Överenskommelsen är inte långsiktig

Överenskommelsen är inte långsiktig

Energiöverenskommelsen beskrivs av de inblandade partierna som en seger för en långsiktig energipolitik. Jag är inte så säker på det även om det finns bra beslut i överenskommelsen.

Det är absolut nödvändig att effektskatten på kärnkraften avvecklas. Det är bra att skatten på fastigheter för vattenkraften försvinner. Men resten tycks vara en salig blandning av ideologiska låsningar och kortsiktig politik.

Det är tur att Jan Björklund finns, det var förnuftigt av honom att hoppa av förhandlingarna! Sverige har åtminstone en partiledare som förstår vilken enorm förlustaffär det är för samhällsekonomin att förlänga systemen med elcertifikat för att gynna energislag som sol, vind, vatten och biobränsle. Idag finns ett beslut om elcertifikaten som räcker till 2020 men nu har partierna i energiöverenskommelsen enats om 60 procentig ökning med 18 terrawatt-timmar till 2030. Det är bara att konstatera att beslutet är enormt dyrbart för elkonsumenterna, en sannerligen osäker energipolitik för näringslivet som inte kan bygga sin verksamhet på vindkraften som levererar elen ibland.

Den svenska regeringens hållning är både sorglig och oroväckande. Vi får en energiproduktion som är väderberoende, som är beroende av subventioner, som säljer elen med förlust och som dessutom dumpar priserna. I land efter land börjar nu allt fler ifrågasätta den stora satsning på el från vindkraften. Den är absolut inte hållbar. Sammanhållningen inom Norden har redan brakat samman. Den norska energiministern Tord Lien har beslutat att upphöra med Sveriges och Norges gemensamma elcertifikatsystem, alltså subventionerna från 2021. Anledningen är enkel, subventionerna hotar lönsamheten för vattenkraftverken.

Även i Finland omprövas nu stöden till vindkraften och dess prioriterade ställning slopas. Tyskland som framställs som det goda exemplet för sitt beslut att stänga ner kärnkraften och satsa på vindkraft, ersätter nu kärnkraften med kol. Konsumtionen av brunkol i Tyskland steg under förra året till samma nivåer som under 1990-talet. Många andra länder till och med Danmark börjar ifrågasätta vindkraften.

Men i Sverige har vi två partier – Centern och Miljöpartiet – som slåss om att vara dummast och har märkligt nog en stor påverkan på övriga partier.  De båda partierna har framtidens viktigaste fråga, nämligen miljön som sin politiska profil. Men de misslyckas kapitalt eftersom de gör kampen för miljön till en piska, ett ok på oss konsumenter som hotar både tillväxt och välfärd. De pratar om betydelsen av en långsiktig energipolitik och kräver enorma uppoffringar för att genomföra sina mål. Maud Olofsson urholkade som näringsminister miljölagstiftningen till förmån för elcertifikatsystemen. Den här regeringen vill slopa den kommunala vetorätten för att lokala politiker ska slippa folkliga protester.

Vindkraften tar stora marker i anspråk, marker som förstörs för generationer framåt och det behövs närmast en istid för att återställa de skogar och åkrar som bombarderas med enorma betongfundament från nedlagda vindkraftverk. Med tanke på att jordens befolkning växer rekordartat och redan i dag använder vi hälften av jordens yta till att producera mat och det behovet blir större för  varje dag, så undrar jag var våra politiska beslutsfattare har tänkt att vi ska odla maten vi behöver för att överleva. På mars?

Bristerna i den långsiktiga energiöverenskommelsen är tydlig! Jag efterlyser en satsning på forskning för fjärde generationens kärnkraft som återvinner avfallet och där risken för härdsmälta är obefintlig. Jag sörjer att energiöverenskommelsen lägger ner världen bästa energisystem byggt på vattenkraft, kärnkraft och en del förnybart. Vi är ledande i världen när det gäller fossilfri elproduktion. Vi är ett föredöme och skulle kunna fortsätta vara det. Men tyvärr svenska politiker har drabbats av en ideologisk härdsmälta.

Lotta Gröning

BILD: Ett av energikommissionens fördjupningsseminarium, som lockade flera av de politiker som nu har kommit överens i energiuppgörelsen..  Foto: Daniel Löfstedt.

 

 

7 Kommentarer
Lotta Gröning
Av Lotta Gröning
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Sigvard Eriksson skriver:

    MP och C menar att kärnkraften är borta 2040 eftersom det övergripande målet är att elkraftproduktionen då skall vara hundra procent förnybar och dit räknas inte kärnkraften. Moderaterna och KD säger att kärnkraften nu är helt lovlig och att inga hinder finns för varken utveckling eller fortsatt drift efter 2040. Den bortre parentesen finns inte längre. Det är nog bara inom politiken parterna i en förhandling kan ha så vitt skilda uppfattningar om vad man kommit överens om.
    MP vill absolut göra kärnkraften olönsam. Därför skall miljardsubventionerna till vindkraft och solceller förlängas. Det var strongt av Björklund(L) att så tydligt ta avstånd från detta.

