Åtgärder som minskar administrationen och förenklar regelverket för mikroproducenter är helt avgörande för att nå målen om en solenergiutbyggnad som inte är beroende av direkta finansiella stöd, säger Johan Lindahl, talesperson för Svensk Solenergi.

Efter en tids sjukdom fick en solcellsägare en räkning på ett par tusen kronor från elnätsföretaget. Solenergianläggningen hade dimensionerats så elproduktionen skulle matcha hans normala förbrukning utan att göra honom till nettoproducent, men nu hade hemmets elförbrukning sjunkit medan mannen låg på sjukhus. Under ett år matades mer el ut på nätet än vad solcellsägaren köpte, vilket gav elnätsföretaget rätten att ta betalt för ett inmatningsabonnemang.

– På grund av sjukdom fick ägaren en betydligt högre nätkostnad, och det är givetvis väldigt olyckligt, säger Johan Lindahl, talesperson för branschföreningen Svensk Solenergi.

– Kravet att mikroproducenter ska vara nettoanvändare av el för att slippa inmatningsavgiften föreslås nu avskaffas i den nya elmarknadslagen som är tänkt att ersätta dagens ellag. Detta är ett förslag som vi till fullo stödjer, säger Johan Lindahl.

Under flera decennier byggdes lagstiftningen för elmarknaden upp kring den traditionella strukturen där el produceras i stora kraftverk för att sedan skickas genom elnätet till passiva konsumenter. Lagstiftningen har därför inte varit anpassad efter den senaste utvecklingen där fler och fler slutkunder väljer att investera i egen elproduktion, batterier eller smart styrning.

– Nu ser vi att regeringen på allvar vill få till dylika förenklingar av lagstiftningen för mikroproducenter. Flera viktiga reformer har redan genomförts, medan andra förslag antingen är ute på remiss eller utreds, säger Johan Lindahl.

Frågan är dock om lagstiftarna har en tydlig bild av de nya små producenterna på elmarknaden, undrar Johan Lindahl. I dagens lagstiftning saknas en entydig definition av begreppet mikroproducent, en otydlighet som smittar av sig i både energipolitiken och utredningar.

Medan inkomstskattelagen definierar mikroproduktion utifrån högst 100 ampere i anslutningspunkten så använder förslaget till ny elmarknadslag 63 ampere och 43,5 kilowatts effekt som gräns för mikroproduktion, och därmed avgiftsfrihet vid inmatning av el på elnätet.

Enligt Svensk Solenergis remissvar till elmarknadslagen är det ”djupt olyckligt” att det i olika lagstiftningar finns olika definitioner på mikroproduktion. Istället för att göra det enklare bidrar lagstiftarna därmed till att öka förvirringen.

Det är givetvis en paradox, tycker Johan Lindahl, då ett av huvudskälen till ny elmarknadslag just är att nuvarande ellag anses vara för otydlig – även av regeringen, eller ”spretig och osystematisk” som Miljö- och energidepartementet uttrycker det i sin promemoria. Tanken är att den nya elmarknadslagen ska införas 1 januari 2019.

Svensk Solenergis målsättning är en utbyggnad av solenergi som står på egna ben och inte är beroende av direkta stödåtgärder. Arbetet med att anpassa lagstiftningen och få bort finansiella, lagmässig och administrativa hinder är en väldigt viktig del i det arbetet.

Den andra delen för att nå det målet är att succesivt, och i lagom takt, fasa ut de direkta stöden som nu finns för solceller. Solcellsstödet från 2009 och skattereduktionen från 2015 har varit viktiga och skapat marknadsvolymer som sänkt priserna. Men även om branschen fortfarande är beroende av visst stöd så är direkta stöd inte hållbara i längden, påpekar Johan Lindahl. I takt med prisreduktionen bör stöden därför sänkas och på sikt tas bort.

– Om solcellsmarknaden ska kunna stå på egna ben måste solcellsstödet försvinna. Vi kan inte ta bort allt på en gång, då skulle marknaden kollapsa, men man skulle kunna sänka stöden med exempelvis 5 procent per år, säger Johan Lindahl.

Därför anser branschorganisationen att det var olyckligt att regeringen i budgeten för 2018 valde att höja stödnivån för privatpersoner.

– Intentionen var såklart god från regeringen då man ville göra det ännu mer lönsamt för privatpersoner att investera i solceller. Men vi hade hellre sett att regeringen redan nu började planera för en utfasning av det solcellstödet för att minska risken för en utbyggnadsbubbla som riskerar att spricka om stöden senare helt tas bort, säger Johan Lindahl.

Generellt är regeringen inne på rätt spår, tycker Svensk Solenergis talesperson. Under 2018 fortsätter arbetet med Utredning om hinder för energieffektivisering och småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer, ledd av Lise Nordin (mp). Johan Lindahl deltar i utredningen som expert för solenergifrågor. Målet är att i första hand identifiera administrativa och regulatoriska hinder. Under februari kommer en delredovisning utan konkreta förslag men med en genomgång av de hinder man hittills har hittat.

Ett exempel på onödigt hinder är kravet på bygglov för solenergianläggningar som följer en byggnads form. Enligt Svensk Solenergi skapar kravet enbart onödig administration och ökar kostnaderna för alla inblandade. I dag ser reglerna olika ut i olika kommuner. Nu har Boverket presenterat ett förslag till ändring, och det är bra, tycker Johan Lindahl, men det finns fortfarande mycket att städa upp i.

– Vi skulle också gärna se att man helt slopade energiskatten på egenproducerad el som konsumeras i samma fastighet som där den produceras. I dag är det endast mindre anläggningar upp till 255 kW som inte behöver betala energiskatt på egenkonsumerad el, men skattefriheten behöver utvidgas till att även gälla större industritak, säger Johan Lindahl.

Till hösten kommer hinderutredningens slutredovisning med konkreta förslag till hur de hittade hindren bäst ska hanteras.

– Ska vi nå vårt mål om en solenergiutbyggnad som inte är beroende av direkta finansiella stöd så tror jag att åtgärder som minskar administrationen och förenklar regelverket för mikroproducenter är helt avgörande, säger Johan Lindahl.

—–

Information om regeringens Utredning om hinder för energieffektivisering och småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer finns här:
http://www.regeringen.se/rattsdokument/kommittedirektiv/2017/06/dir.-201777/