen måste ses som en desperat dödskamp från en näringsgren som är lika hopplöst dödsdömd som någonsin dinosaurierna, armborsten och ångloken, och som övergetts av de flesta med kunskap om frågorna.

Under sittande så kallade ”högnivåmöten” under åren 2014-2016 mellan Energimyndigheten, HaV, de fem största kraftbolagen och vi miljöorganisationer, satt en hög företrädare för Energimyndigheten och lovade att ”vi får bort minst 500 av de minsta Christer”, samtidigt som en VD för ett av våra största kraftföretag sa ”Vi håller med Älvräddarna, de där minsta behövs inte”.

Tjänstemännen som det nu drevas emot följer de exakt de regler och lagar vi har, i miljöbalken och i förordningar från bland annat Hav. Dessa är i sin tur baserade direkt på ursprungstexten i EU:s vattendirektiv (2000/60/EG), där det tydligt framgår på vilka grunder man till exempel kan förklara en vattenförekomst för kraftigt modifierat. I direktivstexten står som grund för att KMV-förklara:
De miljömässiga och samhällsekonomiska behov som sådan mänsklig verksamhet fyller kan inte tillgodoses på något annat sätt som skulle vara ett bättre alternativ för miljön utan att medföra oproportionerliga kostnader.

När det gäller de småskaliga under 1,5 MW effekt kan de samhällsekonomiska behoven självklart tillgodoses på annat sätt, och dessutom på ett för miljön bättre sätt och det medför inte oproportionerliga kostnader. Detta är samtliga ansvariga myndigheter överens om.

Exempel: 500 hektar solcellsparker av Sveriges totala yta på 45 000 000 hektar ersätter helt de 1030 minsta vattenkraftverken under 125 kW, till en lägre kostnad. Och nej, att dessa anomalier producerar även nattetid och mulna vinterdagar faller som argument, eftersom det är en så liten produktion, närmast brus i elstatistiken och den ersätts redan idag av andra för miljön bättre förnybara alternativ. De få riktigt värdefulla kulturmiljöer som finns ska givetvis tas hänsyn till, och det gör länsstyrelserna, som avväger detta intresse enligt gällande lag.

Jag mår illa av dessa drev som nu pågår mot enskilda tjänstemän, drev som påminner allt för mycket om utvecklingen i svaga demokratier som Polen och Ungern. Och alldeles oavsett enskilda tjänstemäns privata inställning, så utförs arbetet bättre om det finns ett personligt intresse för sakfrågorna som sådana. Vill företrädarna för denna demokratiskt grumliga argumentering bara ha biologer på Energimyndigheten? Exploatörer på miljöenheterna? Statistiker på kulturmiljöavdelningarna? Tanken är lika absurd som påståendena om ”personliga spelregler”.

Kamma till er nu och avveckla (gärna med ersättning förstås, mer längre ner) de allra minsta småskaliga som betyder närmast noll för elnätsreglering, till förmån för riktig landsbygdsutveckling. Med en avveckling av runt 1200-1600 av de allra minsta skulle de 1 400 000 som bor på landsbygden gynnas genom ökad potential för besöksnäring och rehabiliterade ekosystem.

Lösningen är enkel. Istället för 85 procents täckning av kostnader från de storskaligas så kallade ”miljöfond”, ska ersättningen sättas till 75 procent vid prövning som syftar till att ha kvar kraftverket med fiskväg. Om man istället väljer att avveckla kraftverket ska 100 procent utgå i ersättning. Tror många ägare gärna såg 5-15 MSEK på kontot och en bekymmersfri ålderdom i varmare länder istället för farlig krattning av rensgaller vintertid och dammsäkerhetsansvar med nära noll inkomster på kraftverket. Räcker inte fondpengarna får väl branschen skjuta till mer, de tjänar ju 30-40 miljarder på sänkningen av fastighetsskatten. Och ingen kan gnälla om äganderätten…

Bild på småskaligt kraftverk: Per Persson Eckerström.