    Miljöpartiet bildades för att avveckla kärnkraften. Nu kan vi gratulera detta oproportionerligt inflytelserika parti till att i praktiken ha fått ett slutdatum för kärnkraften.

  2. Ulf Niklasson skriver:

    Tack Lotta,

    Håller helt med dig. Modigt och tydligt.

  3. Helge Kneese skriver:

    Bengt Hellman, det är knappast det omvända. Vad Björklund skulle ha sagt var att när vi behöver elen som bäst, dvs under vinterns köldknäppar, är det oftast vindstilla.

  4. Ingvar Engelbrecht skriver:

    Utomordentligt Lotta!
    Du verkar vara en av mycket få journalister som törs sticka ut hakan och peka på alla tokerier som görs och tokerier som skrivs i den heliga klimatkyrkans namn.
    Som någon påpekade i bloggossfären. Klimatkyrkan är mäktigare än vad katolska kyrkan en gång var.

    Om Sverige fortsätter på det här viset som kommer Norge med torium, Finland med konventionell kärnkraft och Kina, Indien mfl som satsar stenhårt på Gen4 att köra skjortan av Sverige

  5. Bengan skriver:

    Frågan är hur mycket elpriset kommer att pressas av 18 nya TWh subventionerad kraft? Det finns en icke osannolik risk att det nettar effektskatten och därmed är man tillbaka till fredag förmiddag. Skulle inte förvåna mig om vi snart får höra stängningsbeslut om ytterligare minst två reaktorer…

  6. Carl Erik Magnusson skriver:

    Lotta Gröning är en av de verkligt få journalister som förstått och genomskådat vårt politiskt konstruerade energidilemma och som har pondus nog att ryta till. Vi har sedan 70-talet ett av världens bästa och mest robusta system för elförsörjning, näst intill CO2-fritt. Klimatkonferensen i Doah 2012 kallade det världens bästa, en annan internationell aktör ger oss andra plats. Vårt elsystem kan bli ytterligare mycket mer effektivt om vi fullföljt den forskningstradition som kännetecknade oss före tankeförbudslagen (Kärntekniklagen). Sorgligt då att man kunde stifta en lag mot kunskap. Sorgligt nu att Löfven är så vacklande och vågar ge kärnkraften stöd först när uppgörelsen blivit klar. Sorgligt också att den går att tolka så olika att den knappast ger vägledning framåt.
    De källor som kallas altenativa har två avgörande dilemman: Alla har låg energidensitet, så de behöver stora areor och konkurrerar därför med areor för livsmedelsproduktion nu och i framtiden. Sol och vind är dessutom intermittenta. De är helt enkelt slumpgeneratorer. Planerade samhällen kan inte förlita sig på nyckfullhet.
    Lotta Gröning har också en annan poäng: Vad händer med alla kolossala betongfundament överallt när vindkraftverkens korta liv har gått? Har Vattenfall tagit bort fundamenten från Yttre Stengrund i Kalmarsund?
    Det har funnits en tradition i svensk politik att undvika statligt dikterade subventioner. På ett område har denna tradition övergivits: Energin. Nu utökas de elcertifikat som lägger hela bördan på elanvändarna. Dessa intermittenta källor hålls under armarna precis på samma sätt som den fallfärdiga industrin i gamla planekonomier. Men: Subventioner är ett snabbt och långsiktigt sätt att uppnå ekonomi för de utvalda: Vindkraftbolag, inklusive Vattenfall, stora markägare, inklusive kommuner, gods och skogsbolag. Markarrendet är väl tilltaget. Att verksamhetens kärna, elproduktion, går med förlust är en bisak i sammanhanget. Det är synd om Sverige.

  7. Bengt Hellman skriver:

    Lotta Gröning hyllar Jan Björklund, som likt Donald Trump strör felaktigheter omkring sig.

    För inte länge sedan påstod Björklund med emfas att vindkraften ger mest el på sommaren eftersom det blåser det blåser mest då. Detta är fullständigt fel och verkligheten är den omvända vilket metrologerna fick upplysa Björklund om.

    Lotta Gröning oroar sig för livsmedelsproduktionen, men på de flesta höjdsträckningar i Norrlands inland där vindkraften byggs ut finns inget jordbruk. Lotta borde oroa sig mer för brunkolsproduktionen där marken skövlas för att man ska komma år brunkolen vars förbränning sedan sprider kvicksilver, tungmetaller och svavel utöver koldioxiden som förstör klimatet.

    Vindkraft kan ersätta inte bara smutsigt brunkol.